View tracker

/Jag är en stolt namnägare till Inger Frida Barbro Johansson. kom då

/Hatar att ge upp, vill alltid försöka fortsätta så långt det går. (förutom flappy bird jäveln, den kan dra åt helvete)

/Choklad e fan livet, vad skulle jag göra utan my baby? 

/Kan nog inte en enda hel låt som jag kan EXAKT varenda ord på :( haahah 

/Fast även om jag inte kan låten sjunger jag nått som jag tror att dom sjunger, eller bara lallar och babbar jag

/Jag är orolig fööör ofta över småsaker, tänker för långt fram 

/ÄLSKAR kissemissar som älskar mig, dom e så himla gossiga

/Förresten jag sjunger aldrig, jag skriker :*

/Bara småsaker kan göra mig överlycklig hela dagen, det är inte så svårt att få mig på humör faktiskt. Eller ibland hihih...

/Fast jag blev precis jävligt arg,

/Men jag ska öppna min chokladask och inte låta det gå ut över er <333

/Hatar julsånger så gött att julen är över :* hehe, fast lite mysigt är det ju.. Men skulle inte kunna tänka mig att sätta på sådana låtar på min spotify

/Jävligt många tjejer och även killar har fått för mycket luft

/ÄLSKAR att fula mig och driva, när jag lägger mina torra skämt som bara jag skrattar åt. Den känslan <333

/Älskar att kunna hjälpa andra med deras problem, så det är bara att snacke med maj

/Kollade på en ''film'' som var baserad på Miley Cyrus. Asså jag ser upp till henne nu efter det. Inte så att jag vill vara som hon oså haha, men hon gör som hon vill helt enkelt och det är big up! Sen att hon drar över gränsen orkar jag inte bry mig om faktiskt

/Jag skäms när jag ser att folk skriver hat till andra på internet och massa. Det är bara så jävla pinsamt, vem fan orkar bry sig så jävla mycket om andra man inte ens känner? Haha inte jag iallafall, så himla pinsamma.

/Vet inte ens varför jag skriver detta, en kul grej kanske och har sjukans tråkigt så varför inte tänker jag? :PP

/Kan störa mig på att folk svarar segt, men sorgligt nog kan jag fan vara en utav dom ibland :( so sorry about that

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker
View tracker

Min helg har bestått utav oliver och lite goa människor. Jag har haft det kul och det tackar jag för, men de blir vad man gör det till. Skolan är en pina men denna veckan kommer gå fort, sen kommer det smaskiga sportlovet <>
Träffade pappa idag, vi drog och käkade max istället för att fika, funkade det också.








Likes

Comments







Eftersom cassandra hade fyllt hela 17 år (stor tjej) så tänkte vi överraska henne lite med thai! Så då blev det så, det gick galant.Men Idag är det fredag och jag vet inte riktigt vad som händer.. Var hemma ifrån skolan idag, hade slagit i min svanskota så hade problem att somna o lite annat. Men de fuuunkaaar la, puss

Likes

Comments






Likes

Comments

Låg och tänkte på detta när jag skulle sova (ni vet när tankarna bara rullar i huvudet och det går inte att stoppa) Tänker inte direkt gå in på detaljer och öppna mig tooo much. Men jag hade tyckt det vart kul att läsa om någon annan, gillar folk som öppnar sig. Sen fick jag skrivkli så jag bambam skrev denna bibeln. Hihi, Men ni vet dedär med självkänslan och allting? Jag låg o tänkte på varför jag är just den jag är idag, mycket har ju satt sin effekt;)))).

När jag gick i 6:an sket jag fullständigt i mitt utseende. Jag var nog lite mer ''kille'', har ju alltid delat rum med mina bröder när jag va mindre. Kanske därför hehe? ;)  Jag spelade fotboll och hockey (var mer för sport), hade lite smått häng på byxorna, gick ofta runt med sånna badshorts på sommaren, jag trivdes mest i killarnas omgivning för dom gjorde som dom ville utan att hålla på o bry sig om allt annat. Liksom istället för att sitta och snacka skit så spelade dom fotboll, jag valde fotbollen utan tvekan. Fast nu för tiden snackar killar lika mycket skit som tjejer, bara att tjejer gör det dramatiskt och tar tag i sakerna på ett annat sätt.

Jag var en sån tjej som blev röd som en tomat om jag var tvungen att prata högt inför klassen. Jag skämdes och var så himla blyg. Väldigt bakåt lutad och vågade inte mycket. Var blyg inför min egna klass som jag hade känt jätte länge.

