jag tittar mig omkring i rummet och de enda jag kan se är scenerna från när jag var 5 år gammal.

Mamma håller om mig och vaggar mig långsamt samtidigt som blåtirorna sakta har börjat lägga sig runt mammas ögon,

en dag svär jag på att jag ska döda det där svinet det verkligen svär jag på tänker jag hatiskt och tyst för mig själv.

En över näsan

en över hakan

och en tryck spark i magen

och mamma är nere för räkning ännu en gång denna julafton, det är en film jag alltid kommer plågas av att se.


- Kommer jultomten i år mamma?

- Mamma blir tyst och tittar ner i marken.


- Nej jultomten kommer inte i år heller för mamma och pappa har inga pengar säger mitt syskon och samtidigt som blicken vänds tillbaka mot tvn.


stjärnorna faller och känslorna florerar under tiden som jag söker.

jag är som den lilla guldbollen dem jagar under quidditch i harry potter jag söker och söker men hittar aldrig hem och så kommer det förmodligen alltid att vara.

jag återblickar ett år och det traumat jag fick från dig kära kvinna kommer jag aldrig glömma.

Musik, dans, vänner och Ferre med ett stort leende på läpparna glider på krogen i sitt esse.

en vodka redbull, ett toalettbesök och några klunkar senare minns jag att du kom fram och log, jag minns även att jag såg suddigt inte kunde prata och inte förstod hur jag kunde vara så full efter 3-4 klunkar.

Du drar med mig hem till förorten du bor du i hjälper mig till sängen och helt plötsligt kan jag inte röra mig heller.

Du sätter dig gränsle över mig och börjar klä av mig samtidigt som jag känner hur ilskan,skammen och paniken börjar greppa tag i mig,

jag inser att det inte är någon ide att jag försöker göra något då minsta lilla rörelse känns som en jordbävning i huvudet.

du försöker att stoppa in mitt slaka könsorgan i dig och gör allt du kan för att göra det som inte könsorganet verkar vilja göra,

tårarna och skammen sköljer över mig nu när jag sitter och skriver som vattnet gjorde över klipporna på malta när jag var där med familjehemmet.

du blir arg börjar slå mig och förklarar hur äcklig och omanlig jag är, det värsta var inte slagen eller våldtäkten du utsatte mig för det var orden och skammen jag bär med mig resten av mitt liv.¨

ja jag har mycket inom mig som måste dumpas någonstans och som behöver komma ut på rätt sätt.

jag höll om mitt gudbarn häromdagen och tittade in i hennes tindrande ögon, barn är verkligen en spegelbild och en efterrätt av livet.

jag vägrar tro att människor föds onda jag tror på förändring och

jag tror på ordspråket att man är sin egen lyckas smed med rätt vuxna runt sig.

slutet på det här året tänker jag tillåta mig själv att låta sorgen landa inom mig för alla nära & kära som gått bort nu under 2 år, en uppväxt som gått förlorad och en familjesitauion som är för mig och veta och dem jag väljer att dela med mig till.

jag är tacksam till alla fantastiska vänner på skolan, jobb, föreningar,från barndommen och alla er andra som vet vilka ni är.

sen är jag så fantastiskt imponerad av dig min älskade lillebror som gör rätt val och sakta men säkert tuffar fram i din personliga utveckling, tack för att jag får gåvan att få vara med på din resa.

pärlish du vet vad du betyder tack för en fantastisk mysig dag med skratt glädje och framtidstro!


var rädda om varandra och stor kram från mig till er <3

// Ferre


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Mina tankar spinner runt i huvudet samtidigt som jag sitter på bänken och tänder min röda lm. Jag ser mig själv ur flera nya nyanser och jag börjar bli rädd för framtiden.

Vad jag ska göra
Hur jag ska passa in
& hur jag blir ”normal”


Samtidigt som jag är livrädd för framtiden så är jag livrädd för mitt förflutna.
Hela kvällen och natten har det
”Flashat” för mig.

Jag känner mig svag
Jag känner mig ledsen
& jag känner mig i kontakt.

Jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv eller vad som kommer att hända.
Däremot vet jag att jag tänker kriga sönder med all kraft jag har för att hitta dit där jag vill vara livets melodi.
Åskan slår hårt samtidigt som de rasslar hårt i löven, det är jobbigt just nu.


Jag måste söka efter mig själv och en dag tänker finna lyckan som jag så länge har jagat.

Jag har fantastiska vänner &
Jag har fantastisk familj som finns nu när min tid är kommen att få smaka asfalt.
Tack till er mi är fantastiska o de vet ni.

// ferre

Likes

Comments

DET HAR HÄNT IGEN.


Återigen försöker människor att tysta mig genom att försöka köra med sina förtäckta hot.


Det finns människor där ute som är rädda
som är oroliga
och som är fundersamma över vilken bomb jag ska droppa härnäst och vad jag ska skriva ner.

Jag är stolt att kalla mig själv skribent
jag är stolt att ha fått gåvan att kunna skriva och jag ör stolt över att skita i vad andra tycker.

Jag fick ett samtal idag ifrån en personal som jobbar på skolan där hon sa att de kommer bli en större sak av det som händer om jag fortsätter med namninsamlingar,  och även om jag fortsätter att ” skriva” på social medier. 

det är att vara o toucha på yttrandefriheten och det är inget bra, speciellt inte mot en skribent elller journalist .  


Jag funderar ärligt talat på att packa en väska sätta mig på planet och ta värvning i främlingslegionen. Jag känner att det finns inget mer för mig att hämta i Sverige, jag är klar här.

Jag minns när jag var 8 år gammal. Då var min högsta dröm att bli en FBI eller CIA och ha en sån där tuff keps och jacka som dem har i filmer.

Jag ville hjälpa människor på flykt och jag ville vara på plats i hetluften där allt hände på filmen.

Nu förstår jag att det inte är som på film men jag vill fortfarande vara på plats
” där det händer”
kunna få disciplinen och gemenskapen att ligga ute tillsammans med andra som har valt att göra samma sak.

Jag ser mörker
jag ser mörker över förorten
jag ser mörkret falla över mina vänner
och jag ser mörker hos männidkor runt mig.

Jag är blank jag är en människa som har förändras drastiskt på en vecka.

Från att vara fylld med mod tacksamhet & kärlek till att bara ha sveken sorgen och dem tomma löftetna om ett liv bort från förorten 

bort från våldet

 och bort från det äckliga knarket kvar. 

Jag känner hur jag sakta slutit mig och hur jag har tappat respekten för skolan

 tappat respekten för vuxna 

och tappat respekten för många runtomkring mig, 

jag blir så äcklad så fort jag tittar på er.

 Ni gör så att min mage vänder sig ut och in då jag vet att ni är falska och jag vet att många av er är fega o ryggradslösa utan civilcurrage.


Jag ser till mig själv och mitt agerande i situationer som jag väljer att kliva in i.

Det jag inser är att jag just nu äcklas av andra människor och bara vill spy så fort nån kommer för nära mig. Ilskan och hatet gentemot orättvisan växer sig starkare för varje dag som går,
jag undrar hur lång tid det tar innan vattenglaset är fullt...

Jag vet att många av er som läser de jag skriver här har ett enda syfte och det är för att ni ska kunna använda mina känslor reflektioner tankar värderingar och min syn på Saker emot mig.

Det är så patetiskt att ni inte har nåt bättre för er än att läsa mina deprimerande inlägg här på bloggen
att jag inte ens finner ord för er stackare...

nej jag kanske skulle fullfölja min dröm och göra de jag tror på, jag lever ju trots allt bara en gång, 

hälften vågat hälften vunnet.

Ikväll går jag och lägger mig med drömmar om ett annat liv och fantasierna om livet som soldat i främlingslegionen.

Be safe // Ferre

P:S

till alla mina hatare som läser detta 

Sug purjo för jag kissar på er.

Likes

Comments

Manshatarna marscherar fram och tystnad uppstår.
T
Jag går på en folkhögskola där trenden har blivit att hata män.

Jag började på den här skolan i hopp om att utvecklas i hopp om att skaffa betyg och i hopp om att bli en bättre version av mig själv.

Mobbning, hot, trakasserier glåpord och utfrysta blickar är bara några olika sätt som ”feministerna” använder på min skola för att föra sin ”kamp” vidare.

