Vad händer med världen? Vem vill sprida skräck bland människor? Vem går in för att dö och ta med sig över tjugo barn och vuxna? Vem har samvete att göra något sådant? Jag kan inte förstå vem som skulle kunna göra något så hemskt. Vem vill ens kalla sig terrorist?
Konserter borde vara något kärleksfyllt och glädjefyllt. Tänk hur många som känt sig så lyckliga fram tills de hörde smällen och hela kvällen blev ett blodbad. Familjer blev helt förstörda för alltid. Jag tänker och ber för er alla. Så unga människor, med hela livet framför sig. Vem vågar ens göra något så fegt, som att ge sig på så unga människor, att ge sig på barn?
Sprid kärlek och inte hat.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Idag var det dags att gå tillbaka till sina vanor. Skolan började, efter en veckas ledighet. Så vad har jag gjort under mitt påsklov? Jag planerade att göra en massa läxor och skolarbete, men så har det inte blivit. Det blev aldrig av. Jag är så stressad av skolan just nu, att jag inte orkar göra någonting. Jag hoppas nu att ledigheten har gett mig lite motivation så att jag kan komma igång. Hursomhelst, detta är vad jag har gjort under lovet:

Fredag: Jag satt på bussen hem från skolan. Klockan 15:10 fick jag notis på min mobil om att en lastbil kört in i Åhléns på Drottninggatan i Stockholm. Min första tanke var att det var nog en olycka, ingen är skadad, förutom chauffören kanske. Sedan kom tankarna på Berlin, Nice och London. Snälla låt det inte vara en terrorattack. Jo, men det var det ju. Fyra är döda. 15 skadades. Plötsligt kom terrorn så nära, så ofattbart. Så hemskt. Jag bad mycket om detta. På kvällen var det Livslust, och där bad vi mycket för detta också. För offren, för de anhöriga, för Stockholm, för Sverige, för världen. Efter det var det konsert i kyrkan med ''The Wonderflutes''. De var bra, och det fick mig att tänka på annat en stund. Men sedan när jag kom hem, kom tankarna tillbaka om det hemska som hänt i Stockholm, och det hemska som händer i världen.

Lördag: En av många chill-dagar. Flyttade till mamma.

Måndag: Jobb. Jag har fått sommarjobb på ett utomhusbad, där vi nu har börjat städa i ordning inför den kommande säsongen. Efter jobbet fick jag ett spontanmeddelande från några vänner och vi stack och spontanbowlade. Jag vann.

Tisdag: Lite mer jobb. Räfsade löv. Kom hem. Chillade i princip.

Onsdag: Jobb i några timmar. Kom hem. Chillade. Jag plockade ihop duschgrejor och kläder för inomhusidrott och stack sedan till Sporthallen där min tonårsgrupp skulle möta tyska ungdomar i en landskamp på fotboll. De var 25-30 stycken. Vi var cirka tio stycken. Vi förlorade med 2-1. Det var dock väldigt roligt. Jag som inte har spelat fotboll på ungefär fem år, spelade och hade väldigt roligt. Efter det delades man in i sex olika lag, mixade med de tyska ungdomarna. Jag hamnade ensam med fyra tyskar. Jag började prata tyska med dem, och jag såg att de blev lite förvirrade av att jag helt plötsligt började snacka tyska, haha. Vi döpte vårt lag till ''Biggest loser'' för vi förlorade alla våra matcher, haha. Efter det duschade vi och stack till Pingstkyrkan för mat och andakt. Det blev paj till käk, och jag satt och pratade med några tyskar. De tyckte jag pratade bra tyska, det var kul att höra. Efter det var det andakt och det var häftigt. Efter det satt vi och pratade med några tyskar väldigt länge, ända tills klockan var efter tolv. Då gick vi hem och sov hos pappa. Vi skulle egentligen sovit hos mamma, men det blev för sent för henne att hämta oss.

