View tracker

" Hej Fia .

Jag vet att det här är en hästblogg men jag skulle ändå vilja veta hur du ser på svartsjuka inom förhållande. Tänkte eftersom du haft två långa förhållanden (om jag inte minns fel) varav det första var ganska destruktivt?.

Jag är 20 år och har varit tillsammans med min pojkvän i snart två år och det enda vi gör är bråkar. Jag börjar alltid med att sura för att han ska vara med kompisar eller gå ut och då blir han såklart sur tillbaka och tycker att jag är löjlig, sen är det igång lixom. Jag minns inte ens när vi hade en helg tillsammans där vi inte bråkat med varandra om svartsjukesaker.

Han har flera tjejkompisar och alla är så sjukt snygga och jag är världens tråkigaste, dessutom har jag gått upp en hel del i vikt sen vi träffades vilket han gärna pikar mig för . Jag mår skitdåligt av det här men samtidigt så älskar jag honom så himla mycket och vill värkligen få bort min svartsjuka. Hur sjutton ska jag göra?

PS. Jag älskar din blogg, den är bara bäst
Kram Elina "

Hej! Och tack för dom fina orden på slutet och tack för ditt förtroende.

Nu är jag väldigt väldigt väldigt långt ifrån den bästa att fråga om just svartsjuka, då jag själv inte hittat botemedlet fullt ut.

Först måste jag bara säga att det låter helt överjävligt att bråka så mycket hela tiden och det måste ta grymt mycket energi från er båda.

När jag levde med Os pappa så utvecklades min svartsjuka. Från att ha varit en glad, sprallig, rolig och busig tjej som pratade med alla till att knappt våga sitta bredvid en kille än mindre prata och titta på någon av motsatt kön och ur det blev jag svartsjuk själv. Eftersom han hela tiden präntade in i mitt huvud att han inte litade på mig, inte litade på sina kompisar , litade definitivt inte på mina kompisar och kunde bli helt vild av svartsjuka för minsta lilla så blev det en osäkerhet hos mig. Om han trodde allt det här om mig , hur gjorde han inte själv då ? Hur såg inte han på tjejer egentligen?

Det finns så sjukt många historier från vårat förhållande som jag mår riktigt illa över när jag tänker på hur vi behandlade varandra. För jag blev ju inte ett dugg bättre själv. Eftersom inte jag tilläts att prata med mina kompisar eller killar överhuvudtaget så skulle fan inte han heller få det.

Vi började kontrollera varandra, leta efter tecken på otrohet och framförallt anklaga varandra för precis allt. Det var vidrigt hur vi höll på och vilken osäkerhet det skapade.

Enda gången han inte var svartsjuk det var när jag var gravid och tjock , då ville ingen ha mig liksom , inte i hans ögon iaf så då kände han sig säker på att ingen skulle röra mig och jag mådde för dåligt för att ens orka leva typ.

När O föddes så började nånting i mig att växa , och det var inte svartsjuka. Snarare tvärtom. Jag kände mig så jäkla stark och vuxen och ju mer han bråkade och ville ha fram diskussioner desto mer bara backade jag. Jag insåg att det här inte var sunt för någon av oss och att det var inte så här det var att älska varandra. Ju mer avstånd jag tog desto mer kontrollerande vart han och till slut fann jag ingen annan återvändo än att få ett slut på det hela.

Jag var så trött på att alltid tänka på vem eller vilka jag hade pratat med, vad vi hade pratat om, vart jag hade gått med hunden och hur länge jag var i stallet. Jag var så trött på att försöka kontrollera honom såsom han kontrollerade mig. Jag var så trött på att inte kunna titta på tv utan att känna ett stygn av svartsjuka och jag var dödligt trött på att känna mig som en fånge i mitt egna hem.

Ingen av oss kunde prata dessutom , vi surade och sen blev det ett gräl, man blev sams och sen var det igång igen. Om vi hade satt oss ner och verkligen pratat igenom hur vi båda kände, tyckte och tänkte så hade allt sett väldigt annorlunda ut tror jag.

Efter att det tog slut så blev vi bästa vänner, så länge jag var singel iaf. Det var en sån befrielse att kunna göra vad jag själv ville att jag bestämde mig för att aldrig ha ett förhållande igen.

