View tracker

Flitig….när jag väl är här och skriver kan jag ju lika gärna fortsätta. Veckan har gått ohyggligt fort, varit lätt kaotisk men också lärorik. Trots allt blev jag av med en hel del riktigt dåliga samveten, eller inte av med med men i vart fall bollat över till motparterna att agera.

I onsdags var jag på en intressant kurs om framtidsfullmakter, som är en ny lagstiftning vilken troligtvis träder i kraft den 1 juli 2017. Blir förhoppningsvis många som kommer att skriva framtidsfullmakter så att man slipper de problem som ofta uppstår med gode män och förvaltare och de lagar som omgärdar detta. Dessvärre fick jag inte svar på alla frågor jag hade, kursledaren konstaterade bara att just det, behövde man nog tänka på en runda till innan propositionen blev klar :-)

Dessvärre innebär kursdagar mycket sittande på inte de allra bästa stolarna, dessutom är hjärnan i gång hela tiden resultatet av det märktes främst i fredags…kommer till jobbet, snackar lite med Rebecca, lite med Ewa och sedan ska jag gå in på mitt kontor och docka i datorn…bara för att upptäcka att jag inte hade någon aning om var min dator fanns! Inte på kontoret i Limhamn i alla fall, den är aldrig där när jag inte är där. Som tur är har vi bra teknik och jag kunde docka i praktikantdatorn och komma åt alla mina dokument…förutom den pappersakt som inte heller fanns med mig till Limhamn och som jag tänkt jobba med. Blir bara sååååå trött på mig själv.

Inget ont som inte har något gott med sig, jag hade ett långt telefonsamtal framför mig och med tanke på min kropps skick gjorde jag det bekvämt för mig i soffan, med min avlastningskudde, min iPad, min iPhone och hörlurar…där satt jag bekvämt tillbakalutad och pratade och antecknade i 1,5 timme. Bra arbetsställning för mig!

Efter jobb körde jag Rebecca hem eftersom det var tågstrul….sedan raka vägen till Landskronakontoret och minsann, där stod den lille rackaren, men inte min pappersakt. Den är troligen i min väska på Limhamnskontoret i alla fall :-(

Idag hade jag tänkt vara i templet men det är ganska ansträngande samtidigt som det är så fridfullt och lugnt. Kroppen protesterar dock så vi valde att vara hemma. Och för att slippa stressa inför 1:a advent har jag strukit julgardiner, några dukar och lite annat smått och gott. Dammsugit och tvättat golvet i ett rum och lagat mat till oss, alltid något….




Pratade en stund med dottern Marta också och fick veta att just den konserten jag hade tänkt hoppa över att åka upp till….den behöver vi ändå var uppe och se….11 december, julkonsert! Marta har fått veta att hon blir solotärna och dessutom får ingå i kvartetten. I fjor blev det flera Luciakonserter när hon var med i Malmö Luciatåg, i år blir det alltså Vadstena Luciatåg - ser fram emot det redan.


Det är gott att ha något man ser fram emot i tider som dessa.

Ha det gott tills vi hörs igen, jag avslutar som jag brukar med ett citat från Tomas S Monson


Stand för right even if you stand alone

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Nyss hemkommen från kyrkan där jag deltagit i del 11 av en kurs som ska hjälpa oss att bli oberoende både andligt och timligt. Den tar upp ämnen som t.ex att utöva tro, använda vår tid väl, vara lydig, hantera pengar, arbete, lösa problem, hålla ut eller som idag om utbildning av olika slag. Vi är en liten grupp om 6 personer varav en är ”ledare” och guidar oss igenom varje ämne. Det är väldigt intressant och vi har goda diskussioner.


Trots detta övervägde jag ett tag att inte åka dit idag, trots att jag missade förra gången. Ville egentligen sitta i min fåtölj eller i sängen och bara slappna av och försöka glömma min värk ett tag. Men jag är glad att jag beslutade mig för att åka dit då det alltid ger lite extra tankeställare om hur man kan förbättra sina möjligheter att bli oberoende.

