View tracker

Jag hade min butik på andra sidan gatan där han tränade på lunchen och han passerade mej nästan varje dag. Han började titta in till mej.
Vi strålade som 2 solar varje gång och sprudlande samtal, spralliga glada minnen från ungdomen, många skratt och mycket glädje var det. Det var som om vi var 15 år igen och det kändes fantastiskt att fått tillbaka min bästa vän sedan ungdomen. Vi var som 2 syskon och till och med hans äldsta dotter kallade mej för Faster Evalena.
Han chattade med mej och tröstade mej på nätterna när jag var ledsen och orolig för vad som väntade mej den dagen jag verkligen flyttade ut från min mans hus. mitt i all sårbarhet fick han mej alltid glad. Han fick mej att skratta. Ja han byggde upp mej.
Han berättade "sagor" nätterna igenom då jag inte kunde sova. Han bar mej framåt.

Så en sen kväll när jag var riktigt ledsen och faktiskt var rädd och beklagade mej över att ingen någonsin älskat mej, och jag är inte någon som någon vill ha och bla bla bla...
så började själva förförelsen...
Du anar inte hur älskad du är... sa han.
Jag reflekerade inte just då över vad han just sagt. Jag var väldigt nere.
Men han fortsatte att säga det vid fler tillfällen då jag misströstade och hade det jobbigt.
Jag lyssnade inte och så till slut en natt så sa han:

Hör du ingenting! Lyssna nu!
Det jag nu kommer att säga får aldrig förstöra vår vänskap! Lova! Men jag måste säga det nu! Och fan ta dej om du blir annorlunda mot mej nu...
Jag blev tyst och lyssnade...

Jag har älskat dej sen första gången jag såg dej. Du kom in i kyrkan med L och jag stod i kören och direkt jag såg dej så visste jag. Visste att här kom kvinnan som jag kommer att älska i resten av mitt liv!
Du hade det och det på dej, det var ett par dagar efter min födelsedag. Jag minns allt glasklart. Men du hade såklart bara ögon för L. Du såg mej inte alls.
Det blev knäpptyst. Tårarna började rinna okontrollerat och jag hamnade i chock.
Det enda jag fick ur mej var:

Varför har du aldrig sagt något?

- Men hallå! Jag var en mes då, och du var den coola tjejen... Men nu var jag tvungen att få ur mej det. Jag är ingen mes längre! Och du måste få höra detta nu! Du är mycket älskad!

Tystnad.

Men du är ju gift? Och du älskar ju din fru!? (som jag aldrig tyckt om och förstått mej på dock...)

Ja det är jag och ja det gör jag! Men det här är en annan sorts kärlek, sade han och jag fick inte en sekunds sömn den natten.


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag bestämde mej för att lämna min man i oktober 2012. Han hånlog åt mej för sista gången den dagen. Jag fick nog och sa till mej själv! Basta! Det räcker nu! Jag måste bli mej själv igen! Jag bestämde mej för att flytta nån gång på våren 2013, skulle planera, och inte göra något förhastat i vredesmod utan sakta men säkert. Men skilsmässan och äktenskapet ska jag skriva om vid annat tillfälle.
Trots att jag visste, att jag skulle vidare i livet, så var det inte helt enkelt. Många stora livsfrågor snurrade i huvudet dygnet runt. Jag tvivlade väldigt mycket på mej själv, min förmåga, mitt utseende, min ålder osv...

Vargen blev en av de vänner som höll mej flytande...

Jag hade börjat träna på gym. Ett halvhjärtat försök som slutade med att jag bara väntade ut, att ett år skulle gå, så att jag kunde avsluta mitt Autogiro och lägga ner den satsningen😊. Dagen kom, och jag gick upp till gymmet för att säga upp medlemsskapet men tänkte att jag kunde ju träna en sista gång, när jag ändå var där!
och där satt han, Vargen, min kära bästa vän sedan 15 års åldern. Han satt på bänken utanför och var nyduschad med rödsprängda ögonvitor...
Som vanligt blev vi jätteglada att se varann, sken upp som två solar och kramade om varann. Han hade precis avslutat sitt spinningpass och han utmanade mej att komma på hans pass nästa gång.
- skulle väl inte tro det sa jag och poängterade hans röda ögon. Sa att jag vill inte dö i förtid. Jag berättade att jag tänkte sluta, men ser ni, det skulle han inte gå med på! Hahaha... där triggade han igång en utmaning direkt! Så jag blev kvar på gymmet och satte igång på allvar med träningen. Träningen blev som en tillflykt för mej, bort från huset, bort från min man.
Vargen blev min coach och vår vänskap blev starkare än någonsin! Det dröjde ett bra tag innan jag satt i spinningsalen men, Kettlebellspasset... Där vart jag såld på en gång!

