View tracker

Det här är ett av de första inläggen där jag tänker skriva om sockerberoende, och därför börjar jag med att förklara vad det är för er som inte vet, och hur sjukdomen beroende definieras. Bitten Jonsson, legitimerad sjuksköterska och Sveriges främsta addictionspecialist, skriver på sin hemsida så här:

"Den senaste definitionen av sjukdomen addiction - enligt experter i USA (ASAM, American Society of Addiction Medicine)- är

  • en fysisk sjukdom i hjärnan
  • en fysisk sjukdom, med fysiska, psykiska, sociala och andliga konsekvenser
  • en primär sjukdom (ej orsakad av något annat )
  • en kronisk sjukdom (man har den resten av livet)
  • en återkommande sjukdom, dvs den ”går i skov”
  • en progredierande sjukdom (blir bara värre om man inte gör något åt den)
  • en dödlig sjukdom om den ej behandlas

Det handlar om alltså om hjärnan och biokemin, inte om karaktär och viljestyrka Kort kan man säga att trots att jag vet vad jag inte ska äta så gör jag det. Man har kontrollförlust över just det som hindrar en att leva ett hälsosamt liv."

Bitten fortsätter att förklara:

"Det fysiska beroendet skapas i hjärnans belöningssystem och fungerar på exakt samma sätt vare sig drogen utgörs av socker, nikotin, alkohol, tabletter, eller till och med olika handlingar som shopping, risktagande, spel, arbete mm."

När vi gör saker som får oss att må bra, som till exempel äter när vi är hungriga eller går på toa när vi är nödiga, så belönas vi av hjärnan med må-bra-hormonet dopamin. Samma sak händer när vi t.ex. köpt något vi behöver till ett bra pris eller löst ett komplicerat problem. Det är det här som gör att vi känner oss nöjda och tillfredsställda. Exakt samma känsla kan man alltså framkalla på kemisk väg: genom droger. Hjärnan luras att ge kroppen en belöning som den inte gjort sig förtjänt av. Bitten förklarar också tre effekter som samverkar till att göra oss beroende:

  • Minnet av den sköna upplevelsen får oss att ta drogen igen för att få samma belöning.
  • Vi kommer efterhand att glömma bort de ”naturliga” sätten att få belöning, eftersom det är jobbigare och tar längre tid. Det är som att trampa upp en genväg i en skog: ju oftare man går den nya stigen, desto lättare blir den att hitta. Samtidigt växer gamla stigar igen när de inte används längre, och till slut ser man dem inte alls.
  • Hjärnan anpassar sig till överstimulansen genom att ”skruva ner mottagningen”, så att det ständigt krävs högre doser för att uppnå samma effekt. Fysiskt sker det genom att det bildas nya dopaminreceptorer för att svara upp mot överdosen. Sedan finns de receptorerna kvar, och när dopamin inte tillförs på nytt i lika hög grad som tidigare, tolkar de det som en brist på dopamin, och detta ger en massa obehagliga symptom.

Jag kan alltså aldrig, någonsin bli fri från mitt sockerberoende. Men jag kan lära mig att leva abstinent. Det gör jag genom att
- ​äta artegen, abstinent mat (dvs. naturlig mat som läker tarmen och hjärnan, och som inte triggar mitt sockerberoende)
- ​kartlägga och undvika mina triggers (dvs. undvika situationer, matkombinationer mm. som kan väcka mitt beroendebeteende)
- söka stöd och hjälp bland andra människor i samma situation
- utöva andlighet

Om du vill veta mer om sockerberoende och hur det fungerar och påverkar oss så rekommenderar jag varmt att läsa Bitten Jonssons bok "Sockerbomben - i din hjärna" och titta in på hennes hemsida  www.bittensaddiction.com, då hon förklarar tydligt och enkelt sockrets effekter på hjärnan och kroppen. Sockerberoende är en verklig sjukdom, precis som alkoholism och narkomani. Jag tycker därför att det är viktigt att fler får vetskap och kunskap om den så att fler sockermissbrukare kan få hjälp mot sin sjukdom.

Kram och godnatt!


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Halloj!

