Ibland känns det som en självklarhet att aldrig sälja er, att aldrig sluta, att aldrig tveka på hur jag tycker och tänker. Men det gör jag.

Det känns förjävligt och oförlåtligt att jag skulle sälja mina två bästavänner för pengar???

Att all denna tid, alla dessa timmar är förgäves.

Känns konstigt att jag bara skulle kunna åka hem efter skolan, sova över varje helg, inte behöva åka ut till stallet även fastän jag har feber, inte känna någon press.

Och nej det är ingen annan som sätter den pressen på mig utan det är bara jag själv. Det känns tråkigt att jag (just nu) inte kan tänka mig att ha mina hästar och rida dem lite ibland bara för att jag tycker det är mysigt. Och jag vill tävla och träna men att hålla två hästar i tävlingsform kräver väldigt mycket. Att rida i princip varje dag, träna för en tränare, vara beredd att åka ut närsomhelst, orka tidiga morgnar för att man ska tävla ososv (iallafall för mig). Och det är något som jag, som är 15 år som bortsett från hästarna har fullt upp med skolan och livet utanför det, även ska orka dessa höga kraven från mig själv på mig själv inom min sport.

Samtidigt som jag känner att slutet på denna resan kommer snart känner jag hur skulle jag kunna klara mig utan?

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

2017, ett år som har varit väldigt viktigt för mig.

Min konfirmation var som en stor lättnad för mig. Det kändes skönt och jag var väldigt stolt över mig själv för att jag hade valt att konfirmera mig. Tiden som konfirmand var väldigt tuff för mig men även lärorik. Jag lärde mig mycket om mig själv och vad jag själv tyckte och tänkte. Beslutet att konfirmera mig var mitt eget, min mamma och pappa föreslog att jag kanske inte borde konfirmera mig för mitt eget bästa. Jag hade egentligen inte tid. Under konfirmationsprocessen så var jag väldigt sur och trött, det har hjälpt mig att idag inse hur jag ska vara och hur jag kan bli när jag tar för mycket på mina axlar.

Vi köpte en lägenhet i Spanien, jag är så otroligt glad för att vi faktiskt gjorde det. Att vi tog steget och gav oss själva en frihet. Längtar till att åka dit nästa gång!!

Alma, min bästavän sedan lång tid tillbaka som alltid bott så nära mig flyttade in till stan. Det tog hårt på mig, det kom så plötsligt precis som en spark i magen. Allt vi gjorde tillsammans var som borta istället för rutiner blev det plötsligt till minnen. Varje dag när vi gick till bussen tillsammans, när vi stressade till KU tillsammans, när jag åkte hem till dig för jag behövde tröst eller när vi bara satt och pratade när jag behövde något annat att tänka på. Alma du har hjälpt mig så många gånger och trott på mig när jag var på botten. Kan inte tacka dig nog.

Nu är det dags att skapa nya traditioner och rutiner, jag älskar dig!

Jag har blivit mer säker i mig själv och i vem jag är. Insett att det här är jag och jag är bra!

Jag har lärt mig att kontrollera min vinnarskalle och jag har lärt mig att utnyttja den på bästa sätt.

Det har gått bättre med mina hästar för jag gav mig fan på att jag skulle klara det, att jag skulle klara att sätta den där nollan, att jag skulle träna med Fiona för Otto, att jag skulle bli bättre, att jag skulle satsa.

Även i skolan hade jag bestämt mig för att jag skulle ha över ett betyg i alla ämnen och efter allt slit så klarade jag det nästan. Och i orientering som jag alltid haft så svårt för bad jag min kompis som går på orientering hjälpa mig och jag tränade även själv ett flertal gånger. För jag hade bestämt mig för att jag kan detta och jag vill detta och jag ska göra detta. Och jag klarade det!

Jag har tänkt efter, hur jag är, vem jag är, vad jag vill, hur jag ska göra. Gått på promenader, gått ut och sprungit, gått ut med Wayne, varit ute och cyklat, legat i sängen och kollat upp i taket eller bara stannat upp och andats. Jag tror jag behöver det ibland för att jag har alltid så mycket annat att tänka på än mig själv.

Mina relationer, hur jag känner. Vilka jag kan lita på och vilka jag ska hålla kvar. Det här året har varit väldigt, väldigt jobbigt för mig inom relationer. Samtidigt som det är mycket relationer som har gått bra finns det även relationer som har krossat mitt hjärta i tusen bitar. Samtidigt som man älskar någon men hatar den på samma gång, samtidigt som att det är skönt att släppa taget men också sorgligt. Jag tror dock att dessa hjärtekrossen kommer hjälpa mig mycket i framtiden, hur jag ska tänka och vad jag kan förbättra.

2017

Jag anser att 2017 har varit ett väldigt viktigt år för mig för att jag har lärt mig väldigt mycket om mig själv vilket jag vet kommer hjälpa mig i min utveckling.

Tack till alla som har gjort detta året så bra!

Likes

Comments