Header
View tracker

Hej på er!

Jag får börja med att ursäkta mig för att inte bloggat på en vecka.

Sedan så är jag något rejält arg.....

Igår så hade jag gymmat och gick ut för att ta min moppe hem. Självklart så startar den inte och jag står där och försöker kicka igång den då batterit har dött. Samtidigt som jag står där skit arg och stressad för att jag skulle passa en tid därefter. Nemen då går bara folk förbi GÅENDES 2 meter ifrån mig medan jag står där och kämpar för fullt. Det är ungefär 14 pers som bara går förbi. Det frågar inte "hur går det?" Eller "behöver du hjälp med något?" Inte en enda sa ett ljud. Vet ni var det värsta är? Att det är vuxna människor och att det var folk som kunde stå och bara titta i 15 min och små skratta. Allt detta utan att fråga om en hjälpande hand!!??

Efter 30 min så kom min älskade pappa iallafall.. Stackarn som fick sitta med mig i bilen påvägen hem. För jag var inte glad kan jag säga. Visst att moppen inte starta, men snälla ingen jävel brydde sig...

Idag är min fot blå och svullen på undersidan för jag stått och kickat i 30 min.

Min mamma fråga varför jag inte har några gränser för att plåga mig själv och fortsätter kämpa? Då kan man undra vilka jävla gränser samhället har när man är så känslokall?

En hjälpande hand skulle vara trevligt!!!

// En arg Felle

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hejsan allihopa!

Hur är livet? Jo mitt är helt kaos men det ingår väl i planerna.

Jag tänkte ta upp det där med dåligt självförtroende, då jag kan koppla mig själv dit.

Det var längesen jag såg mig själv i spegeln och kunde säga. "Du ser bra ut". Frågan är om det ens hänt..... Typ aldrig.

Att ha dåligt självförtroende speciellt hur du ser ut är något som du lär dig leva med. Du lär dig prata bort ditt utseende, du lär dig att tänka bort de fina orden du får om din kropp och ditt utseende. Du lär dig helt enkelt leva med att aldrig le mot dig själv i spegeln.

Det är så du lever med det. Du tvekar alltid om du ska bada eller inte. Du tvekar om du kan klä av dig kläderna framför en kille utan att han måste vönda bort huvudet. Det är så jag lever i mina egna tankar.

Det kanske låter överdrivet eller hemskt. Men det är sant och det är så det är.

Jag pratar inte bort det fina orden som sägs om mig med flit. Utan det är något jag ständigt kämpar med att kunna ta åt mig.

En dag hoppas jag att jag kan ta åt mig de fina orden. Men den dagen är inte idag.

// Felicia

Likes

Comments

View tracker

Hej hej på er!

Hur mår ni? Själv har jag varit sjuk sen i torsdags så de är rätt segt måste jag säga. Men men som tur finns det folk som ger mig glädje ändå.

Det kom upp ett samtals ämne idag på middagsbordet. En sak som jag faktiskt tänkt rätt mycket på.

Hur ofta säger du hej till personen som går förbi dig i mataffären eller hur ofta säger du hej till grannen? Här i Göteborg iallafall så säger man nästan aldrig hej. Jag tycker det är rätt sjukt, hur mycket ska det behöva krävas för att få ur sig ett litet hej?

Jag har grannar som många andra har. Jag säger ofta hej och ger ett leende då jag går förbi dem. Det gör jag med ren respekt. Men frågan är, hur ofta får jag ett hej och ett leende tillbaka? Typ aldrig. Vad är det för respekt? Hur svårt kan det vara att slänga ut sig ett hej? Seriöst!

Det är något jag blir så otroligt trött på. Hur svårt kan det vara att le och öppna käften? Är folk så instängda så är det banne med synd om människan.

Tänk vilket samhälle vi skulle ha om man då och då sa hej till personen som man mötte på gatan en sen kväll. Tänk vilken trygghet personerna i samhället skulle bidra med om man ändå kunde ge ett leende.

Hur skulle du själv känna om du fick ett leende istället för en kall blick? Erkänn man skulle känna sig lugnare, tryggare och känna mer glädje.

Så snälla, säg hej till dom i skolan, på din gata eller någon du möter ensam på kvällskvisten.

Ett leende kan betyda mer är något annat.