Vad har då dagens titel med det här att göra? Absolut ingenting….titeln är tagen för att det är så jag känner det, hela Ulf Lundells andra vers i den kända visan ”jag trivs bäst i öppna Landskap” beskriver vad jag känner


Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själ,

ingen kommer in i min närhet, som stänger in och stjäl.

Jag trivs bäst när dagen bräcker, där fälten fylls av ljus,

när tuppar gal på avstånd, när det är långt till närmsta hus.

Men ändå så pass nära, att en tyst och stilla natt,

när man sitter under stjärnorna, kan höra festens skratt.

Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själ.



Ibland trivs jag verkligen bäst i fred och frihet och har t.om ett behov av det, inte behöva släppa in någon, vida landskap runt omkring men tillräckligt nära för att veta att det finns någon i min närhet. Det kan tolkas både bokstavligt och sinnligt och stämmer precis lika bra. Jag är tacksam för att jag fysiskt sett bor precis så som det skrivs, jag kan se när dagen gryr, hur fälten omkring mig fylls av ljus, jag kan t.om höra tuppen gala en bit bort och det är långt till närmsta hus. Ibland kan jag höra fester från byarna i närheten och njuta av att jag har fred och frihet omkring mitt.


När det gäller sinnet är det kanske inte lika lätt, när jag har ont, blir jag lätt deppig och lite irriterad och kanske fram för allt ledsen, en sida som jag inte är bekväm med att visa utåt. Då behöver jag bli lämnad i fred och få frihet omkring mig. Då behöver jag avstånden samtidigt som jag vet att någon finns där om jag får för mig att jag vill umgås eller prata om allt och ingenting.

HEMMAVID

Det är där jag befinner mig i detta nu, i vantan på att det ska vända igen, jag vet att det gör det. Jag kan nog jämföras med en skadad eller sårad katt som drar sig undan och slickar sina sår och sedan återvänder nästan hela.


Det är bara att vänta ut mig, jag återkommer, men kan vara lite tillbakadragen och småtjurig under tiden. :-)

"Be of good cheer. The future is as bright as your faith" - President Tomas s Monson

Likes

Comments

View tracker

Känner att det är dags att skriva av sig lite, det är länge sedan jag var här sist precis som det så ofta blir. Tiden springer iväg dag läggs på dag och vecka på vecka och det går inte att stoppa.


Man äter (nåja ibland i varje fall), sover (nåja inte så mycket som man önskar och jobbar (ibland mer än man önskar) mycket mer ids jag inte….fast det är nog en lögn. Jag gör en massa annat, jag gör saker som jag vet att jag tycker är kul….det är bara det att jag för närvarande inte tycker att det är kul, jag bara gör det ändå….det brukade ju va kul och blir det säkert igen. :-)



sedan gör man ju en del saker som man aldrig tyckt varit kul men som är sådana där måste saker som vi alla har, tvätta, städa, laga mat, handla och det där vardagliga som liksom är varken eller, inte kul men inte heller urtråkigt. Det ska göras bara.


Vi närmar oss jul och och jag ser fram emot att börja julpynta, det blir helt enkelt lite mysigare hemma då och jag älskar julens budskap.

Förra veckan har vi Marta hemma på besök, vi var uppe i Vadstena för att närvara på hennes första konsert, dessvärre var hon sjuk och kunde inte sjunga men vi fick ju höra hennes fantastiskt duktiga klasskamrater, det var en upplevelse. Sååå duktiga! Veckan här hemma sprang iväg den också men vi fick ändå flera hela dagar tillsammans eftersom både jag och Svein Åge hade tagit ledigt från jobb. Förhoppningsvis kan jag åka upp och höra henne den 16 november då jag ändå ska upp till Växjö i ett arbetsärende så då kan jag lika gott åka en bit till.

Anledningen till att jag inte tycker att saker jag brukar tycka är kul står säkert att finna i att min smärta, orsakad av fibromyalgin är ganska så outhärdlig just nu. Varje morgon är som en hinderbana, först tar det ca 30 min innan jag kan komma upp ur sängen, sedan sätter jag fötters i golvet och BAAM, en smärtvåg skjuter genom benen, sen ska man ju borsta håret, duscha och sminka sig, för att inte tala om att få kläder på sig. Maken är ju som oftast inte hemma och kan vara behjälplig på morgnarna, på kvällarna kan han vara lite behjälplig när det behövs…Jag har fått honom att massera in heat salva och MSM salva från Forever trots att massagen gör vansinnigt ont, stackarn som tvingas ”misshandla” hustrun..men det känns bra ett tag efteråt.



