Header

Att man har en kusin som svarar sent på kvällen när man ringer i panik och tar emot oss i sitt hem med öppna armar. Tusen tack för att du är universums bästa <3

Nu ska jag bara blicka framåt. Lämna det som har varit och bara fokusera på att allt blir bra och kommer lösa sig.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Det här med att helamma. Jag förstår inte hur mycket man ska behöva dricka och äta för att må normalt. Jag är yr heeeeela tiden. Jag hinner varken laga mat och glömmer att jag borde dricka. Ibland svartnar det rejält för ögonen och får sätta en hand mot väggen tills jag är tillbaks, haha så galet.

Undrar även om synen påverkas av graviditet/amning? Jag ser bara föremål nära riktigt bra. tittar jag ut genom fönstret är det suddigt och försöker jag läsa skyltar när jag åker bil ser jag inte förrän jag är strax framför.. Inte så användbart.

Bilden ovan är iallafall på mina älsklingar. Längtar verkligen tills Wille är större och dom får mer 'användning' av varandra. Troja är så löjligt snäll med honom och jag tycker det är viktigt att hon får vara med och ha honom nära sig. Läst många skräckisar om hundar som blivit ilskna mot familjens bebis. Trojson är raka motsatsen ♡

Likes

Comments

Var hem till Sara en sväng för brunch. Mysigt med tjejerna  (Och Wilson förstås). Har annars ätit middag hos föräldrarna, så tråkigt att laga mat när man bor själv.. Tur att dom finns nära till hands! ♡

Efter det har vi varit trötta. Myst i sängen alla tre och Wille har även för första gången provat hoppgungan! Han började tidigt visa att han vill stå upp i famnen. Nu är han så pass stadig att han kan hålla upp nacken och är stark i ryggen. Han tycker verkligen om den! Det var jag som tillslut tyckte att det fick räcka så att han inte blev överansträngd i rygg/nacke.

Herregud vad jag älskar dig

Likes

Comments

ÄNTLIGEN en dag med riktigt fint väder! Jag packade in hund och unge och åkte till Tyresta by. Försökte få med mig de andra mammorna men jag gav dom bara 15 minuter på sig. Ingen med bebis kan komma iväg spontant på 15 minuter haha. Något jag får jobba på, jag får en idé och då ska det hända NU. Inte sen. Men det var trevligt att gå spåret och att titta på lammen med Wille och Troja. Wille sov och Troja ville äta lamm (senaste smaken på hennes foder btw).

Efter det kom bror över en stund och gosade med Wille :) Saknar verkligen min bror mycket när vi inte bor tillsammans längre. Finns nog ingen som har ett sånt fint hjärta som han!

Har ni sett den här starka lilla killen då? Så roligt att han är mer med nu!

Sen kom han på att han kunde rulla över såhär så slapp han hålla upp huvudet... haha sketonge ♡

Likes

Comments

Nu ska jag berätta om min förlossning. Jag såg Marqaux(?) förossningsvideo igår och blev så himla rörd. Nu förstår jag vad alla menar att man gör det hundra gånger om trots smärtan. Det ÄR så fint, hela proceduren.

Bilden ovan visar några dagar innan det var dags. Jag var hos ultraljudsbarnmorskorna och gjorde ett tillväxtultraljud. Jag kommer ihåg när jag skulle gå därifrån och barnmorskan säger "lycka till nu med bebis!" . Det blev så verkligt just då att snart blir jag mamma och han är här, det handlar bara om dagar. Min barnmorska på mvc hade gett mig ett datum att ringa för igångsättning. Han var beräknad 15e februari men måndag 27e fick jag ringa.

Helgen gick. Jag var ute i skogen med hunden, träffade vänner och var helt som vanligt. Väldigt svullen och magen hade sjunkit, annars ingenting annorlunda.

Måndag morgon 04:00
Jag vaknar själv hemma. Adam är på jobbet. I det här skedet av graviditeten var det aldrig skönt att sova. Jag vakna varje gång jag behövde byta sida och fick kämpa likt en sköldpadda på rygg för att ta mig över. Nu vakna jag av en konstig känsla i magen. Kvällen innan hade jag vräkt i mig all mat jag kunde nå och mycket onyttigt. SÅ hungrig var jag! (Förstår nu i efterhand att det var ju kroppen som bunkra upp inför vad som skulle komma). Iallafall så trodde jag magen kändes konstig pga gårdagens matintag. Jag har typ aldrig varit dålig i magen men gick på toa för att bli av med det onda. Där hände ingenting. Gick och la mig igen, smärtan kom tillbaka. Fan jag har ju ont. Vred och vände ett tag tills jag stanna upp och stirra upp i taket. Men helvete??? Är det dags?? Är det här värkar?!

Jag dröjde ett tag innan jag ringde Adam. Tyckte det var så pinsamt att ringa honom och be honom komma hem, så är det inget? (alltså haha???) Jag vankade runt hemma och tog värkarna lutandes med pannan mot en vägg och försökte andas. Tillslut ringer jag Adam.