Det vet vi ju hur det slutade ;)

Jag bestämde mig i alla fall för att lära mig tycka om mig själv. För det är trots allt grunden till allt. Tycker man inte om sig själv så är det svårt att våga lita fullt ut på att någon annan också ska göra det.

När T kom in i mitt liv så var det helt fel tillfälle. Jag var inte alls färdig med mig själv och jag ville definitivt inte ha ett förhållande. Han var dock jäääävligt envis och till slut blev det vi. Men våran resa har varit långtifrån spikrak och enkel. Herrejävlar vad vi har bråkat . Även här var det svartsjukan som spelade in, dock bara från min sida. T var nämligen inte det minsta svartsjuk utan tyckte att allt var hur lugnt som helst medans jag fullkomligt tappade det när han delade säng med en tjejkompis eller var iväg på suparresor utan mig.

Jag hade så ont i kroppen varenda gång, det fick mig att spy flera gånger och det var som ett stort svart hål som åt upp mig och kvar blev ett fult elakt monster.

T är den som alltid pratat av oss två, han är den som till slut satte ner foten ordentligt och vägrade ta min svartsjuka. Antingen fick jag lära mig leva med den eller så tog det slut här och nu.

Det tog slut några gånger också , alltid svartsjukan som var boven. Men jag satte mig ner en kväll efter ännu ett bråk som slutade i en riktig separation. Jag funderade på min roll i det hela, hans roll och på hur jag ville att mitt liv skulle se ut och på vem jag faktiskt vill vara. Jag rannsakade mig själv, skrev allt på papper och läste det säkert hundra gånger om.

Sen började min långa resa mot att lita på mig själv , lita på att jag duger som jag är oavsett om jag har några kilon för mycket eller inte är lika rolig som andra tjejer. Jag tycker fortfarande inte om mitt utseende , men det är något jag kan göra nåt åt.

Jag har lärt mig att bita ihop dom gånger svartsjukan bubblar upp, tvingar mig själv att andas, tänka på något helt annat och svälja ner tills det inte längre finns. Jag har även lärt mig att prata . Jag säger numer vad som är jobbigt för mig, vad jag verkligen mår dåligt över om han gör och sker nånting som passerat min gräns så kan jag säga till honom att det sårade mig. Jag blir alltså ledsen istället för vansinnig.

På det viset så har vi kommit så extremt långt i vårat förhållande , han vet uttryckligen vad som sårar mig och vad som är jobbigt för mig och passerar inte den gränsen. Tycker han att min gräns är för hård så pratar vi om det, han lägger fram det ur sitt perspektiv och jag ur mitt och sen kan vi mötas på mitten .

Självklart blir jag fortfarande lite svartsjuk ibland , men jag väljer att inte varken visa det eller säga nånting just för att jag vet att det är så urbota dumt och enbart beror på mina hjärnspöken.

Så mitt råd är att jobba med dig själv, fundera på vad du vill, hur du vill vara och hur du vill må. Du kommer aldrig kunna ändra på din kille, det måste han själv vilja. När du kommit underfund med dig själv så sätt er ner och prata lugnt och sansat. Berätta vad som sårar dig , berätta vad du verkligen inte tycker är okej och låt även han få säga sitt. Våga lita på varandra och att du duger precis som du är.

Kan han inte ge dig den respekten du ber om .....då finns det nog bara en väg att gå. Lova mig att du aldrig låter någon kontrollera dig och lova mig att du inte heller själv kontrollerar den du älskar. Man måste få göra saker på egen hand utan att den andra blir sur och ledsen , man måste också ge varandra den respekten att inte göra något som man vet sårar den andra .

Lycka till

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Godmorgon!

Då var vi på plats och väntar på att veterinären ska komma och ta med sig Traj för att söva honom. Han hade ju en tand som var bruten och som nu ska tas bort.

Min natt har varit helt jäkla katastrof med en Wille som vaknat flera gånger i timmen hela jäkla natten. När klockan var fem skickade jag ut honom med T till vardagsrummet så att jag kunde få sova en liten stund.

Jag har lite fullt upp idag så vi hörs lite senare som vanligt.

