Varför går man inte bara vidare? Varför är det svårt att släppa taget av människor man älskar? Vi borde kunna ha något som bara slår av känslorna, för en liten stund iallafall.

Jag är nämligen en av de svaga, för att jag har nämligen gått tillbaka till mitt ex. Efter en vecka i New York så träffades vi igen och beslöt om att försöka igen.
Det är inte negativt att vi har hittat varandra igen, utan det dåliga är att jag trodde jag kunde stå upp för mig själv, men ändå så gör jag allt som han vill. Jag går hem tidigt ifrån födelsedagar, fester, ljuger för folk och tar mig som ett andra val bara för honom. Han är prio 1, så fort han inte är det så märker man hur irriterad eller besviken han blir. Jag riskerar fula blickar, fula ord och månader av dålig stämning runt mig för hans skull, men ändå så gör jag inget åt det. Vems fel är det? Jo, bara min.

Han har fyllt myndig nu och kan äntligen gå ut SJÄLV med hans polare, han kan vara ute så länge han vill och dricka så mycket han vill. Men jag, så fort jag nämner att jag skulle vilja vara ute lite längre så får man en irriterad ton och en dryg attityd.
Jag vill bara ha mer tid med mina vänner samtidigt som han ska vara ute med hans... varför ska jag sitta hemma och vänta på att han ska komma hem när han vill?

När ska jag få ha kul utan att tänka på att jag måste hem närsomhelst, för att jag har aldrig fått njuta av en fest, utan jag tänker alltid på att jag måste hålla reda på tiden. Jag kan lova, att han aldrig skulle gå och tänka på det som jag gör, utan han kan gå när han känner för det.

Tips: Gör inte som mig, utan lev ditt liv som du vill, gillar hen inte det, well buhu. Njut av dina tider med dina vänner och ditt ungdomliga liv, för att jag ångrar bara nu av att jag har gått hem tidigt pga honom. Jag älskar honom enormt mycket, men jag älskar också att vara ung och bara ha kul med mina vänner.

Sofia

Likes

Comments

Sociala medier... skulle kalla det för framkallning av psykiska problem.

Det är sjukt hur sociala medier kan påverka vår vardag så mycket. Är det inte Snapchat så är det Instagram. Är det inte Facebook så är det Twitter. Sociala medier är sjukt bra för kontakt osv, det är bra för att kunna upptäcka nya saker och hålla sig uppdaterad om världen. Men, det finns ett stort men i det här, sociala medier är även där och trycker ner oss. "Såhär ska man göra för att se ut såhär" "Såhär ska man se ut" "Vad krävs för att bli modell?". Sociala medier förstör oss inte bara psykiskt på det sättet heller, utan som en fortsättning på mitt förra inlägg om breakups, det gör det svårare för en att gå vidare.

Vi backar i utvecklingen när vi bara sitter och väntar på att idioten ska skriva, när vi sitter och kollar om hen är aktiv på facebook eller instagram för att se om hen fortfarande är vaken 03:45 för att hen möjligtvis kan skriva. NEJ! Sluta! Hen kommer inte att skriva, lev vidare istället. Skriver idioten, svara dagen efter. Om du har varit den som har väntat uppe flera nätter för att du tror hen ska skriva, då kan du vara den som nu ger ett segt svar och svara när du vaknar, det är hens tur att vänta och lida för ett svar. Tänk på dig själv! Tänk på hur du mår och om människan ens är värd din tid, sömn och hälsa.

Jag bestämde mig för att basically radera snapchat från min telefon, logga ut från mina två instagram konton och bara ha mitt tredje inloggad för att där följer jag inte jag "honom". Du borde göra samma sak. Om folk vill komma i kontakt med dig så hittar de en lösning, facebook finns, kik finns, sms kommer alltid att finnas. Finns det människor som du verkligen ska vara medvetna om det här så kan man skriva till de innan man raderar och loggar ut från allt. Skriv att du tänker logga ut och du endast kan nås på vissa ställen, och ge de ditt nummer om du inte redan har gett det.