- Du.. Jag tror att det är dags. Du kanske ska börja åka hem.
- *skitglad* Okej!! Hur mår du? Ring förlossningen!
- *livrädd och darrig*

Ringde förlossningen. Fick börja klocka värkarna. Fick råd om att duscha (Så jävla skönt) och härda ut så länge jag kunde. Tyckte det var väldigt skönt att barnmorskan som jag prata med tydligt sa att jag är den som bestämmer när jag inte klarar mer och måste komma in. Vi åkte in där vid 12-13 tiden om jag inte minns fel. Mest pga Adam som var sjukt spattig och inte heller klarade att se mig sitta och lida hit och dit.

Såhär såg det ut i slutet av värkarna när vi åkte in andra gången

Väl inne så var jag bara öppen 3 cm. Vi fick åka hem. Vi åkte till Adams kusin som var världens ängel! Hon fixa mat och masserade mig genom varje värk. Hon har själv barn och kunde precis förstå vart på ryggen jag ville ha tryck.

Jag lyckades blunda mellan värkarna men sen... det började göra helt sjukt ont. Duschade jag så kom värkarna oftare men det var skönt med det heta vattnet. Adam hade kontakt med förlossningen hela kvällen och tillslut åkte vi in igen. Nu var klockan runt 20 tror jag.

Väl inne så får jag veta att jag fortfarande bara är öppen 3cm... Men då jag var så sjukt utmattad och trött så fick jag sova kvar med morfin och något annat som gjorde att värkarna avtog. Jag hade långt mellan värkarna men däremot hade jag dubbla! Jag fick en värk, och P A N G direkt efter kom en till.

Här är rummet vi blev inlagda. Adam tvingade i mig sömntabletten men jag ville prata och fika (??? Haha), morfinet gjorde sitt. Adam satt vid fotändan på sängen och vänta tills jag somnat så han kunde gå och hämta våra saker i bilen.

Hela natten hoppade han ut och in genom fönstret för att gå ut haha. Annars var han tvungen att gå genom andra dörren och ringa på ringklockan. Han var helt sjukt rastlös. Jag tyckte det såg så kul ut att se honom kämpa med en pall och ut genom fönstret och försöka vara tyst.

Såhär pigg såg han ut på morgonen ;P

Tisdag 28 februari:
Jag vaknar igen klockan 4 med värkar. Kände bara ett stort "åhnej" när jag var tillbaka till verkligheten och i värkarna. Ställde mig i duschen och väntade på ett besked om vad som ska hända nu.

Det kom in några och satte massa saker överallt och kollade hur allt var. Vid lunchtiden fick vi flytta till vårt rum på förlossningen.

Samma sekund som jag kliver in i rummet hör jag hur mamman i rummet bredvid skriker som om att hon blir bränd. En snabb tanke i mitt huvud var att herregud vad är det jag har gett mig in på? Jag får snabbt hoppa in i duschen... som inte har någon slang pga hygien. Dom hade glömt ge mig en att sätta dit med jag tröck mig under den lilla strålen som fanns och var glad att vattnet brände bort smärtan.

Lustgasen blev min bästavän. Och Adams ;) Jag fick värkstimulerande dropp och fytusan vad jag trodde att jag skulle dö då. Jag fick värk på värk på värk och aldrig vila. Kommer ihåg mitt i dimman att någon kommer in och ger mig epidural då jag öppna mig väldigt fort med droppet.

Jag älskar epidural. Från att ha skrikit och skrikit till att kunna ligga i sängen, tyst och hämta nya krafter. Jag kände fortfarande att det hände saker men med epiduralen blev det mest ett tryck och inte det där hemskt onda.

Det som var häftigt var hur kroppen skötte värkarna. När det helt plötsligt bara vänder och blir krystvärkar. Dom värkarna är ju himmelriket efter de andra. Min beskrivning är att det är som när man varit extremt bajsnödig länge och efter hur lång tid äntligen får gå på toa. Det häftiga är ju att kroppen krystar själv. Barnmorskorna sa åt mig att inte krysta men det gick ju inte alls att hålla emot. Jag trodde att jag var den som skötte krystandet helt, liksom tog i själv. Men icke. Kroppen är fantastisk!

Vid ett skede när jag ligger på sidan och Adam ger mig lustgas så glömmer han att ta bort masken och jag försvinner. I försvinnandet så är jag i stalletunghästkurs. Otippat! Iallafall så är det en tant som rider och jag ropar rätt ut "Hon måste GASA!!!" Varpå jag vaknar och ser en förvånad Adam framför mig. Jag skrattar och talar om att jag var i ridhuset på kurs. Barnmorskorna skrattar också. Där ligger jag fullt upp i att föda barn haha. Men det var skönt. Det kändes verkligen som att jag hade fått vila, ta frisk luft och redo för det sista.

Nu skulle jag börja krysta. Detta fick jag göra ståendes på knä. Det tog inte alls lång tid och Adam peppade mig in i det sista. Kommer ihåg att sista krystningen så klarade jag inte av att han hade handen på mig, den kändes som bly och att jag inte orkade ta i då haha.

