Hello! I förra veckan befann sig jag och tre utav mina kompisar på Rhodos. Fantastisk vad fint det var, och en upplevelse som jag verkligen behövde. Resan som vi gjorde blev ett kliv framåt för mig. Ett väldigt stort kliv. Aldrig någonsin hade jag trott att jag skulle klara av att vara hemifrån på detta sätt, aldrig någonsin hade jag trott att jag skulle tacka jag så fort som jag faktiskt gjorde till erbjudandet om ifall jag ville hänga med. "Du är en person som sätter egna mål och som du sedan slutför, du är stark" - Det var iallafall något som min samtalsperson sa till mig två dagar innan jag skulle sätta mig på flygplanet. Jag tycker om mina framsteg, för det betyder att jag kan, bara om jag vill, ingenting är ju omöjligt tänker jag, bara man får ge det ett försök. Vad är det värsta som kan hända? ....

Jag ska försöka göra något längre inlägg framöver med lite mer bilder är min plan. Men tills nu så får detta räcka, jag och min förkylning ska ta sig in i köket och göra tacos.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Mina tre semesterveckor är nu ett minne blått och jag är tillbaka på mitt jobb. Det är jobbigt och tungt, jag är inte alls utvilad. Ge mig tre veckor till som jag bara kan få sova igenom, snälla. Måndagsmorgonen var riktigt besvärlig då jag snabbt var tillbaka i min dimma, men jag var så glad att få vara tillbaka hos mina tanter och gubbar. Resterande var besvärligt. Dagen därpå tog jag saken i egna händer, gick in till chefen och sa att jag inte orkade mer, att jag inte orkade be om hjälp, även om det var det jag gjorde i just den stunden. Hon skickade mig vidare och jag fick snabbt en tid hos en beteendevetare, och det är där som jag har varit en stund under min eftermiddag, därefter var jag helt slut. Allt är så nytt, det är nytt för mig att försöka tala om mina tankar och känslor, det var mer än bara besvärligt när det samtidigt tryckte i bröstet. Vi ska ses mer och talas vid, hon och jag, och jag sa att det alltid är en början på något. Ett jätte kliv framåt.

Härom veckan har jag slitet med att bli godkänd för att äga mitt egna körkort. Jag kuggade ena delen och hela världen rasade samman, och jag gav upp hoppet igen. Väntetiden var lång och jag orkade inte med att vänta. Men mitt i allt erbjöds jag en avbokad tid redan i nästa vecka igen. Så jag håller tummarna åt mig själv. Ett kliv bak och ett fram igen.

Kvällen har gått fort då jag somnade i soffan i 2 och 1/2 timme. Helt färdig på livet. Tur att jag är ledig i helgen var det ända jag tänkte på när jag vaknade. Annars vet jag inte. För tillfället känns allt okej, och jag ska kämpa vidare med det här.

Likes

Comments

Den här bilden är från i lördags, den är delvis lite "caught in the moment", men samtidigt inte alls då vi visste att kameran var riktad emot oss men hade svårt att hålla minen. Här har vi förfest i ett fint hus ute i Eggby där även världens sötaste hund höll till. Många andra fina människor var också på plats och gjorde kvällen oförglömlig. Och med oförglömlig menar jag att dansa på borden med mina vänner samtidigt som man hör på Magnus Uggla live på scen. Kära Magnus, du var så jävla bra. Du förgyllde kvällen ytterligare när jag redan trodde att jag hade allting som jag behövde. Tack, tack för allt. Mycket dans, mycket skratt, och mycket kärlek. Vi landade på hemmaplan med bussen ca 02, och jag & bruden till vänster i bild avslutade vårat äventyr med en två timmars nattlig vandring och träffade även på grabbarna grus. (Grabbarna grus är något jag har börjat kalla alla pojkliga duoes och jag kan faktiskt inte svara på varför) Nattsömnen blev därpå väldigt kort, inte mer än fyra timmar, men jag var förvånansvärt pigg ändå trots gårdagens bravader. Bravader som är värda att minnas.

Nu till lördag är det nya bravader på schemat, Stiftelsen är i närheten, och det får inte missas efter en succé konsert i Göteborg. Det ser jag fram emot.

Likes

Comments

Vädret har varit fantastiskt i helgen, däremot något blåsigare idag, trots det plockade jag ändå fram mina shorts. Det kändes skönt, jag har saknat sommaren, jag har saknat utflykterna, värmen, umgänget osv. Idag trängde jag in mig i baksätet mellan två barnstolar, och tillsammans med min syster och hennes sambo åkte vi en sväng till Skara Sommarland. Minns inte när jag var där senast, men det var allt för länge sen. Jag har dessutom köpt mig ett säsongskort dit, så det lär bli desto fler resor kan jag lova. Skönt att man för en gångs skull har en nöjespark i närheten där man bor.