Det hela resulterar i allmän förvirring och en massa ”tabbar från min sida…


vad säger ni? vilket är snyggast?

Igår gick jag halva dagen med blusen ut och in….som tur var verkade det inte som om någon märkte det :-)


Jag glömmer saker vilket gör att jag får massor av motion när jag springer fram och tillbaka för att hämta allt jag glömmer….idag glömde jag att jag slagit på larmet och öppnade dörren för att släppa in katten…det var dumt gjort för larmet gick….när de sedan började prata med mig från larmcentralen glömde jag att jag skulle uppge ett lösenord….när jag kom till jobb konstaterade jag att jag glömt att ta med mig min mat/dricka…..Suck, så trött man kan bli på sig själv.


På jobbet brukar jag annars ”glömma” smärtan en stund men idag tog den överhand under ett tag, stoppade i mig ett par starka tabletter, tog av mig strumporna (ni anar inte hur ont tårna kan göra) och satte mig i soffan och somnade stenhårt under en kvart….det var skönt och är tacksam för att jag har möjligheten att dra mig undan lite grann av och till. Gick omkring barfota på det iskalla golvet resten av dagen, men allt för att slippa strumpor.

jag var på synachtenbelasatningstest häromdagen eftersom jag hade låga kortisolvärden…..verkar kanske dumt men på något sätt hoppades jag att testa skulle vara dåligt för i så fall hade jag fått kortison. Sist jag åt kortison mådde jag riktigt riktigt bra, hade inte ont, sov gott och var pigg under en hel månad, sedan fick jag inte kortison mer då jag fick det pga en feldiagnostisering (eller det tror jag inte för en del av den värk jag hade då har inte återkommit). Jag gick in och läste min journal idag och kunde konstatera att (tyvärr) så var mina värden för ovanlighetens skull bra.


Ja ja man är aldrig riktigt nöjd.


Jag har det trots allt bra och jag vet om det och jag är tacksam för det

Likes

Comments

Jag lovade att återkomma när vi återgått till vardagen, det har varit vardag i ca en vecka nu men jag kan ju konstatera att det blir en helt ny vardag för familjen Sälöen i och med att dottern lämnar boet för en stund.
I detta nu är vi på väg till Vadstena för att inkvartera henne i hennes 14 kvadratmeter stora rum 😀

Vardagen i övrigt har bestått i att återvända till jobbet, vilket har gått förvånansvärt smidigt, mycket att göra förstås men allt väl planerat så det känns ok. Har redan första veckan fått 5 nya klienter, samtliga på rekommendation från andra. Det betyder en hel del för det visar ju att de som rekommenderat mig är nöjd med mitt jobb. Jag var på smärtrehab i måndags inför ett program jag ska genomgå där igen under hösten och mycket fokus låg på jobbet och om jag kan ha det kvar eller göra förändringar, men också vad jag tycker bäst respektive sämst om med mitt jobb. Helt klart tycker jag bäst om att vinna mina mål när jag anser att min klient har rätt...och många gånger gör jag just det. Vinner åt den lilla människan mot de stora jättarna. Det är tillfredsställelse!

I övrigt var det inte så mycket som kan ändras, jag har en chef som jag uppskattar otroligt mycket och som betyder mycket i mitt liv och för mitt välmående och jag får i princip vad jag ber om, vilket också gör att jag inte utnyttjar generositeten in absurdum. Ömsesidig respekt och att måna om företaget är viktiga ingredienser i mitt liv. Jag har också fantastiska kollegor, var och en på sitt sätt och jag känner mig trygg med dem både i min roll som kollega och som ställföreträdande chef. Alla respekterar varandra och vi har ett lugn som inte alltid funnits där....så jobbet är inte det som får min fibromyalgi att förvärras, det är jag ganska säker på.

