Blev lite förvånad när jag tog fram hundmaten i morse. Gris inälvor.. Det betyder ju att det är fredag igen! Den här veckan som har varit fylld med stress från morgon till sen kväll, har helt smitit undan mitt medvetande. Man har knappt hunnit äta på dagarna och ändå känner jag mej fetare än någonsin. 😅 Påsarna under ögonen hänger ner ända till knäna ser det ut som.

Igår fick hästarna snögummin i samband med skoningen. Känns ju väldigt dumt just nu, när man ser ut på hur hela gården ser ut.. Men ännu dummare skulle det kännas att lägga snögummin först vid följande skoning i mitten av januari. Har på känn att vi får ha hovslagaren på besök ganska ofta nu inom närmaste framtiden med kombinationen lera + snögummin.. Oj så nice det skulle vara att hitta en tapp-sko kurs på svenska helst..men finska eller engelska duger nog också. Efter det skulle jag investera i den där metalldetektorn som jag varje vår och höst sitter och drömmer om. Dom är ju ändå inte särskilt dyra. Billigaste modellerna går på ca.30€..

Men om det är fredag redan idag, så betyder det att redan imorgon är det dags för en hel dag med trevligheter. Att få vara bland hästmänniskor på ett heldags seminarie med hästar som tema. Blir det bättre? Jo! För dom bjuder på mat också! 😂😍

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Man känner sej så vilsen med dagarna, då man inte hade några som helst planer hela helgen.. Visserligen fanns det ju planer på tävling, men det blev inget av dom planerna för vår del. Då man vaknade upp på lördagen och såg spöregnet, så kändes det väldigt skönt.
Men inte äns en enda gång i bastu eller balja blev det. Någondera har det så gott som alla helger ändå blivit av minst en kväll.. Men vi har egentligen inte fått någonting alls gjort den här helgen, förutom alla hästar ridna alla dagar. Däremellan har man suttit i soffan, sett på netflix och ätit (massor).
På fredagen hade alla hästar lite extra energi. Det blev dressyr för alla den dagen. Pin och Bingo som ju kan bli lite slöa i dressyren, gick ju hur fint som helst med extra energi. Enorm WOW-fiilis där! 😍
När Eikka har överlopps energi, så bara rusar han och klämmer ur sej en bockning här och där.. Precis så gick ridningen till den dagen med han nu också. Han brukar inte "starta upp" före man tar en högre gångart än skritt..men den här gången så ville han inte äns skritta. Han valde supersamlad galopp istället. Positivt är det ju att en ex-travare klarar av det! 🤘

På lördagen fick alla gå i terrängen i regnet. Oj så sur Pin kan bli av att hamna göra nåt annat än stå i hagen under tak då det regnar. Överväger nästan att låta han ha ledigt på sådana dagar (sen har man verkligen problem åt sej då det regnar på sommaren på en tävlingsdag👌)
Och på söndagen fick man måtta mellan regnskurar för att hinna rida alla när det var soligt istället. Alla var på bra humör och jobbade fint. 😁

Likes

Comments

Medan jag låg där på Bingos nacke för sjunde eller åttonde gången, började jag spekulera om varför 60cm med Bingo känns löjligt lätt, bara som ett större galoppsteg typ..men endast då man har en 60cm kavalett inbakad eller på slutet av en linje med bommar och kavaletter. Sätt sedan opp ett 40cm fristående hinder, och där ligger jag med näsan inbakad i öronen på han och funderar om det äns finns mänskor som är så tokiga att dom verkligen hoppar högre än 50cm...

Var det inte så att man före hindren ska hänga i tyglarna, luta framåt och klämma ihop knäna allt man förmår? Inte? Ja men då ser det ut som att jag får leva på mina minnen istället, då man var ung och tokig puskaratsastaja, red omkring i skogarna med finnhästarna och hoppade 90-100cm naturhinder som om dom var ingenting..

Nä riktigt så lätt ger jag inte upp. Men tar gärna emot tips för att komma över min bomskräck som jag lyckades fixa åt mej på senaste tävling. Om jag någon gång ska kunna tävla i små höjder i hoppning också, så måste jag ju komma på ett sätt där jag vågar rida mot ett hinder som inte har galoppbommar framför, och ändå våga hålla farten, ge tygel och låta bli att klämma med knäna allt jag orkar dom 2 sista stegen..