Vi var kvar nästintill fram till stängning, och plutten på bilderna ovan gillade att bada och köra bil, allting annat var ointressant. Själv tog jag mig igenom de tre berg och dalbanorna som fanns på nöjesparken. Det var kul. Har glömt av känslan av fart och fläkt. Därmed började jag längta efter Liseberg.

------

Helgen lider redan mot sitt slut och imorgon är det en vanlig dag på jobbet igen. Vi går in i sista veckan innan våra duktiga semestervikarier kommer att dyka upp, dock är det hela sex veckor kvar innan jag får gå på semester. Fyfan vad jag längtar.

Nu ska jag försöka nätshoppa, det går inget vidare, för jag har redan försökt. MEN, jag vill ha nytt innehåll i min garderob.

Likes

Comments

Smärtan i kroppen är outhärdlig, och det har den varit ett tag nu. För klorna tycks bli vassare för varje dag som går och, och skinnet på min kropp tycks bli ömmare. Det har varit ett par riktigt tunga månader det senaste då jag inte för ens nu har börjat bearbeta mina känslor som jag just då inte hade. I samband med de gamla känslorna dyker nya upp och det blir totalt kaos i mitt hjärnsystem. Jag gör både kloka val och mindre bra sådana, de mindre bra styrs oftast utav den kraftiga ångesten som bubblar i min kropp. Jag har tappat kontrollen, totalt förlorat den. Stora evenemang kan skrämma mig i flera veckor, jag försöker bearbeta, jag försöker tänka positivt, men någonstans brister det alltid, det är då tårarna kommer och jag vill absolut ingenting längre. Jag ställer in saker, ständigt, för jag orkar inte. Jag orkar inte ens tänka tanken till att jag ska orka, utan jag faller handlöst. Jag är trött, så trött på allt att jag inte ens orkar be om hjälp.

Det har gått för långt, jag vet det. Men någonstans innerst inne tror jag fortfarande på att jag ska klara av att klättra upp för den meterdjupa gropen som jag har grävt ner mig i. Men jag vet inte, det är inte mycket som jag vet nu för tiden då verkligheten blandas ihop med mina drömmar och hemska dagar blandas ihop med det jag önskade vore en mardröm. Allt är bara kaos, både ni och jag har förstått det nu. Jag måste bara få det klart för mig, att jag är ett vrak, ett totalt mega vrak.

Just nu handlar allting bara om att hålla huvudet ovanför vattenytan och att inte sjunka under den. Jag kämpar, jag kämpar för hela mitt liv när jag inte riktigt vet vad jag annars ska göra. Och bara det är ansträngande nog, tro mig.

------

Jag är ledsen, och jag tänker tillåta mig själv att vara det ikväll med, eftersom jag bara tycks få ner dessa meningar i ett tappert försök om ett inlägg så får det bara vara såhär.

Likes

Comments

Hur gammal är du om fem år? 25 bast iallafall.
Vem tillbringade du minst två timmar med i dag? Syrran, Casper och Kenny.
Hur lång är du? 172 cm , tror jag.
Vilken är den senaste filmen du sett? Insidan ut, om jag minns rätt.
Vem ringde du senast? Pizzerian.
Vem ringde dig senast? Blomsterbudet.
Hur löd det senaste sms:et du fick? Eftersom jag nästan alltid skickar mina meddelanden via facebook så var det inte många sms, men det var iallafall från chefen som skrev "krya på dig"
Är dina föräldrar gifta eller skilda? Inget utav det.
När såg du senast din mamma? Två veckor sen kanske?
Vilken ögonfärg har du? Gröna
När vaknade du i dag? KL 05:30
Vilken är din favorit julsång? Last Christmas - Wham!
Vilken är din favoritplats? Sängen, alla dagar i veckan. Haha.
Vilken plats föredrar du minst? Mataffären.

Var tror du att du befinner dig om tio år? Ingen jävla aning.
Vad skrämde dig om natten som barn? Vargen, ifrån Bamse. Hade alltid mardrömmar om honom.
Vad fick dig verkligen att skratta senast? Casper.
Hur stor är din säng? 180 cm bred.
Har du stationär eller bärbar dator? En bärbar dator.
Sover du med eller utan kläder på dig? Det beror lite på vad jag känner för, men oftast i trosor och en t-shirt.
Hur många kuddar har du i sängen? 4, varav jag använder två då jag sover.
Hur många landskap har du bott i? Ett.
Vilka städer har du bott i? Endast i det jag bor i nu.
Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Strumpoooor.
Är du social? Ibland, och ibland inte. Beror på vilket humör jag är på.
Vilken är din favoritglass? Piggelin.
Vilken är din favoritefterrätt? Jag är ju svag för allt med choklad i.
Tycker du om kinamat? Jajamän.
Tycker du om kaffe? Nejnej.