Vardagen har också inneburit att vi har börjat rensa bland allt vårt skräp och körde iväg 2 släp med skrot till tippen och samlade ihop en hel hög med skräp som vi själv kan bränna. Vi har dock väntat på att våra bönder ska bli färdiga med skörden så att vi inte riskerar att en gnista flyger ut bland grödorna. Det hade fått förödande konsekvenser. De har arbetat träget natt som dag och i går morse bär jag tittade ut genom sovrumsfönster såg jag att det var klart...härligt, nu kan vi fortsätta röja.

Igår blev det dock inget av med det, jag och maken valde att åka till templet för att jobba där under lördagen.

Jag älskar att få vara i templet och känna friden där men också att få göra nytta och att lära mig nytt. Gårdagen medförde en del utmaningar, jag fick arbeta på tyska under ca 2 timmar eftersom vi hade två systrar från Tyskland på besök för första gången. Jag kunde konversera på engelska men allt annat gick på tyska...har bara läst tyska i tre år och det var när jag gick i nian så det är i några år sedan men det gick bra 😀. Fick hand om en äldre dam (82 år) från Vietnam och hjälpte henne igenom sin del, det gick eftersom jag vet vad det stod i den viatnemesiska texten. Sedan blev det lite på engelska och lite på danska 😀. Det är roligt att få hjälpa till och att utmana sig själv. I templet fungerar det eftersom man är så trygg och inte blir stressad och skulle min fibromyalgi börja spöka alldeles förskräckligt ( läs fibrofog och hjärnsläpp) så är det bara att säga till så tar någon annan över eller guidar mig igenom.

Hemma igen väntade förberedelserna för Martas flytt och lite matlagning. Konstaterade att en hel del behövde handlas in så det blev en tur till affären på kvällen.

Innan dess hade vi fixat bakad potatis med kycklingröra gjord på mango chutney, majonnäs, gräddfil, curry purjolök och paprika.. Det där är ju ingen mat för maken och hans diabetes så han fick helstekt kycklingfilé och ratatouille som jag gjorde en stor gryta av....jag tycker ju också att det är väldigt gott och trodde att det skulle fungera för hans diabetes men blev lite förvånad då hans blodsocker ändå var högre än det normalt skulle vara i morse. Kan inte komma på vilken av råvarorna som orsakade detta.

Innehållet består av lök, aubergine, squash, paprika, färska tomater, vitlök hönsbuljong och vitt matlagningsvin....vet inte hur mycket kolhydrater matlagningsvinet innehåller men det var ju inte några stora mängder jag hade i....konstigt.

Älskar profetens visdom, nu får ni ha det bra till nästa gång, Marta har valt att övningsköra motorväg så det är väl bäst att jag är lite observant 😀

  • 19 readers

Likes

Comments

Nu har vi lämnat underbara Gotland, vi tillbringade de sista dagarna främst i Visby och fick beskåda underbar solnedgång och njuta av fantastisk glass.

Glassmagasinet på Gotland hade ca 180 sorters glass så vi var givetvis nödgade att besöka det många gånger. Jag som inte kan äta så mycket vanlig glass njöt av att ha flera sorters sorbet att välja mellan medan maken höll sig till den trygga mjukglassen, inga överraskningar där inte.

Jag lyckades givetvis läsa ut semesterbok nr 2 redan innan vi kom på färjan hem så jag passade på att köpa en ny ombord. en Kay Scarpettathriller, visste inte att Cornwell kommit ut med denna så blev glatt överraskad eftersom jag följt Scarpetta i flera år.

Resan hem gick bra, vi var hemma ca 03:30 på morgonen, sov några timmar och åkte sedan till kyrkan...resten av söndagen och måndagen därpå gjorde vi absolut ingenting vilket var väldigt bra för min del....att sitta flera timmar i bilen brukar inte ha så god effekt på kroppen precis.

i Onsdags åkte vi till Tosselilla med 2 av Martas väninnor. Inte stekhett precis men vi hade en riktigt fin dag tillsammans.

Tjejerna lyckades till och med lura upp KG i en Karusell :-), men mest badade vi, han och jag i en bassäng och töserna åkte vattenrutchkanor.

