Header

Hoppas ni har haft en fin morgon och förmiddag! Och ni som läste mitt förra inlägg kanske förstår varför jag är som jag är och kanske har en liten mer inblick i mitt liv.

Hur som, vår morgon startade helt underbart, en prinsessa som var på jätte mysigt och gott humör. Vi gjorde sedan en frukost som vi aldrig gjort innan - nämligen ägg och bacon. Hur knäppt är det inte att jag/vi aldrig ätit bacon? Förutom det lilla man har i vissa maträtter. Det är absolut något jag kan tänka mig att göra fler morgnar eller kanske till lunch!

Nu sitter vi och gosar lite innan vår leverans utav mat kommer idag igen. Senare väntas.. BAAAAAKNING!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Året är 2011 och December. Det är året då jag mötte mina barns pappa, P. Vad jag trodde var mannen i mitt liv. Han blev min framtida man iallafall, ett tag. Jag var 17.

Året är 2012. Detta är ett år som vi flyttar ihop till vår första lägenhet, förlovar oss och jag blir gravid. Oktober kommer och då tar jag mitt körkort i 7e månaden. I December, 2 dagar efter vår årsdag så föds Julia. Hur mer perfekt kunde hon bli?

Året är 2013. Jag hamnar i en förlossningsdepression. En stark sådan. Jag var mycket ensam med Julia men fick mycket hjälp från både min och P's familj. Mycket sjukhusvistelser men så behövligt!

Året är 2014. Detta år har jag konstigt nog inte så jätte mycket att skriva om mer än att min prins föddes och mitt å P's bröllop. 

Året är 2015. Ett av mina värsta år. Vet ni varför? Det började med att min andra halva - Tetris (katten) blev påkörd. Senare på året så skulle jag behöva åka in akut efter en extremt utmattande natt för att sedan få diagnosen MS. Inte nog med det så skulle jag senare få reda på att jag är gravid ännu en gång, med P's barn. Men intresset och glädjen utav barn fanns inte längre på hans sida - varför? Jo, för att han gick bakom ryggen på mig med en annan kvinna. Han fanns inte där för mig, han fanns inte där under aborten och han fanns inte där för mig efteråt. Vecka 14 var jag i. Det värsta jag någonsin gått igenom!

Året är 2016. Detta år var inte heller speciellt lätt men på andra sätt. Jag träffade en jättefin kille, trodde jag. Vi kan säga att hans första bokstav börjar på T. Efter 3 veckor ihop så sa jag till honom att - jag har inget preventivmedel så du kan ju kanske köra grejen med att - dra ut innan. Ni förstår vad jag menar? Nej, kondom är inte på kartan. Men han kör inte på det där med att "dra ut" och säger mer eller mindre bara; Oj, jag råkade. Men det är väl bara att göra abort om det blir något? Hur som, jag blev gravid igen. Ännu en abort jag får stå med själv. Dessutom får jag en propp i vänstra lungan av graviditeten. Senare detta år så händer något som inte ska hända - jag och P hamnar i en konflikt med en man som var både berusad och påtänd. En granne till P. Detta ledde till att både jag och P blir grovt misshandlade (jag har inget minne utav någonting den kvällen). P blir sönderslagen i ansikte och jag blir stampad i huvudet. Jag läggs in på psyket i 3 månader ish och möter där en väldigt, vad jag tyckte, attraktiv man, Mr M. Han finns där och han gör mig glad. Tills den dagen vi båda blir utskrivna och ses mer i "reality".

Året är 2017. Jag och M börjar ses ofta, mer än vi egentligen skulle ha gjort. Två personer från psyket SKA INTE umgås. Vi var sårbara och krävande efter närhet och lite kärlek. Efter en kort stund så börjar den fysiska misshandeln. Även psykiska. Jag hade ont, riktigt riktigt ont. Man hoppas någonstans att detta bara var en "fas". Varför ska man gå tillbaka till en sån här relation när man egentligen vet hur farlig den är? Jag vet faktiskt inte men jag gjorde det och självklart fortsatte allt efter ett tag igen. Tillslut blev det en vana - t.ex, är jag inte värd mer än såhär? Det kanske är såhär mitt liv ska se ut? Han är ju snäll mot mig ibland. Men, det var även detta året som jag fick mina diagnoser - bipolär och adhd. Förstår inte varför jag har väntat så länge? Borde de inte fatta det när jag höll på att åka in på behandlingshem redan som 13 åring? Dessutom förlorade jag min andra bästavän i höstas - Lucifer.

Mellan dessa månader och under dessa år så är jag evigt tacksam att jag fått den hjälp jag fått utav min familj och utav P's familj. Hjälp med barnen, hjälp med mat, hjälp med pengar, hjälp med allt helt enkelt. Det har varit många överdoser och självmordsförsök men som jag har klarat mig tack vare familjerna.