Likes

Comments

View tracker

Hello!

Här sitter jag med kurrande mage och en liten skit som inte vill sova.... alls.

Min dag har inte varit vidare produktiv , däremot tog jag igen en hel del saknad sömn och låg i sängen fram till halv ett. Direkt kom ångesten när jag kollade på klockan men så tvingade jag mig själv att inte känna så, mitt ben behövde vila, vädret var dåligt och jag hade knappt sovit nåt under natten, så jag var värd det.

Körde igång ett träningspass med 20 minuters cykling innan jag gav upp set då rumpan värkte bra nog. Min sadel är vidrigt hemsk. Därefter programmet från sjukgymnasten och lite egna övningar. Kändes bra men jösses vad klen jag är i båda benen. Blir helt slut efter bara några korta repetioner. Men bara att köra vidare.

Har varit så himla hungrig idag och varit på väg att äta i mig vad sjutton som helst, men varje gång det kommit över mig så har jag druckit ett stort glas vatten, tagit ett tuggummi och kollat på mina favoritinspopersoner på instagram. Så jag har hållt mig ännu en dag 💪

Imorgon däremot så får jag äta middag som kommer bestå av kycklingsallad och till fredagsmys blir det lite frukt. Mums.

Dom här två fick sen boxarna Mockade och mat påfyllt samt lite gos. Passade på att mocka bort en massa nertrampat och nerpissat hö runt matstället också.

Hämtade lilleman och skjutsade älsklingen på julbord innan vi åkte hem och grejade på med middag och lek.

Jag längtar så vansinnigt mycket efter att sitta på hästryggen igen, helt sjukt vad jag saknar det. Jag tror dock att premiärturen ska göras med hjälp av ledare eftersom jag inte riktigt vet hur mycket kontroll jag har på mitt ben och Lima är ju inte direkt den bästa hästen att börja rida på. Frugan eller bästis , känner nån av er att ni vill ställa upp ? " blink blink".

Imorgon blir en tuff dag , Traj ska operera bort en tand och därmed sövas. Jag gillar inget som har med sövning att göra även fast det är ett nödvändigt ont.

Under tiden så ska jag själv till sjukgymnasten och träna för första gången vilket känns lite pirrigt . Sen i januari får jag börja träna på gymmet själv vilket jag ser fram emot extremt mycket.

Nu blir det till att trotsa hungern igen och få lilltrollet att sova så hörs vi imorgon .

Likes

Comments

Min åsikt

Svenska ridsportförbundets dressyrkommite har sagt sitt inför 2017 . Den största ändringen i TR blir att hjälmtvång införs.

Hallelulia säger jag samtidigt som jag tycker det är konstigt att det faktiskt ens behövs ett hjälmtvång , borde man inte som vuxen människa och ryttare vilja skydda sitt huvud ändå?

Även om statistiken berättar för oss att det finns ytterst få fall av skadehistorik på dressyrryttare under tävling på den högre nivån så känner jag att det inte spelar någon roll. Hur ofta ser vi inte hästar som flippar på prisutdelningar ? Hur ofta ser vi inte hetsiga , spända och nerviga dressyrhästar på framridningen eller till och från banorna? En olycka händer så jäkla fort och har du en hatt istället för en hjälm så är risken betydligt större.

Vi alla vill att ridningen ska ses som en sport och bli accepterad som det av övriga sportnördar.... då måste vi också framställa ridningen som en seriös sport . Att bruka hjälm är ett väldigt stort steg framåt.

Så här applåderar jag den svenska dressyrkommiten , nytänkande och säkerhetstänkande. Bravo.

Charlotte Dujardin med hjälm

Men å andra sidan så tar förbundet två steg tillbaka när dom förbjuder vaggor på sidostycken och tyglar. Vaggorna är ju till för att göra det bekvämare för hästen och jag ser det väldigt märkligt med att dom inte ska vara tillåtna.

Dessutom förtydligar dom att hästen måste tävlas på bett vilket för mig är den mest bakåtsträvande tanken i det hela. Det finns så många hästar som trivs bättre bettlöst , så många hästar med mun och tandproblem som skulle vara betydligt lyckligare hästar om dom slapp bett i munnen. Jag förstår verkligen inte deras tanke med det här. Har vi inte kommit längre än så 2016?