KONSERVERNA

några gråter
Några vill inte gå till skolan
Några blir arga, jag är en av dem
Några pratar skit
Och några blir rädda.

Detta är vad som skapas när skolledningen inte har valt att ta tag i saker eller väljer att utdela konsekvenser gentemot dåligt beteende.

Det skolan i princip säger till andra deltagare genom sitt lama bemötande av denna situation är att det är okey att ha ett dåligt beteende och då skapar det klyftor och segregering.

Jag är både FÖRBANNAD LEDSEN och FRUSTRERAD över att det ska behöva gå så långt att folk funderar på flytta ifrån internatet, byta skola eller sluta gå dit.
Idag fick jag nog.

En av personerna som har varit delaktig i detta var i en diskussion idag i skolan med en annan deltagare.

Jag kommer in i klassrummet och jag hör hur Den här personen börjar och prata om respekt och Jag väljer att konfrontera och höjer rösten då jag redan är irriterad på personen då jag vet vad den är inblandad i.

Jag skäller ut personen efter noter och förklarar att jag har sett igenom personen och att personen inte har en aning om vad den pratar om.

När jag är på väg därifrån kommer en lärare springande och börjar skälla på mig då jag har ” hotat” den personen jag skäller ut och då får läraren Också höra den lever.

Jag ifrågasätter då detta och då är läraren väldigt snabb med att ändra till att jag har stått hotfullt, ja det är kanske du och deltagaren jag skällde ut tycker.

Nu kommer det förmodligen krissamtal med rektor och Gud vet vad.

Vem vet de kanske till och med leder till relegering.

Hur som haver så kommer jag aldrig att tystna när jag ser flera gå på en och jag kommer aldrig vika mig en tum så länge jag vet att jag har rätten på min sida.

Jag är själv feminist och står för dem värderingarna, men när de går så långt att det pärlas in på pärlplattor
Society for cutting up men
på en skola då har de gått alldeles för långt enligt min åsikt.

Jag hoppas verkligen att skolan nu väljer att agera på mobbningen som sker på min skola för situationen är ohållbar
som den är.

SOM MAN SÅR FÅR MAN SKÖRDA.

Nu ska jag gå sura och harmas i ett hörn
någonstans. Fuckyou så hörs vi snart!

Likes

Comments

Jag sitter med min kopp te här hemma och klockan är just nu 04:23 och det är tidig tisdagsmorgon. 

Jag tittar tillbaks på det förflutna för att återblicka och försöka se mina känslor och mina minnen för vad dem verkligen är.
Mm minnen är en fin sak.
Minnen är som ett fotoalbum som bara du kan bläddra i och ingen annan.
Däremot kan du bjuda in människor som du litar på och känner dig trygg med att titta på dem bilder du vill visa upp.
De är det som är det fina med minnen du behöver inte visa upp det du inte vill för andra människor, visst är det fantastiskt?

När jag tittar tillbaka på mina minnen ser jag misär, men jag ser också en väldigt liten och bekymmerslös kille som springer där på fotbollsplan med drömmar om att en dag bli bättre än Zlatan.
Jag kan sakna dem tiderna, jag kan sakna dem så fantastiskt mycket.

Klassfotboll
Innebandy träningar
Busa med hundar
Kasta gogos
Och att åka till skara sommarland.

Samtidigt så glömmer jag inte även om jag förlåter.

Tomma löften
Svek
" du får fixa det själv"
Ingen vuxen på innebandy träningarna
" du ställer ju alltid till med problem"
Rymma hemifrån
Första brajjan
Sönderslagna barnrum
Vredesutbrott
Första cykelstölden
Ja listan är lång.

Det värsta av allt när jag sitter och tänker tillbaks på mitt förflutna och uppväxt är att
Alla har försökt att behandla mig eller skickat mig till läkare och psykologer.

Förstod ni aldrig att jag bara var ett barn som behövde kärlek,närhet, värme,
bli sedd, och att få känna tillhörighet?
Jag minns dagen såväl som den vore igår när jag är på väg hem och jag ser polisbilen som sakta rullat upp utanför stället jag bor. Jag minns att ni redan hade packat mina saker.

