Idag var det 8 dagar sen jag sist pratade med pappa, idag var det 12 dagar sen jag träffade honom sist. Helt ärligt kan jag säga att jag mår så mycket bättre utan honom, jag kan tänka på annat nu & behöver inte gå runt med klumpen i magen eller att behöva oroa mig över att jag måste åka dit & låtsas vara trevlig mot Gabriella & hennes barn. Det är en lättnad skulle jag nog säga att inte behöva åka dit.
Jag hade prao denna vecka i Gabriellas yngsta dotters klass då hon har min gamla lågstadielärare & hon lämnade då sin dotter två eller tre dagar denna vecka men vet ni? Hon kan inte ens kolla på mig! Hon säger inte hej & hon vågar inte kolla på mig, hur jävla moget är det? Inte speciellt skulle jag säga. Min pappa ska aldrig mer säga att hon gillar mig då hon fortfarande visar motsatsen & jag tänker aldrig bo där med henne då hon är halvt alkoholist, jag vill inte heller att mina syskon ska växa upp med henne då det inte är en bra miljö att växa upp med någon som är psyksjuk & dricker vin varje dag & om man gör det då har man väl ändå ett alkoholproblem eller? Jag blir så förvirrad när pappa sitter & säger att hon är en bra människa & en bra förebild för oss barn men enligt mig är hon nog den sista som är en bra människa & en bra förebild när hon håller på som hon gör & beter sig på det sättet hon gör. Usch jag är trött & känner mig helt tom i kroppen just nu men jag mår faktiskt bättre & bättre för varje dag som går. Jag hoppas verkligen att mina syskon slipper gå igenom det jag behövt göra med våran pappa, dem förtjänar bättre & ingen av dem förtjänar att känna den smärta & känna sig så oönskad som jag gjort av honom. Jag hoppas att dem vågar säga ifrån snart & flyttar till mamma så dem slipper all skit. Det är nog det jag önskar mest, att mina fina & underbara syskon slipper känna sig så oönskade & som att dem är värda absolut ingenting det är fan inte okej, skulle han säga ett enda ord till någon av dem vet jag helt ärligt inte vad jag kommer att göra, förbannad kommer jag bli iaf. Hoppas eran lördag vart mysig & bra iallafall
kram

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Jag har tänkt ganska mycket på senaste tiden. Mina föräldrar skilde sig 2012, jag var då 10 år & det va jobbigt till en början men jag vande mig ganska fort ändå. Jag har aldrig tidigare i mitt liv haft problem med mina föräldrar eller så mitt liv har varit ganska perfekt fram tills slutet av 2013 då pappa träffade sin nya & det blev jobbigt & dåligt mellan oss. Men jag har också tänkt mycket på hur kunde han låta det hända? Hur kunde han låtsas som ingenting & göra absolut inget åt det? Jag är beslviken på honom.
Jag funderar även på varför jag låtit andra människor i min omgivning behandlat mig respektlöst & sedan trott att jag ska ha respekt kvar för dem? Inte en chans i helvetet att jag har någon respekt kvar för dessa människor. Men varför kämpade jag så hårt för att nå fram till dessa människor? Varför kämpade jag så hårt för dem när ingen av dem var villig att göra detsamma för mig?
Och jag undrar verkligen varför det var så lätt för pappa att lämna mig? Jag har verkligen försökt att förstå detta. Sen kanske det inte varit lätt för honom men han visade det som att det var ett självklart val att välja henne framför mig. Jag har försökt prata med honom hundratals gånger om det. Men jag förstår verkligen inte. Hur kan man låta bli att höra av sig? Hur kan man inte kämpa till sista blodsdroppen för att få ha kvar sin dotter i sitt liv eller ha henne i sitt liv överhuvudtaget? Varför är jag inte tillräcklig? I flera år är det jag som kämpat för min kontakt med min pappa. Det är jag som ringt, smsa & det är jag som hälsat på. Jag ville att han skulle se mig som det absolut viktigaste & dyrbaraste i hans liv och att jag inte skulle behöva kämpa för att vara en del av hans liv för han skulle vilja ha mig i sitt liv. Men någonstans här så började jag att inse att min pappa kunde lättvindigt lämna mig för sin nya tjej. Varför ska jag hänga efter honom som en svans & varför ska jag bry mig om honom när han inte bryr sig om mig? Att han försökte säga förlåt för att han sa att han inte ville ha mig & att jag inte skulle kunna vara en del av hans familj så länge jag inte respekterar & accepterar hans nya & sedan tror att allt ska bli bra & som förut igen? Hur tänker han där? Hur kan han ens tro det? Det är verkligen inte så att jag glömmer nåt av det han sa till mig i bilen eller det han sa när jag fyllde. Det sitter kvar & det är inget man glömmer. Jag är så besviken & ledsen på allt men jag tar en dag i taget & hoppas på det bästa tillslut. Puss & kram