Dressyren för mig är , förutom western, den sport som följer med minst i utveckling och omtanken om hästen. Patrik kittel uttalade sig om hjälmtvånget att han helt enkelt inte gillar tvång, han vill kunna välja själv säger han. Borde inte det gälla hästen också? Borde inte hästen få välja om den vill gå med bettlöst eller bett?

I Danmark ska dom i alla fall ha ett prövoår med bettlösa klasser och jag hoppas verkligen att det blir så här med.

Vad tycker ni?

Likes

Comments

Godmorgon torsdag!

På riktigt..... vad är det här för jäkla väder? Det regnar och är minusgrader och med det följer blixthalka deluxe. Trots att jag har nya , bra vinterdäck och fyrhjulsdrivet så halkade jag omkring som en snorloska på vägen bitvis. Körde nog inte över 50 en enda gång . Så ska ni ut i trafiken så kör lugnt.

Det är fruktansvärt otacksamt att gå med kryckor på det här underlaget dessutom, jag är livrädd att halka och spänner mig såklart extra mycket bara för det. Hade tänkt ta en promenad med Lima och sen köra iris men inte på det här underlaget, jag vågar inte chansa.

Istället får det bli lite pyssel och för min egna del så ska jag köra igenom gårdagens program igen. Har lite träningsvärk i dom inre magmusklerna som jag fick riktigt bra kontakt med igår. Toklängtar till gymmet nu och upp i sadeln. Tänk om jag får rida nästa vecka :)

Snart ska jag dra igång den här torsdagen men först ska jag sova en liten stund, det blev väldigt få timmar i natt då mitt ben har värkt helt sjukt mycket.

Likes

Comments

Ååååh jag är så jäkla glad idag (samtidigt som jag är på ett helveteshumör) ha ha . Jag är jätteglad över att jag genomfört det jag hade tänkt göra med båda hästarna och tränat på riktigt bra plus att jag fixat andra dagen med shaker och nu på kvällen visade vågen 4 minus , tillbaka på vikten före semestern alltså. Skönt , då var det bara 30 kilo till då 🙈

Efter att ha lämnat Wille på dagis så jobbade jag med iris först. Mitt lilla pälstroll

Därefter gick jag in och körde på med 40 minuters cykling . Japp ni läste rätt, 40 minuter. Det kändes dessutom lätt som en plätt trots att jag hade på lätt motstånd sista 15-20 minutrarna. Rörligheten börjar bli mycket bättre nu och jag tippar på att jag nu kan böja 120 grader utan att det tar emot.

När uppvärmningen var klar körde jag igenom programmen från sjukgymnasten samt lite övriga övningar för mage och rygg. Kändes så himla bra och nu verkligen längtar jag efter gymmet. Förhoppningsvis så kan jag och älskade frugan träna tillsammans , dubbelt pepp liksom.

Drack min något sena lunchshake innan jag hämtade Lima . Hon gick jättelugnt och fint över bron idag och njöt länge och väl av borstningen. Hon njöt dock inte alls när sadeln plockades fram men nu måste hon börja vänja sig vid den igen eftersom jag siktar på att rida snart. Herregud , bara fem dagar kvar till röntgen och jag hoppas så innerligt att allt ser bra ut.

Problemet nu är bara att jag skulle behöva köpa en sån där sportortos men den kostar 3-4000 och det finns inte plats i min ekonomi alls för det just nu. Eller aldrig. Gasbindor och silvertejp borde funka lika bra va? ;)

Lima skötte sig i alla fall och vi tränade på övergångar mellan skritt och trav samt lite nh övningar som min älskade bästisvickis faktiskt lärde mig för några år sen . Väldigt fin respons fick jag på det så jag var jättenöjd.

Mockade och spånade upp nytt till dom och hann fylla på hö innan det var dags att hämta willebille.