Strax innan 20:00 kom han ut. Jag fick ta upp honom i famnen och den känslan varannorlunda. Jag grät. Han var så varm och liten. Hälften jag och hälften Adam. Höra sitt barn skrika, att få se den lilla människa som legat i magen så lång tid och gjort mig sällskap. Kärlek från allra första stund

Allra första ögonblicket. Verkligen så glad att Adam tagit alla dessa bilder ♡

Första stunden med vår fina älskade lilla William. 53 cm lång och han vägde 3790g. idag är han en stark kille på ca 63 cm och 6500g

Här i bilen hem från Huddinge BB på torsdagen.

Jag grät som ett barn när Lisa Nilsson - Vart du än går spelades på radion. Och grät när vi kom hem och grät hela tiden. Jag var så lycklig att han äntligen var här. Det är jag nu med. Han känns så självklar och det finns mycket man kan ångra i livet men han tillhör inte dit ♡ Min älskade fina underbara kille!

Wille idag! 2,5 månad gammal

Likes

Comments

Såhär trött var min älskade lilla prins igår. Han fick sista delen av rotavaccinet plus två stycken sprutor i benet. Denna gången reagerade magen verkligen på rotavaccinet och strejkade totalt. Han hade SÅ ont :( tillslut somnade han efter en lång stund av skrik, antagligen pga utmattning. Helt otröstlig.. Sen sov han hela kvällen, natten och nu på morgonen kom magen äntligen igång och den vanliga lilla Wille var tillbaka ♡ phu!

Likes

Comments

Här ligger vi och småsover. Älskar varje sekund med min lilla fina kille ♡

Likes

Comments

herregud vad dagarna och veckorna går fort. Vi har iallafall haft en roliga dagar med mycket påhitt. Här ovan är ceasarsalladen som jag bjöd Nicole och Erika på. Alltså det äääär ju så gott! Tur man äter hemma och med vänner som inte är så känsliga. Det är lite meckigt att äta med en bebis, maten hamnar på golvet, bebis dreglar och jag får kriga för att lyckas få maten på gaffeln haha..

Bjöd hem några vänner på brunch. Verkligen kul att träffas igen efter lång tid. livet kommer liksom emellan många gånger. Det bjöds på fattiga riddare, mängder av frukt och kladdkaka.

Fick en superfin bukett av Sara. Har försökt hitta något fint att sätta i vasen, men roligare att bli överraskad med denna och dessutom är den hur fin som helst!

Jag packade in Wille i bilen i förrgår(? Jag är dagvild) och åkte till stallet där Erika vänta på oss. Han somna som en stock på vägen dit och sov helt klubbad tills jag envist satte upp honom på Gudbjörn. Klart grabben ska upp i sadeln så tidigt som möjligt :D Även jag fick rida igen, första gången efter graviditeten. Så kul! Nu kliar det lite i kroppen efter en lattjo liten unghäst...

Stackars lilla unge som fick vakna upp helt förvirrad.. på en häst!! Han verkade inte tycka illa om det iallafall. Mitt breda smile säger ju vad jag tyckte om dagen iallafall :) tack bästa Erika!

Och här har ni dagens frulle, morsa och bebis! Haft en riktig slödag med hundpromemader och filmtittande. Så tråkigt väder...

Wille har börjat träna benen ordentligt nu och rullar ofta från rygg till sida! Vi har inget skötbord i lägenheten utan jag använder en skötbädd/liggunderlag på golvet. Känns faktiskt lite säkrare nu när han börjar bli så stark och rör sig. Inget att ramla ner ifrån. Händer grejer hela tiden med lilleman. Han blir inte bara ledsen nu när han är hungrig utan ofta vill han bara vara med och få titta och prata :)

Likes

Comments

Min kära pappa böt däck och städa min bil idag. Så så så himla tacksam för det ♡ verkligen en tegelsten att plocka av från axeln! Svårt att lyckas med sånt själv när man har bebis.

Nu ska vi gå och sova. Min kväll blev bara hemsk. Har skällt ut barn i området efter noter och gick hem med stressad hund och ledsen bebis. Ska krama om min hund lite extra som bara blev förvirrad stackaren. Imorgon är det fredag och jag ser fram emot en mysig helg. Bäst av allt är att Adam kommer hem ♡

Likes

Comments

Fick ett ryck och möblera om på balkongen med saker som fanns hemma. Fick  solcelleslyktor av mamma igår som är hur fina som helst på kvällen. Har planerat om en blomma och får se om den överlever... inte min grej det där riktigt.

Väntar annars på att parkarbetarna ska vara klara snart. Dom blåser löv nere på "ängen". Min plan är att gå dit och sitta en stund i solen men grabbarna jobbar inte fort direkt. Igår tänkte jag också gå dit men då var bänken upptagen av någon som haft en minst sagt trevlig valborg ;)

Näää men aja snart så. Ska handla inför helgen också när tjejerna kommer hit på brunch :)

Likes

Comments