Torsdagen var en ren och skär "payday", sova och försöka hantera smärtan....det fick mig att tänka på ett inlägg om fibromyalgi som jag läste härförleden och som jag tyckte var riktigt bra.

"11 Things About Fibromyalgia You Can't Explain Unless You Have It

Fibromyalgia is one of those elusive conditions that one can’t even begin to explain unless they have it it. And according to the National Institute of Arthritis and Musculoskeletal and Skin Diseases, fibromyalgia affects roughly 5 million Americans age 18 or older. Unfortunately, 80 to 90 percent of those diagnosed are women. And as a woman, here are a few things that you need to know.

1. You don’t get a say in what days are good and what days are bad.

2. You’re never sure how long the flares are going to last.

3. I appreciate that you want to give me a hug, but I prefer you didn’t. Sometimes it can hurt.

4. Yes, I know I sound OK over the phone, but that’s because I’m lying flat on my back trying not to move.

5. If you come to visit, I will look fine to you. I won’t look like I’m in pain. I won’t look like I can’t move for fear of creating radiating pain throughout my body.

6. Some days I won’t make sense, regardless of how hard I try. Some days my fibro fog will be so bad that I won’t even be able to finish a sentence or say your name correctly.

7. I know that I’m not my normal, happy self. But it’s kind of hard to be my usual self when I ache. Can’t sleep. Can’t think. Have trouble moving around. So all of this depresses me which then causes anxiety. And sometimes then my agoraphobia kicks in as if I didn’t have enough problems already.

8. I know you think I’m sleeping a lot, but the truth is I am too tired to even pick up a book.

9. Yoga pants are one of man’s best inventions. They feel good against my skin and make it easier to roll over in bed.

10. They don’t make medications for crankiness, so I’m sorry if I lose my temper with you. But pain tends to do that to people. And I’m not an exception during a flare up.

11. I’m not going to die, but I sure do feel like I am. And at times I almost wish I would.

The bright side to all of this is that fibro flare-ups don’t last forever. They tend to come and go."

(https://themighty.com/2016/07/hardest-parts-of-having-fibromyalgia-for-people-to-understand/)

Det fanns mycket mer intressant men detta får räcka :-)

I Fredags fick jag fullständigt nog av min trilskande tvättmaskin som ibland tvingade mig att köra samma tvätt 3-4 gånger innan den behagade slutföra programmet. Det kunde ta en hel dag....Marta flyttar om en vecka och alla hennes kläder behöver bli rena. Så det blev ett hastigt beslut om att införskaffa oss en ny.

Vi hyrde ett släp och började, efter inköpet av tvättmaskin, tömma ut en massa massa skräp från stallet, oj vad man samlar på sig. Det blev två fulla släp till tippen. inklusive två trasiga tvättmaskiner. Skönt att ha kommit igång med att rensa även därute.

Nu är det snart vardag på riktigt igen, jobbet börjar på tisdag, Måndagen ska jag vara på smärtrehab sedan är det väl fullt ös igen. så vi ses när det är vardag igen

Dagens citat från Tomas S Monson

Likes

Comments

Vi har nästan en vecka kvar på Gotland och fortsätter att njuta av väder, utflykter och att ta det lugnt.
I söndags var vi i Kyrkan igen och fick höra fina tal denna söndag med. Om musik och om Kärlek (ett tal som min make höll). Eftersom det var söndag så tog vi det ganska lugnt, jag och KG spelade kort och Yatzy, de andra kopplade av vid TV och dator.

I måndags tog vi en tur till Tingstäde kyrka, vi hade tänkt besöka fästningen också men den var inte öppen på måndagar. I stället bestämde vi oss för att utforska en ny badplats som heter Smöjen...