Året är 2018. Detta skall vara MITT år, så säger jag dock varje år MEN jag har bestämt mig och funderat ut lite av vad jag hade kunnat tänka mig att jobba med, tack vare min kära mor som står vid min sida och hjälper mig! ♡

(Detta har tagit ett långt tag att skriva men nu hoppas jag att människorna runtom mig förstår varför jag kan vara lite off ibland. Varför jag inte är utanför dörren så ofta. Jag älskar er alla och snälla.. fortsätt kämpa mot det ni vill! GE ALDRIG UPP så som jag höll att göra för kolla på mig, försöker vara starkare än någonsin!)

Likes

Comments

Nu snöar det här ute och ska förmodligen göra hela natten men imorgon ska det regna? Om det nu kommer snö så kan det väl stanna ett tag iallafall för barnens skull kan jag tycka, trots att snö är något utav det värsta jag vet.

Hur har ni haft det idag då? Min dag har varit rätt lugn. Besök av mamma, fått hem maten fram mat.se och sedan fick jag hem mina diamanter.

Likes

Comments

Med tanke på att jag beställde maten igår så blev jag helt plötsligt mycket lugnare. Så skön känsla!

Slut snackat om mat, jag är mitt uppe i en såkallad "storstädning" som jag försöker hinna med en gång i veckan iallafall. Försöker.. när jag dippar så är inte städning prioritering för mig. Sen vill jag dock inte ha världens bombnedslag här den veckan barnen är hemma, även fast de brukar bli det så fort dom är hemma, men hur som.. jag har hunnit med en maskin disk - tvättmaskinen är i full rullning - sängarna är bäddade - räkningarna från förra månaden ligger nu i sin pärm - allt överflöd av alla möjliga saker är antingen slängda eller i någon låda :-)

Jag kör en high five med mig själv varje gång jag lyckas göra något som jag egentligen inte ens är sugen på! Ibland får man vara lite självgod, hehe.

Ha en fin dag!

En god frukost imorse

Likes

Comments

Godkväll på er alla nattugglor, nu tänkte jag bara visa er vilken ny header jag har gjort här. För en gångs skull så känner jag mig faktiskt nöjd. Vad tycker ni? Blev den okej eller?

Förlåt mig, jag lovar er varje gång att jag ska bli bättre med uppdatering men det går åt skogen varje gång. Nu känner jag mig dock lite mer peppad! :-)

Denna dagen har bestått utav bakfylla. Lika hemskt varje gång men jag får helt enkelt skylla mig själv, hehe. Men jag har även hunnit fixa lite här hemma ändå inför måndagen då mina små diamanter kommer hem. Har på något sätt fått (läs tvingat) i mig lite mat också. Och på tal om mat så beställde jag hem lite från mat.se och får min första hemleverans på måndag vilket innebär att jag slipper ta med mig barnen och handla, jag slipper handla onödiga varor och jag behöver inte få panik runt alla människor. Har det senaste fått problem att vistas i affärer, varför vet jag inte. Men om detta funkar bra så kommer jag fortsätta med det här!

Nu är det dags att lägga sig. Tog mina sömntabletter för 3 timmar sedan men börjar knappt bli trött. Håller på att bli galen när jag aldrig blir tillräckligt trött för att sova.

Likes

Comments

Jag kände att det var dags att hitta på någonting kul att göra istället för att bara bråka med varandra här hemma eller bara ha sjukt tråkigt så jag föreslog bakning. Det gick självklart hem hos båda kidsen så jag frågade vad de ville göra, vad tror ni? Chokladbollar är väl alltid standard va? Eller bullar? Jag gick med på chokladbollar och någonting som jag har som favorit - snickerskaka!

Barn med noll tålamod är inte populärt, hos mig iallafall. Inte om man ska stå ut med det varje sekund varannan vecka, ish. Bakningen gick väl hyfsat ändå, det blev klart iallafall. Och lite blev uppätet. Lite kakao här och där.

Vi har hur som helst haft en både mysig och stressig dag. Någon har blivit slagen, fått en sak slängd på en eller blivit skriken på men det är standard varje dag hos denna familj Karlsson men lite ordning skall det allt bli här! Lite regler iallafall för här ska ingen bli slagen. ;-)

Hoppas ni haft en fin dag! ♡

Likes

Comments

Här sitter jag. Ensam, som de flesta andra dagar. Visserligen har jag barnen varannan vecka men det är inte samma "känsla" för då är jag mamma Carolin, en helt vanlig mamma. Från mina barn får jag en helt annan kärlek, en helt annan social del och dessutom får jag en uppskattning som man inte kan få på samma sätt från någon annan MEN för att vara "vuxna" Carolin så behöver jag även umgås med personer i min egen ålder och med andra intressen än att åka med bilar på golvet, måla lite teckningar som skall upp på kylen eller klä på dockor lite kläder.