Vad dricker du till frukost? Vatten.
Sover du på någon särskild sida? Oftast på höger sida.
Kan du spela poker? Njaae, lite grann.
Tycker du om att mysa/kela? Självklart.
Är du en beroendemänniska? Det kan man nog säga.
Vill du ha barn? I framtiden, absolut.
Kan du några andra språk än svenska? Engelska, och det lilla man lärde sig på spanska lektionerna.
Har du någonsin åkt ambulans? Nej.
Föredrar du havet eller en bassäng? Bassäng. Har svårt för vatten överlag, havet är så stort och främmande.
Vad spenderar du helst pengar på? Skor, eller inredning.
Äger du dyrbara smycken? Nej.
Vilket är ditt favoritprogram på tv? Fångarna på fortet var ju kul. Brukar inte titta på tvprogram så ofta.
Kan du rulla med tungan? Ja.

Sover du med gosedjur? Nej.
Vad har du för ringsignal? Ingen aning, eftersom jag oftast har min mobil på ljudlöst.
Har du kvar klädesplagg från då du var liten? Nej, inte vad jag vet.
Vad har du närmast dig just nu som är rött? En sjal som farmor har stickat till mig.
Flirtar du mycket? Ibland flörtar jag mycket, ibland flörtar jag inte alls.
Kan du byta olja på bilen? Nej.
Har du fått fortkörningsböter någon gång? Nej.
Vilken var den senaste boken du läste? Jag kan inte minnas senaste boken jag läste, men jag har precis börjat läsa "Ibland mår jag inte så bra" av Therese Lindgren.
Läser du dagstidningen? Njaee, jobbar jag så brukar jag göra det.
Prenumererar du på någon veckotidning? Nope.
Dansar du i bilen? Sittdansar möjligtvis.
Vilken radiostation lyssnade du till senast? NRJ.
Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Troligen några anteckningar som berör jobb.
När var du i kyrkan senast? Minns inte.
Vem var din favoritlärare på högstadiet? Bildläraren.

Hur länge har du campat som längst i ett tält? En natt.
Vem var det som senast gjorde något extra speciellt för dig? En kompis i Småland skickade ett blombud.
Vad lyssnar du på just nu? Joakim Lundell - All I need
Har du varit med i tidningen? Juppp.
Vad är det konstigaste du ätit? Alger.
Vem såg dig naken senast? Husch husch.
Vad är det för färg på din tandborste? Röd och vit.
Hur imponerar man på dig? Man skämmer gärna bort mig, är en god lyssnare.
Vem ringer du när du är arg/ledsen? Brukar inte ringa någon då.
Har du någon piercing? Tre stycken i öronen.
Din största vinst? Jadu, 100 kronor möjligtvis.
Civilstånd? Singel.
Vilka hemsidor besöker du dagligen? Facebook.
Ångrar du någonting du gjort? Det gör man alltid.

Hur gammal är din pappa? 49 år.
Vilket är ditt drömjobb? Jag har inte listat ut det, men hade antagligen velat arbeta med djur.
Finns det något du verkligen skulle vilja göra men inte haft tillfälle, tid eller råd till? Hängt med på flera konserter, åkt med på resor jag tackat nej till osv osv.
Vad har du haft för husdjur? Två marsvin.
Berätta tre saker som du tror ingen vet om dig? Jag kommer inte på NÅGONTING.
Svär du ofta? Ständigt.
Sverige när det är som bäst? Sommaren, när man får en ordentlig sommar det vill säga.
Kan du åka slalom? Ja.
Vad har du ätit i dag? Smörgås till frukost, Klyftpotatis, hemmagjorda köttbullar å tzatziki till lunch, sen har jag inte ätit så mycket mer.
Vad har du för utbildning? Är utbildad till undersköterska.
Vilken kroppsdel är du mest nöjd med? Är nöjd med mina ögon.
Vilken kroppsdel är du minst nöjd med? Mina händer och fötter.
Vilken är din bästa egenskap? Min envishet.
Vilken är din sämsta egenskap? Att jag kan bli för envis.

