Idag sitter man då och ojjar och vojjar sej om ryggen, efter att igår har försökt påminna sej om hur man rider stor häst.. Jag höll på att falla av Pin i stort sett varje galoppsteg han tog! Hejjaa hur fin vår LC:1 kommer att se ut i söndag alltså!! 😂

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Så vad har vi gjort här under våren och sommaren då? Inte så där hemskt mycket egentligen om man jämför med förra året. Tävlandet med hästarna har verkligen varit på den lugnare sidan.. inte äns årsavgiften är betald för Pin, så det är nivå-1 tävlingar och övningstävlingar som gäller för tillfället.

Året startade lite knaggligt, först med isen som aldrig ville försvinna från ridplan, och sen när våren hittade till ridplanen, så hittade andra problem dit också. Tur så har vi Eikka som blir väldigt glad då han får hoppa.. så problemen förflyttade sej så småningom till grannens privata ridplan istället, fick jag höra..😂

Men igång kom vi ändå mer eller mindre. Markus var på Piia Pantsus clinic med Pin, och då klickade många bitar på plats. Det var tur i oturen att i stort sett allt sket sej för han på träningen. P.g.a. alla motgångar där, så fick han en hel massa hjälp med allt, och började komma igång ordentligt med Pin igen.

Jag själv var iväg på Pins första och andra dressyrtävling inomhus. I söndag ska vi prova utomhus också. Efter dom 2 inomhustävlingarna fick jag en släng av fuck-this-shit, även fast jag visste att äns bara lite träning till, så springer vi nog omkring med en blåvit. Men jag behövde en paus från samma banor av och an helatiden, och satte mej upp på Casby och Eikka och började hoppa smått istället. Det gjorde riktigt gott åt mej, så nu ska jag efter någon månads paus från att ha ridit Pin, ta iväg han till tävling igen. Den här gången förväntar jag med då verkligen inga under, då jag ju inte har ridit han just alls. Men vill bara börja komma igång igen och få den där känslan av "nej, bättre än så här kan vi!! Nu hem och träna mera och sen försöka pånytt".

Andra saker som vi har gjort på senaste tiden, är att starta årets första tävling med Eikka, startat årets första 100cm för Markus och Pin, och semestrat i skärgården med hästtransporten som husbil. 😁

Likes

Comments

Nu har vi hö för resten av året i alla fall! Och på senhösten kommer resten av balarna, för halva nästa år. 👌

Dagens minus var ju att Markus inte fick sin ena jobbtur bytt. Så ingen hopptävling i torsdag som det var tänkt. 👎

Men efter några diskussioner med hjälpsamma människor, så börjar dom flesta av mina funderingar kring distansritt klarna! Nu låter det inte alls lika skrämmande och främmande mera. 😅 Men det ser tyvärr ut som att vi inte kan åka iväg med båda hästarna, då vi knappast får någon med som hjälpreda.. Så nu blir det då att lotta vem som rider, och på vilken häst.

Sådär i övrigt, så verkar det som om det blir en liten 3 veckors lucka i tävlandet nu efter söndagen. Det finns helt enkelt inte passliga tävlingar.. Men sen efter det, så startar typ alla höst-tävlingar på en gång, och det blir svårt att välja i vilka man vill delta! 🤗

Likes

Comments

Dags att sopa dammet av bloggen igen! Det var ju det här med vår där ett varv. Allt för mycket motgångar med vädret, allt för lite iver med allt och allt för många måsten som kommer med våren. Bloggen blev tyvärr en av dom första sakerna som blev lidande.
Nu börjar det ju redan finnas lite höst i siktet, så ivern med allt börjar sakta smyga på igen. Oj så många tävlingar det finns framför, och hur fina hästarna börjar vara i muskulaturen. Pin skulle ju gärna kunna få lite till muskler, men han är så stor så det tar evigheter att bygga upp någonting på han, men framåt går det iaf.

