Fy så man blir trött av våren. Känns lite som att man får tvinga sej till att göra allt.. In i huvudet så har man ju hur stora planer som helst, men att sen i verkligheten få något uträttat.. ja suck!

På lördagen var vi i alla fall och gick omkring på Helsinki Horse Fair några timmar. Det var väldigt förminskat, och shoppingen lite på sämre sidan i år. En hel arena som dom har brukat ha med, var borta. Och av någon anledning så hade väldigt få valt att ha rabatterade priser. Men ett par ridleggings följde i alla fall med hem, och Small-Tour klassen kollade vi på. Efter det for vi till Biltema, och skrattade åt att där går man några timmar på hästmässa, kommer ut med ridleggings. Och sen far vi till Biltema och kommer ut med 2 famnar fulla med hästsaker och lite annat.. 😂


På söndagen packade vi Pin i transporten och åkte till Wiurila på dressyrtävling. Alltså den morgonen!! Det var nog med nippanappa som vi äns kom iväg, med dåligt humör och fräsandes åt varandra. Det började med att Casby trodde att det var han som skulle iväg på tävling, så han jagade ju upp sej själv, och alla andra på samma gång. Efter det så utlöste sej det ena missödet efter det andra.. Ända tills jag hade ridit programmet, skrittat av hästen och lastat, så dök det fortfarande upp små negativa överraskningar nu och då. Meningen var att sen bara gå och söka protokollet, och sen åka hemåt och börja städa hästhage. Men då jag fick lappen i handen, så höll jag på att falla på arslet då jag läste siffrorna 62,857% och sen kollade Equipe och såg att vi var 2:a för tillfället!! 😱 Så jag som inte hade tagit på mej varma kläder för att bara gå och söka protokollet, satt ju sen och frös i manegen medan jag inte kunde förstå hur så fina banor en efter en fickresultat under 60%. Då var vi ju ändå bara 4st som red bara Lätt C, medan resten värmde upp till Lätt B. Ända tills dom 2 sista av 12st red, så höll vi vår placering i listan, men sen ramlade vi ner till 4.e och första oplacerade. Lika bra det tyckte jag. För så som den där banan kändes, så tycker jag att vi inte heller skulle ha förtjänat en rosett. Sen då jag efteråt kollade videon, så såg det ändå inte nära på lika hemskt ut som det kändes.. 😃


Nu ska vi se om vi hinner få ut hovslagaren ännu den här veckan. Annars blir det knappast någon tävling för oss i helgen. Sen följande helg tävlar ingen av hästarna, då alla hästar vaccineras nästa veckas måndag. Det ska bli spännande att se ifall man får Pin rakad sen, då veterinären ger lugnande åt han på samma gång. 👍💪

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Det var en hel del "första gången" den här helgen! Men nu har vi säsongen startad i både dressyr och hoppning. Är ännu förvånad över hur mycket man lär sej även på tävling, inte bara på träning.. Hela helgen tog vi i bomlös dressyrsadel.

Dressyren med Pin.. oj du söta öde hur jag skämdes då man lastade hästen och fort smet därifrån! 😃 Men efter att ha kollat videon från vår bana, och blivit påmind otaliga gånger om att det var både säsongsstart, första gemensamma starten med Pin, och Pins första dressyrtävling, så kan jag hålla med om att det kanske gick riktigt okej ändå. Det var också första dressyrbanan där jag inte hade det minsta tid att tänka på hur fint allt ska göras, eller äns det allra minsta tänka på min egen sits. Nervös hann jag heller inte vara medan jag red, då all koncentration gick åt att försöka få hjärnan tillbaka i huvudet på Pin, och att hållas kvar i sadeln. Har ingen video av uppvärmningen, men på videon från då jag red programmet, så kan man av att se på Pins ögon då han kommer förbi kameran, ganska bra räkna ut hur uppvärmningen såg ut... Synd på sista galoppen, som blev i förvänd galopp. Enligt poängen skulle vi annars ha vunnit.

Med Pin så känner man samma sekund han lyfter galoppen, om den blir rätt eller fel. Men han lyfter sällan fel galopp. Den här gången, så där vi skulle lyfta sista galoppen, så var också samma långsida som publik och långt dressyrstaket fanns. Jag fick han helt enkelt inte ställd inåt, då han var så rädd för den långsidan. Han ställde sej mot publiken och lyfte då den galoppen. Då vi svängde in på mittvolten, så gav jag han en chans att byta galoppen, men jag krävde det inte. Sen då vi redan var på volten, så helt enkelt vågade jag inte byta galopp mera! Jag prioriterade.. Hellre några minuspoäng, än att bli diskad p.g.a att jag hänger från takbalkarna... Pin var inte i den sinnesstämningen där jag vågar göra ett galoppbyte med han!