Det var en mycket annorlunda men av oss omtyckt badplats. Vi Valde att bada i kalkbrottet även om det finns en fin strand och havet alldeles i närheten. Kalkbrottet var mer spännande...det blev väldigt djupt direkt och man fick klättra ner på klipporna. Vi var tacksamma att vi hade badskor att ta på oss. Som ni ser så finns det en gammal byggnad helt ute i vattnet, den var vi givetvis tvungna att simma in i...det kommer nog en film därifrån senare :-)

På kvällen var vi bjudna till Willy och Gerd Herrey, och en god vän till dem, Christer, kom också på besök. Vi hade en riktigt trevlig kväll hos dem med mycket prat om allt mellan himmel och jord. KG fick en hel del fossiler som både fam Herrey hittat (bl.a. en del av en bläckfiskfossil) och en hel del mindre fossiler av Christer så han var ju jättelycklig. Vi fick också se en del av det hantverk Willy sitter och gör i form av runstenar. Riktigt fina var de.

Det blev en sen kväll i måndags och vi tog det ganska lugnt idag på morgonen, vilket för min del var helt nödvändigt. Natten var hemsk och oavsett hur jag låg var trycket från min kropp mot madrassen olidligt...hade en stark önskan om att kunna sväva, eller sova på vatten eller vad som helst som inte skapade något tryck. Tog därför lång tid att överhuvudtaget komma igång idag. När jag väl var igång åkte vi dock ut till Tingstäde fästning, där vi först fick se en film och sedan gå på rundvandring nere i de underjordiska gångarna. Med en del tabletter i kroppen kunde jag vara med och dessutom tycka att det var fascinerande. Jag funderade mycket över hur soldaterna som levde där under jorden under långa tider klarade av det....Fästningens syfte var till stor del att förvara mat i händelse av krig. (som ett matförråd) och de hade stora stora saltkar där de lade ner köttet och saltade det så att det skulle hålla länge. Av samma anledningen uppmanas vi ha mycket salt i våra matförråd, för det fall strömmen skulle slås ut och allt i frysen behöver tas om hand....kom dock på att jag inte vet hur man saltar in köttet så det är väl dags att lära sig det.

På min uttryckliga önskan åkte vi sedan vidare till Bro kyrka som jag hört så mycket om. Det var tidigare en sk offerkyrka med många berättelser omkring sig. Vi hittade en lucka man kunde öppna och döm om vår förvåning när det där bakom fanns en mycket gammal trappa som ledde upp, troligen i kyrkotornet. Det fanns en väldigt vacker målning med bl.a. Adam och Eva som påminde en del om de tavlor vi kan se i vissa av våra byggnader. Det fanns också en vacker skulptur av Maria (och förmodligen halva Jesusbarnet)....

På grund av min smärta åkte vi hem till stugan för att jag skulle kunna vila innan kvällens Tornerspel. Vi hoppade av samma anledning över ett par utflyktsmål vi tänkt oss besöka idag. Familjen fick fixa mat medan jag stoppade i mig lite starkare mediciner och gick och vilade....dessvärre fastnade jag i den tredje boken av mrs Peregrins besynnerliga barn så någon riktig vila blev det inte men tillräckligt för att klara av kvällen. Så vi åkte till Visby, tittade lite på medeltidsmarknaden och insåg att det hade varit trevligt att vara här nästa vecka när det är medeltidsvecka.
Jag fann flera ringar som jag tyckte mycket om eftersom min favoritblomma var avbildade på dem, en väldigt vacker ros. På makens uppmaning och efter hans råd om vilken jag skulle välja blev det den här ringen.

strax därefter började tornerspelen vilket var väldigt roligt. Publiken fick varsitt lag att heja på och publiken var verkligen involverade och entusiastiska. Förutom riddare så var det även bågskyttar med och tävlade och som pausunderhållning såg vi gycklare. Så trots att dagen inte varit så bra ur fibromyalgisynpunkt har den ändå varit mycket givande.

Dagens citat från Thomas S Monson får bli ...

"The purpose of mortality is to learn and grow to be more like our Father, and it is often during the difficult times that we learn the most, as painful as the lessons may be"

Likes

Comments

Gotland fortsätter att välsigna oss med vackert väder och jag blir alltmer röd och grann, men vad gör väl det, det är skönt att vara ute och att bada, bada och bada. Det är längesedan vi badade så mycket under en semester och favoritstället är fortfarande Blå Lagunen. Inte för att vi har utforskat så många andra ställen ännu. Vi var dock på Fårö i går och gick och undersökte några stränder, långa sandstränder men den finaste sand man kan tänka sig....men alltför långgrunt för vår smak. Fick ju gå närmare en kilometer innan det nådde till midjan.