// Felle

Likes

Comments

Jag har fått många önskningar om en frågestund. Så här kommer frågor från alla olika människor, där jag försökt svara på frågorna så gott som möjligt. Jag har dock rensat ut några frågor och resten av frågorna får jag ta i ett annat inlägg :)

1. Om det blev krig skulle du kunna lämna dig familj då? För din egen framtid.

Det beror på om de fortfarande är vid liv eller inte. Jag skulle inte lämnat dem om jag fortfarande kunde hjälpa någon av dem eller rädda deras liv. Men om det inte fanns något att göra så skulle jag försökt kämpa själv ja.

2, Skulle du kunna göra abort?

Om jag har blivit våldtagen eller vet att barnet inte kommer få ett bra liv eller bra uppväxt om de kommer nu så skulle jag kanske kunna göra det. För jag tycker att det viktigaste för ett barn är att få en bra uppväxt och komma till ett liv där det är värt att leva. Men jag är egentligen emot abort om det inte gäller kris. Sedan vill jag inte ha barn innan jag tagit studenten. Men allt går väl att lösa :)

3,Är du kär just nu?

Hmm.. Nä jag är inte kär än iallafall då känslorna inte blivit så starka. Men jag är väl intresserad kan man säga eller något.

4.Vilken hamburgekedja väljer du?

Jag är ju så töntig när det gäller sånt. Men jag är alltid för originalet. Så det blir ju MC då.

5.När fyller du år?

29 Juni, glöm inte det ;)

6.Varför är du så svårflörtad?

Haha, är jag det? Jajo det är väl svårt att få min uppmärksamhet på de sättet säger många. Men jag stänger ofta av mina kärlekskänslor, kan bero på det kanske.

7.Skulle du kunna ha ett distansförhållande?

Jag har haft ett så ja det skulle jag kunna. Men det är väl inte det lättaste skulle jag säga, så det är inget jag föredrar mest. Och det beror såklart inte på personen utan den stora saknaden som blir svår ;)

8. 3 saker du inte skulle kunna leva utan?

Mobilen, mat och min säng.

9. Har en kille varit otrogen mot dig?

Inte vad jag vet iallafall. Men sedan så finns det alltid fuckboys såklart.

10. Har du varit otrogen mot någon?

Nej det har jag inte varit och kommer inte att vara.

11. Hur många förhållanden har du haft?

Jag har haft 1 så kallat seriöst.

12.Hur lång är du?

Jag är typ 161 cm.

13. Vem är du i klassen och skolan?

Hahah, detta bör man ju fråga dom i klassen. Men jag skulle väl säga den som syns och hörs. Teaterapan eller klassens clown kanske?

14. Är du duktig i skolan?

Hahah tro det eller ej men mina betyg har börjat stiga mot toppen.

15. Har du mest tjej eller killkompisar?

Jag har mest killkompisar.

16. Har du många så kallade fiender?

Fiender och fiender.. Det är klart jag har folk som ogillar mig.

17. Har du gjort något olagligt någon gång?

Inte mer än vad en annan vanlig ungdom har gjort.

18. Har du någon crush?

Maybe babe.

19. Planer för sommaren?

Jag ska resa till Grekland 2 veckor med familjen. Sedan så fick jag precis reda på att jag ska sommarjobba i 3 veckor vilket var väldigt önskat. Sen så ska jag passa på att träffa vänner som bor långt bort och umgås med mina vänner. Sena sommarkvällar är aldrig dumma. Sommaren är ju det bästa.

20. Vem kan du säga allt till/ vem vänder du dig alltid till när du mår dåligt?

Jag har några stycken otroligt nära vänner som jag berättar allt till och ofta vänder mig till. Alla mina kompisar är väldigt trogna och hjälper mig när jag behöver. Jag är även väldigt öppen av mig. Så det är sjukt svårt att välja. Men jag säga några nära och kära. Julia, Hampus Matilda. G Mathilda. K, Pia, Elias och Henke. Även Linus och Danne hjälper mig mycket och ger mig stöd. Sedan så finns det massa mer. Mina systrar vänder jag mig även ofta till. Dom vet helt enkelt vilka dom är <3

21. Någon du saknar väldigt mycket?

Jag saknar min kusin Mathilda Karlsson väldigt mycket just nu. Hon bor i Stockholm tyvärr :(

22. Favorit mat?

Jag tycker om tacos och kött äter jag mycket.

23. Något du inte kan äta?

Daim, banan, svamp, oliver, fiskbullar och blodpudding.

24. Vem ringde du senast?

Rebecca, min syster. På tal om henne, glöm inte att checka hennes blogg http://nouw.com/bess

25. Har du blivit sydd någon gång?

Japp jag har 5 st ärr på benet och ett i läppen. Så har blivit sytt på 6 olika ställen.