Torsdag: Jag hade egentligen planerat att åka till Jönköping och shoppa, så det blev inget jobb den dagen. Planen ändrades dock, och vi hade blivit inbjudna att spela ''Culture the flag'' med tyskarna, så vi gick dit. Det blev dock ingen ''Capture the flag'', på grund av att det var för blött i skogen, så det hela slutade med att vi gick till skolgården och spelade fotboll. Killarna mot tjejerna. Vi förlorade. Men det var väldigt roligt ändå. Efter det lekte vi Pinocchio, alltså en lek där man ska trampa på andras fötter. Tyskarna tyckte att det var väldigt kul, av någon anledning, haha. Efter det gick vi tillbaka till Pingstkyrkan och hängde och spelade spel. Senare var det Gudstjänst i kyrkan, så vi gick upp till kyrksalen och satte oss, jag, några svenskar, och en massa tyskar. Tyskarna sjöng. Sångerna var på engelska och även tyska. De sjöng även några rader på svenska. Sedan sjöng vi allihopa tillsammans. De som kunde svenska sjöng på svenska, och de som kunde tyska, sjöng på tyska. Alla samtidigt. Det lät väldigt häftigt. Vi tog även Nattvard, då skärtorsdagen var då Nattvarden infördes utav Jesus. Efter Gudstjänsten satte jag, två andra svenskar, och några tyskar, oss i ett rum och hade en härlig bönestund. Gruppen blev större och större, och det hela slutade med att vi satt och bad för varandra. Svenska och tyska samtidigt. Det var riktigt häftigt. Sedan var jag, och min syster, dock tvungna att springa till bussen hem, så det blev ett lite för snabbt hejdå till tyskarna.

Fredag: Dagen började med att jag chillade mesta delen av dagen. Klockan 18 gick jag till kyrkan, det var långfredags-Gudstjänst. Efter det gick vi över till Pingstkyrkan och sa hejdå till tyskarna ordentligt. Det är ganska häftigt att man kan komma så nära människor på två dagar. Jag hoppas och ber för att vi inte ska tappa kontakten, och vi har börjat prata om att försöka åka dit till hösten. Jag hoppas och ber för det. Det skulle vara väldigt roligt. Sedan tog vi buss hem.

Lördag: Jag och mamma åkte till en second hand butik. Jag köpte dock inget, men mamma köpte en bergsprängare för 170:-. Vi flyttade till pappa, och efter det stack vi till farmor och farfar för att fira påsk. Det blev god mat och sällskapsspel.

Söndag: Jag hade söndagsskolan den här dagen, så det blev Gudstjänst då också. Efter det var jag hemma, och gjorde inte så mycket. Senare fick jag för mig att jag skulle gå ut och springa. Det slutade med att jag sprang 3,8 km x2. Hur tusan orkade jag springa hela vägen? Jag har ju inte motionerat på ungefär ett år!?

Måndag: Dagen började med brunch med kompisar i kyrkan. Det var gött. Det blev pannkakor och scones. Mums! Sedan kom jag hem och vi satte upp min spegel i mitt rum. Jag gjorde i ordning lite i rummet. Inte så mycket annat.

Här bjuder jag på en ny favorit lovsång som tyskarna sjöng. Enjoy! God bless you.

Likes

Comments

Varje dag hör jag folk som säger ''Ugh, jag ser så ful ut'' eller ''Du är finare än mig''. Jag kan bli så irriterad på detta, för alla är fina som ni är! Det spelar ingen roll om hur du ser ut i håret, eller om du inte har så stora bröst. Du är så fin!

När jag var yngre fick jag för mig att jag var ful. Jag tyckte att jag var ful. Jag berättade det för mamma och sa ''mamma jag är ful'', hon sa att nej det är du inte. Hon tog min mobil och tog ett kort på mig och visade mig. Hon sa ''är det här fult?'', jag sa ''nej''. Sedan dess är detta något jag jobbar emot.

Så snälla ni! Ni är fina som ni är! Jag vet inte hur du ser ut som läser detta just nu, men jag vet att du är vacker precis som du är. Bry er inte om vad andra lägger ut på instagram, och hur andra visar upp sig på sociala medier. Jag vet att det är svårt, det är det även för mig, men Gud skapade oss till hans avbild, och alla är unika.

Du är unik. Du är vacker. Du är stark. Du är bäst.

''I'm beautiful in my way, 'cause God makes no mistakes.'' - Lady Gaga.