Och min dans med varg tog sin början...


Likes

Comments

View tracker

Tog en sväng ut till Hammarö och stranden, ut i vårsolen.
Jobbade några timmar på förmiddagen, och skyndade sedan iväg.
satt och filosoferade lite där medan Pajas sprang lycklig fritt och vinkade revir på varenda buske. (lycklig hund)

Tänkte på vart jag är idag jobbmässigt ☺
Undrade om jag skulle klara att skriva ett CV... nja... inte i kronologisk ordning kanske men ska se om jag kommer ihåg alla olika jobb! Gud hjälpte mej 😂😂

*Frankes Hörna (Leksaksaffär) i typ 7:an

*Kiosken i Viken (hål i väggen vid Damms konditori) det var väl i 8:an...

*Esso motor hotell (Scandic Klarälven)
direkt efter nian som Diskare/tavernabiträde

*Bar/Gelateria Ghiacomel i Alassio Italien, som barista när jag var 17 år

*Strandbaren Josephine i Alassio när jag var 18 år

*Bok och blankettförrådet på i2 när jag var 19...

*Stekhuset Våxnäs, servitris

*Munkkällaren Karlstad, servitris

*Sömmerska

*Corner, ja... hmm... grillkök typ

*Ristorante Isola Bella Visby Servitris/bartender

*Munkkällaren Visby, bartender/servitris

*Masters Visby, bartender/servitris

*Kokslagret Visby, Bartender

*Almedalens krog Visby, bartender

*Folkuniversitetet Visby, Italienska-lärare

*Dalhems järnvägscafe Gotland (extra)

*Restaurang Alfie, servitris

*RestaurangTiffany, servitris

*Restaurang Näckrosen Hammarö, bartender

*Frimurarlogen Karlstad, kallskänka

*Folkuniversitetet Karlstad, Keramiklärare, Italienska-lärare, skaparverkstad för barn på museet

*Medborgarsskolan Karlstad, keramiklärare

*Kvarterskrogen Chaplin, servitris (extra)

*Bildlärare Hultsbergsskolan, Karlstad

*Butiksdemo runt om i Värmland... typ: varsågod provsmaka sill inför midsommar😝 (och sälj som faan)

*Nöjesfabriken, servitris (Extra)

*Eldopalen Karlstad, butiksbiträde

*Best Western Hotel Gustaf Fröding Karlstad, bartender, servitris, massör

*Karlstad kommun, ledsagare och kontaktperson

*Friskis & Svettis Karlstad, städare


Utbildningar:

Komvux olika turer

Gotlands 2-åriga konstskola

Aromaterapeut/massör på Nordiskt Näringscenter, Stockholm

Tarottolkare, Karlstad

Naturtvålmakare hos Olea, Göteborg

Micromassage, Axelssons i Göteborg

Tränarutbildning Friskis, Lillsved Stockholm

Samt diverse kurser i allt möjligt kreativt!


Egen företagare:

Evalenas Krukmakeri

Restaurang Isola Bella

Eldopalen, New age butik

Gröna Huset konsthantverk

Unnadej, nu och alltid


Udda grejer:

Catering! Bröllop, kalas,

Lunch till 120 kanotister i 2 dagar under SM,

Jultallrikar till Värmlands kommuners IT-säkerhetssäkerhetsansvariga

Tolk till Italienare i heta arbeten på räddningsverket

Med i tv 😉

Utsmyckning av en hel kasern som blev vandrarhem, både mosaik och måleri

Utsmyckning med keramik till äldreboende i Salems Kommun

Utsmyckning med Mosaiker i Verkets restaurang


Ja livet har tagit många vändningar... alltid nyfiken på!

Och nu... ska det stå städerska på min gravsten efter allt detta? Hmm...

