Om ni kommer ihåg att jag skrev ett inlägg efter sommaren vad som skulle hända under sista året på gymnasiet, nämnde jag även att jag, tillsammans med 6000 andra artonåringar, skulle mönstra. Detta gjorde jag den 6-7 december 2017 i Kristianstad.

Jag satte mig på ett tåg mot Kristianstad den 6 december, bytte tåg i Alvesta och sedan även Hässleholm. Jag kom fram i Kristianstad strax efter tolv och skulle vara på Rekryteringsmyndigheten klockan två så jag hade gott om tid. Jag satte mig på Espresso House och försökte göra lite skolarbete, vilket jag inte precis lyckades med. Jag orkade inte sitta o vänta på att tiden skulle trilla iväg så jag började gå den vägbeskrivning jag hittade på Rekryteringsmyndighetens hemsida.

Jag kom fram halv två och checkade in i receptionen. Jag fick ett skåp där jag låste in mina väskor, min jacka och min mobil. Man fick inte ha med sig mobilen till något slags av test på grund av att det är ett störande moment. Jag blev satt framför en dator och fick göra det så kallade Inskrivningstestet. Där var det tio olika avsnitt med ett tiotal frågor på varje avsnitt. Man fick åttio minuter på sig att göra hela testet om jag minns rätt. Först var det även ett extra avsnitt med personliga frågor om ens liv, uppväxt och skolgång. Det var till exempel en fråga om någon i ens familj varit allvarligt sjuk. Detta skulle sedan ligga som ett underlag för psykologen inför psykologintervjun. Resten av testet bestod utav IQ-frågor, till exempel hur en tärning skulle kunna se ut ifrån ett annat perspektiv.

När jag var klar gick jag ut till receptionen och fick veta att jag klarat testet och fick stanna över natten. Så om jag inte hade klarat det, hade jag skickats hem redan samma dag som jag kom dit. Jag fick även veta att jag var klar för dagen.

Jag blev tilldelad rum nummer ett där jag även fick ett nytt skåp, som jag skulle lägga över mina väskor till, som fanns i sovrummet. I sovrummet fanns tre våningssängar, alltså ett gemensamt sovrum för sex personer. Rummen var könsuppdelade.

Jag var ensam så jag visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen, men jag hade sett tre killar sitta runt ett bord i väntrummet, så jag bestämde mig för att gå dit och socialisera mig. Jag hade sett en tjej inne i datorsalen och undrade om hon skulle stanna över natten hon också, så att jag inte blir själv i sovrummet, för det hade nog varit lite skumt. Hon kom i alla fall och slog sig ner vid oss, och vi satt i timmar och spelade kort, eftersom vi hade så sjukt mycket väntetid, för att resten av proven skulle börja dagen därpå.

Vi hade fått en matbiljett på en restaurang som låg ungefär på en kvarts gångavstånd, så dit gick vi när klockan närmade sig sju, och vi fick potatis och köttfärslimpa, om jag minns rätt. Sedan gick vi tillbaka och spelade ännu mera kort ungefär tills klockan blev runt tio, för då gick vi och la oss.

Jag sov verkligen inte bra. Det var inte det att jag sov borta på ett främmande ställe. Jo, kanske lite, men framförallt för att jag var så nervös och spänd över vad som skulle hända morgonen därpå. Skulle jag verkligen klara cykeltestet, styrketestet och psykologintervjun.

Det var bara vi två i sovrummet, så vi ställde klockan på sex och till slut ringde den och vi masade oss upp och flyttade över våra grejor till omklädningsrummet och skåpen vi hade dagen innan. Vi rev även ur våra sängkläder och la de i tvättvagnen. Sedan gick vi till matsalen och gjorde frukost. Vi var först så vi satt där och käkade medans alla killar, en efter en trillade in.

Klockan närmade sig kvart i åtta, det var tiden då vi skulle befinna oss i väntsalen för psykologintervjun, med alla våra papper i ordning. Papper så som CV, meritförteckning, betyg och, för min del, glasögonrecept. Vi satt vid vårt bord, alla väldigt nervösa. Alla blev hämtade en efter en av psykologerna, och för tjejen blev hämtad för cykeltestet. Till slut var det bara jag kvar från vår lilla grupp. Det var ju kul. Sitta och vara nervös helt själv. Det befann sig dock en tjej som hade gjort grundutbildning med värnplikt och arbetade nu i Eksjö, i militären, och samtalade med folket som satt i väntrummet. Så hon kom till mig och frågade mig lite om vilken utbildning jag ville ansöka till. Jag sa att jag inte visste riktigt. Sedan precis mitt i samtalet blev jag hämtad av psykologen till psykologintervjun.