Likes

Comments

Idag är det den 2/3-17 & från o med idag så har jag inte längre min pappa i mitt liv. Från & med idag så har vi inte längre någon kontakt. Det gör så sjukt ont i mig att jag nu fått bekräftat helt av honom att så länge jag inte "respekterar hans tjej & hennes barn" så kommer jag inte att vara en del av hans familj eller liv. Han sa även att han väljer sitt förhållande med henne istället för en relation till mig & då tillslut skrek jag men då har vi väl ingen kontakt längre och då sa han nej det har vi inte och menade då att vi inte kommer att ha det från och med nu.
Det gör ont & det är som ett stort hål i mitt hjärta för MIN pappa som jag kände för 5 år sedan skulle ALDRIG göra såhär mot sina barn (eller ja mot mig, mina syskon vågar som sagt inte säga sånt till honom men de drabbas iallafall). Som förälder ska man sätta sina barn framför allt men det gör inte min "pappa", min "pappa" vill inte ha mig.
Han tycker även att jag förtjänar att bli dåligt behandlad de få gånger jag kommer hem till honom & att jag förtjänar att må såhär dåligt för allt är ändå mitt fel för det är jag som är problemet. Helt ärligt så trodde jag att min pappa hade mer vett i huvudet än såhär.
Det är många olika känslor som bubblar inom mig just nu men mest så är jag arg, besviken, ledsen, krossad, förvånad (för jag trodde inte att han skulle gå så här långt) & jag är helt chockad och jag kan fortfarande inte riktigt förstå vad det är som har hänt, har han verkligen lämnat mig? Har han gjort det på riktigt denna gång? Eller drömmer jag? Min pappa skulle aldrig göra så mot mig eller? I detta fall så hade jag fel & helt ärligt vet jag inte vad han skulle kunna offra för henne just ju men jag skulle inte bli förvånad om han så offrade hela huset han lagt ner hela sin själ i för henne.
Vad är han för en "pappa" egentligen som inte sätter sina barn först utan en tjej som han känt i snart 4 år men känt sina barn i 15, 13 & 12 år?!?!?!
Men om man ska se det på den ljusa sidan så kan det här vara bra för mig, jag behöver inte honom om han ska bete sig på det här sättet, jag behöver inte honom för att må bra eller vara hel. Så eftersom vi inte ska ha någon kontakt längre så blir det mycket lättare för mig att sluta bry mig & gå vidare, absolut det är lättare sagt än gjort men om jag inte behöver träffa eller se eller höra av honom så blir det mycket lättare. Det här kan vara en början på att jag äntligen kommer att må bra & kunna säga visst det gjorde ont men jag klarade mig genom det, det tog tid men jag gjorde det.
Och som det ser ut nu så oavsett om de två skulle göra slut så skulle det inte ändra på speciellt mycket för jag kommer alltid att komma ihåg att han lämnade mig & inte ville ha kontakt med mig för jag inte kom överens med hans tjej, det är sånt man aldrig glömmer.
Sen självklart det kommer alltid göra ont inombords att veta att det är såhär han vill ha det men med tiden så blir det mindre smärtsamt att leva med. Jag påbörjar en ny resa, ett nytt liv utan min pappa & "hans" familj och målet är att jag ska må bra oavsett hur jobbigt & smärtsam vägen dit är. Puss&kramisar💋💋

Likes

Comments

Min mamma är min hjälte. Min mamma är den enda som stått vid min sida genom alla år jag mått dåligt, hon är inte bara min mamma utan även min bästa vän. Jag vet inte vad jag skulle gjort utan henne & hon är så otroligt stark som klarar av att vara både mamma & pappa åt mig, hon är otrolig som finns & lyssnar på mig & försöker hjälpa mig hela tiden. Min mamma förtjänar det allra bästa & hon har ett hjärta av guld. Min mamma är världens bästa mamma.
Jag är en jobbig dotter med humörsvängningar från helvetet & ett jävla humör allmänt. Jag är sur & grinig 6/7 dagar i veckan & jag har ofta svårt att visa att jag uppskattar allting hon gör för mig, men jag gör det. Jag uppskattar precis allt hon gör för mig
Jag älskar min mamma mer än något annat & min mamma är min största hjälte.