I normala fall så publicerar jag inte en så misslyckad dressyrbana som den på lördagen. Men den här gången gör jag ett undantag. Mest för att själv hålla reda på var jag har videon av vår första dressyrtävling, så att jag har något att jämföra med i slutet av säsongen. So, go easy on me! 😚

Sen var det hoppning som gällde följande dag. Medan vi närmade oss tävlingsplatsen, så satt jag redan och diskuterade om att ifall man skulle ge upp hästsporten och börja golfa istället... 😂 Jag kan ännu inte förstå varför man utsätter sej själv frivilligt för något som man är så rädd för!? Men det konstiga är, att efter nästan varje dressyrträning eller -tävling, så är jag småsur och extremt självkritisk. Ingen skillnad om det har gått bra eller dåligt. Men efter alla gånger jag har hoppat med häst, så är jag som värsta hangökexet! Inte heller där någon skillnad om det har gått bra eller dåligt.

Den här gången gick hoppningen i alla fall super! 😃 Oj älskade häst ändå! Fast jag sitter där på ryggen, livrädd, så tar Casby bara över och sköter hela alltihopa! Visst, vi "hoppade" bara bom och 40cm. Men jag kan lova att det är lika skrämmande för mej, som för vilken hoppryttare som helst att hoppa 40cm högre tävlingsbana än vad dom är vana att tävla!

Det som är så skönt med hopptävlingar, är att efter startsignalen, så fysiskt finns där publik, domare, banpersonal, annat ekipage på banan, och vad allt där finns. Men psykiskt, så efter visselpipan är det bara jag, hästen och hindren. Enda tankarna i mitt eget huvud, är "får vi bra linje till hindret", "hur blir stegen till hindret", "hur kan jag fixa stegen till hindret". I dressyren är en liten del av tankarna på hur och var jag ska rida vad. Miljoner tankar inom en sekund. Men absolut största delen av tankeverksamheten går åt till "från vilken vinkel ser domaren mej", "sitter månne alla eller bara nästan alla i publiken och suckar och facepalmar åt mej"... Den där delen vet jag inte ännu hur jag ska fixa.


Men ett stort tack från oss, för en jättretrevlig tävlingshelg i Broby! Vädret var på topp båda dagarna också! 😄

Alla bilder nedåt är fotade av Joanna Kultanen.

Likes

Comments

Hah! Jag hade någon smärre brakedown igår kväll då det var sista anmälningsdagen till dressyren, och jag faktiskt hamnade slutligt besluta mej om att delta eller inte. Liksom dom diskussionerna min hjärna hade för sej själv.. 😂 Plötsligt efter att ha sett en bild, så kommer hjärnan på att börja stressa över att det kan droppa kondensvatten från taket i manegen också. Och Pin som verkar ha någon form av problem med vatten. 😄 T.o.m när han ska dricka så går han försiktigt fram till vattenkaret. Benen kan man inte skölja på han med vattenslang, utan måste ta biltvättsvampen och skölja dom på det sättet. Att spraya glansmedel eller insektspray direkt från sprayflaskan..inte en chans. Vattendroppar från buskar eller inne i garaget från taket får Pin att ta den säkra sidan och avlägsna sej från platsen, och med några bockar försäkra sej om att vattendroppen inte följer efter han. 😄 Men det med att jag då plötsligt fick för mej att stressa över vattendroppar, är nog bara min tävlingsstress. Om det skulle varit utomhus, så skulle jag stressa över vädret. Tänk om det är soligt och jag får solen i ögonen.. eller tänk om det blåser och ett löv flyger förbi. Eller gud förbjude, regnar, och Pin som inte tycker om regn, och tänk om han skulle halka.. Allt möjligt hittar knoppen min på, bara för att det är första tävlingen med Pin, och jag inte vet hur han kommer att vara under mej. Konstigt nog så stressar jag inte över hoppningen lika mycket. Men Casby vet jag hur han är på tävlingsplatser, och hoppa kan han. Där är det bara mitt eget huvud jag har att jobba med.

Med Pin är jag rädd att jag inte är kunnig tillräckligt med. Tänk om jag får han att hata dressyrtävlingar med mej på ryggen? När jag sitter där och är spänd och stressad och smittar av mej på han.