Vi gick upp en trappa, jag var väldigt nervös. Hon frågade efter mina papper och jag gav henne min mapp och hon sa åt mig att sitta ner utanför medans hon kollar igenom så jag har med mig mina betyg etc. Efter en stund kommer hon ut och säger åt mig att vänta ett ögonblick, och hon går ut och upp en trappa. Hon kommer sedan ner med en sjuksköterska och säger att hon såg mitt glasögonrecept så det är bäst om jag kollar synen först innan jag går vidare, utifall att.

Jag vet inte riktigt vad jag tänkte just då. Jag blev antagligen väldigt ställd och undrade lite varför det var så viktigt, jag använder ju linser, och med linser ser jag perfekt. Jag följde i alla fall med sjuksköterskan och jag fick ta av mig mina linser. Sedan testade hon mitt färgseende, vilket var perfekt. Sedan satte hon mig på en stol, längst bort i rummet och bad mig hålla för ena ögat och läsa den översta raden på bokstavstavlan.

Det gick inte. Jag såg inte vad det stod med endast ett öga, utan linser, och utan glasögon. Jag snubblade på mållinjen. Jag kom inte längre. Hon sa att jag måste kunna läsa översta raden, felfritt, för att bli godkänd på syntestet, vilket jag inte klarade, på grund av min ''synnedsättning''. Jag fick en otroligt stor klump i magen. Jag förstod inte. Jag har aldrig sett min syn som en nedsättning, som ett funktionshinder, och plötsligt blev det så.

Jag fick ta på mig mina linser igen och läsa på bokstavstavlan igen, denna gången den understa raden. Detta klarade jag felfritt, men det var inte tillräckligt. Jag blev nerskickad en våning till en väntsal för att prata med en inskrivningshandläggare som förklarade för mig att jag inte får göra grundutbildningen om jag inte genomför en ögonoperation. Han var väldigt trevlig och förstående, han förstod att jag var ledsen och besviken eftersom jag så gärna ville göra grundutbildningen och kanske arbeta med detta i framtiden. Jag fick även veta att mitt inskrivningsresultat på provet var en femma, vilket var snittet av vad de allra flesta får. Han frågade mig även vilket utbildning jag ville ansöka till och gav några exempel som sjukvård. Då kom jag på vad jag ville bli. Sjukvårdssoldat.

Han gav mig ett nummer till SJ för att boka om mitt tåg så jag kom hem tidigare. Jag gick ner till omklädningsrummet och satt en stund för mig själv tills den andra tjejen kom in och jag berättade för henne och jag fick en kram. Sedan kom även tjejen som arbetar i Eksjö, vi pratade en stund och hon var väldigt trevlig och förstående. Även hon gav mig en kram. Jag ringde sedan SJ och fick komma med ett tåg runt elva-tolv. Sedan åkte jag hem.

Det var en väldigt spännande upplevelse hela grejen, men allt känns så onödigt. Jag åkte hela vägen dit, gjorde ett databaserat prov och sedan blev jag hemskickad morgonen därpå. Jag har tränat väldigt mycket inför mönstringen, eftersom detta var något jag verkligen ville göra, detta var något som kändes som min grej, men all träning känns som om jag gjorde förgäves, då jag åkte ut på något som jag inte kunnat göra något åt. Tanken på att åka ut på grund av mitt synfel slog mig aldrig, eftersom jag aldrig sett det som ett hinder för mig. Det kändes bara så oerhört tråkigt att åka ut på något sådant som jag inte kan rå för. Jag fick aldrig ens göra de andra testerna, de testerna jag faktiskt förberett mig inför.

Detta är något jag väldigt gärna hade velat göra, men jag vet inte om det är något som jag vill operera mina ögon för att göra. Att operera mina ögon har aldrig varit något som jag tänkt som ett alternativ, men nu vet jag inte, och att betala multum för detta, är det något som jag vill göra? Frågorna cirkulerar i mitt huvud varje dag, en dag kanske de får sitt svar.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Tjenixen! Hur mår ni? Jag mår toppen!