75% städ och resten av dygnet egen företagare


Nog det mest udda jag någonsin gjort! 7 italienare skulle certifieras för heta arbeten på tak!😰😅

Likes

Comments

Efter många om och men...
så kom jag då äntligen in här för att kunna skriva lite nya tokigheter igen! Krångel med lösenord och inloggning osv...
En god vän gjorde mej uppmärksam på att jag faktiskt inte skrivit sen augusti 😱
hehehe.
Sanningen är den att jag blev alldeles matt efter allt uttömmande jag skrivit.
Och att sen se hur otroligt många som läst om allt hemskt och roligt, gjorde mej fundersam om jag skulle fortsätta!
Men som sagt... Om jag ska kunna gå vidare i att själv förstå varför jag blivit som jag blivit så kommer jag att fortsätta skriva. Mina memoarer typ!😉
Så häng med om du vill!
Påskledighet=skriverier😜

Ska bara ta mej en sväng först!
Ses vi?😉

Likes

Comments

Dags att skriva det sista om övergrepp i min barndom...
Morfar var en ful gubbe...
Nu är det bara MINA erfarenheter jag skriver om... ingen annans...
Morfar var min biologiska morfar...
En storväxt man som utstrålade att han var en skojfrisk gladskit...
Jag minns att han alltid var glad, drack för mycket... Han och mormor var inte tillsammans längre men de var vänner och han bodde alltid hos henne när han var i stan och hälsade på.
Det var mycket festande och högljutt.
Jag sov väldigt ofta hos mormor på helgerna så jag låg ofta och lyssnade på dem när de var fulla och glada..
Minns att han var lite väl kärvänlig, hans händer "råkade" alltid nudda ställen på min kropp som kändes fel... äckligt...
Så fort han fick tillfälle och ingen såg så var hans händer på fel ställen på min kropp... Till slut lärde jag mej hur jag skulle glida undan, undkomma hans kladd, så det blev som en katt och råtta lek... förstod inte då, han var ju min morfar, tänkte väl att det var så en morfar visade sitt barnbarn sin kärlek...
Men jag visste att jag inte tyckte om beröringen, att det var mycket obehagligt och att det fick mitt hjärta att slå snabbare varje gång jag försökte komma undan...
minns fortfarande hans alkoholstinkande andedräkt.
En gång var jag i Sala och hälsade på honom. Vad kan jag ha varit... 10 år kanske. Vi skulle bada i ett gammalt stenbrott och han propsade på att där badade man naken... Han slängde av sej alla kläderna och sa åt mej att göra detsamma... men jag behöll trosorna på.
Minns att det var väldigt obekvämt att behöva se honom naken...
Hela den badstunden fokuserade jag på att simma undan... varje gång han närmade sej mej i vattnet, slank jag undan och simmade fort som fan åt motsatt håll...
Den badturen har etsat sej fast... där i det bottenlösa stenbrottet, där vattnet var iskallt, källrent, och jag simmade fort som fan...
Jag sörjde absolut ingenting den dag han dog...



Sen så var det gamle drängen Harry...



Likes

Comments

Efter några dygn på tåg skumpandes genom Europa, kom jag då hem till Karlstad, för första gången på 9 månader!
Pappa kom och hämtade mej på stationen och för första gången förstod jag hur mycket han älskade mej!
Den kramen, lång varm och kärleksfull sa allt! Jag var hans barn! Han var min pappa!
- Du, sa han, när vi kom in i hallen hemma.
- Det är nån stölle som har ringt flera gånger om dagen nu i ett par dagar!
- Jag fattar inte vad han vill, för han pratar bara italienska! - Å han fatter inte Värmländska! (typiskt pappa, som anser att vår dialekt är ett världsspråk).
Jisses tänkte jag och berättade om mannen i Milano... Mor och Far bara skrattade och skakade på sina huvuden och konstaterade: Typiskt Evalena!



Senare på kvällen ringde telefonen, och jag hörde pappa skrika:
-Döö, dä ä han igen!
Ja, det var Fabrizio... glad att äntligen få höra mej i andra änden istället för min värmländsktalande brummande far😂



Han ville ses i helgen... (såklart😉)
Han undrade om jag kunde komma till Schweiz där han hade en stuga...
Jomenvisst sörrö...
Jag visste inte hur jag skulle förklara, att jag kom från en vanlig arbetarfamilj, där weekends i Schweiz, inte var så vanligt typ!
Men han förstod och sa:
Kan jag landa med helikopter där du bor?
I så fall kan jag hämta upp dej?
WHAT?
Herregud... den här grabben var inte sann! Och han visste vad han ville!
Helt plötsligt kände jag mej verkligen som just BARA 17 år... tyckte jag var vuxen, men nu blev jag lite barn...



Kan medge att jag på tåget hem fantiserade om hur ett liv med honom skulle kunna ha varit... lekte med tanken på ett liv i lyx, såg mej framför mej, med juveler, pengar, päls och högklackat...
Tjusiga middagar med hans familj på deras egendom, semestrar i Sydamerika, på deras gummiplantage... De hade både privat flygplan och helikopter...