Likes

Comments

Som ni kanske märkt så har jag inte bloggat på några dagar nu. Tävlingen är nu slut och en månad har gått. Jag har inte lyckats blogga varje dag som var tanken. Det var i måndags som det inte kom ett inlägg då jag glömde för att jag pluggade väldigt mycket, samma sak de andra dagarna förra veckan. Jag kommer inte vinna en resa till London, men jag vet ändå att en dag så kommer jag återkomma dit.

Jag lyckades i alla fall nästan blogga varje dag i en månad, så det är ju i alla fall framsteg om något. Nu hoppas jag att jag får upp blogglusten och får inspiration till att blogga, då det är något jag tycker är kul.

Bjuder på en bild från Gran Canaria.

Likes

Comments

Som ni kanske läste på en blogg lista jag gjorde så skrev jag tre saker jag skulle ta med mig till en öde ö. De var:

- Machete

- Hink

- Signalpistol

Dessa är tre saker jag anser att jag skulle behöva för att överleva. Jag tar med mig dessa tre saker i hopp om att överleva och hopp om att någon eller något skulle passera ön. Så varför skulle jag ta med mig just dessa tre saker?

Machete:

Det är kanske en del som inte vet vad en Machete är. Det är ett sorts svärd som kan användas till allt möjligt. Allt ifrån hammare till kniv. Väldigt användbar på en öde ö alltså.

Hink:

En hink är väldigt användbar på en öde ö. För det första kan man använda den som hatt att skydda sig emot solen, väldigt effektivt. För det andra kan man använda den genom att sila vatten genom sand, det vatten som kommer igenom sanden är rent och är drickbart. För det tredje kan man använda den genom att förflytta saker, som till exempel, vatten, eller att fånga typ något ätbart.

Signalpistol:

Väldigt bra att ha när man är fast på en öde ö ifall till exempel ett fartyg skulle passera så kan man skjuta med pistolen så de vet att någon vill ha hjälp på den ön.

Vilka tre saker skulle du ta med till en öde ö?

Likes

Comments

Som ni kan läsa i min presentation till vänster så är jag kristen. Jag tror på Gud. Det kanske är många som undrar varför man är kristen, och här är varför jag är det.

Jag är mer eller mindre uppväxt i kyrkan. Min familj är inte så religiös av sig, även om min pappa läst Bibeln några gånger, men när jag var liten, och gick på dagis, började jag sjunga i barnkören i kyrkan. Det var väldigt roligt och jag var med där väldigt länge. När jag började i första klass fick man börja på UV-Scout så det gjorde jag, och även majoriteten av min klass. UV-Scout är ungefär som Scouterna fast det är i kyrkan. Jag tyckte det var väldigt kul, och framförallt så var lägren jätteroliga. Man pratade alltid om Gud och Jesus och annat som hade med saken att göra. Jag tänkte att ''ja med det verkar vara en bra snubbe'', och jag gick runt och sa att jag var kristen även fast jag nu i efterhand inser att jag aldrig riktigt var det. Jag trodde att jag trodde på Gud, men i själva verket gjorde jag inte riktigt det. Jag hade aldrig känt Guds närvaro och jag följde inte Guds vilja. När jag började andra terminen i sexan fick man börja på Tonår i kyrkan.

Efterhand så började jag be för mig själv ordentligt och alla pratade om att de känt Guds närvaro och att det hade varit så mäktigt etc. Detta var något som jag ville uppleva, jag ville också ha en wow-känsla. Jag bad mycket för det men det hände aldrig. En dag på en Gudstjänst på ett Tonårsläger var det en tjej som pratade om just detta, att när hon var mindre bad även hon mycket för att få känna Guds närvaro, men hon sa även också att om hon skulle kunna resa tillbaka tiden och säga något till sitt dåtida jag, så skulle hon säga något i stil med ''var inte ledsen, det kommer. Ha tålamod'', och senare i livet så kände jag hans närvaro. Det var då som jag verkligen förstod att Gud finns. Han finns och han vill att jag ska följa honom. Jag kan inte säga exakt när var hur jag blev kristen, men jag blev det och det är det som räknas. Efter det så har jag känt av Guds närvaro flera gånger och jag har fått många bönesvar.

Idag finns Gud i mitt liv. Varje dag försöker jag följa hans vilja och ha honom i centrum. Gud älskar mig, och han älskar dig.

Likes

Comments