Nä, tacka vet vi Blå Lagunen, som snarare är grön. Vi har spelat in en film därifrån som ni gärna får titta på, den är ganska skojig.

Annars har vi också varit och besökt Lummelundagrottorna, det var en fascinerande upplevelse och vi hade en fantastiskt duktig guide. KG tyckte att han kunde gott bosätta sig på Gotland och fortsätta utforska grottor. Imponerande att han inte kände av sin klaustrofobi, men intresset för sten och historia övervann säkert detta.

På kvällen åkte vi in till Visby och gick på bio och såg Ghostbusters, en riktigt trevlig film som inbjöd till en del skratt, sedan gick vi ut och åt en bit mat. Jo förresten, vi har varit och besökt Kneippbyn också...det trevligaste där var väl att grilla och njuta av medhavd grillmat. Jag och Marta åkte några vattenrutchbanor och doppade oss i en sk uppvärmd bubbelpool där vattnet var kallare än där vi annras badar. Det fanns inga pooler att simma i och den enda åkattraktionen på sommarlandet som något äldre ungdomar skulle tycka om var avstängd. Villa Villekulla var förstås kul men annars ingen jättehit om man inte har med sig mycket små barn eller inte kan tänka sig något roligare än att åka vattenrutchbana. KG och Svein Åge gjorde dock ett gott jobb som grillmästare

Som sagt har vi också hunnit med Fårö och varit och tittat på Raukar. Där och då tyckte KG att han fått ännu ett incitament att flytta till Gotland.

Även Fårö kyrka fick sig ett besök, på kyrkogården hittade vi Ingrid och Ingemar Bergmans grav, en liten sten med några blommor framför.

Nä, nu får det vara nog för denna gång, avslutar med en bild av kristusstatyn i Fårö kyrka samt som vanligt ett citat från Thomas S Monson

​"you can't be right by doing wrong, and you can't be wrong by doing right"

Likes

Comments

Gotland visar sig från sin bästa sida, vi har strålande solsken med ett och annat moln och vi njuter av tillvaron. Stugan vi bor i är en välsignelse....tänk att vi fick tag på den sådär i sista minuten och att absolut ingenting annat var ledigt. vi har en trevlig värd från Burträsk som har inrett stugan med allt som kan behövas för en bekväm semester :-). Lugnt och skönt ute på landet med några hästar som grannar.


Vi har tillbringat dagarna med att i lugn och ro ta en titt på Visby, bada i Gotlands djupaste insjö, solat, äta ute och äta hemma och äta picknick, ta en titt i en och annan kyrka, bada i Blå Lagunen och att slappa.

Det tar lite på energi och kropp att vara igång, men samtidigt slappna av, inte alltid lätt att ha semester och samtidigt ha en kronisk smärta, det blir någon form av paradox när avkoppling också innebär mycket rörelse. Har varit lite frustrerad när hjärnan varje morgon säger åt dig att "gå ut och gå en runda" och man verkligen vill gå ut och göra just det men kroppen säger "det vägrar jag". Jag vet inte riktigt vilken del av mig själv jag ska lyssna på men tänker att jag sparar mina krafter åt att umgås med familjen och våra gemensamma aktiviteter framför att gå ut och gå.

Idag har vi tänkt oss en tur till Kneippbyn och badlandet där så det börjar bli dags att packa ihop, åka och handla lite mat till vår picknick och sedan njuta av ännu en vacker dag.

Dagens visdomsord från Thomas S Monson lyder

"Det finns människor omkring oss som behöver vår uppmärksamhet, vår uppmuntran, vårt stöd, vår tröst och vår vänlighet... Vi är Herrens händer här på jorden, med uppdraget att tjäna och lyfta hans barn. Han är beroende av var och en av oss"

Likes

Comments

Tänker mig som sagt att komma igång och blogga lite mer offentligt igen, som jag skrev i mitt lilla blogginlägg igår är jag rädd att det ibland blir lite gnälligt, men tycker någon det så är det ju upp till var och en att läsa eller inte läsa, eller hur?