Likes

Comments

Nu är klockan 03:19 och jag kan inte sova, jag kan inte sova för att jag tänker för mycket. Jag tänker på vad det är för fel jag har gjort som har gjort att det är som det är mellan mig och pappa, jag tänker på varför han inte vill ha mig, varför han inte hör av sig, varför han inte visar att han bryr sig. Jag funderar på varför han inte gör något åt att det ska bli bättre hemma, han sitter och säger att han har magsår för att jag inte bor där & för att det är som det är mellan oss men ändå så gör han ingenting för att det ska bli bättre?!? Jag saknar tiden då vi barn var hans allt, vi var det viktigaste för honom, vi var hans allt men vad hände?. Hur kan en jävla tjej komma emellan en sån relation? Hur är det ens möjligt? Jag saknar att han bryr sig, att han hör av sig, att få & kunna träffa honom& att kunna titta på honom utan att börja gråta. Jag är trött & jag saknar honom. Varför förstår han inte det? Vad är det som är så svårt att förstå med att jag saknar honom?! Han måste börja visa att det är oss barn han prioriterar i första hand & inte hans skabb till flickvän & hennes spoiled little brats till ungar. Det är fel på så sjukt många sätt det han gör mot mig, Albin & Ebba. Sen visst att de försöker köpa våran kärlek men det funkar inte på mig. Albin & Ebba har inte riktigt fattat än att de försöker det, Ebba är ganska lätt att köpa då hon är ganska liten än så länge men Albin börjar nog förstå mer & mer & det är bara pinsamt att de försöker köpa våran kärlek. Eftersom Albin & Ebba en dag också kommer våga stå upp för att de inte heller tycker det är okej de pappa gör eller hur vi bli behandlade där hemma. Jag är fortfarande så jäkla förbannat arg på pappa för att han inte bryr sig. Sen sa jag att jag skulle sluta bry mig om honom, men det går inte för han är min pappa & jag behöver honom oavsett vad jag försöker intala mig själv så gör jag faktiskt det & han är min pappa & egentligen är han världens underbaraste,finaste & roligaste person han är bara inte sig själv just nu & förhoppningsvis kommer det här gå över snart & han kommer bli sig själv igen. Min riktiga pappa, han som bryr sig om sina barn i första hand & han som är glad & mår bra. Pappa jag saknar dig, ditt gamla jag. Snälla kom tillbaka jag tror inte att det här är du, kom tillbaka snart. Jag behöver dig.

Likes

Comments

Denna julafton var nog den värsta jag varit med om. Jag kämpade med att åka till pappa & jag skulle dessutom sova där den natten. Innan vi var framme hos pappa & vi alla satt i bilen så satt jag & tänkte att det skulle vara en helt okej kväll ändå eftersom de tjatar om att de vill ha mig hemma & att jag ska komma dit men när vi väl kom innanför ytterdörren & vi stod där i hallen så fick jag en klump i magen, pappa kom fram & hälsade som vanligt & gav oss barn en varsin kram & han kramade mig extra länge eftersom vi inte hade träffats på ganska länge. Jag gick förbi köket & sa hej till alla som var hos oss men ingen hälsade tillbaka, jag gick ner i mitt rum & sedan satt jag där tills vi skulle äta & öppna julklapparna. När jag gick upp efter några timmar för att vi skulle öppna julklapparna & äta middag så var det ingen utav de vuxna utom pappa & farmor som tittade på & pratade med mig. Det var totalt 6 vuxna och det var 2 stycken som pratade med mig på nästan hela kvällen. Jag spenderade min julafton ensam nere på mitt rum med känslan av att jag inte var så välkommen dit som de tidigare sagt att jag vart för de visade ju motsatsen. Jag pratade även en stund med pappa innan mamma hämtade mig men det han sa då var att jag inte bryr mig om honom, att jag skiter i honom & att han är ingenting för mig och det är därför jag inte bor hos honom. Han förstår verkligen inte att det är hans skabbiga tjej som är problemet. Jag skrev till mamma & de kom sedan & hämtade mig på kvällen. Julafton var hemsk & jag önskar jag kunde hoppat över den.