Hans Rosling är helt underbar. Han förklarar så enkelt och pedagogiskt att en femåring skulle kunna förstå. Se den här videon när han talar om Syriens flyktingar. Det är mäktigt!


Likes

Comments

View tracker

Hejsan.

Känner mig ganska deppig idag faktiskt. Dels på grund av att jag nu varit sjuk sedan i torsdags, men också dels på grund av bortlängtan. Det är nu nästan två år sedan jag sist var utomlands , i Sydafrika, och det känns som alltför länge sedan. Längtar tillbaka dit så oerhört mycket. Speciellt saknar jag folket, språket, naturen och den klara stjärnhimlen.

I den lilla byn där vi bodde fanns ingen elektricitet eller gatubelysning (inte för att det fanns några gator, men...) så när det väl blev mörkt var det endast månen och stjärnorna som kunde hjälpa en att se stigen som ledde hemåt. Om man lyfte blicken från stigen och tittade uppåt kunde man se rakt ut i Vintergatan. Tvärs över himlen finns ett tjockt band med stjärnor och svarta fläckar, och man får känslan av att man betraktar galaxens ryggrad. Då börjar fantasin leka "prick till prick" med diamanterna i skyn och man hittar på egna stjärnbilder. Fortfarande här i Sverige så letar blicken automatiskt efter de stjärntecken man hittade på i Sydafrika, men man hittar dem inte eftersom att stjärnorna inte lyser lika starkt här.

I såna där stunder, när man inser hur liten man egentligen är i kosmos, så kan ens problem plötsligt kännas mycket mer överkomliga. Jämfört med universum så finns de ju knappt.

Det här är ett par bilder på hur stjärnhimlen ser ut i Sydafrika. För min del så är att titta på stjärnor något av det mest själsbefriande man man göra..


Likes

Comments

Hej allihop!

Igår skrev jag klart min första sociologi-hemtenta (hurra!), men jag fastnade vid den sista frågan som väckte mitt intresse.

Med rationellt tänkande menas att man låter förnuft och effektivitet gå före känslor och sentimentalitet. Man planerar saker och ting på ett objektivt sätt för att saker och ting ska gå ihop, eller för att göra det så praktiskt och vinstgivande som möjligt. Det rationella tänkandet började "ta fart" efter industriella revolutionen som ledde till att samhället effektiviserades och blev mer komplicerat. Vissa sociologer på den här tiden såg oroande på rationaliseringen då de var rädda att det skulle leda till att människorna till slut skulle förlora sin livsgnista, sitt ifrågasättande och sin initiativkraft, att vi till slut skulle bli omänskliga och känslokalla maskiner.

Själv tror jag att rationellt tänkande kan vara bra om det inte helt tar över, eftersom att det då kan hjälpa oss att strukturera våra liv och få oss att känna att vi har koll på tillvaron. Men det är när det rationella tänkandet tar över hand och man alltför ofta bortprioriterar de saker som egentligen ger oss lycka och glädje, som man kan tappa livsgnista och motivation. Vårt svenska samhälle idag är oerhört rationellt, och jag tror att det kan vara en av orsakerna till att många mår psykiskt dåligt. Vi fokuserar så mycket på effektivitet ochstruktur att vi glömmer bort det som egentligen gör att livet känns värt attleva. Det känns som att vi planerar och planerar och planerar, men utan attveta vad vi egentligen planerar för.Ett högteknologiskt, max-effektivt samhälle där en majoritet av befolkningen lider av psykisk ohälsa är, i mina ögon, fortfarande inte ett lyckat samhälle.

Dock tror jag att tanken med allt planerande och strukturerande i grunden är god. Avsikten från början är nog att planeringen ska leda till ökad trygghet och kontroll, och därmed ett lyckligare liv. Problemet är bara att vi blir fast vid planeringen. Vi kommer aldrig fram till lyckan eftersom vi aldrig blir tillåtna att ta en paus från allt planerande. Detta leder till psykisk ohälsa, eftersom att vi ständigt tänker” skulle jag bli lycklig…” istället för ”det här gör mig lycklig nu”. Det behövs en balans mellan planering och att leva i nuet för att man ska må bra.


Likes

Comments