Eftermiddagarna och kvällarna brukar rulla på fort med middagslagning, bus och tvättberg. Det sög hårt i magen på mig att dricka en shake istället för att äta maten jag lagat men bara att bita ihop, jag ska bara fixa det den här gången . Att jag gör det drastiskt med shaker är enbart för att jag behöver se snabba resultat nu från början och chocka igång kroppen lite innan jag går in på att ära bra nyttig mat i kombination med träning. Men just nu behöver jag det här.

Hundarna hann få sig en promenad även dom . Traj får ju inte gå vare sig långt eller busa men Elton behöver utlopp för sin energi.

Som jag älskar min gamle Traj 💞

Idag fick jag ett besked att en kompis hund fått somna in igår efter att ha smittats med magsjuka från utställningen som var nere i Stockholm nu. En utställning jag skulle varit på om jag inte brutit benet eller åkt utomlands. Fy fan vad det är så fruktansvärt tragiskt alltihopa . Den var inte ens två år gammal . Usch vad jag lider med E och hennes familj 💞

Samma dag , alltså igår på min födelsedag fick en Annan kompis låta sin häst sen åtta år tillbaka vandra över till andra sidan . Usch å fy fan vad vi är sårbara.

Ta hand om er , ta hand om era nära och kära man vet aldrig vad livet tänker ta för vändningar. Kram

Likes

Comments

Det här står högst på önskelistan just nu 😍

Likes

Comments

Iris

Gud så skönt att vara hemma bland djuren igen , dom har varit saknade. Nu tänkte jag att semestern även för dom ska vara slut och nu på förmiddagen fick Iris komma Ut och jobba lite på lina.

Eftersom det är stenhårt i marken och isigt så longerade jag henne på gräsmattan. Jäkligt trist att vi inte har någon plätt som är helt plan , allt litar liksom här , å andra sidan blir det då väldigt naturligt att träna övergångar ;)

Så det har vi gjort väldigt många av och även lite galoppfattningar. Hon är så duktig min lilla irapira och jag är så kär i den här lilla ponnyn.

Vi avslutade med en promenad så långt det var bra grusat innan vi vände hemåt och hon fick käka lite mineraler och sen gå ut till Lima igen.

Så himla busig idag med några busbocksprång och pip, jag dör sötdöden varenda gång det händer.

Likes

Comments

Godmorgon!

Det är lite skillnad att vakna upp till några minusgrader istället för 25 plus som vi haft under veckan , jag trodde dock att jag var kvar utomlands i morse och gick ut på bron barfota. Det var inte så jäkla skönt.

Wille är på dagis nu och oliver på skolan , frukostshaken i magen och hundarna äter sin frukost ute.

Jag brukar kasta ut den så dom får använda näsorna lite till att jobba för maten.

Tjejerna ska få vattnet påfyllt och sen tänkte jag köra ett träningspass och därefter ta hand om hästarna.

Hoppas ni får en härlig onsdag och stort tack för alla grattishälsningar igår.

Likes

Comments

Klockan är 23 och jag vaknade för en halvtimme sen 🙈 William har inte alls velat sova och till slut somnade jag bredvid honom och vaknade alltså halv elva. Det märks att jag börjar bli äldre eh he he .

Jag har ju varit hemma hela dagen med Wille och inte fått nånting gjort med hästarna som jag hade tänkt mer än det som måste göras. Men jag hann mysa lite med dom i alla fall och det var underbart att få krama om dom båda och se med egna ögon att dom mår bra. Det har sannerligen inte gått någon nöd på dom i all fall , L har tagit hand om dom väl.

Jag har lyckats packa upp 3 av fyra väskor och kört några maskiner med tvätt, dessvärre är det ett helt berg kvar bläää.

Eftersom jag startade igång min diet idag igen så blev det inget direkt firande här hemma med något gott. Jag har druckit mina shaker och dessutom alldeles för få , det måste jag bättra mig på helt klart. Men efter fyra kilos uppgång på semestern så är det bara att bita i det sura äpplet och banta helt enkelt.

Nu är jag less på att väga så här långt över min trivselvikt och inte kunna ha mina gamla kläder. Fram till jul kör jag med det här och över jul blir det såklart julmat men med lite återhållsamhet , efter nyår kör jag vidare igen.

Nä hörrni , nu önskar jag er god natt

Visst hade vi ett fantastiskt litet hus på semestern 😍

Likes

Comments