Likes

Comments

Okej nu har jag bott hos min mamma i över en månad, pappa har hört av sig en gång & det var bara för att han ville att jag skulle komma & fira hans tjejs dotter. Det jag tänker på mest är varför han inte hör av sig? Varför visar han inte att han bryr sig? Efter allt som hänt tänker man ju att han kanske skulle höra av sig iallafall & ja kanske vilja träffas & prata om det som hänt? Men nej inte ens ett litet hej. Men det han gör visar ju att han inte bryr sig? Så om han bryr sig varför hör han inte av sig? Han är ju den vuxna i vårt förhållande så varför tror han att det är jag som ska höra av mig & allt? Jag blir så jädrans trött på hans beteende.

Likes

Comments

Att mot min vilja satt jag där i bilen, grät & skrek i panik men det gjorde inte så att han stannade bilen eller att hon slutade prata. Att när jag skrek att jag ville bli utsläppt & att de skulle stanna bilen att de inte gjorde de, det är bara sjukt. Vem gör så? Vad är det för fel på folk? Om jag säger att jag inte vill prata med dem, varför i hela världen gjorde de som de gjorde? Jag blir så arg på pappa att han bara satt där bredvid mig, sa absolut ingenting utan sneglade lite på mig då & då. Jag blir ännu argare på hans tjej som satte sig i bilen överhuvudtaget när jag redan tidigare sagt att jag inte ville prata med henne. Och sen att ingen av dem förstår varför jag är arg & besviken är väldigt underligt. För det är ju inte någon av dem två som ska vara arga utan det är jag som ska vara det om någon för det är inte okej att göra så, inte alls.

Likes

Comments

Jag har bestämt mig att sluta gråta, sluta vara ledsen & sluta bry mig om allt med min pappa nu. Jag tänker gå vidare, han har ju gjort det uppenbarligen så varför skulle inte jag kunna göra det då? Jag tänker inte fälla en enda tår till över honom. Jag har kommit till den punkten att jag verkligen inte bryr mig ett dugg vad han tänker göra för jag ska gå vidare, han gjorde ett val & då får han förtusan stå för det val han gjort också.
Jag är självklart besviken på honom men det finns ju ingenting jag kan göra åt saken. Hoppas ni mår bra, puss & kramisar
❤️

Likes

Comments

Som en liten uppföljare på förra inlägget så för någon vecka sedan så skulle min mamma säga godnatt till min lillasyster & då säger hon från ingenstans, "jag förstår varför Fidde inte vill bo hos pappa" och då svarade mamma varför då? Och då svarade Ebba "man ser ju tydligt att pappas tjej inte gillar Fidde". Men det visste & vet jag redan att hon inte gör men att en liten ovetande tjej på 11 år förstår detta men inte min pappa? Hur sjukt är det inte.
Pappas tjej låtsas att hon är snäll mot mig & att hon "gillar" mig men hon visar en helt annan mot mig , hade hon gillat mig hade hon accepterat att jag inte ville att de skulle bo med oss eller tagit tag i problemen för länge sedan. Men min pappa har ju inte heller tagit tag i nått eller löst något utan deras lösning på allt är bara att jag , det är jag som ska anpassa mig & hon nej hon behöver inte göra någonting. Men det är aldrig ens fel att två bråkar & men det är inte bara jag som 14 åring som ska behöva anpassa mig efter henne för det är inte rätt. Hon ska väl ändå kunna ändra sig också eller vad är problemet? Jo och förresten så det här med särbehandling fortsätter, som nu i december så har man ju oftast en julkalender men vi har ju två för vi har skilda föräldrar? Inget konstigt med det för det har ju nästan alla med skilda föräldrar. Men då ska hennes ungar också ha två kalendrar för annars är det orättvist, men en av ungarna har till och med tre kalendrar? Är inte det jävligt orättvist för Albin & Ebba då som bara har varsin hos pappa medans de andra två barnen har två eller tre? Detta gör mig sjukt arg, usch säger jag bara.
Jag ska åka till pappa en stund på söndag & prata med honom & hans tjej för Ebba kom & sa lite saker till mig igår som hon inte vågar säga till pappa & då sa jag att jag kunde ta det med honom istället. Hoppas det är bra med er iallafall!! Puss & kramisar
❤️

Likes

Comments