Likes

Comments

Om man skulle ge det här bloggandet ett sista försök.. 😁 Det har ändå blivit allt mer sällan som man har något att lägga ut på instagram av hästarna..det är nästan bara av tävlingar som jag har bilder nuförtiden. Orsaken är den, att vi nästan alltid rider tillsammans nuförtiden, och den sista hästen går endera i terrängen, har ledigt, eller longeras. Då vi hoppar så är en av oss ju bomlyftare/filmare, och då Eikka tränas så är en av oss på marken och hjälper.

Men från hoppningen så finns ju inget just nu som man täcks lägga ut på nätet.. 😂 Båda kämpar vi med lite samma problem..bomskräck.. Om man skulle lägga ut video på vår hoppning, så hamnar man antagligen ge den rubriken "Horsefails - try to not laugh".. 😂 Men nä. Jag har i alla fall börjat försöka att lösa mitt problem med massor av bom-/kavalettiträning istället för att äns försöka våga hoppa ett ordentligt hinder just nu. Det var lite tur i oturen att vi blev utan dragbil tills förra söndagen.. Jag hade bestämt mej att ändå fara och försöka på 50cm och 60cm i Bjärnå, men på fredagen meddelades det att Rovern får åka lavett till märkesfirma för reparation. Det blev en sån där bitterljuv känsla av det..

Nu inkommande lördag har jag lite på planer att åka iväg på dressyrtävling istället. Men för det första så vet jag inte om vi har bilen tillbaka då än. En kompis har dock lovat lånebil för den dagen isåfall.. Men sen dök följande problem upp. Plötsligt när jag vaknade på söndagmorgonen, så var min axel jättesjuk. Inget vidare problem med den saken, men på måndagmorgonen, så var axeln inte sjuk mera, men istället överarmen..så till vida att jag inte alls kunde lyfta på armen. Idag har det sjuka rest vidare till nedre delen av övre armen, och det gör det snäppet lättare att lyfta på armen..väldigt begränsat än dock. Så få se ifall det alls blir någon dressyr i helgen heller. Sku ju vara trevligt att då äns en dag före hinna rida.

Så vad gör våra hästar nuförtiden då?

Pin rids just nu nästan uteslutet av Markus. Bara jag lyckas planera motioneringen lite bättre, så har jag på planer att hinna rida mera dressyr med Pin också. Men just nu går han ganska jämt utbrett i dressyr, hoppning och terräng med M.

Bingo rider jag mest dressyr med, och iställe för ordentlig hoppning, så har vi 1-2 gånger i veckan nu kavalettilinjer och dylikt. I terrängen är vi ännu bara med annat hästsällskap.

Eikka har fått återgå till grundträning. Det lönade sej helt klart inte att skynda sej fram. Fokus ligger just nu på skänklar, rakriktning och att få jämnare trav. Däremellan förstås också terräng. Just nu är planerna att inte ta han till någon tävling nästa säsong, istället träna, träna, träna. Men om dom planerna ändrar, så är det högst antaglingen distansritt isåfall.

Likes

Comments

Det gick lite som jag förväntade mej med det här att ta upp bloggskrivandet igen.. Jag tar nu en sista "paus" med bloggen igen, och ser ifall jag tar opp skrivandet på senhösten då man sitter mera inne och har mindre att göra (och folk läser bloggar). Men risken finns att det här var hela historien för mitt bloggande.
Den andra sidan av det hela, är att då jag inte försöker hålla bloggen aktiv, då uppdaterar jag dess mera på instagram, snapchat och facebook. Fb är jag minst aktiv på. Där uppdaterar jag för det mesta vår tävlingssida bara. Skulle det inte vara p.g.a alla behändiga grupper på fb, så skulle jag inte vara medlem där mera..
På instagram uppdaterar jag ungefär samma saker som här på bloggen, och på snapchat hamnar mera detaljerade saker av min vardag (mest hästar).
Insta: fiioli & team_neverstoptrying
Sc: fiioli

Jag får tacka mina båda läsare för den här korta tiden jag höll bloggen aktiv igen! 😘

Likes

Comments

Något som verkligen piggar upp en, är att vara med som hästskötare på gubbens tävlingar! Dom kom hem med riktigt fina priser från senaste söndags tävling!

Det blev en sånhär "sista minuten" anmälning till en tävling med Eikka den här söndagen också. Tävlingen är i samma stall och nästan precis ett år senare, som Eikka förra hösten var på sin första ridtävling. Ska bli spännande att se skillnaden på han på samma plats.