Det var ett tag sedan sist, men jag har länge velat uppdatera bloggen, men det har känts som ett påhäng, något om inte är roligt. Ungefär som skolarbete, man vet att man måste göra det, men vill absolut inte. Så vill jag inte att min blogg ska kännas, så det jobbar jag på, då jag verkligen tycker om att blogga, skriva och dela med mig av mitt liv, mina åsikter och mina tankar.

Det är ett nytt år och det betyder nya löften. Frågan är om jag höll dem jag lovade förra året? Några i alla fall, som till exempel, jag började springa och jag började träna, jag skaffade till och med gymkort. Fitness-inspo eller? Ett annat löfte jag hade var att inte shoppat lika mycket som tidigare. Ja, det har väl funkat, eftersom jag kan inse att jag inte behöver en topp till utan att jag faktiskt klarar mig med det jag har. Börja blogga mer var ett annat löfte. Jaa, alltså i början av 2017 lyckades jag ju, sedan gick det utför igen haha.

Jag har planerat några inlägg här som kommer upp inom snar framtid, jag måste bara hitta viljan och motivationen till att skriva dem. Men det blir nog bra.

Vi ses!

Likes

Comments

Jag har inte skrivit om de andra dagarna, men idag kände jag lust. En sammanfattning kommer.
Idag har hänt en massor. Dagen började med frukost klockan 7. Avresa mot matmarknaden Campio D'fiori där vi gick runt, smakade på massor och sedan lyckades pruta ner röd pesto till tre euro, när utgångspriset var sex. Efter det var det besök på Phanteon som betyder ungefär "Alla gudarnas". Phanteon blev sedan en katolsk kyrka. Väldigt stor, men även väldigt vacker. Efter det käkade vi gelato och sedan tog vi en spårvagn några stationer. Vi hade lite problem med vårt resekort och att stämpla det, så en nunna som också åkte med spårvagnen hjälpte oss. Sedan stod hon och pratade med oss, det visade sig att hon bott i Sverige i sex år, dock i Stockholm. Sedan klev vi av och bytte till en annan spårvagn vilken vi åkte runt hela staden på. Där satte jag mig och två andra ur klassen mittemot två män som satt och pratade italienska med varandra. Tydligen kände de inte varandra sen innan, men de pratade och betedde sig som om de kände varandra. De skrattade, pekade och tittade på oss. Jag frågade min kompis om hon förstod något, för hon kan spanska, och eftersom de är ganska lika språk tänkte jag att hon kanske fattade något ord. Hon förstod i alla fall inte. Jag undrade vad det var som var så roligt. Sedan efter ett tag klev vi av, men klev på samma spårvagn igen, eftersom vi ångrade oss. Jag och min kompis satte oss på samma ställe, mittemot männen. De fortsatte att snacka och skratta, och jag frågade min lärare om han förstod något, för han kan lite italienska. Han sa att de pratar snusk om oss och att vi skulle flytta på oss. Så det gjorde vi. Alltså. Så. Himla. Äckliga. Jag tyckte att de verkade trevliga och så, men oj, vad skenet kan bedra. Jag mådde seriöst illa efter det.
Senare klev vi av vid en park och åt vår lunch vi hade med oss, sedan tog vi en tur i parken innan vi gick till Svenska Institutet. Vi fick en guidad rundtur som var väldigt intressant. Vi fick prata med en arkeolog, och det han sa lät otroligt roligt och mycket intressant.
Sedan fick vi fri tid, och vi stack tillbaka till hotellet innan jag och resten av klassen bestämde oss för att gå ut o shoppa. Vi stack till Hard Rock Cafe, jag köpte en T-shirt. Sedan satte vi oss för att äta, sedan såg vi priserna och stack därifrån. Liiite dyrt.
Efter det gick vi runt i olika affärer, tills vi kom till en affär som sålde klänningar som man kunde ha till balen. En klasskompis köpte en där.
En annan kompis tog en klänning i storlek S som hon tänkte testa. Hon ställde sig i kön och väntade på sin tur i provrummet, tills expediten kom. Hon sa att nej du kan inte ha S, du är M/L. Då sa min kompis att hon faktiskt kan ha S, men då sa expediten nej, du är för stor, och pekade på hennes ben, höfter och mage. Då sa min kompis att hon är väldigt otrevlig som säger så, men hon fortsätter. Min kompis går ut ur affären men kommer sedan in igen för att säga till klasskompisen att inte köpa något här för att expediten är en *****. Då blir expediten arg och säger "Det är inte mitt fel att du har problem med maten". Då blir min kompis riktigt förbannad och svär åt henne, och då blev hon utslängd. Efter en stund kommer ett par ut som också var därinne och säger att hon inte ska vara ledsen, och att hon inte är tjock. Expediten hade tydligen sagt till henne också att hon var tjock, så visade hon sin mage och hon var smal.
Väldigr spännande upplevelse, må jag då säga. Nej men jag är djupt imponerad att hon verkligen sa ifrån, och menade att sä säger man absolut inte.
Efter det gick vi och åt, sedan mötte vi upp med lärarna vid Fontana Di Trevi. Jag kastade i en fem-centare!
Det var summa summarum av dag 4!