Då han ringde även dagen därpå, och insisterade och var lite mer påstridig, så kom en minnesbild upp i mitt huvud från nån film jag sett... och fantasin skenade iväg... I filmen var det en knarkfabrik ute i djungeln, höga vita murar, vakter i mörka solglasögon som patrullerade på muren, kan det ha varit "scarface"...
minns inte nu... men på bråkdelen av en sekund så vart jag lite rädd, för ovanlighetens skull och den romantiska fantasin om ett liv som lyxhustru, blev en



" rädd för att bli dumpad i bitar uti i djungeln om jag en dag skulle vilja återvända till mitt vanliga jag "...



Tänk om han kom från någon Mafiosofamilj? vad visste jag? Ingenting!



Så det var sista gången jag pratade med honom... Han ringde flera gånger, men jag svarade aldrig... till sist gav han upp.
Men oron att han bara skulle dyka upp satt i länge...
Inte för att han var hotfull på något sätt, men min egen fantasi, satte stopp för den här historien!
En vecka senare var jag på väg ner igen...
Det blev alltid så, planerade att stanna hemma länge, men efter ca 4 dagar hemma så längtade jag ner igen,
till mitt älskade Italien och min älskade Mauro...

Likes

Comments

Ciao... Han slöt upp vid min sida och gick bredvid mej ner för sista halvan av trappan och artigt presenterade han sej.
Han hette Fabrizio.
Han frågade vad jag gjorde i Milano och jag berättade att jag var på väg hem till Sverige men att mitt tåg inte skulle gå förrän senare på kvällen. Då jag sa att jag var på väg till bussarna för att ta mej till shoppingturen jag planerat, så frågade han om han inte kunde få bli min "guide" då han kände till Milano mycket väl, och hans tåg skulle gå en timme innan mitt. Det vore en ära att få visa mej staden om jag ville sa han och bad mej:
-Snälla förgyll min dag...

Ja... ni vet ju hur jag är... orädd, lite galen, har alltid vågat och chansat...
- Tack det vore trevligt sa lilla 17åriga jag, men vi får skynda oss för bussen går snart...
Bussen? hahaha!! Närru...
Han tog min hand och ledde mej mot en taxi... Se så, hoppa in och berätta hur du vill ha "din" dag!
Han bad taxichauffören köra dit jag ville, stannade utanför varje butik jag ville till.
han följde med in och var smakråd och köpte det jag ville ha... skorna, kläderna, allt!
Jag protesterade men det gjorde honom ledsen i ögonen så jag fick acceptera, ta emot allt, och ärligt talat så kändes det helt galet gött! Jag liksom såg på honom att han blev lycklig av att behandla mej som en prinsessa, och va fasen... hur stor var chansen att jag någonsin skulle bli behandlad så här igen? Nä, njut och ta emot nu Evalena, tänkte jag!

Vi berättade för varandra under hela dagen vilka vi var, lärde känna varandra och trivdes väldigt gott i varandras sällskap. Han frågade om han fick gå hand i hand med mej och på nåt knasigt sätt så kändes det helt ok.
Han var helt korrekt och en gentleman, dessutom snygg och urläcker i sin svindyra kostym och hans leende var varmt och ärligt.

När jag var nöjd med inköpen, så lämnade vi taxin och promenerade längs gatorna, hand i hand, skrattandes och pratandes.
Han ville bjuda mej på lunch och tog mig med till en liten restaurang bakom La Scala, operan, för att bjuda mig på den absolut bästa risotton som Milano hade att erbjuda som han sa.
Jisses... det här var stället där alla operastjärnor gick till... Hela väggarna var prydda med fotografier snyggt inramade med krögaren tillsammans med Pavarotti, Birgit Nilsson, Domingo, ja ALLA!
Jag blev helt hänförd. Fabrizio hälsade glatt på alla och jag förstod att han var bekant med dem, han var stammis.
Vi åt sagolikt god mat och drack ett glas vin till, och berättade mer om vilka vi var.

Han var i milano för att hämta sitt flygcertifikat, han kom från Bologna där hans familj hade en stor egendom.
Han berättade att han hade en stor familj, de var många syskon och att bara några få bodde i Italien.
Resten bodde i Venezuela, eller var det Colombia... minns inte exakt nu, där de hade en stor gummifabrik.
Jag lyssnade och det var spännande att höra om honom. Just då, denna sagolika, osannorlika dag så tänkte jag ju inte mer på det han sa, vad det kunde innebära osv... Det gjorde jag senare...