Vi fick också ett plötsligt hjärnsläpp, och bestämde oss för att försöka delta i en distansritt tilsammans, gubben och jag. Eller ja, på varsin häst då förstås. Markus på Pin, och jag på Eikka. Här tillkommer ju då min extrema skräck för att rida i terräng..så om jag banne mej klarar av en distansritt på 18km, så halleluja för mej!!
Men...det är ju inte riktigt sådär lätt. För det första, så måste vi få Casby på "hotell" under tiden. Och för det andra, så vet vi i stort sett ingenting om distansritt. Vi har suttit och läst igenom regler och rekommendationer på SRL och SuMaRa osv. Men det har bara väckt flere frågor än gett svar.. Dom borde ha en "guide for dummies" om dom vill ha mera folk att tävla inom den grenen.. 😂 Då det ju är en ovanligare gren i finland, så är det ju inte så många som har bekanta som aktivt tävlar inom den. Vad behöver man liksom ha med sej till en nivå-1 tävling? Måste man ha medhjälpare? Vad ska medhjälparen släpa med sej till pausplatserna? Hur många pausplaster finns det på 18km? Måste medhjälparen ha körkort? Måste man verkligen longera hästen före start även i nivå-1? Huhhu.. Få se om det alls blir till nåt med det hela.. 😅

Ja sen har vi ju greijat med en hel del annat under den här bloggpaus tiden också. Men det får bli till följande inlägg. 👌

Likes

Comments

Fy så man blir trött av våren. Känns lite som att man får tvinga sej till att göra allt.. In i huvudet så har man ju hur stora planer som helst, men att sen i verkligheten få något uträttat.. ja suck!

På lördagen var vi i alla fall och gick omkring på Helsinki Horse Fair några timmar. Det var väldigt förminskat, och shoppingen lite på sämre sidan i år. En hel arena som dom har brukat ha med, var borta. Och av någon anledning så hade väldigt få valt att ha rabatterade priser. Men ett par ridleggings följde i alla fall med hem, och Small-Tour klassen kollade vi på. Efter det for vi till Biltema, och skrattade åt att där går man några timmar på hästmässa, kommer ut med ridleggings. Och sen far vi till Biltema och kommer ut med 2 famnar fulla med hästsaker och lite annat.. 😂


På söndagen packade vi Pin i transporten och åkte till Wiurila på dressyrtävling. Alltså den morgonen!! Det var nog med nippanappa som vi äns kom iväg, med dåligt humör och fräsandes åt varandra. Det började med att Casby trodde att det var han som skulle iväg på tävling, så han jagade ju upp sej själv, och alla andra på samma gång. Efter det så utlöste sej det ena missödet efter det andra.. Ända tills jag hade ridit programmet, skrittat av hästen och lastat, så dök det fortfarande upp små negativa överraskningar nu och då. Meningen var att sen bara gå och söka protokollet, och sen åka hemåt och börja städa hästhage. Men då jag fick lappen i handen, så höll jag på att falla på arslet då jag läste siffrorna 62,857% och sen kollade Equipe och såg att vi var 2:a för tillfället!! 😱 Så jag som inte hade tagit på mej varma kläder för att bara gå och söka protokollet, satt ju sen och frös i manegen medan jag inte kunde förstå hur så fina banor en efter en fickresultat under 60%. Då var vi ju ändå bara 4st som red bara Lätt C, medan resten värmde upp till Lätt B. Ända tills dom 2 sista av 12st red, så höll vi vår placering i listan, men sen ramlade vi ner till 4.e och första oplacerade. Lika bra det tyckte jag. För så som den där banan kändes, så tycker jag att vi inte heller skulle ha förtjänat en rosett. Sen då jag efteråt kollade videon, så såg det ändå inte nära på lika hemskt ut som det kändes.. 😃


Nu ska vi se om vi hinner få ut hovslagaren ännu den här veckan. Annars blir det knappast någon tävling för oss i helgen. Sen följande helg tävlar ingen av hästarna, då alla hästar vaccineras nästa veckas måndag. Det ska bli spännande att se ifall man får Pin rakad sen, då veterinären ger lugnande åt han på samma gång. 👍💪

Likes

Comments

Det var en hel del "första gången" den här helgen! Men nu har vi säsongen startad i både dressyr och hoppning. Är ännu förvånad över hur mycket man lär sej även på tävling, inte bara på träning.. Hela helgen tog vi i bomlös dressyrsadel.