Likes

Comments

Väskan är packad och imorgon drar jag och min klass till ROM!!!

Så taggad och nervös, men det ska bli riktigt roligt. Jag ska försöka köra på daglig uppdatering dessa dagar, som jag brukar när jag reser. Vi kommer hem på fredag, så det blir några dagar!

Idag käkade vi asiatiskt mat, och jag lyckades ju såklart äta för mycket, så nu har jag ont i magen och mår illa. Aja, ses imorgon.

Likes

Comments

Dålig uppdatering som vanligt. Grejen är den att jag älskar att blogga egentligen, men ibland blir det bara inte av, men nu tar vi nya tag!

Jag tänkte att jag skulle berätta lite om vad ni missat.

1. Jag ska mönstra. Japp, det stämmer. Jag har fått en kallelse att jag ska mönstra inför att kanske eventuellt få göra värnplikt. Detta är något jag gärna vill göra, vilket betyder att jag är ganska taggad inför mönstringen.

2. Jag har börjat springa. Yes, äntligen, efter många om och men, har jag äntligen kommit igång. Tre gånger i veckan är det som gäller, och målet är fem och en halv minut per kilometer. Motivationen har jag fått eftersom jag ska mönstra, och då är det ett bra utgångsläge om man klara två kilometer på elva, tolv minuter. Eftersom jag börjat komma igång, och börjat springa tre gånger i veckan har pappa köpt nya löparskor till mig, i och med att vi hade gjort den dealen.

3. Jag sprang in 4200 kronor till ett av världens fattigaste länder: Centralafrikanska republiken. Sjukt stolt! Jag sprang ett missionslopp där jag samlade in trettio sponsorer, som sponsrade mig en valfri summa per varv. Mitt mål var att samla in 600 kronor per varv, och att hinna med sju varv på tjugo minuter (ett varv var 450 meter). Detta klarade jag.

4. Jag har börjat sista året på gymnasiet. Taggad, men ändå inte. Gymnasiearbete ligger framför mig, och jag känner mig ganska lost när det gäller det. Jag är ganska skoltrött, men samtidigt är det skönt att ha något att göra.

5. Jag har anmält mig till högskoleprovet. Det blir spännande. Just nu vet jag inte varför jag gjorde det.

6. Jag läser en kurs som heter Engelska 7, men inriktning Cambridge. Detta betyder att jag läser en internationell kurs och förbereder mig på att göra Cambridge-proven som kostar några tusen kronor. Sjukt taggad. Eller inte.

7. Jag har börjat läsa Bibeln! Jag har en Bibel-app nerladdad på mobilen, som helt enkelt heter Bibeln, där kan man läsa enligt en Bibelläsningsplan, och denna planen jag läser heter ''Bibeln på ett år''. Endast 355 dagar kvar!

8. På söndag ska jag till ROM!!!!! En skolresa (igen)! Känns som att jag inte gör något annat än reser omkring, haha. Detta är dock den första resan med hela min klass! Tidigare skolresor har jag ansökt till eller fått glida in på ett bananskal. Detta är en resa min klass har taggat inför sedan vi började ettan för två år sedan, och äntligen händer det! Åtta dagar kvar! Idag var jag och min klass hos mina lärare, som ska följa med, och förberedde oss, och taggade upp oss inför Rom. Vi käkade god italiensk mat och såg på ''Änglar och Demoner''. Grymt!