Efter den utsökta lunchen promenerade vi i parker och gick på zoo, och bara hade en helt underbar eftermiddag.
Sista timmen innan vi skildes åt, satt vi på en parkbänk och åt glass, skrattade och var lite nedstämda faktiskt över att behöva säga hej då. Jag berättade att jag hade ett förhållande, och han respekterade det, men sa att han hoppades att få träffa mej igen.
Han fick telefonnumret hem till mor och far i Sverige. Ja det fanns ju inga mobiler förr i tiden... 

Han frågade om han fick kyssa mej, och det kändes som världens mest självklara kyss där och då. Den var het, intensiv och det sjöng till så där gött ni vet i hela kroppen... Han var tårögd då vi skildes åt, sa att han var så tacksam över att ha fått vara med mej hela dagen.
Jag vinkade av honom och gick sen till mitt tåg...
Gud vilken dag... Helt galet...

3 dagar senare kom jag hem till Sverige...

Och då jäklar i min låda... 😉







Likes

Comments

Jag skulke åka hem till Sverige efter 9 månader i Italien. Jag var 17 år och hade inte sett min familj alls...
jag jobbade som bartender/servitris 10 timmar om dagen, 7 dagar i veckan... jag var ledig om det var dåligt väder... och det var det 2 dagar den sommaren.
Jag tog tåget till Milano och skulle invänta mitt tåg hem med en dags shopping i Milano, då tåget gick först på kvällen.
Jag startade med en rejäl god frukost för mej själv i lugn och ro i en bar på stationen. Baren var stor och rätt öde sånär som på nån ensam man här och där... Jag satt och kollade vart jag skulke börja... visste att jag vilke hitta skor och väska... och örhängen. Jag satt länge och planerade min dag i shoppingens mecca och bad till slut om notan...
Servitören, en äldre man, säkert i 60-årsåldern, log brett och sa att nej, det var redan betalt...
Jag sa lugnt att nej, jag har inte betalat, men han bara log vidare, nickade åt sidan mot en man som satt ensam längst in i baren ensam, med en caffe och läste...
Det är betalt fnissade han.
Å nej, hjälp... vad gör jag nu tänkte jag och skallen jobbade för fullt och jag kände hur hjärtat slog extra  fort...
Jag satt som fastklistrad i stolen och hoppades på att han skulle gå, så att jag slapp resa mej och vara tvungen att gå fram och tacka...
Till slut vek han ihop sin tidning, reste sej och kom fram till mej och sade:
Hoppas att frukosten smakade.
Ja tack svarade jag lite generat.
Jag log blygt och jag fick ett vänligt leende tillbaka, han önskade mej en fin dag och gick sin väg.
Jag andades ut och mitt ansikte fick tillbaka sin pepparkaksbruna färg igen! Jisses, jag log för mej själv, sneglade mot servitören som blinkade åt mej, log retfullt och önskade mej en fin dag han med.
Jag väntade en liten stund till så att jag var säker på att den stilige mannen i enormt tjusig skräddarsydd kostym, ca 25 år kanske, skulle ha hunnit iväg!
På den tiden var trappen på stationen i Milano väldigt stor och bred, jag gick ner mot bussarna längs sidan på trappen, och hade väl kommit halvvägs när jag hör snabba steg uppifrån andra sidan, någon sneddade trappan rakt mot mej... ånej...
det var han... hjärtat slog ännu snabbare! Men herregud vad vill han mej?

Nu börjar en typ liten "ASKUNGESAGA



Likes

Comments

Ni som läst mina inlägg...
Ni har säkert förstått att det är mycket skit från barn och ungdomen som har gjort mej till den jag är idag. Men det är inte förrän nu efter skilsmässan som jag själv har börjat lägga ihop alla händelser och förstå sambandet...
Jag har viftat bort våldtäkter och sagt till mej själv och andra att det var då... jag har inga problem med det längre.
Jag har lurat mej själv så in i norden och nu då jag vet bättre, så förstår jag mer och mer varför jag är som jag är och varför jag gjort som jag gjort i mitt liv... Allt hänger ihop.
Det här med att inte känna sej älskad, värdefull... Inte känna tillhörighet.
Jakten på att tillhöra någon, att någon ska vilja ha mej kvar har varit hemsk. Jag har desperat letat efter någon som älskar MEJ!
Och det har inneburit ett kärleksmissbruk... Jag har tidigare kallat det sexmissbruk, men har omvärderat det ordet efter att ha haft ett förhållande nu efter skilsmässan med en galen sexmissbrukare som höll på att kosta mej livet förra sommaren.
Nä... kärleksmissbrukare låter bättre, för jag ville aldrig någon nåt ont! Jag gjorde bara allt för att bli älskad!