Nej suck! Nu ser jag att hela inlägget bara är ett enda stort gnäll över hur nervös jag är och om allt som kan gå fel. Ta inte texten på så stort allvar. Efter tävlingen kommer jag säkert att skämmas över den här texten, alternativt skratta åt den. Det är bara den här första tävlingen med han som jag är såhär nu före. Efter det är det ju sen gjort. Och med alla dom bästa och lättaste möjligheterna. Bekant plats för både mej och han, inomhus och en lätt dressyrbana. Pin kan ju liksom nog skritta, trava och galoppera en cirkel åt vardera hållet. Om jag sen fast sitter och håller i mej i sadeln genom hela banan, så klarar han det garanterat ändå! 😂

Måste bara få skriva av mej min nervositet. Nu kan jag lämna den här i texten, och koncentrera mej på nåt vettigare i verkligheten. 😄

Likes

Comments

Jag skulle vilja ha en diskussion i kommentarsfältet om sparrning av häst. Rätt eller fel. Fördelar, nackdelar. Har själv erfarenheter både av den längre vägen och av den kortare (sparrning). Jag vill med den här diskussionen få veta varför en av dom sätten äns finns till..

Alla kommentarer måste godkännas av mej. Men jag godkänner ALLA anständiga kommentarer.

Likes

Comments

Jag börjar med att berätta att jag kommer att ha magsår innan den här veckan är slut.. 😷 Liksom mängden nervositet inför säsongens första tävling! Huhhu! Om jag skulle göra det lätt för mej, så skulle jag ta Casby till Lätt C och that´s it. Men nu är det ju inte så som jag fungerar.. Så jag tar Pin till en klass högre än vad vi äns klarar på hemmaplan (Lätt C), bara för att ifall det skulle gå bra på tävlingen, så skulle jag skämmas ögonen ur mej att vara i travprogrammet och "stjäla" från dom andra. Men Pin kan man ha några dagar före att gå lite hårdare motion, och sen hoppas på att vi hålls innanför dom 2 sidorna med dressyrstaket i manegen. Jaa..hoppas vi hålls in i manegen också förstås. Men hur ska han bli van med dressyrtävlingar ifall vi inte tränar på sådana?

Det här blir första dressyrtävlingen för mej som jag inte har en viss procent som mål. Visst skulle det ju vara trevligt att bli godkända förstås. Men målet är att komma igenom hela programmet i rätta gångarter på rätta ställen (och hållas kvar i sadeln och innanför staketet). Jag har ingen grund att utgå ifrån, då jag inte har ridit Pin på tävling tidigare, och ingen annan ryttares procenter att kolla heller, då Pin aldrig har tävlat dressyr. Så det här blir en koll på var vi står helt enkelt.


Nå nu räcker det inte för mej att göra mej skitnervös p.g.a första tävlingen med Pin tydligen.. Utan plötsligt får jag för mej att anmäla mej till hoppningen med Casby också! Även där i högre klasser än var jag borde vara (för det fanns inte klassen "nergrävd bom"). 😂 Just nu var jag är i hoppning, så gränsen kommer emot vid 40cm oxer. Och det att jag inte kan ge stöd åt Casby, utan istället behöver stöd av han, så gör att vi långt ifrån alltid slipper över äns bara bommar. Om han har fått se bommarna före, så far vi lätt över, men jag kan ju inte gå och visa alla hinder i hela banan före vi startar heller.

Mot slutet av ridturen så vågar jag ta rätuppstående hinder i galopp, då jag anser att bollarna har växt sej tillräckligt stora på mej.. Men 40cm oxer kommer jag absolut inte i galopp än! Det löjliga är, att då man efteråt kollar på videon av sin "hoppning", så ser man att jag håller Casby i sådant tempo i galoppen, att en häst i ökad trav skulle susa förbi på nolltid. Men det känns som om vi krutar iväg i vrålgalopp. Speciellt nu då Casby inte har hoppat högre hinder på en tid, så verkar han ha lite hopp-torka.. Redan mot bommar så slutar han lyssna på mej, tar fast i bettet (då han nu redan vet att jag blir och hänga i det), och tar genvägar mot hindret. MEN.. jag ger mej inte! Jag vet att jag kan! Jag har hoppat 60cm banor i oavbruten galopp tidigare. Så nu gäller det bara att vänja huvudet sakta vid högre hinder och högre (normalt) tempo, och så är vi nog där igen! 👍 Och jag kan lika bra försöka få mer erfarenhet och vänja mej vid tävlingssituationer ända från början.. Inte försvinner min extrema tävlingsnervositet annars någonstans.


Vår tävlingskalender på fb fick också byta namn och heter nu: WEP Tävlingar och Resultat.