Likes

Comments

Vad händer med världen? Vem vill sprida skräck bland människor? Vem går in för att dö och ta med sig över tjugo barn och vuxna? Vem har samvete att göra något sådant? Jag kan inte förstå vem som skulle kunna göra något så hemskt. Vem vill ens kalla sig terrorist?
Konserter borde vara något kärleksfyllt och glädjefyllt. Tänk hur många som känt sig så lyckliga fram tills de hörde smällen och hela kvällen blev ett blodbad. Familjer blev helt förstörda för alltid. Jag tänker och ber för er alla. Så unga människor, med hela livet framför sig. Vem vågar ens göra något så fegt, som att ge sig på så unga människor, att ge sig på barn?
Sprid kärlek och inte hat.

Likes

Comments

Idag var det dags att gå tillbaka till sina vanor. Skolan började, efter en veckas ledighet. Så vad har jag gjort under mitt påsklov? Jag planerade att göra en massa läxor och skolarbete, men så har det inte blivit. Det blev aldrig av. Jag är så stressad av skolan just nu, att jag inte orkar göra någonting. Jag hoppas nu att ledigheten har gett mig lite motivation så att jag kan komma igång. Hursomhelst, detta är vad jag har gjort under lovet:

Fredag: Jag satt på bussen hem från skolan. Klockan 15:10 fick jag notis på min mobil om att en lastbil kört in i Åhléns på Drottninggatan i Stockholm. Min första tanke var att det var nog en olycka, ingen är skadad, förutom chauffören kanske. Sedan kom tankarna på Berlin, Nice och London. Snälla låt det inte vara en terrorattack. Jo, men det var det ju. Fyra är döda. 15 skadades. Plötsligt kom terrorn så nära, så ofattbart. Så hemskt. Jag bad mycket om detta. På kvällen var det Livslust, och där bad vi mycket för detta också. För offren, för de anhöriga, för Stockholm, för Sverige, för världen. Efter det var det konsert i kyrkan med ''The Wonderflutes''. De var bra, och det fick mig att tänka på annat en stund. Men sedan när jag kom hem, kom tankarna tillbaka om det hemska som hänt i Stockholm, och det hemska som händer i världen.

Lördag: En av många chill-dagar. Flyttade till mamma.

Måndag: Jobb. Jag har fått sommarjobb på ett utomhusbad, där vi nu har börjat städa i ordning inför den kommande säsongen. Efter jobbet fick jag ett spontanmeddelande från några vänner och vi stack och spontanbowlade. Jag vann.

Tisdag: Lite mer jobb. Räfsade löv. Kom hem. Chillade i princip.

Onsdag: Jobb i några timmar. Kom hem. Chillade. Jag plockade ihop duschgrejor och kläder för inomhusidrott och stack sedan till Sporthallen där min tonårsgrupp skulle möta tyska ungdomar i en landskamp på fotboll. De var 25-30 stycken. Vi var cirka tio stycken. Vi förlorade med 2-1. Det var dock väldigt roligt. Jag som inte har spelat fotboll på ungefär fem år, spelade och hade väldigt roligt. Efter det delades man in i sex olika lag, mixade med de tyska ungdomarna. Jag hamnade ensam med fyra tyskar. Jag började prata tyska med dem, och jag såg att de blev lite förvirrade av att jag helt plötsligt började snacka tyska, haha. Vi döpte vårt lag till ''Biggest loser'' för vi förlorade alla våra matcher, haha. Efter det duschade vi och stack till Pingstkyrkan för mat och andakt. Det blev paj till käk, och jag satt och pratade med några tyskar. De tyckte jag pratade bra tyska, det var kul att höra. Efter det var det andakt och det var häftigt. Efter det satt vi och pratade med några tyskar väldigt länge, ända tills klockan var efter tolv. Då gick vi hem och sov hos pappa. Vi skulle egentligen sovit hos mamma, men det blev för sent för henne att hämta oss.