Vi hade tänkt starta fler tävlingar med han förra hösten, men sen var han så stressad på tävlingsplatsen på hans andra tävling. Så han fick istället smälta alla nya intryck över vintern. Den enda tävlingen han härtills har varit på i år, så där var han ju en riktig tiopoängare!

Nu en månad framåt så hade jag inplanerat tävlingar varje helg, 2 tävlingar per helg vissa helger.. Men jag får bara vara glad åt att Markus gärna tar och fortsätter en tid med Eikka än.
Det är riktigt otroligt svårt att få texten att någorlunda flyta när man skriver om hästar, då jag ju inte gör så mycket annat än sadlar, filmar, går, putsar sår, bär hinder, mockar skit och matar kraftfoder och en gnutta hö på dagen. Det är bara nu på senare tiden som jag har börjar kunna göra så mycket. För ännu några dagar sen så kunde jag inte äns lyfta en vattenmelon p.g.a att min gamla skada i nacken tydligen också fick en smäll, och samma min vänstra handled. Så jag var lite "handlös" där en tid. Ryggkotorna som också från tidigare är lite vingklippta, klarade sej tack vare skyddsvästen! 💪

Men under tiden som jag står bredvid och pekar, så gör Eikka fortfarande framsteg dag för dag. Det bästa med att rida (och vara med när någon annan rider) Eikka, är att man alltid kommer tillbaka på gott humör från ridturen! Det är alltid något som han har gjort extra fint den gången, eller något som äntligen börjar löpa som gammal vana redan. Otroliga häst! 😘

Såhär ser det ut när Markus ger sej ut på kantarelljakt med Pin 😁

Likes

Comments

Man ska ju inte få klaga.. Men när man har i stort sett hela övre kroppen ur funktion och i extrem värk, så är det svårt att låta bli.. Efter att inte ha kunnat sova på 2 nätter, och då folk är så dåliga på att uppdatera på sociala medier nattetid, så fick jag så tråkigt att jag tog upp bok-läsandet igen. Jag har några pocketböcker som har blivit liggande olästa bredvid sängen och samla damm, efter att jag omedvetet började följa strömmen till det tidigare modefenomenet "stressigt liv" (som nu till all tur börjar gå ur mode, och håller på att ersättas med "våga säga nej", "våga leva"). Det råkade sej att jag plockade upp riktigt den rätta boken för just det här tillfället! Den är en tröst att läsa medan en hand håller på att lossna, ett finger håller på att falla av och huvudet håller på att rulla iväg.

Men tillräckligt klagat för min del! Det positiva är att det nu börjar vara den tiden på året som man kan gå ut ett varv kring gården, och komma in tillbaka och vara mätt! 😍 Jag plockade lite tv-snacks med mej in igår:

Nu väntar jag bara på tomater, gurkor, purjolök, plommon och äppel att bli klara. Sen har jag förutom dom, även ärter, sallad, gräslök, dill, persilja, röda vinbär, svarta vinbär, krusbär, hallon och smultron från egen gård. 😋

Men nu flyter nog inte texten som den ska. Jag skyller på snurrigt huvud p.g.a. sömnbrist. 😅 Så jag avslutar här med en kort video från Markus och Pins hoppning igår.

Likes

Comments

Lite knaggligt det här med att få någonting skrivet på en hästblogg, då man själv inte äns motionerar hästar.. Och dom vardagliga sakerna man gör med dom och kring dom, så intresserar nog ingen. Men nog ska jag försöka få något inlägg nu och då här.

Idag var jag till Tyks igen för att ta nya röntgenbilder och höra vad "domen" blev. Dom många småsprickorna som fanns, hade helt klart börjat helna redan, och det större hålet var märkbart mindre tyckte jag. Kirurgen menade på att efter 2 månader (8 veckor) efter händelsedatumet, rekommenderar han att jag kan stiga upp på hästryggen igen.. Kanske man skulle försöka klara av att inte vara idiot äns i den resterande tiden av 2 månader då...och få det här fingret helt, så man inte missar också andra halvan av den här tävlingshösten. Känner mej lite butter redan över att det inte är jag som far med Eikka till hans första distanstävling. Men vad kan man.. inte kan ju världen stanna opp för mitt finger heller. Eget fel att jag är så fet att t.o.m fingrarna brister på mej bara för att jag rider..


Så här såg mitt finger ut dagen efter att det bröts.

Bilden till vänster är tagen för 10 dagar sen, och bilden till höger är tagen idag. En massa småsprickor som syns tydligast till vänster av den stora sprickan på den vänstra bilden. Dom syns nästan inte alls på den högra (visserligen är den vänstra bilden mera zoomad).