Alltså, detta är så extremt svårt i början, tro mig, jag är en person som ALLTID är uppkopplad, Snapchat och Instagram är mina liv. Men jag märkte att jag bara tryckte ner mig själv och mådde bara sämre, inte bara för att jag kunde se vissa tjejer se ut på ett viss sätt och jag såg ut på ett annat, utan för att jag satt konstant och väntade på att "han" skulle skriva. Men det är klart han inte gör, han är för upptagen för att skriva med sina side hoes istället för att ha en riktig konversation med mig och lösa saker, som en mogen person skulle ha gjort från första början.

Låt inte människor trycka ner dig, låt inte människor ta över ditt liv, spelar ingen roll om hur mycket du älskar människan. Skulle människan älska dig skulle hen kämpa för det, skulle hen älska dig så skulle den ta sin tid och prata med dig och få dig känna dig värd. Jag har kämpat och kämpat, men det finns inte samma push från andra sidan, det har nu fått mig att backa och inte snacka med människan, nu får han ta steget och snacka.

Du är guldvärd, glöm inte det. Du är värd så mycket mer och mycket bättre. Det kan vara svårt att förstå i början, men gör inte dig själv illa och försök gå vidare istället, du förtjänar bättre.

Sofia

Likes

Comments

Wassaaaaaap peepz!

Så, med hjälp av rubriken så kan man förstå vad detta kommer att handla om. Något jag tror många kan relatera till.
Det är lite kul hur just det här kan vara det första jag skriver om här. But whatevzzz

Så aa, heartbreaks.... fy.fan
Jag har nu varit med om min första heartbreak, och jag kan säga att det har inte alls gått bra för mig med hantering över den. Alltså, det har gått sämst. Jag har aldrig förstått mina vänner när de har fått sina hjärtan krossade, men fan vad jag fattar det nu.

Det är klart som fan man dör långsamt inombords pga tanken av att man aldrig mer kommer att se sin älskade i ögonen och säga eller höra de tre orden som lyder "Jag älskar dig". Klart som fan att man dör när man vet att allt man har gjort med den man älskar, kommer hen att göra med någon annan. Tanken av att aldrig mer kunna vakna upp i hens säng med hen bredvid och bara kunna njuta av att man har den bästa människan för sig själv. Tanken av att en annan person kommer någon dag göra denna människa lyckligare än vad man själv kunde göra, även om man gav hela sitt liv.

Planer, löften, drömmar, allt bara krossas och trampas ner som om det vore en meningslös liten cigg fimp. Månader av tillits uppbyggnad och förhoppningar. Månader av hårt arbete med ens självförtroende för att kunna ge lite extra till den andra som man inte skulle kunna dela med någon annan. Inte längre iallafall...

Den här känslan att man aldrig mer kommer att kunna öppna upp sig igen, känslan av att man aldrig mer kommer att kunna lita på en människa när hen säger "jag älskar dig" eller "jag lovar". All tillit och förtroende på sig själv sjunker ännu en gång till botten, där den har varit i många år.

Känslan av att man har lovat att vara kompisar efter slutet men även det ser ut att vara en lögn. Känslan av att man vill fortsätta vara en del av hens liv, för att man vill vara där lika mycket som under förhållandet och bara veta att den man älskar mår bra. Fast man vet exakt att det kommer aldrig att hända hur mycket hen än säger att hen lovar göra det...

Jag har precis beskrivit mina egna känslor, känslor som säkert många av er har upplevt. För er som ej inte har känt detta, ni kommer aldrig att förstå smärtan tills ni själva sitter där. Men det finns hopp om att någon dag bara glömma och gå vidare, tyvärr har jag inte fått ett riktigt och bra slut på detta så allt går betydligt mycket långsammare för mig.

Men hoppet finns, öppna ögonen, umgås med de som fortfarande säger att de älskar dig, lev livet, se vad livet har lagt fram till dig. Upptäck, träffa människor, gör misstag och lär dig av de. Tyvärr har jag inte lyckats än med mina egna tips, men någon dag kommer jag att stå där med rak rygg. Tid läker alla sår, hur lång tid bestämmer du.

Detta var mer som en liten avskrivning för mig, och det kommer säkert hända fler gånger, det är nyttigt och många kan säkert relatera till dessa känslor.

Sofia

Likes

Comments