Header

Jag hatar inte dig.
Jag har bara tappat all respekt för dig!








xoxo Sofie

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Godmorgon vänner.



Jag har suttit halva morgonen och slängt iväg lite mail.
Ett rätt så argsint mail till min arbetsgivare om deras ”lilla misstag” som dom har gjort sedan förhandlingen.
Så nu hoppas jag att dem förstår vad jag menar och att detta inte är roligt längre. Att dem ändrar min ersättning idag och ifrån dem rätta datumen.
Jag skrev ju att dem inte hade ändrat för januari,
Men det ”har” dom. Ifrån den 19 januari.
Alltså. Hur kan dem först starta ersättningen och sedan ta bort den igen, för att sedan starta den en månad senare? Vad har dem för grund för det när intygen fortfarande gäller 😂. Alltså dem är ett skämt.
Nåväl. Skrev och hoppades på att det bara skett ett litet misstag då det dem gjort inte var överenskommelsen.
Får helt enkelt se vad dem svarar. Jävla pajaser.


Nåja. Jag ska alldeles strax äta lite lunch och sedan ge mig iväg på en power walk. Det blev rent för mycket gott i helgen. Jag får så himla dåligt samvete.
Nåväl. Det positiva i det hela var att jag åt det faktiskt i helgen och inte på vardagarna. Så det är väl ett framsteg.

Vi hörs lite senare :)

xoxo Sofie

Likes

Comments

Hej vänner.




Jag har inte bloggat på någon dag för att jag kände att jag behövde pausa lite. Undvika sociala medier och fokusera på vad som egentligen är viktigt för mig.




Nåväl. Vi sitter i bilen påväg hem ifrån skogen.
Det var en helt underbar promenad
Och Viggo han har varit helt galen imellanåt.
Kasat i snön, sprattlat i diken och lekt i vattendrag.
Han är för himla rolig. Min älskade vän ❤️..


Helgen har susat förbi och imorgon är det en ny arbetsvecka. Jag ska ringa min ombudsman och berätta för dem vad min arbetsgivare har sysslat med och så får vi ta det därifrån. Vi ska ju ses på fredag.
Då är det nästa förhandling. Nåja. Inget jag tänker låta påverka mig. Det har det gjort tillräckligt. Jag har redan vunnit slaget och nu ska dom bara göra rätt för sig..


Annars. Vad har hänt?
Jo jag blev precis uppringd av styrelseordförande i labrador klubben här nere i Skåne. Vi ska ses förhoppningsvis i veckan och få ett ansikte på varandra. Jag har ju sökt en ”tjänst” hos dem. Till att börja med som sekreterare i styrelsen. Gissa vem som fick den?
Så himla roligt. Jag är så glad. Så i slutet på nästa månad, så ska jag sitta med i vårt första styrelse möte (årsmötet) åh vilken dröm!


Vi hörs sen kanske ❤️

xoxo Sofie

Likes

Comments

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera
det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden."





Ligger i sängen, ska alldeles strax lägga huvudet på kuddarna intill B och Viggo. Men jag ville bara skriva av mig lite innan dess. Någonting som jag har gjort i alla år, är att just skriva. Jag kan skriva, när jag verkligen lägger den manken. Det har jag fått höra i alla år av både lärare och närstående. Framförallt har jag skrivit i anteckningar, på papper, jag hade en jätte tjock A4 bok när jag var yngre som jag kladdade jätte mycket i. Nu är det mesta kastat och sådär. Men intresset för att skriva kommer nog alltid att finnas kvar och jag tror att mina texter kommer att bli bättre ju mer jag lär känna mig själv & vågar släppa murarna och historian kommer fram .
Nåja. Det var inte det jag ville komma till egentligen.


Något jag lärt mig (har visserligen lärt mig mycket redan men) verktyg som jag har fått av min psykolog för att bearbeta ångest-panikattacker-flashbacks och allt det där som jag lider av är mindfullness övningar.
Jag har aldrig varit en sådan person som kan slappna av. Det har och är liksom en försvarsmekanism jag använder mig utav. När det börjar bli för jobbigt, och jag är trött då vill tankarna/minnen och allt som finns i hjärnan tränga sig fram och göra sig som mest påmind. Då kämpar jag väldigt mycket emot och vill gärna inte slappna av och så har det varit i alla år. Något jag gör omedvetet. Iallafall, jag har fått verktyg som sådana att jag skulle lära mig att andas. Vet inte om ni minns att jag skrev något om det. Men iallafall, jag försöker ju att göra det minst två gånger om dagen - som jag blivit tillsagd och än så länge har det inte gett mig den där hjälpen men jag blir nog lite ner varvad för stunden. Jag tror att ju längre in i behandlingen vi kommer och ju mer verktyg jag får desto mer användning kommer jag nog att ha över andnings verktyget. Man ska lägga en hand på magen, och den andra på bröstkorgen. Den hand som rör sig mest är den delen av kroppen du andas med. För mig är det bröstkorgen och det innebär att jag har för mycket ångest och är rent för spänd för att kunna slappna av så pass mycket så att jag kan andas med hela magen. Iallafall, mindfullness övningar är övningar som jag ska göra. Där i ingår yoga. Så det ska jag försöka hitta, en bra kurs till det för att vi märker att just mindfullness saker har en viss effekt på mig..