Dressyren med Pin.. oj du söta öde hur jag skämdes då man lastade hästen och fort smet därifrån! 😃 Men efter att ha kollat videon från vår bana, och blivit påmind otaliga gånger om att det var både säsongsstart, första gemensamma starten med Pin, och Pins första dressyrtävling, så kan jag hålla med om att det kanske gick riktigt okej ändå. Det var också första dressyrbanan där jag inte hade det minsta tid att tänka på hur fint allt ska göras, eller äns det allra minsta tänka på min egen sits. Nervös hann jag heller inte vara medan jag red, då all koncentration gick åt att försöka få hjärnan tillbaka i huvudet på Pin, och att hållas kvar i sadeln. Har ingen video av uppvärmningen, men på videon från då jag red programmet, så kan man av att se på Pins ögon då han kommer förbi kameran, ganska bra räkna ut hur uppvärmningen såg ut... Synd på sista galoppen, som blev i förvänd galopp. Enligt poängen skulle vi annars ha vunnit.

Med Pin så känner man samma sekund han lyfter galoppen, om den blir rätt eller fel. Men han lyfter sällan fel galopp. Den här gången, så där vi skulle lyfta sista galoppen, så var också samma långsida som publik och långt dressyrstaket fanns. Jag fick han helt enkelt inte ställd inåt, då han var så rädd för den långsidan. Han ställde sej mot publiken och lyfte då den galoppen. Då vi svängde in på mittvolten, så gav jag han en chans att byta galoppen, men jag krävde det inte. Sen då vi redan var på volten, så helt enkelt vågade jag inte byta galopp mera! Jag prioriterade.. Hellre några minuspoäng, än att bli diskad p.g.a att jag hänger från takbalkarna... Pin var inte i den sinnesstämningen där jag vågar göra ett galoppbyte med han!

I normala fall så publicerar jag inte en så misslyckad dressyrbana som den på lördagen. Men den här gången gör jag ett undantag. Mest för att själv hålla reda på var jag har videon av vår första dressyrtävling, så att jag har något att jämföra med i slutet av säsongen. So, go easy on me! 😚

Sen var det hoppning som gällde följande dag. Medan vi närmade oss tävlingsplatsen, så satt jag redan och diskuterade om att ifall man skulle ge upp hästsporten och börja golfa istället... 😂 Jag kan ännu inte förstå varför man utsätter sej själv frivilligt för något som man är så rädd för!? Men det konstiga är, att efter nästan varje dressyrträning eller -tävling, så är jag småsur och extremt självkritisk. Ingen skillnad om det har gått bra eller dåligt. Men efter alla gånger jag har hoppat med häst, så är jag som värsta hangökexet! Inte heller där någon skillnad om det har gått bra eller dåligt.

Den här gången gick hoppningen i alla fall super! 😃 Oj älskade häst ändå! Fast jag sitter där på ryggen, livrädd, så tar Casby bara över och sköter hela alltihopa! Visst, vi "hoppade" bara bom och 40cm. Men jag kan lova att det är lika skrämmande för mej, som för vilken hoppryttare som helst att hoppa 40cm högre tävlingsbana än vad dom är vana att tävla!

Det som är så skönt med hopptävlingar, är att efter startsignalen, så fysiskt finns där publik, domare, banpersonal, annat ekipage på banan, och vad allt där finns. Men psykiskt, så efter visselpipan är det bara jag, hästen och hindren. Enda tankarna i mitt eget huvud, är "får vi bra linje till hindret", "hur blir stegen till hindret", "hur kan jag fixa stegen till hindret". I dressyren är en liten del av tankarna på hur och var jag ska rida vad. Miljoner tankar inom en sekund. Men absolut största delen av tankeverksamheten går åt till "från vilken vinkel ser domaren mej", "sitter månne alla eller bara nästan alla i publiken och suckar och facepalmar åt mej"... Den där delen vet jag inte ännu hur jag ska fixa.


Men ett stort tack från oss, för en jättretrevlig tävlingshelg i Broby! Vädret var på topp båda dagarna också! 😄

Alla bilder nedåt är fotade av Joanna Kultanen.