Jag gissar att om nu något gammalt ex råkar läsa detta, och det är många, så kan han nog le och tänka att jag var lite för mycket, och det kan jag ha varit kanske. Men jag är en godtrogen prick som tror på det som sägs och lovas, och när allt visar sej vara en lögn så har jag haft svårt att släppa taget och acceptera det faktum att han inte heller ville ha mej...

Varför är det så svårt att älska Evalena?

Alla säger att jag måste lära mej att vara ensam, lära mej att älska mej själv... Först då är jag redo! Men det är ju när jag har någon att älska som jag älskar mej själv, så det är en hopplös situation. Jag vill inte leva själv, jag vill älska, jag är kär i kärleken, jag är en sån person som älskar att pyssla om och skämma bort den jag älskar! Och Fysisk närhet är så viktig! Jag mår dåligt utan det.

(Det blev mycket av ordet "älska" i detta inlägget...

Just nu älskar jag... och återigen är det en utmaning... Jag undrar om det är så att jag dras till män som inte gör det lätt för mej! Är det mitt Karma? Ja kanske är det så att jag drar till mej krångel?

Jag får fundera på det😉


Likes

Comments

Jjag hade bott i Italien i ett år drygt då det var dags igen. Återigen fick jag ta mej igenom det på egen hand...
Mauro som jag var förlovad med skulle troligtvis gjort sej olycklig om han fått reda på det.
Vi var ett härligt gäng som höll ihop där nere i Alassio. Så underbart härliga vänner och beskyddare! Ja, beskyddare...
Jag var ung, vacker svenska och väckte uppmärksamhet! Vörst var det nere på Sardinien där Mauro kom från... Undrade nästan om de aldrig sett en svensk blondin brun som en pepparkaka förut!
Hursomhelst så frågade den här killen som var vän till en god vän om jag ville följa med honom till grannstaden, till en liten vinkällare som hans vän hade.
Det var en helt sagolik plats, som en inredd större jordkällare nästan och vi satt väl ca 8 personer runt en gammal trätunna i mitten, källaren var så där härligt pittoreskt italienskt inredd med den traditionella chiantiflaskan försedd med stearinljus. Vi drack vin, åt härliga ostar och charkuterier, någon spelade gitarr och vi sjöng! en fantastisk upplevelse!
Killen var otroligt rolig och trevlig och korrekt! Han visste att jag var förlovad och allt. Men så i bilen på väg tillbaka på natten så ändrades allt...
Plötsligt stannade han bilen och började tafsa och försöka kyssa mej...
Jag bad honom sluta och trodde väl att det bara var ett litet försök till nojs...
Men han blev ivrigare och ivrigare och jag stretade emot och han blev hårdhänt...
Det slutade med att hans hand tryckte upp mitt ansikte mot bilrutan, hans underarm tryckte min hals så jag knappt kunde andas, och hans händer slet sönder min blus och för andra gången i mitt liv blev jag grovt utsatt... jag tvingades till oralsex... det gick ju inte att "ta" mej i en liten fiat 500...
Åååh vad jag önskar att jag var lite kaxigare den gången... Då hade han garanterat sjungit i falsett nuförtiden!
Jag minns att jag nästan spydde och jag grät hejdlöst.
När vi kom tillbaka så bara lämnade han mej utanför min dörr och satte gasen i botten... och där stod jag, liten, smutsig och skamsen... Jag såg honom aldrig mer tack och lov. Jag grät, duschade och slängde den trasiga blusen, och än en gång kom känslan av att bara vara till för en sak, att förbrukas... ingen vill ha mej...
Jag behöll det för mej själv... Hade jag sagt nåt till min älskade Mauro så vet jag att killen inte skulle ha sjungit i falsett... han hade inte någonsin sjungit mer...

Jag var så ledsen för vår gode vän som jag vet aldrig hade låtit mej åka med den här killen utan att till 100% litat på att jag var trygg... Han skulle aldrig ha förlåtit sej själv... En ännu trasigare Evalena teg... bet ihop... och fortsatte sin röriga väg genom livet..


Likes

Comments