Så det jag gjorde tidigare var att visualisera att jag höll i en ballong. Där jag blåste upp den med det som oroar mig just nu, eller som jag är arg över eller som jag är besviken på, kanske ledsen för. Något som bekymrar eller bekommer dig. Det slutar iallafall med att jag ska släppa denna ballong och då släpper jag även den känslan jag känner.
Tidigare idag så vart jag väldigt frustrerad över min arbetes situation med allt det här som pågår just nu.
Så jag gjorde min ballong övning, och det hjälpte fan i mig. Självklart är jag fortfarande frustrerad, men inte på samma sätt längre. Jag vet att det kommer att lösa sig i slutändan. Jag tänker inte låta det gå ut över mig och mitt mående längre så som det gjort nu i snart tre månader. Jag tänker inte tänka mer på det förens i början på nästa vecka när jag diskuterar det med min ombudsman. Det löser sig. Det vet jag. Dem har inget val och fram tills dess så släpper jag det. Jag kan inte göra mer och jag kan inte påverka mer. Detta får snart bli en juridisk sak av det hela och det är inte jag som sköter det. Jag kan bara släppa det nu. Vilket jag gör också. Missförstå mig inte nu . Jag tänker inte lägga ner situationen. Jag ska dra detta så långt jag kan. Men jag kan inte påverka eller göra mer än vad jag redan gör och jag tänker inte låta det fylla upp hela min tankeverksamhet och vardag. Det är så jag menar.


Så jag tar min lilla röda ballong,
Som jag gjort tidigare.
Med personer,
Situationer
Känslor

Och bara släpper den.....



Adios och godnatt.

xoxo Sofie

Likes

Comments

Alltså.





Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Jag trodde att allting var över tidigare idag när min ombudsman ringde och sa att från och med x datumet så skulle dem sätta in all min lön och ersättning igen, hela vägen fram tills idag (ca 1,5 månad fram tills idag) och tillsvidare så länge situationen är som den är just nu. Jag mötte dem där, trots att jag egentligen inte hade behövt det vilket innebar att jag lät dem sätta datumet x istället för 13 dagar till. Alltså, att jag skulle få ersättning som jag lagligt har rätt till 13 dagar extra. Men jag ville vara tillmötesgående och inte tjafsa mer då det tar så mycket på mig i och med min behandling osv. Jag har viktigare saker att fokusera på - mig.

Detta skulle ändras under dagen, och vi har ett system där man kan se sin tidsrapportering och allt det där. Så jag gick in och kollade mest för ”skojs” skull för att se ifall dem hunnit ändra, som min ombudsman sa att dem skulle göra idag. Jo mycket väl. Det hade dem.

Dock två dagar senare än datum x. Vilket innebär att jag gav dem 13 dagar utan ersättning, dom har tagit 15. Vilket inte var dealen. Dessutom, så har dem inte ändrat någonting alls för januari månad. Så dom har helt brutit den där dealen som gjordes. Vad är där för fel i huvudet på dem? Alltså är detta ett skämt eller?

För det första, min ombudsman kommer inte bli nöjd över detta då vi ska ses i början på nästa vecka och planera inför förhandlingen den 26. Detta innebär att vi återigen, måste diskutera detta. Som vi redan har gjort en deal över. Nåja. Dom kommer att få detta tillbaka i ansiktet. Som sagt. Jag har allting på rätt plats, och jag har alla intyg, jag har instanserna i ryggen och jag har alla rätt. Så dem får helt enkelt skylla sig själva. Detta kommer att kosta dem dyrt. Är detta bara ett misstag, så visst. Är det medvetet så ska dem ha klart för sig att dem 13 dagarna, dom ska jag ha betalt för isåfall. Då är jag inte snäll längre, och jag är inte tillmötesgående heller. Jag får spader. Vad är där för fel i huvudet på min arbetsgivare? Det är ett skämt. Dem är ett skämt..

