Detta senario utspelade sig igår. I en klädbutik. Ospecificerad ort. Tid: oviktig.

Barnen pratar med varann och hittar en våt pöl samt lera på golvet.

Elsa: Mamma! Det är bajs på golvet!
Jag: nej det är inte bajs, det är lera.
Ungefär här kommer en äldre kvinna och kollar bland kläderna där vi står.
Wilmer: *fniss fniss*
Elsa: jo det är bajs.
Kvinnan kväver sitt skratt.
Wilmer: vems bajs är det då Elsa?
Elsa: Novas! (Kusin till barnen)
Wilmer: Nova har ju inte ens varit här idag!!
Elsa: jo!
Kvinnan börjar skratta sig harmynt.
Och jag vill bara sjunka genom golvet..

  • 9 readers

Likes

Comments

Detta är ungefär som att skriva ett CV, right? Lika prestationsångest laddat.
Lika nagelbitande svårt. När det väl är färdigt har man höjt alla sina kvalitéer till skyarna, suddat ut sina mindre bra egenskaper och övertygat alla om att man är exakt så bra.. Jag skippar det. För så bra är jag inte..

När jag nu ska börja blogga igen, för femtielfte gången(?) så ska jag göra det på riktigt. Huh.

Jag lever väl egentligen helt vanligt, oglamoröst vanligt familjeliv. Med 2 barn och 1 make. 1 hund och 4 katter. På landet till råga på allt.

Hoppas att ni kommer att läsa och roas, skratta och gråta med mig (nåja)





  • 7 readers

Likes

Comments