Likes

Comments

Hej!

På fredagkvällen sökte jag äntligen hem min nya sadel. Det tog lite längre tid än förväntat p.g.a att dom tydligen hade lite stress i Italien där dom tillverkar sadlarna. På lördagen red jag i sadeln så som sadeln styr en att sitta i den, och konstaterade att jag helt enkelt inte klarar av att på direkten börja rida med 4 hål längre stigläder. 😄 På söndagen tvingade jag in benen i sadeln med ett hål kortare stigläder, vilket resulterade i blåmärken på inre sidan av låren. 😄 Men det får nog mina ben bara vänja sej vid! För jag måste helt enkelt gå stegvis till längre stigläder, annars blir det inte till någonting.

Jag har ju också varit van vid att, om det är svårt att sitta ner i traven, så automatiskt lyfter jag lite upp knäna. Nu går det ju inte mera, så jag måste hitta tekniken pånytt hur jag ska hållas nere. Nu håller sadeln mina ben nere, och då lättar baken på mej istället.

Eikka har också tagits igång igen. 😊 Eller mer eller mindre har han ju nog varit igång helatiden, men inte ridits på ridplan. Vi har bara varit i terrängen med han, och klättrat kring sandgroparna. Man lär sej så länge man lever.. för nu efteråt tänkt, så var det kanske inte det smartaste draget att bygga en massa muskler åt han utan att träna dressyr. Med mera muskler kommer mera energi, och just nu skulle nog någon klassa han som "tokigt varmblod".. 😄 Nå det är bara att bita i det sura äpplet, och ta och träna dressyr för fulla muggar med han nu. För tillfället är det bara M ännu som sitter på han, så att han inte får några fixa ideer om att ifall man busar så behöver man inte jobba (då jag skulle ligga på marken på nolltid 😄). Men positivt överraskad är jag ändå över hur mycket som har fastnat sen hösten! Sådana saker som man normalt inte tänker på och är glad över, som att hästen vet vad en högerskänkel är, och att hästen utan problem hålls ut på spåret även i högervarv, och att hästen minns galoppskänkel. 😊

Tävlingsresultat och videon på Fb: P&E Tävlingar och Resultat

Likes

Comments

Vilket otroligt fint väder vi har haft dom senaste 3 dagarna! Man får ordentligt svetten fram direkt man stiger upp från sängen och går ut och gör morgonsysslorna.. 😃

Idag hoppade Markus och Pin en liten bana för första gången det här året, bara för att känna av ifall han vill anmäla sej till övningstävlingen i söndag. Och anmälning blev det! Dom tar det ordagrant som övning bara. För att komma igång igen med Pin på sandunderlag, och börja vänja han vid tävlingsplatser för säsongen. Får hoppas på att Pin inte taggar till lika mycket som på hösten på tävlingar. För annars vet jag inte hur mina planer på dressyrtävling i mars ser ut. 😄 Visst är han ju "snäll" i sina bockningar, och drar ingen enorm rodeostil. Men då han slutade bocka först efter att ha fått hoppa ett par uppvärmningshinder..så det passar ju lite illa på en dressyrtävling.. 😄


Idag fick Pin sträcka på benen över hinder, och Casby i terrängen. 😊

Likes

Comments

Nu är hästflocken hel igen! Vilket är skönt, då dom nu har den bästa rangordningen återställd igen. Då Casby flyttade hem, så hade vi satt Pin i skild hage då han har varit en stark, men lite jobbig ledare medan det var bara han och Eikka. Så vi ville inte sätta ihop 2 starka ledare med hokkar. Det tog 2-3 timmar och så hade Pin brutit sej in med Casby och Eikka, och där gick dom alla som om dom skulle ha varit tillsammans hela livet. Pin fördes tillbaka till sin hage, och vi lade lite fler band här och där. Men så svängde man ryggen till och Pin var tillbaka med flocken.

Det har aldrig varit någon diskussion över rangordning som man varken har sett eller hört. Casby behövde bara sätta hoven i hagen och han var ledare igen bara med att vara på plats. Helt super! Då han är en mycket bra och snäll ledare!