xoxo Sofie

Likes

Comments

Äntligen. Efter månader av tjafsande med min arbetsgivare & med facket inblandat så har tvisten löst sig. Vi vann. Eller min ombudsman vann ärendet för mig. Jag förstår inte vad min arbetsgivare fick ut av detta? Att dra detta såhär långt för att ändå inte ha något vettigt att komma med, stå anklagad för avtalsbrott och veta att jag har fullt av intyg och instanser i ryggen. Nåväl. Jag vann, och det var huvudsaken. Nu kommer dem att få betala ut till mig all den lön och ersättning som dom är skyldiga till ock det går minst 1,5 månad tillbaka och fram tills idag och tillsvidare. Skönt. En sten som lättade ifrån ryggsäcken. Det har tagit så himla mycket energi ifrån mig att ha detta att fundera på och tjafsa om istället för att bara fokusera på min rehabilitering.

Men nu är det över och nästa förhandling blir den 26. Då ska vi gå igenom deras rehab ansvar och vad dom inte gjort för att hjälpa till i denna kråksången. Vi får se. Jag och min ombudsman talade ytterst lite om ett avgångs vederlag . Typ 6 fulla månadslöner och sen så går jag raka vägen in till full a-kassa eftersom att jag har medicinsk grund och slipper då karens. Vi får se. Det är ju till att dra det som längst. Jag har aldrig lyft a-kassa och jag vill ju inte göra det heller. Jag vill ju ha ett fast jobb som jag har nu. Men samtidigt så är det liksom ingen dörr som stängs om det blir så, tvärtom. Jag anser att det är en ny dörr som öppnas och då sätter jag mig troligtvis i skolbänken igen. Vi får se helt enkelt. En sak i taget. Men den 26 är näst förhandling, och vi talades vid om att ses innan dess. Alltså facket. Är ni inte med i facket så gå med. Det är för vår skull och dem jag har haft att göra med är så himla grymma. Verkligen. Så himla tacksam för all hjälp jag fått och får.


Jag vill ju inte stanna hos min arbetsgivare. Det är ett skit ställe bokstavligen talat, och dem har behandlat mig som en skithög under en sko. Nu har dom ju fått sin karma, men vem vill stanna på ett ställe där man behandlas som skit? Nej. Nåja. Vi får se..

Men idag, idag vann vi.
Och imorgon ska vi fira!

xoxo Sofie

Likes

Comments

hej vänner.


Idag är första dagen sedan vi var iväg i söndags som jag känner mig pigg, och energifull. Så himla skönt.
Jag och Viggo har redan varit på vår fyra km slinga,
Och jag tänkte att vi ska dra den ikväll igen.



Men just nu, just nu är jag otroligt nervös.
För nu klockan 14.00 så ska mitt fackförbund ha en förhandling med min arbetsgivare. Dom står ju ”anklagade” för avtalsbrott mot mig.
Då dom vägrar betala ut min lön trots att jag har lämnat intyg..
Så vi får helt enkelt se hur det går. Den börjar väl i princip just nu, i detta ögonblicket..

Därefter ska det bli en ny förhandling,
Då dom inte gjort vad dom kunnat angående rehab till mig. Så det ska också bokas in. Men en sak i taget..

Jag gissar på att min ombudsman ringer i eftermiddag, så får vi helt enkelt se om dom fann en lösning.

xoxo Sofie

Likes

Comments

Hej vänner.



Jag måste bara säga tack till er för er fina respons på mitt förra inlägg. Jag fick någon kommentar, sms och privata meddelanden. Det känns otroligt värmande att höra så fina och snälla ord. Jag vet att jag har folk omkring mig. Men är dem verkligen beredda på att lyssna. Jag vill tro gott om alla, jag vill tro att ingen vill mig illa. Men när dem personerna som skulle skyddat mig som mest svikit, då tappar man tron på andra också. Det har ingenting med er att göra, det har med mig och mina upplevelse när det gäller tillit.
Jag har helt enkelt blivit alldeles för bränd.

Men om du ger mig tid, om du finns där,
Om du låter mig ta det i min takt
Och om vi kan kommunicera och du är lojal
Så kommer jag att kunna bygga en relation till dig
Jag kommer försöka att lita på dig.
Men för mig tar sådant tid.




Nåväl. Jag fick en bok i hemläxa av min psykolog idag. Den handlar lite om vad ptsd är för någonting,
Och för att få en större inblick och förståelse för vad det är som gör att jag är jag och vad min diagnos gör med mig. Jag har läst något kapitel nu i eftermiddags tillsammans med en god sommar smoothie. Jag har faktiskt varit så himla duktig och skött kosten ”hela” veckan. Men nu är B iväg och handlar ett litet choklad till mig. Jag tar min Cheat day idag. Jag behöver det..


