28 april 2017 blev en omvälvande dag i mitt liv!

För första gången på nästan 6 år fick jag ett svar på vad som hänt min älskade dotter. Det fanns en förklaring till hennes mående. En orsak till suicidtankar, självskador, separationsångest, OCD, tics och allt annat ont som pans plågat min dotter med i nästan 6 år.

Hennes immunförsvar attackerar hennes hjärna MEN DET FINNS HJÄLP OCH BEHANDLING.

Min dotter kan få sitt liv och sin hälsa tillbaka och nu börjar kampen mot pans.


Vi backar bandet till september 2011.

Helt oföklarligt, en dag i september, drabbades Smilla av svår separationsångest.

Det kom som en blixt från klar himmel. Under hennes 9 år i livet har hon inte haft minsta lilla tecken på separationsångest eller oro.

Smilla var en bekymmerslös, trygg, social, kreativ och modig unge.

En tjej som levde som hennes namn betyder " hon som nynnar och ler".

Nu hände något alldeles oväntat. Smilla blev ängslig och kunde inte sova ensam. Hon hade ständig koll på mig och ville vara med mig mest hela tiden.

Smillas pappa och jag resonerade som så, att hon fick sova med mig så länge hon behövde. Inte kunde vi då tro att hon skulle ha det behovet av trygghet och närhet tills hon blev 15 år.

Åren som gick var både lätta och svåra. Det som hängde med hela tiden var just det att Smilla fick PANIK om hon inte fick sova med mig.

Hon gick motvilligt till skola, ofta tvingade vi dit henne gråtandes.


I maj 2015 eskalerade det från 0-100 med suicidtankar.

Det var början på 2 års helvete.

Likes

Comments