Header

Johanna Jois Siv Larsson är öde. Plötsligt. Som vanilgt har jag valt detta själv. Alla dem andra gångerna hjärtat har slitits i tu pulserar genom bröstet. 

Min barndom är fylld till breden med naturell fil och havregryn. När någon plötsligt håller fast en och skriker att jag ska äta gylllenrostadeelokogiskamunsichifrön till frukost flippar hjärnan. 

Högskolepoäng är plötsligt en skala att värdesätta människor efter. Utseende ett sätt att klättra i status . Uppdaterad hjärna ett krav . Simpelhet är uteslutet. 

Sliter mitt hår av alla krav. 

När du känner dig som clownen som bara väntar på nästa shott. Det enda du bryr dig om är skogen. Det enda som spelar roll är att du känner friheten i benen. 

Då mina människor & människor är det bara luta sig tillbaka och skåda när skeppet sjunker likt en grå sten. 

Likes

Comments

Det tar lång tid att lära känna en människa. När infinner sig hunger hos människan? När får den nog? När är människan kåt? Vilka frågor är fel? Vilka ämnen bör undvikas ? En tydlig karta formas framför dig. Ett fält av minor. En manual blir tydlig. Följer jag manualen så går dagen hem. Dagen avslutas leende med kakor och te i en i den gemensamma soffan. Aviks det ifrån dessa instruktioner brinner dagen upp. Jag skiter i att springa i hundrasjuttiofem kilometer i timmen för att maten ska stå på bordet när klockan slår ett visst slag. Mina trådlösa hörlurar fortsätter sitta klistrade vid öronen trots personen tillträtt hemmet. Falskt och högt fortsätter jag skrika ut tonerna som inte alls mina stämband är gjorda för. Mitt adrenalinknakande hjärta slår ett extra slag. Jag frågar rakt ut om hur många kronor som faktiskt tjänats denna månad. Jag drar upp gamla flickvänner till personen. Inte för att jag bryr dig ett skit om dem där basic bitchets. Utan frågan ställs för att blanda upp lite reaktion med vardagen. Jag vet att klockan åtta tjugofem så är ställer sig människans kön givakt. Jag ger mig ut på din joggingtur klockan åtta tjugotvå. Ljuset krälar sakta undan och mörkret häver sig över världen. Hummande uttryck i den vardagliga sörja ni skapat. Ändå när hans armar greppar tag om din midja vid läggdags så tappar du andan.


Likes

Comments

kickar livet mellan bena i min billig måndag tröja

Likes

Comments