Och jag måste få lov det. Jag kan inte bli arg på mig själv för att jag väljer att äta lite choklad. Jag kan inte straffa mig så för då blir det aldrig hållbart i längden.



Nu ska vi starta en film, och bara vara.
Vi gick en 4 km tidigare nu ikväll
Och Viggo har somnat och vi ska gosa ner oss i soffan.


Vi hörs ❤️

Återigen, tack!

xoxo Sofie

Likes

Comments

Oavsett vad.
Du kan aldrig springa tillräckligt fort
Eller gömma dig tillräckligt bra
För att lyckas undgå sanningen..
Kom ihåg det !





Hej vänner.

Jag har funderat fram och tillbaka.
Personlig eller inte.
Vem vinner på det i längden
Och är där ens en vinst i det hela.

Är det en risk för mig,
Blottar mig
Visar mina svagheter
För mina fiender

Eller bryr jag mig inte tillräckligt mycket
Dem kommer inte tillräckligt långt in på skinnet längre.
Det jag delar med mig av är ju mitt val.
Jag vet att där är människor som läser min blogg av olika anledningar. Där är någon som gör det för att håna mig, pika mig och göra allt för att se ner på mig.
Där är någon som gör det av ren nyfikenhet.
Där är någon som gör det för att dem faktiskt tycker om vad jag skriver, finner mig intressant
Och där är dom som gör det för att det är det enda dom kan hålla tag i för att fortfarande få veta något om mig.

Jag vet allt detta.



Så vad ska jag välja?
Vad är bäst för mig?


Ska jag verkligen blotta ut allting såhär i bloggen,
På nätet framförallt där det aldrig någonsin kan försvinna. Eller ska jag fortsätta hålla det inom mig som jag gjort i alla år? Fortsätta skriva på min bok. Släppa den? Vill någon släppa den? Då kommer historian aldrig försvinna då heller. Nätet eller i en bokhandel. Inte samma sak, men någorlunda liknelser. För när det väl är ute, så är det ute.

Men vad vinner jag på det?
Många hjärtan kommer att krossas
Människor kommer inte se på vissa andra människor på samma sätt längre. Men borde jag inte berätta sanningen? Varför ska jag vara det svarta fåret för att hålla någon annan om ryggen ? En vuxen människa som inte kan ta sitt föräldrar ansvar. Varför ska jag hålla den människan om ryggen, när det är den människan som skulle skydda mig allra mest och misslyckades. Som aldrig försökt be om ursäkt, göra bot för sitt handlande. Som egentligen inte lärt mig mycket om livet och som gör idag att jag måste lära mig att uttrycka mig, känna känslor, växa, lära mig att hantera innan jag ens kan gå in på djupet om vad jag varit med om. Som du medvetet alltid blundat för. Du kommer väl ihåg vad du sa?

”Detta pratar vi inte om”



Men jo. Vi ska prata om detta.
För där var ingen som hjälpte mig
Någonsin
Och kan jag bara hjälpa en person,
Med min historia,
Så är det en person mer än tidigare...


Jag vet att du inte vill inse sanningen.
Jag har förstått att ditt handlande kommer ifrån att du är skadad sedan tidigare. Eller så är du bara rent av psykiskt sjuk. Men det finns hjälp att få. Jag vill aldrig gå samma väg som du. Aldrig. Jag ska bryta det mönstret.
Istället för att du sträcker ut en hand,
Och en gång för alla förklarar dig
Ber om ursäkt
Inser vart du felat
Så fortsätter du.
Blockerar mig
Fryser ut mig
Stänger av mig
Som om jag inte fanns..


Men jag finns. Jag är så jävla mer än levande .
Jag finns. Och jag vet att du vet det.
Och jag kommer föralltid sitta etsad i ditt huvud
Om ditt svek. För du vet om det.
Men du förmår dig inte att svälja din stolthet.
För vem skadar det? Absolut ingen.

Det är skönt att växa som person.
Otroligt befriande att släppa på murarna.
Släppa ilskan
Hatet
Börja leva
Se glädjen
Och inte vara ett vandrande jävla kolli

Du borde prova

Och hur mycket du än försöker att undvika mig
Undvika historian
Undvika den bittra sanningen om vad jag varit med om
Den bittra sanningen om ditt svek
Så kommer du aldrig att lyckas.

För ingen, ingen ska någonsin få tysta mig igen.

xoxo Sofie

Likes

Comments