Jag har i den här bloggen slagit ihop mina 2 bloggar som jag hade tidigare både den om diabetes och den om fibromyalgi...båda tillhör ju vardagen så varför separera dem?

Det är kanske inte världens snyggaste design på den just nu men det kommer, i takt med att jag lär mig den här nya plattformen och i takt med att jag lär mig hantera min nya Macbook pro som jag fick i födelsedagspresent i går.

Jag säger bara det, mina ungar är inte kloka :-). De har sparat ihop till den här fina presenten och fått med sig min make, bror och mor. Jag är i varje fall väldigt glad.

Jag hade semester veckan innan vår avfärd mot Gotland och den var full av aktiviteter som jag normalt sett inte brukar orkar delta i när jag jobbar, i varje fall inte så många. I lördags var jag och Svein Åge i Templet i Köpenhamn och på kvällen var vi på en överraskningsfest för vår goda vän Maria hemma hos hennes dotter, det var kul :-). I måndags var vi och besökte både min bror i Lund och min syster i Klippan som båda fyllde år, tisdagen bestod av förberedelser och ett träningspass i det varma vattnet på filborna arena, på onsdagen var jag med systrarna i hjälpföreningen i templet igen (det är så underbart att komma dit så skulle kunnat vara där väldigt ofta, en välsignelse att kunna resa med bara några få dagars mellanrum), torsdagen var det återigen dags för lite fest, denna gången i Lomma tillsammans med några av kyrkans medlemmar, där var det femkamp (icke svettig) och god mat och trevligt umgänge fredagmorgon var det iväg och serva bilen och att förbereda packning, hämta bilen i Lund och sedan iväg.....vilken vecka! Men underbart att våga delta i allt som jag vill. Det är inte ofta det händer.

Som ni förstår har jag semester nu och vi är på Gotland, jag har inte varit här sedan jag var liten och ingen annan i familjen har varit här. Vi kom igår natt och fick tillgång till vår jättefina stuga i går morse klockan 09:00. Sett ut perspektivet fibromyalgi och smärta är det väl inte världens bästa ide att sova i bilen men vi sparade väldigt mycket pengar på att ta nattfärjan så det fick man ju ta. Efter att ha installerat oss och vilat ett tag så åkte vi en för att ta en första titt på Visby och för att handla hem lite mat. De första vi träffar på så snart vi kommit innanför murarna var missionärerna, dessutom hade en av dem varit missionär i Helsingborg tidigare så det blev ett glatt återseende. Sedan travade vi runt och tittade på stan. Jag var väldigt duktig och köpte inte en bok av Anna Jansson som satt och signerade sina böcker utanför en bokhandel. Jag gillar hennes böcker men hade ju inte tänkt lägga semesterpengarna på att handla saker till mig själv.

Vi hittade biografen, dit vi ska gå en av dagarna och slutligen satte vi oss på en restaurang och åt lite mat för att fira min födelsedag. Bra att slippa laga mat på den dagen ju :-). Jag tog en texmex-tallrik, KG en pizza, Marta och Svein Åge tog fläskfile med klyftpotatis. Hade det serverats kokt potatis till fläskfilén hade jag nog också valt det, eller om det varit klyftpotatis som man gör hemma. Jag är inte så förtjust i pommes eller pommesliknande klyftor. Min texmex mat var dock väldigt god.

Därefter var vi och handlade lite mat innan vi åkte tillbaka till stugan för mer vila och återhämtning från den nattliga resan.

Kram Diana

"When pain, sorrow and despair cause the light of hope to flicker and burn low, communication with our heavenly father provides peace"
Thomas S Monson


Likes

Comments

5288049621


Hej!

Över ett år sedan jag skrev...kände att det kanske blev gnälligt och sist jag skrev låg ett tufft år framför mig. Det är inte över men hanterbart och jag har under tiden hållit till på andra ställen med mitt skrivande men tänkte ta mig i kragen och skriva här igen nu, och varför inte börja så här på sin födelsedag?

det här inlägget blir inte långt då jag håller på att importera den här bloggen till en annan plattform, men det kommer mera...jag lovar.

"Kod för att importera min blogg till Nouw: 5288049621"

Likes

Comments