26. Vem gjorde senast något speciellt för dig?

Oj, vad svårt att komma på. Men det vart nog Julia och Matilda som gjorde något speciellt för mig.

27. Är du blyg?

ÅÅ näää.

28. Varför tycker folk du ibland är kaxig? Fattar inte det, haha.

Jadu... Jag vet inte. Jag kan väl kanske vara lite dryg ibland. Sedan säger jag oftast vad jag tycker och tänker. Sedan blir jag väldigt kaxig när jag är arg.

29. Hur får man dig på fall?

Hahah hmm... Hur får man mig på fall? Bra fråga. Men man måste vara charmig och acceptera mig för den jag är. Visa tillit osv.. Men om man har den charmiga sidan så är det ett stort plus att få mig på fall.

30. Din drömkille?

Utseendemässigt? Då är det brunt hår, fina ögon och leende. Sedan längre än mig. Personligmässigt? Humor, glad, fötterna på jorden, charmig, omtänksam och romantiskt.

31. Hur hinner du med allting du gör på dagarna?

Hahah det undrar jag med ibland. Personen som ställt denna fråga tänkte nog på att jag är en väldigt aktiv person. Jag rider nästan varje dag, jag gymmar några gånger i veckan, jag tränar självförsvar och samtidigt umgås mycket med mina kompisar och familj. Sedan har jag även plugg på detta. Men som sagt, hur hinner jag allt? Jo jag antar att om man vill något så hinner man alltid.

32. Vem raggade på dig senast?

Oj hahahah, vart går gränsen till raggning? ;)

33. Vem pussade du senast?

Matilda Gobbert tror jag,

34. Vem sa du "jag älskar dig" till senast?

Min lillasyster.

35. Vad är du bra på?

Rida, snowboard och deepskit.

36. Vad suger du på?

Att sjunga och hålla på med musik överhuvudettaget. Gränsen går vid att jag lyssnar gärna på musik.

37 Litar du lätt på folk?

Jag försöker iallafall. Folk märker nog väldigt lätt att jag gärna testar dom väldigt tidigt då jag tycker tillit är det viktigaste i alla sorters relationer. Men jag litar nog inte så lätt på folk nej.

38. Viktigaste i ett kärleksförhållande?

Tillit, accepterande, humor och glädje.

39. Något som är typiskt dig?

Att alltid skämma ut mig.

40. Har du ett andra hem?

Jag tillbringar mycket tid hos Julia. Hennes familj har även blivit som en andra familj för mig.

Tack så mycket för frågorna och hoppas ni blir nöjda med svaren. 

Puss&Kram 

/Felle

Likes

Comments

Hallå där alla härliga människor!!

Ja... Jag tänkte att jag skulle börja inlägget lite glatt iallafall. Jo för jag är något ordentligt rasande just nu. Helt ärligt, har folk ingen j**vla respekt alls?

Det kommer folk regelbundet till vårt härliga land Sverige. Vi försöker så gott vi kan att hjälpa dem. Vi har föreningar, flyktingsläger, skola, bidrag och vård. Vad mer kan man begära? Vi gör så gott vi kan. Vi hjälper andra länder och vi offrar våra liv för att hjälpa till på ett flyktingshem. De folk får mer pengar och hjälp än vad jag en vanlig 17 åring får. Jag ska förtydliga mig att jag tycker det är jätte bra att vi Kan hjälpa människor från andra länder. Själv skulle jag lätt vilja göra någon nytta och hjälpa till att rädda andras liv. Jag står med öppna armar.

Men det finns banne med en gräns. Och den gränsen såg jag totalt bli krossad idag.
Utanför nästan varje mataffär så sitter en utländsk man eller kvinna med sin plast mugg och ler så fint så.
Jag brukar ibland skänka pengar till folk då och då. Men de jag såg idag så vette f**n om man kan lita på något längre.

Det vart en snäll person som köpt en extra baguett till mannen som satt utanför affären. Han log snällt och personen åkte iväg med bilen. Han tog den där baguetten som han fått med kärlek och slängde den i papperskorgen. HALLÅ PAPPERSKORGEN. Då inser man totalt att han inte är ute efter kärlek eller någon mat så han kan leva.
Utan mannen är så otroligt respektlös och sitter där och ler sitt fina fina leende till varje person som går förbi. Han vill ha dom där pengarna så han kan ge de till sin chef. Han sitter där och tigger och vi svenskar är oftast väldigt snälla och lägger en slant.
Men vart går dessa pengar?
Till affärer? Prostituerade? IS?

Det kanske är dags att checka upp personerna som sitter där med sitt fina fina leende. För det verkar som den kärleksfulla personen inte gjorde någon nytta i slutänden utan kanske hjälpte till med något som ledde till något värre.....

