View tracker

Har du någonsin känt känslan av att det inte duger med att bara vara du? att du inte räcker till? eller att någon har förväntningar på dig som du ser ouppnåeliga?

jag förstår inte varför man ska ha ett sådant krav på sig själv och andra om att vara på ett visst sätt! det är ju så att man känner att det räcker inte med att vara bara jag. och detta pga att andra och samhället har sådana förväntningar på än att man blir stressad av bara tanken! ja menar det är ju inte konstigt att så många i dagens samhälle lider av stress och prestationsångest. för i dagen samhälle, så räcker det inte med att vara bara du. Du ska helst vara du, fast inte sticka ut för mycket. Du ska bara duktig, men det får inte gå allt för bra för dig, för då blir andra avundsjuka. du ska helst vara snygg och vältränad, så en skål chips på fredags kvällen går inte. men du får Heller inte vara för utseende fixerad, för då anses du som dryg. du ska vara flirtig och charmig, för att inte uppfattas som tråkig, men du får inte vara för flirtig och charmig för då blir du klassad som slampa.
du ska dessutom helst ha 45 timmar på dygnet, så du hinner med allt som måste göras under dagen.
ja menar det är ju inte konstigt att så många är deppiga och går in i vägen när man tänker på hur dagens samhället fungerar?

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

  • 4 readers

Likes

Comments

View tracker

Hur kan man kalla sig smart när man gång på gång visad att man är okapabel till att tänka?
det värsta är när ens förmåga att inte tänka igenom sina beslut, innan man agerar, gång på gång skadar andra som är helt oskyldiga och omedvetna om vad som sker...
så arg på mig själv och hoppas verkligen att mitt misstag idag inte drabbade min prinsessa!
  • 4 readers

Likes

Comments

View tracker

... ja men varför gå uppåt när de är så mycket lättare att gå neråt...

livet är verkligen irriterande långtråkigt när man är sjuk. samma visa varje dag och alltid lika tråkigt. sen när bara dåliga saker fortsätter att ske så blir de inte direkt mycket bättre...
och detta tjatet med att hitta små positiva saker i vardagen, om de inte finns något positivt då?!
  • 4 readers

Likes

Comments

Efter regn kommer solsken, vad kommer då efter storm?

Nu har det vart storm i säkert ett halvår och det blir ta mig fan inte bättre?!
Jag menar hur mycket otur kan en människa ha?! Ja menar det borde väl vara en viss mängd otur per människa? hur kommer det sig då att min jävla otur inte släpper?! Det bara fortsätter mata på, skador, hälsa, familj, vänner, sport, intressen.. oturoturotur! jag längtar efter den där jävla solen som ska komma efter regn som alla tjötar om..

Likes

Comments

Har ni någonsin upplevt den där känslan när man kan vara i ett rum fullt av människor, men ändå känna sig så galet ensam?

som att man står och skriker, bara för att ngn ska se eller höra en. Men ändå, så står man där helt själv och känner sig mer ensam än man trodde va möjligt.
Så är de för mig. Känns som att jag står och skriker, men ingen hör!
jag känner mig så ensam att jag känner att jag börjar känna mig obekväm i sociala situationer.
för jag vet inte vad jag ska göra, förutom att skrika!
så jag suktar efter det sociala med andra individer, bara för att slippa denna tomhetskänsla. jag är lixom så desperat över att slippa denna tunga ensamheten att jag inte vet hur jag ska bete mig! allt jag vill är att skrika på hjälp. så någon kan rädda mig från denna tunga ensamheten.
rädda mig från känslan att inte känna sig delaktig i livet. För då dyker de elaka tankarna upp i huvudet, dem som man kämpar med dagligen för att hålla borta, men som lyckas ta sig fram när man känner sig ledsen, orolig och ensam.
Skulle någon ens bry sig om jag försvann?

Likes

Comments

Detta kommer en anonym blogg där jag skriver om min vardag, känslor och min resa tillbaka från en djup deprission och svår ångest.

min bakgrund är kortfattat att jag har en underbar familj men lidit av fibromyalgi i hela mitt liv, detta har sedan antagligen lett till sömnstörningar, sömnsjuka, depression, ångest och utmattningssyndrom.

I höstas blev de så illa att jag försökte ta mitt liv, inte för att det var första gången men det var väl då jag insåg att jag faktiskt ville avsluta det och även min familj insåg hur dålig jag var, så jag blev inlagd på psykiatrin.
nu är jag hemma och försöker nu klösa mig uppåt med en stor beslutsamhet att det har ska bli bra så att jag kan börja plugga. är förtillfället även sjukskriven.

så på denna blogg kan du följa min väg mot ljusare tider. även hur jag mår, mima planeringar samt min träning. för mår kroppen bra så mår hjärnan bra ?
  • 6 readers

Likes

Comments