Jag tittade er i ögonen och ni tittade ner i backen istället för att möta min tomma och förmodligen kalla blick. Det jag såg hos familjehemmet jag bodde hos var SKAM, och tro mig jag vet exakt hur människor ser ut när dem känner den känslan.

Det värsta var inte att ni skickade iväg mig o ljög mig rakt upp i ansiktet när jag ringde från $12 hemmet o skrek i ren panik att jag ville hem, det var inte det värsta.
Att jag fick snurra runt så som jag har gjort var inte heller det värsta.

Det värsta var at ni bröt löftet som ni gav vid min sängkant när jag hade bott hos er i cirka 6 månader, jag har för mig att jag var i 5 års åldern då.

- Anonym anonym
Kommer jag bo här tills jag är vuxen?

Anonym anonym
Ja det kommer du DU KOMMER ALDRIG MER BEHÖVA FLYTTA NU.

Ja tänk om de ändå hade varit såväl.
Tänk om jag hade haft kunskapen då som jag har nu.
Den hade jag nog inte viljat ha nu när jag tänker efter en extra gång.

Ja Jag kanske är lite "annorlunda"
Men samtidigt är jag en produkt utav vad samhället har valt att skapa och det faktum går inte att bortse ifrån.

Det är klart att ni alltid kommer kunna se mina psykiska ärr för dem ser till och med en blind.

Dock är jag sjukligt tacksam till dem riktigt få människor som jag har kvar från 5-6 års åldern. Tack till er för att jag har fått den otroligt fina gåvan att få ha er i mitt liv,

 sen  är jag sjukt tacksam till alla vänner som jag har fått med mig på vägen.

Det tackar jag min högre makt för så som jag väljer att uppfatta den för.









Likes

Comments

jag ser hur dem gula löven faller, hösten är nära nu. Jag sätter på mig mina ytterkläder och går ut. Där möts jag av höstsolen som lyser mig rakt i ansiktet avkopplande.

Jag tar upp en cigarett ur mitt röda marlboro paket tänder cigaretten och börjar gå.

Idag är en bra dag en bra dag för att förändra mig själv tänker jag känslosamt samtidigt som mina tankar far runt i mitt huvud.

Jag saknar att höra din röst, det var längesedan nu
det var så längesen nu. Jag funderar på att ringa till dig
snart & berätta hur mycket jag älskar dig.

Jag stannar till och tar några djupa andetag samtidigt som jag känner hur lugnet infinner sig hos mig.

Snart är det jul och många barn är förväntansfulla & väntar på tomten. Det gjorde jag också en gång i tiden samtidigt som mamma fick ännu ett slag över käken.

Jul för mig betyder allt. Det är den tidpunkten som jag mest är i kontakt med det inre barnet som jag har inom mig. Men jag vet också med mig att dem jularna är förbi och att jag någonstans är vuxen så det kanske är dags att låta barnen få stå i rampljuset och finnas till som en extra trygg vuxen istället.

Nej nu har jag ganska bråttom för nu ska jag & ett par klasskamrater på bio så jag kanske väljer att skriva ett inlägg senare. Puss o kram på er där ute🤗

Likes

Comments

Jag sitter och tittar ut genom fönstret. Utanför är det sol och värme och inne i klassrummet står lärarinnan och babblar på om Martin Luther. Att titta tillbaka och förstå innebörden av att sitta frihetsberövad är en gåva som jag har fått. Jag minns det som igår.
Larmen,nycklarna den äckliga maten och alla samtal med olika behandlingspersonal.
Att gå till skolan med skolryggan på axeln tar mig tillbaks till när jag var 7 år och foster mamman vinkade mig hejdå från det stora blåa huset.
Jag kommer ihåg att jag alltid var arg som barn. ARG för att alla gick hem till
mamma & pappa medan min mamma o pappa inte ville ha mig. Jag fick gå hem till
" ersättningsfamiljen" och låtsas att jag hade det som alla andra. Idag är en dag av självkännedom känner jag.
Idag ska jag vara tacksam att jag får möta ett barn och
Jag ska vara tacksam att jag får en chans att ge en bit av mig själv.

Likes

Comments