Likes

Comments

Hah! Jag hade någon smärre brakedown igår kväll då det var sista anmälningsdagen till dressyren, och jag faktiskt hamnade slutligt besluta mej om att delta eller inte. Liksom dom diskussionerna min hjärna hade för sej själv.. 😂 Plötsligt efter att ha sett en bild, så kommer hjärnan på att börja stressa över att det kan droppa kondensvatten från taket i manegen också. Och Pin som verkar ha någon form av problem med vatten. 😄 T.o.m när han ska dricka så går han försiktigt fram till vattenkaret. Benen kan man inte skölja på han med vattenslang, utan måste ta biltvättsvampen och skölja dom på det sättet. Att spraya glansmedel eller insektspray direkt från sprayflaskan..inte en chans. Vattendroppar från buskar eller inne i garaget från taket får Pin att ta den säkra sidan och avlägsna sej från platsen, och med några bockar försäkra sej om att vattendroppen inte följer efter han. 😄 Men det med att jag då plötsligt fick för mej att stressa över vattendroppar, är nog bara min tävlingsstress. Om det skulle varit utomhus, så skulle jag stressa över vädret. Tänk om det är soligt och jag får solen i ögonen.. eller tänk om det blåser och ett löv flyger förbi. Eller gud förbjude, regnar, och Pin som inte tycker om regn, och tänk om han skulle halka.. Allt möjligt hittar knoppen min på, bara för att det är första tävlingen med Pin, och jag inte vet hur han kommer att vara under mej. Konstigt nog så stressar jag inte över hoppningen lika mycket. Men Casby vet jag hur han är på tävlingsplatser, och hoppa kan han. Där är det bara mitt eget huvud jag har att jobba med.

Med Pin är jag rädd att jag inte är kunnig tillräckligt med. Tänk om jag får han att hata dressyrtävlingar med mej på ryggen? När jag sitter där och är spänd och stressad och smittar av mej på han.

Nej suck! Nu ser jag att hela inlägget bara är ett enda stort gnäll över hur nervös jag är och om allt som kan gå fel. Ta inte texten på så stort allvar. Efter tävlingen kommer jag säkert att skämmas över den här texten, alternativt skratta åt den. Det är bara den här första tävlingen med han som jag är såhär nu före. Efter det är det ju sen gjort. Och med alla dom bästa och lättaste möjligheterna. Bekant plats för både mej och han, inomhus och en lätt dressyrbana. Pin kan ju liksom nog skritta, trava och galoppera en cirkel åt vardera hållet. Om jag sen fast sitter och håller i mej i sadeln genom hela banan, så klarar han det garanterat ändå! 😂

Måste bara få skriva av mej min nervositet. Nu kan jag lämna den här i texten, och koncentrera mej på nåt vettigare i verkligheten. 😄

Likes

Comments

Jag skulle vilja ha en diskussion i kommentarsfältet om sparrning av häst. Rätt eller fel. Fördelar, nackdelar. Har själv erfarenheter både av den längre vägen och av den kortare (sparrning). Jag vill med den här diskussionen få veta varför en av dom sätten äns finns till..

Alla kommentarer måste godkännas av mej. Men jag godkänner ALLA anständiga kommentarer.

Likes

Comments

Jag börjar med att berätta att jag kommer att ha magsår innan den här veckan är slut.. 😷 Liksom mängden nervositet inför säsongens första tävling! Huhhu! Om jag skulle göra det lätt för mej, så skulle jag ta Casby till Lätt C och that´s it. Men nu är det ju inte så som jag fungerar.. Så jag tar Pin till en klass högre än vad vi äns klarar på hemmaplan (Lätt C), bara för att ifall det skulle gå bra på tävlingen, så skulle jag skämmas ögonen ur mej att vara i travprogrammet och "stjäla" från dom andra. Men Pin kan man ha några dagar före att gå lite hårdare motion, och sen hoppas på att vi hålls innanför dom 2 sidorna med dressyrstaket i manegen. Jaa..hoppas vi hålls in i manegen också förstås. Men hur ska han bli van med dressyrtävlingar ifall vi inte tränar på sådana?

Det här blir första dressyrtävlingen för mej som jag inte har en viss procent som mål. Visst skulle det ju vara trevligt att bli godkända förstås. Men målet är att komma igenom hela programmet i rätta gångarter på rätta ställen (och hållas kvar i sadeln och innanför staketet). Jag har ingen grund att utgå ifrån, då jag inte har ridit Pin på tävling tidigare, och ingen annan ryttares procenter att kolla heller, då Pin aldrig har tävlat dressyr. Så det här blir en koll på var vi står helt enkelt.