Gränsen är nådd, jag är förbannad. Jag vill hjälpa folk som behöver hjälp att överleva. Inte för att göra världen sämre. Jag antar att du också vill det?

Hälsningar en arg Felicia!!

// Felle

Likes

Comments

Jag är en sådan där person som bli dömd regelbundet hela tiden. Jag är en sån där person som många inte förstår sig på. Inte förrän de lärt känna mig. Jag är otroligt trött på folk som dömmer personer i deras omgivning. Finns det någon värre än att inte få en chans att visa vem man är?

Folk tror helt ärligt att jag är dum i huvudet, galen och otroligt jobbig. Visst jag kan vara det, jag kan ta mycket plats. Men jag har gränser, jag har fötterna på jorden och är faktiskt väldigt målmedveten och känslosam tjej. Men som sagt, många kan bli rädda för den galna och sociala tjejen jag är redan vid första mötet. Folk kan bli lite rädda att jag kan ta en stor plats.

Men det är såhär, mina vänner idag förstod inte mig förrän de lärde känna mig. En kompis tyckte jag var jobbig, den ena tyckte jag tog för mycket plats och den andra tyckte jag var för galen.

Det jag försöker säga är att det är så sjukt viktigt att ge personer en chans. Visst alla passar inte med alla. Men en chans förtjänar alla. Hen kanske inte är din typ av kompis men det vet du inte förrän du gett personen en chans. Jag menar hur ska du annars veta?

Så jag kan passa på och ge alla mina kompisar kärlek här. Ni är otroligt underbara och jag tackar otroligt mycket för att ni tagit chansen att lära känns mitt rätt jag. Tack för att ni accepterar mig och visar vilka vägar jag ska gå till mina drömmar.

Puss & kram

Felle

Likes

Comments

Idag fyller min förebild år. Han fyller hela 65 år och det är min älskade farfar. Min farfar är en så stor entreprenör med ett sådant otroligt stort hjärta. Han har byggt sina mål och sitt liv från topp till tå. Han har gjort många drömmar till sanning. Det är vad mitt mål är i livet. Att skapa mina drömmar till verklighet och bli en entreprenör precis som han. Att kunna vara en affärsman med hjärtat på rätt plats är en guldvärd människa.

Han kanske blir pensionär idag men i hans huvud kommer han aldrig vara pensionär förän han ligger i graven. Han har lärt mig hur man ska tänka i livet och gett mig kraft att skapa mina egna drömmar till verklighet. Ett stort grattis till honom och en outfit bild på mig.

Inga drömmar är för stora... Sägs det ;)

Hoppas ni har det grymt

// Felle

Likes

Comments

Det vart en person idag som frågade "Felicia, vad är din största rädsla?".

Det vart något som jag fick tänka på lite.. Alla har någon rädslan antar jag. De flesta är väl rädda för att förlora någon nära och köra. Eller har jag fel? Den rädslan har jag självklart också. Det är en av de värsta sorgerna man kan känna.

Men jag har en sak som jag är rädd för och det är sjukhus. Det värsta jag vet är att kliva in i ett sjukhus. 

För två årsen så ramlade jag av min häst. Jag hamna i ett dike och mitt vänstra ben gick av i två delar. De fick inte tag på någon blodådra i armen och fick därför lyfta upp mig till ambulansen medans jag skrek i en gasmask.

Jag sov på sjukhuset totalt i en vecka instängd i ett rum med tre skrikande ungar. Någonstans i mitten av veckan opererades jag. Inte på sjukhuset jag sov på utan jag fick åka till ett helt annat sjukhus, där de skulle göra en vuxenoperation. De sa till mig att de skulle opera in en spik och tre skruvar.

Det börja med att de inte hittade någon blodådra innan jag skulle operas heller. De stod 5 st läkare på varje sida och stack nålar in och ut i min armar i en halvtimme. De gav sedan upp efter att ha halv misshandlat mig och gav mig ett annat sövmedel.

Innan jag åkte hem sa dem att detta kommer ta 6 veckor. Sedan är du uppe på hästen igen och kan röra dig som vanligt. 

Vi var på återbesök, de sköt fram läkning 12 veckor. De vart återbesök igen och de vart samma svar igen.... Jag tränade som satan med sjukgymnasten för att blir frisk. Dessa 6 veckor blev till 1 år innan jag kunde springa igen.