Jag vet inte när jag umgicks med en vän senast som bara kom hit och tog en fika, höll mig vaken halva nätterna för att man skrattade så man fick ont i magen eller bara bestämt sig för att ha en sleepover hos mig. Det har inte hänt på 2 år tror jag? Försvann alla bara för att jag har barn? Eller försvann alla bara för att jag har psykisk ohälsa? Jag är inte elak eller dum i huvudet bara för att jag har diagnoser. Jag är inte farlig heller för den delen.

Trots att jag har diagnoserna jag har så kämpar jag med något VARJE dag. Speciellt min social fobi som börjat visa sig eller mot mina tankar som varje dag är i mitt huvud. Varje gång en människa påpekar att 'men ta bara en promenad så blir det nog bättre snart ska du se eller testa gå till gymmet?'. Ja, hade det varit så enkelt så hade jag absolut gjort det men jag klarar inte av det!

Jag hör knappt av från vänner längre eller så blir det att man pratar om att ses snart men så går det ett par dagar, månader eller år. Jag är bara så less att alltid vara andrahansval för alla eller att jag förlåter så lätt till personer som svikit mig både vänner och/eller en partner man haft.

Nu tror jag inte det är många som orkar läsa allt detta eller som ens läser men nu har ni en inblick i mitt lilla liv iallafall. Kram till er ♡

Likes

Comments

Man vet ju om att barnen är hemma när disken fylls på och behövs fixas CIRKA tre-fyra gånger per dag. Kanske 5. Sen är det saker precis överallt. Man kan få en leksak slängd i huvudet men kanske bara ett barn som attackerar och hoppar på en om man har tur. Jag har nog upplevt det båda idag.

Min pappa sa en gång till mig att - städa efter barnen på dagen är som att skotta snö medan det snöar. Ja, alltså han har ju en poäng.. Men det kan ju faktiskt underlätta lite. Eller vad tror ni? Jag hade dock kunnat tänka mig att ge en peng till någon som tycker att disk och städning är roligare, typ min mamma. Hon är bra på det iallafall. Sorry mamma men det är sant! Blir så rent när du är i farten.

Nu har Liam hunnit sova i 3 timmar och jag har kunnat andas lite extra. Julia med. Sen får jag inte glömma katterna också men det blir så tomt.. Jag tycker det är sjukt jobbigt när barnen ligger och sover eller t.om inte är här för då har jag ingen koll på vad som händer. Men jag vänjer mig nog.

Förresten, barnen har hittat en ny favorit lekplats och den tyckte även jag var bättre och mer roliga saker. Även nära dit vi förmodligen kommer flytta! Kan inte bli bättre!

Nu ska jag kolla lite på datorn så får ni ha en fin kväll! :*

Likes

Comments

Hur ser era morgnar ut? Mina innebär - mys, bråk och städ. Samma varje morgon så det har nästan blivit som en liten rutin.

Idag ska vi först få hjälp av vår fastighetsskötare som skall hjälpa oss med altan dörren då den är låst och barnen har "tappat bort" den. Hmm. Efter det ska vi bort och kolla på lägenheten för barnen har inte fått se den så det ska bli spännande!

Mina håriga barn får ju vara med på bild också. Dessa djur, haha.

Likes

Comments

Godmorgon på er!

Idag var det dags att gå upp vid 6 tiden med Liam. Jag vet inte varför han får för sig att gå upp så tidigt? Oavsett tid han lägger sig så slår det aldrig fel att det alltid är innan 7!

Men hur som. Det har hänt mycket och jag kan för första gången berätta att jag älskar mitt liv, jag är så nöjd med hur mitt liv ser ut och vart det håller på att leda!

• Medicinerna har gjort mig stabil och efter att jag fick dessa i apodoser så har jag missat en enda påse .
• Jag är ensamstående med barnen och jag älskar det .
• Mina skulder har börjat lösa sig med hjälp av min familj och lite funderingar .
• Jag har varit iväg och kikat på en större lägenhet och även skrivit på ett direktbyte som hyresbolaget kallar det då vi byter med varandra .

Jag är dock inte redo att starta med något jobb eller anstränga mig för mycket. Ångesten sitter fortfarande kvar i bröstet men inte alls lika ofta eller länge som innan så det är skönt då jag inte använder mig alls av något ångestdämpande. Jag hade dock velat ha det ibland. Well!

Nu är klockan halv 9 och Julia gick precis upp så hon ska få i sig lite frukost, sedan blir det små städ som alla andra dagar och efter 14 skall även barnen få se lägenheten. Julia är så glad att hon äntligen ska få sitt eget rum!

Ha en super fin dag så får vi se hur ofta jag orkar uppdatera. =)

Likes

Comments