Nå nu räcker det inte för mej att göra mej skitnervös p.g.a första tävlingen med Pin tydligen.. Utan plötsligt får jag för mej att anmäla mej till hoppningen med Casby också! Även där i högre klasser än var jag borde vara (för det fanns inte klassen "nergrävd bom"). 😂 Just nu var jag är i hoppning, så gränsen kommer emot vid 40cm oxer. Och det att jag inte kan ge stöd åt Casby, utan istället behöver stöd av han, så gör att vi långt ifrån alltid slipper över äns bara bommar. Om han har fått se bommarna före, så far vi lätt över, men jag kan ju inte gå och visa alla hinder i hela banan före vi startar heller.

Mot slutet av ridturen så vågar jag ta rätuppstående hinder i galopp, då jag anser att bollarna har växt sej tillräckligt stora på mej.. Men 40cm oxer kommer jag absolut inte i galopp än! Det löjliga är, att då man efteråt kollar på videon av sin "hoppning", så ser man att jag håller Casby i sådant tempo i galoppen, att en häst i ökad trav skulle susa förbi på nolltid. Men det känns som om vi krutar iväg i vrålgalopp. Speciellt nu då Casby inte har hoppat högre hinder på en tid, så verkar han ha lite hopp-torka.. Redan mot bommar så slutar han lyssna på mej, tar fast i bettet (då han nu redan vet att jag blir och hänga i det), och tar genvägar mot hindret. MEN.. jag ger mej inte! Jag vet att jag kan! Jag har hoppat 60cm banor i oavbruten galopp tidigare. Så nu gäller det bara att vänja huvudet sakta vid högre hinder och högre (normalt) tempo, och så är vi nog där igen! 👍 Och jag kan lika bra försöka få mer erfarenhet och vänja mej vid tävlingssituationer ända från början.. Inte försvinner min extrema tävlingsnervositet annars någonstans.


Vår tävlingskalender på fb fick också byta namn och heter nu: WEP Tävlingar och Resultat.


Likes

Comments

Hej!

På fredagkvällen sökte jag äntligen hem min nya sadel. Det tog lite längre tid än förväntat p.g.a att dom tydligen hade lite stress i Italien där dom tillverkar sadlarna. På lördagen red jag i sadeln så som sadeln styr en att sitta i den, och konstaterade att jag helt enkelt inte klarar av att på direkten börja rida med 4 hål längre stigläder. 😄 På söndagen tvingade jag in benen i sadeln med ett hål kortare stigläder, vilket resulterade i blåmärken på inre sidan av låren. 😄 Men det får nog mina ben bara vänja sej vid! För jag måste helt enkelt gå stegvis till längre stigläder, annars blir det inte till någonting.

Jag har ju också varit van vid att, om det är svårt att sitta ner i traven, så automatiskt lyfter jag lite upp knäna. Nu går det ju inte mera, så jag måste hitta tekniken pånytt hur jag ska hållas nere. Nu håller sadeln mina ben nere, och då lättar baken på mej istället.

Eikka har också tagits igång igen. 😊 Eller mer eller mindre har han ju nog varit igång helatiden, men inte ridits på ridplan. Vi har bara varit i terrängen med han, och klättrat kring sandgroparna. Man lär sej så länge man lever.. för nu efteråt tänkt, så var det kanske inte det smartaste draget att bygga en massa muskler åt han utan att träna dressyr. Med mera muskler kommer mera energi, och just nu skulle nog någon klassa han som "tokigt varmblod".. 😄 Nå det är bara att bita i det sura äpplet, och ta och träna dressyr för fulla muggar med han nu. För tillfället är det bara M ännu som sitter på han, så att han inte får några fixa ideer om att ifall man busar så behöver man inte jobba (då jag skulle ligga på marken på nolltid 😄). Men positivt överraskad är jag ändå över hur mycket som har fastnat sen hösten! Sådana saker som man normalt inte tänker på och är glad över, som att hästen vet vad en högerskänkel är, och att hästen utan problem hålls ut på spåret även i högervarv, och att hästen minns galoppskänkel. 😊

Tävlingsresultat och videon på Fb: P&E Tävlingar och Resultat

Likes

Comments