Inte nog med det... Helt plötsligt ringde läkaren min mamma och sa "Felicia ska opereras igen, spiken och skruvarna ska ut". Jag hade precis kommit tillbaka på banan igen också får jag reda på att jag ska operas för andra gången. Det värsta va att jag inget visste och jag får även reda på att jag haft fler skruvar i benet än vad jag trott. Jag fick även en blödning i ett sår efter sista operationen. Vilket de satte på ett hårt tryckförband för i 2 h utan några tabletter. Vilket ledde till att jag höll på ett svimma av smärta.....

Allting gick fel och när jag ser sjukhus tänker jag inte att det är till hjälp. Utan jag är rädd för att sätta en fot där inne.

Jag fick träna upp mitt ben åter en gång.

6 veckors smärta blev till 1 och 1/2 år...

// Felle 



Likes

Comments

Lever du ständigt i presentations ångest? Det gör jag med.

Ni som inte gör det, ni vet inte hur det är. Det är inte alltid lätt att tagga ner och chilla på livet. Även fast man dagligen hör att man behöver göra det. De där orden går in i ena örat och ut ur andra.

Vi som lever med presentations ångest är inte nöjda förrän man når sitt betyg i ett ämne. Vi är inte nöjda förrän vi står på en prispall i en tävling. Vi är även väldigt dåliga förlorare.

Men i vårt huvud så är presentations ångesten en stor del med allt vi gör.

Ja, vi blir arga när vi inte når vårt mål. Vi skyller allt på oss själva och stressar automatisk upp oss. Det enda som finns i ditt huvud är att du måste göra ditt bästa. Annars duger du inte. Det kanske är bra till en viss del. Jag menar om man satsar allt på de man vill vinna, övervinna eller klara av så klarar man till slut det.

Men det finns negativa delar också. Man har onödig stress, ångest och självkänsla att hantera. Därför kan självförtroendet stiga från topp till tå. Du lägger som sagt skulden på dig själv och du duger inte längre när du ser dig själv i spegeln.

Så om vi blir känslosamma, otrygga eller arga för onödiga saker så är det oftast vår presentations ångest som spökar.

Jag ville ta upp detta för folk som inte lever med detta vet inte hur det är att ha denna känslan. Detta är förklaringen jag kunde ge.

Om du har höga mål så har vi ännu högre mål.

// Felle


Likes

Comments

Jag har hört många historier i mitt liv precis som många andra har antar jag och jag vill bara säga detta rätt ut nu. Man lyssnar för det mesta på massa historier, man tycker synd om personen och sen går vidare i livet. Men man tänker inte på konsekvenserna där efteråt. Vad kan jag göra för skillnad? För idag i detta samhälle så tänker man för det mesta att det är”vanligt”. Det är så samhället är uppbyggt. Då är frågan, hur ska ett samhälle vara uppbyggt egentligen?

Som jag sa tidigare så har jag hört flera personer bli mobbade eller kränkta, speciellt som barn. Men vad gör vi som står bredvid och ser allt detta? Jag tror alla har sett någon bli kränkt, mobbad eller illa behandlad någon gång. Men vad gjorde du som såg detta? Sprang därifrån? Låssades som du inget såg? Eller du kanske bara log och tyckte allt var helt okej?

Hur många gånger reagerar du när någon får en elak kommentar? Eller hur många reagerar du när man ser någon sitta ensam på en bänk i skolan?

Jag kan säga såhär. Jag är så otroligt trött på att folk inte vågar stå upp för andra som inte klarar av att stå upp för sig själva.Tänk dig själv att varje dag hör att du är tjock, ful, smal, bög, slampa osv.. Eller tänk dig själv att sitta ensam varje rast och aldrig få uppmärksamhet överhuvudet taget. Ibland kan det kanske till och med räcka med ett ” hej, hur mår du?”.

Tänk dig att du står i en tunnel, du är ensam och hör bara ett eko om och om igen. Ekot som berättar hur dålig, ful och värdelös du är.Det tränger sig in i ditt huvud mer och mer. Detta kan pågå i flera år, samma eko om och om igen.

Eller tänk dig känslan att bli nertryckt under vattnet och aldrig få luft eller någon syn i vädret. Den känslan att aldrig synas eller höras. När du inget kan göra för du är osynlig för alla andra.

Det kanske är dags att börja tänka sig för vad man säger och börjar se sig om och påverka de som sker. Vi alla vet att mobbning pågår alldeles för mycket, varför då gå förbi personen som sitter ensam på bänken? Eller varför bara se på när du hör något kränkande ord?

Öppna munnen och påverka.

För hur vill vi egentligen att samhället ska se ut?

// Felle

Likes

Comments