Här har djurflocken förstorats ytterligare lite. ZZ har också flyttat hem tillbaka. Hon hade börjat bli orolig och stressad där hon bodde. Och fast hur vi försökte fundera, så kom vi inte på orsaken. Ögonblicket hon var här, så såg man inte spåren av sådant beteende, och har inte dykt opp än heller. Så vi slutade fundera, och lät ZZ bo där hon själv valde att bo. En orsak kan ha varit att hon blev beroende av mej. Jag bodde ensam med ZZ då jag sökte hem henne som 1,5-åring. Då var hon väldigt folkskygg, och måste få ett nytt hem för att hon flera gånger hade bitit folk där hon bodde. Sista spiken där blev när hon bet familjens 9-åriga pojke rakt genom handen. Nu älskar hon alla mänskor, hälsar mer än gärna på alla, och har aldrig bitit en mänska. Men jag blev första mänskan hon släppte in på livet, så det kan ha blivit till ett beroende av mej.. Hur som, så är hon nu en glad och ostressad hund, som har blivit god vän med katten Cokis. 😊


Genast måste jag ju opp på Casby också. 😄 Härligt att rida han igen, även om jag inte har någon balans i en hoppsadel.. Men ändå måste jag ju pröva på några hopp. Det ser ju inte vackert ut någonstans, men att hoppa 40cm i galopp, är en enorm grej för mej! Något jag än så länge enbart gör med Casby. Fast han är stor och hindren höga som hus (för mej) så är han den hästen jag vågar styra mot dom. 😍

Likes

Comments

Hej!

Här på bloggen har det varit lite tyst en stund. Orsaken är att jag har haft lite kortslutningsproblem..i en grå massa..någonstans över om axlarna på mej.. Men färdigt om den saken.


Idag hade Pin hopp-dag, med Markus på ryggen då såklart. Dom har inte i år ännu tränat att hoppa någon bana, mest för att planen först inte var i skick för hoppning, och sen för att vi bara har fått loss 3st av dom fastfrusna bommar än. 😃 Men olika andra övningar har dom hoppat, och idag tränade dom på det, som på hösten var som svårast för Markus med Pin. En av övningarna jag byggde idag, fick jag iden till av flera videon som jag sett från någon av Juhos senare träningar i Broby. Att hoppa på böjd linje. Jag byggde en liknande till han och Casby för länge sen, med 5st upphöjda bommar till en "pomppu" på böjd linje. Men efter det har jag helt glömt bort det. Men det visade sej i alla fall att vara en riktigt bra övning idag! Det är inte så lätt att få Pin att inte rinna ut med endera bog eller rumpa eller bara bli för lång. Men riktigt bra fick dom till ytterhjälperna till slut. Pin är ju den som säkert skulle gå rakt in i en manegevägg ifall man inte styr han i hörnet.. Han lyssnar hela tiden på vad ryttaren vill. Så om man sitter där och tafatt greijar med allt möjligt, så surnar han till.


Där är också en av orsakerna varför Markus nu börjar om från lägre höjder. På hösten ville han ännu plocka opp där han blev med Casby, och orsakade bomskräck åt sej själv. Pin är en bra läromästare, som är kunnig, men ger ingenting gratis. Man måste rida han så som han vill bli riden, annars bara lägger han av. Casby är också en bra läromästare, men på ett annat sätt. Han går liksom som ett tåg på räls, medan Pin är väldigt alert på ryttaren. Pin är ryttarens spegelbild. Så det säger ju sej självt att det inte bara gick att fortsätta med Pin som med Casby.


Men idag har Markus och Pin sett sitt monster i ögonen! Dom hoppade flera gånger en 90cm oxer! Det var där som gränsen kom emot dom på hösten. Markus fick bomskräck, och då fick Pin det också. Spegelbild!

Hemma kommer dom sakta att börja hoppa upp till 90cm nu. Men på tävlingar högst 80cm, tills självförtroendet är där det ska vara, och tills som känner varandra ännu bättre.


Och jag sitter som på nålar och väntar på att min sadel ska vara klar! Senast nästa vecka har jag den. Men eftersom den är så annorlunda än någon annan sadel jag har ridit med, så känns det nu som om jag hellre vill rida barbacka eller westernsadeln i terrängen, än fortsätta träna med den gamla. 😄 Men om någon behöver all träning den kan få, så är det jag! Så det är nog bara att bita i det sura äpplet, och träna lite dressyr i den gamla än. 😊

Likes

Comments

Hej!

Idag har jag inget intressant att skriva om, då jag helt enkelt inte har gjort någonting extra.. 😄 Igår däremot var man på språng i stort sett hela dagen. Bl.a till Vanda för att köpa ny bil..

Ridningen med Pin gick mycket bättre igår den med! Riktigt nöjd med oss båda var jag på slutet.

Men nu löper texten inte som den ska, då datorn hela tiden hotar med att stänga av sej p.g.a uppdateringar. Så jag lämnar er med några bilder från igår och en video från dagens terrängtur istället.😊


Likes

Comments