Nämn två historiska personer som intresserar dig? NO idea.
Saknar du någon? Ja.
Är det viktigt att fira födelsedagar? Det tycker jag nog. Det är ändå deras speciella dag. Men jag tycker inte det är så populärt att fira mig själv.
Vad gör dig ledsen? Många saker.
Vad gör dig glad? Vänner, syrran, Casper bland annat.
Har du varit gift eller förlovad? Nej
Vad ska du göra i helgen? Helgen är precis slut, men helgen som kommer ska jag jobba och fira mina bästavän.
Vad är det knasigaste du gjort? Om jag ändå kunde välja ut en grej.
Vem är din förebild? Mina förebilder har suddats ut med åren.
Vad ska du göra när du svarat klart på alla frågor? Hänga upp tvätten, eftersom maskinen precis blev klar.

Likes

Comments

"Crashing, hit a wall
Right now I need a miracle
Hurry up now, I need a miracle."

Jag vaknar, jag går till jobbet, jag går hem, jag lägger mig i soffan, jag somnar, jag vaknar, jag lägger mig i sängen, jag somnar, jag sover, och sen börjar det om igen. De krafter jag en gång hade känns nu som om att de är ett minne blott. Min lägenhet ser ut som ett bombnedslag, och vad jag menar då är att mitt golv snart är täckt av mitt hår och liknar därmed en heltäckningsmatta bara för att dammsugaren har stått i sin städskrubb i flera veckor. Jag har nytvättad tvätt som hänger på tvättställningen och dammar, därför att jag inte orkar att plocka ned den, och jag har disk som tar emot att diska. Jag bor bokstavligen i min soffa, för där har jag allt jag behöver, mobilen, laptopen, sängkudden, filtar, pennor, suddgummin, skissblock, räkningar, reklam, och eventuellt lite matrester. Jag känner mig så fruktansvärt vidrig. Jag tilltalar mig själv vad för saker jag behöver få gjort, så som att dammsuga, men jag hittar alltid en anledning till att slippa undan. Jag har försökt att fokusera på annat, så som att ta tag i mitt körkort, men det är också en sådan grej jag lägger på hyllan tills någon tvingar mig. Jag vill ha det där fula , praktiska plastkortet, fast inte fan får det mig att bli mer motiverad till att börja övningsköra igen. Jag orkar inte lära mig, jag orkar inte att misslyckas, jag orkar inte ens att försöka. Jag orkar ingenting. Hjälp mig.

------


Bortsett från den här vanliga vardagsångesten och "att jag inte orkar" tjat, har jag trots allt klippt och färgat mitt hår på min sovmorgon. Jag har sett till att tända adventsljusstaken varje söndag, och jag har dessutom bakat julgodis tillsammans med min mor. Jag klappar mig själv på axeln.

I måndags åkte jag och Louise till grannstaden, Skövde. Det var julklappsshopping som stod på listan för min del. Jag hade gärna velat hitta lite kläder också, men som vanligt snuddar jag bara klädesplaggen med min hand och går därefter raskt vidare. För att jag vet såväl att om jag kikar mer noggrant så hittar jag tillslut en hel drös med kläder som jag vill ha, och som kommer sluta med att jag behöver prova vart enda plagg, och att jag kommer bli besviken över hur kläderna sitter på min kropp. Jag vet att jag ändå kommer köpa dom, för jag vet att jag tycker om det jag har sett, kanske inte på mig, men kanske på någon annan. Sen så hamnar de längst in i garderoben, orörda, fortfarande märkta med sin prislapp.

------

Jag ser att klockan springer iväg, och jag tänkte påbörja den där delen i cirkeln då jag sover, och sedan ska gå till jobbet. För det är precis det som jag ska göra imorgon bitti.

Likes

Comments

Det finns allt färre stunder nu, till skillnad från då, som jag känner mig lycklig, så som när personer jag tycker om lägger ner hela sin själ till att bry sig om min. Det finns dock tyvärr allt fler stunder då jag känner mig misslyckad, så som när stora ordspyor flyger ur min mun, då jag längre inte har några känslor, då jag längre inte försöker. Jag upplever mig själv ofta som besvärlig. Jag har särskilda krav som ingen klarar av att uppnå. Jag har andra uppfattningar om svåra situationer som får mig att reagera på sådana vis jag inte borde. Att fortsätta kämpa tycks vara det ända jag klarar av att göra med nöd och näppe.

------

Varje ledig morgon och tidig kväll så har sängen varit min bästavän. Fosterställningen blir allt vanligare, och kudden blir allt vanare av mitt kraftiga grepp. Hur fan överlever man sånt här? Hur fan gör man.

Jag är tom. Jag är tom i hela kroppen därför att all min energi lägger jag på att klara mig genom ännu en ny dag. Ännu en till obetydlig dag.

------

Inom en snar framtid har jag tänkt att prata med någon om det här, för att se om jag behöver mediciner, eller om jag behöver sjukskriva mig. För som det är nu, så kommer jag inte orka.

Likes

Comments