Sen blev man ju äldre och mognade lite och man börja tänka lite mer på utseendet. I 7:an någonstans hände någonting, någonting som fucka up mig totally. Stängde av känslorna och fick mer kött på benen, men var ändå i mitt lilla skal. Istället för att sitta och vara ledsen var jag arg och irriterad. Och lite efter det hände ännu en sak som jag kommer få dras med livet ut. Jag var för rädd för att fatta. Då stängde jag av allt. Jag gick in med inställningen att aldrig känna någonting igen. Jag skulle bli iskall, för jag blev så jävla rädd över allt som hände så jag la alla mina känslor i en låda. Jag blev så jävla rädd att jag skrattade när jag försökte berätta händelsen. Ville inte visa mig svag heller för den delen. Intalade mig själv att det var det jag ville för att jag inte skulle bli deprimerad. Hade ju vart den glada tjejen förut, så varför skulle jag låta detta förstöra mig?

Månader gick och jag fortsatte med min inställning. Om något hände kastade jag det åt sidan ''drop it''. Jag ville bli av med min blyghet, så jag valde att stänga av den också. Jag typ lekte att jag vågade mer än egentligen, då blev det så också. Fast det är jag dock glad över, för nu skäms jag inte alls lika mycket som förr. Och det är min personlighet och det är så som jag är idag. Men jag tycker fortfarande att det är svårt att visa mina känslor, men jag blir bättre och bättre på det. Jag försöker iallafall.

Fast denna sommaren hände för mycket på en gång. Saker blev svårare att stänga av. Av vissa saker som hände trodde jag att jag inte var tillräcklig. Att jag inte dög helt enkelt. I början av allt slutade jag äta men bara en väldigt kort period, inte för att jag tyckte att jag var tjock. Jag mådde ständigt illa men jag försökte äta ändå. Det är bara patetiskt att hålla på och sluta äta. ''Jag älskar mat, liksom vafan håller jag på med?'' Tänkte jag. Istället för att deppa la jag allting på sminket. Jag började äta som vanligt igen (kanske lite too much). Men jag trodde allt skulle hjälpa med att kladda massa smink i ansiktet. Att jag skulle duga då. 

Men jag började inse mer o mer att jag blir ingen bättre människa pga mitt 6543 kg smink. Men där någonstans kom det en vändning. En otrolig lättnad som gjorde att allt föll på plats igen. Jag försökte att inte vara den jävla stenen, jag försökte öppna mig för en gång skull. Det är då allt kommer. Den smärtan du stängt av så otroligt länge blir tusen gånger starkare. Jag hade hållt inne allt som hänt i runt omkring 1-2 år. För det minsta lilla som påminner dig om sakerna som hände ditt förflutna ger dig panik. Om någon säger att den älskar dig kan du gråta glädjetårar. Det är sjukt, du kan liksom sitta och kolla på tecknat och verkligen känna så jävla mycket. Spelar ingen roll om det inte är på riktigt, du känner situationen som antingen är hemsk eller så glädjetår härlig. Och du har aldrig tidigare suttit där och känt så jävla mycket över tecknat? Du känner allt du inte känt innan. Men känner också mer än vad du borde göra. Riktigt jävla patetiskt.

Det är det dummaste som finns att fly från sina problem och stänga av, riktigt fegt. Men på något sätt saknar jag tiden då jag inte kände något, det är väll rätt förståligt? Man slapp bry sig så mycket om saker, man bara va liksom. Men om det inte finns någon som tar bort bilderna i ditt huvud som ligger och gnager finns det inget val. Inte heller om det inte finns någon där för dig som förstår. För jag verkligen pissar på sånna som säger att dom förstår när dom inte fattar ett fucking skit. Man orkar inte påminnas längre, så man kastar bilderna. 

Men hur många gånger eller hur långt man än kastar det. Så kommer det alltid sitta i ditt bakhuvud och komma tillbaka. Du kommer bli påmind om det om och om igen. Du måste bara lära dig att acceptera att inget som hänt är ditt fel. Du har inte gjort någonting fel. Man lägger skiten på sig själv och tycker att man borde skylla sig själv, att det är ens eget fel. Gör inte det. Ingen har det perfekt och livet ska inte vara lätt. Vissa har mer motgångar än andra. Vet en person i skolan som har gått igenom väldigt mycket, jag kollade på den personen lite extra för att se om det skulle ''synas'' vad den gått igenom. Sådant går inte att se, no way. Det är helt sjukt hur mycket människor döljer. Helt sjukt.

Detta blev en otroligt lång text och mycket mer öppen än vad jag förväntat mig. Men ändå är det bara smulor jag skriver ut, jag borde inte skämmas för att skriva ut detta. Eftersom jag VET, att någon som läser detta kommer känna igen sig. 
ta detta med saffran på lussebullen så att säga





Likes

Comments

Har verkligen ingen ork eller tid för att kunna uppdatera konstant hela tiden. Men tar inte bort bloggen, jag uppdaterar när jag har tid och lust helt enkelt. Det har hänt massa de senaste men sånt e livet, man kan ju inte få reda på allt :*























Likes

Comments