Torsdag: Jag hade egentligen planerat att åka till Jönköping och shoppa, så det blev inget jobb den dagen. Planen ändrades dock, och vi hade blivit inbjudna att spela ''Culture the flag'' med tyskarna, så vi gick dit. Det blev dock ingen ''Capture the flag'', på grund av att det var för blött i skogen, så det hela slutade med att vi gick till skolgården och spelade fotboll. Killarna mot tjejerna. Vi förlorade. Men det var väldigt roligt ändå. Efter det lekte vi Pinocchio, alltså en lek där man ska trampa på andras fötter. Tyskarna tyckte att det var väldigt kul, av någon anledning, haha. Efter det gick vi tillbaka till Pingstkyrkan och hängde och spelade spel. Senare var det Gudstjänst i kyrkan, så vi gick upp till kyrksalen och satte oss, jag, några svenskar, och en massa tyskar. Tyskarna sjöng. Sångerna var på engelska och även tyska. De sjöng även några rader på svenska. Sedan sjöng vi allihopa tillsammans. De som kunde svenska sjöng på svenska, och de som kunde tyska, sjöng på tyska. Alla samtidigt. Det lät väldigt häftigt. Vi tog även Nattvard, då skärtorsdagen var då Nattvarden infördes utav Jesus. Efter Gudstjänsten satte jag, två andra svenskar, och några tyskar, oss i ett rum och hade en härlig bönestund. Gruppen blev större och större, och det hela slutade med att vi satt och bad för varandra. Svenska och tyska samtidigt. Det var riktigt häftigt. Sedan var jag, och min syster, dock tvungna att springa till bussen hem, så det blev ett lite för snabbt hejdå till tyskarna.

Fredag: Dagen började med att jag chillade mesta delen av dagen. Klockan 18 gick jag till kyrkan, det var långfredags-Gudstjänst. Efter det gick vi över till Pingstkyrkan och sa hejdå till tyskarna ordentligt. Det är ganska häftigt att man kan komma så nära människor på två dagar. Jag hoppas och ber för att vi inte ska tappa kontakten, och vi har börjat prata om att försöka åka dit till hösten. Jag hoppas och ber för det. Det skulle vara väldigt roligt. Sedan tog vi buss hem.

Lördag: Jag och mamma åkte till en second hand butik. Jag köpte dock inget, men mamma köpte en bergsprängare för 170:-. Vi flyttade till pappa, och efter det stack vi till farmor och farfar för att fira påsk. Det blev god mat och sällskapsspel.

Söndag: Jag hade söndagsskolan den här dagen, så det blev Gudstjänst då också. Efter det var jag hemma, och gjorde inte så mycket. Senare fick jag för mig att jag skulle gå ut och springa. Det slutade med att jag sprang 3,8 km x2. Hur tusan orkade jag springa hela vägen? Jag har ju inte motionerat på ungefär ett år!?

Måndag: Dagen började med brunch med kompisar i kyrkan. Det var gött. Det blev pannkakor och scones. Mums! Sedan kom jag hem och vi satte upp min spegel i mitt rum. Jag gjorde i ordning lite i rummet. Inte så mycket annat.

Här bjuder jag på en ny favorit lovsång som tyskarna sjöng. Enjoy! God bless you.

Likes

Comments

Varje dag hör jag folk som säger ''Ugh, jag ser så ful ut'' eller ''Du är finare än mig''. Jag kan bli så irriterad på detta, för alla är fina som ni är! Det spelar ingen roll om hur du ser ut i håret, eller om du inte har så stora bröst. Du är så fin!

När jag var yngre fick jag för mig att jag var ful. Jag tyckte att jag var ful. Jag berättade det för mamma och sa ''mamma jag är ful'', hon sa att nej det är du inte. Hon tog min mobil och tog ett kort på mig och visade mig. Hon sa ''är det här fult?'', jag sa ''nej''. Sedan dess är detta något jag jobbar emot.

Så snälla ni! Ni är fina som ni är! Jag vet inte hur du ser ut som läser detta just nu, men jag vet att du är vacker precis som du är. Bry er inte om vad andra lägger ut på instagram, och hur andra visar upp sig på sociala medier. Jag vet att det är svårt, det är det även för mig, men Gud skapade oss till hans avbild, och alla är unika.

Du är unik. Du är vacker. Du är stark. Du är bäst.

''I'm beautiful in my way, 'cause God makes no mistakes.'' - Lady Gaga.


Likes

Comments