I söndag är det alltså dags för Markus och Pins första nivå 2 tävling (tror jag..men i alla fall för det här året). Det var först tänkt att en annan ryttare skulle hoppa Pin i 100cm och 110cm (AM5) klasserna. Men hon fick lite ändrade planer i schemat, så Markus startar 90cm och 100cm med han istället. Sen kommer veterinären på måndag, och efter det blir det 1 månads tävlingspaus för Pin. Vi ska alltså fixa hans vacciner ända från grunden pånytt.

För den som är mer intresserad över när vi tävlar och hur det har gått i varje tävling, så finns fortfarande sidan "WEP Tävlingar och Resultat" i användning på FB.


Som avslutning, några bilder när Markus drar "Full Dressage" 😄

Likes

Comments

Otroligt hur smidigt jag lyckades undvika operationen på tisdagen. 👌 Det var så nära att jag redan skulle gå och byta till operationssalskläder, och sen dök handkirurgen upp. När han kom till förklaringen om hurudan bedövning dom kommer att ge, så var jag halvvägs ut genom dörren redan. Inte en chans! Dom skulle alltså gärna lägga in 2 spikar i mitt finger, som just nu är vridet lite roligt och har några frakturer.. Jag hade tänkt lägga upp röntgenbilderna här, men dom verkar inte uppdatera till Kanta någonting från Salo-jouren. Men på Tyks så tyckte dom att jag skulle komma tillbaka nästa veckas onsdag och röntga och sådant på nytt, då det ännu finns tid för operation innan benen i fingret har börjat läka. Så kanske jag får bilder därifrån.

Jo alltså.. Jag föll från hästen. Försökte hindra mej från att flyga i backen som en katapult med huvudet före, så jag höll hårt i tygeln. Hästen fick till all tur inga problem i munnen, men mitt ringfinger tvinnade lite runt och brast på några platser. Som om man skulle ha vridit runt ett bamburör ungefär..så blev det flere långa "hål" längs med benet i fingret och en bit som lossnade från översta böjbara delen. Nu har man då lärt sej att man ska stänga porten till ridplan, så det inte händer samma sak fler gånger. Jag kom i galopp längs långsidan, skulle galoppera förbi porten, men då plötsligt gör hästen en 90 graders sväng ut genom hålet och sen tvärstannar. Någon sekund senare slocknar min GoPro av smällen. 😁

Jag tycker inte om att svära.. Men den kvällen så tömde jag nog hela mitt förråd på svordomar! Jag var så jäkla bitter på mej själv och alltihopa! Tävlingshösten som äntligen kom, och hur jag har sett fram emot den! Hur det faktiskt äntligen började bli till något av min ridning! Hur jag skulle börja hopptävla med Eikka och ta han till distanstävlingar.. Nåå, efter att ha varit bitter och sur, och deltog i dressyrtävlingen med brutet finger (den gick ju som man kunde förvänta sej), så har jag ju nog kanske skämt ut mej riktigt tillräckligt för resten av året.. Där kom ju sen ångesten som ett brev på posten..

Nu försöker jag komma på fötter igen så gott det går. Försöker hitta nya sätt att få allt gjort. Just har jag lärt mej skriva på dator igen! 😄 Snart ska jag gå och klura ut ett sätt att rensa trädgårdslandet och växthuset. Det är jobbigt när man är utan högerhand då man är högerhänt. Men inget är omöjligt! Jag har inte äns lämnat in sjukintygen till jobbet, då jag märkte att jag ju riktigt bra kan jobba. Jag kommer bara att ha en otroligt musklad vänsterarm om en månad..😂

Det här är bara en period i livet igen som man helt enkelt får bita ihop lite hårdare och kämpa lite mer! Livet verkar jäklas med mej i form av kattor just nu också. Då min 3:e katt på kort tid togs ifrån världen i förrgår. Den cancern han hade gick inte mera att göra något åt. Han levde sina sista år hemma på Emsalö i mitt barndomshem. ❤

Det som får mej på andra tankar just nu, är att hålla tummarna över mina lottorader, sitta och kolla på svindyra och lyxiga hus, och fortsätta överväga om jag ska klippa riktigt kortkort hår... Bara för att....🤔

Likes

Comments

Bloggen har inte dött ut..igen.. Livet bara som ändrade sej drastiskt. Skriver mera efter operationen imorgon.

Likes

Comments