View tracker

Jag tycker de är skönt att vara själv, det är inget jag brukar ha svårt för. Älskar att sitta och dagdrömma eller bara vara i nuet och njuta av tystnaden. Åkte till Lysekil i onsdag för att komma iväg efter operationen. Jag åkte hit för att jag älskar havet men jag mår för dåligt för att kunna njuta av det fina. Jag ångrar inte att jag åkte för samtidigt mår jag bog bättre än om jag skulle vara på någon annan plats dagarna som har passerat. Men när jag mår såhär dåligt är de jobbigt att vara själv. Trodde inte att de skulle bli såhär illa efter, men det blev det. Har klarat mig genom många smärtsamma saker men att ha konstant ont runt och i ögonen är galet jobbigt. Jag är alldeles öm. Det är jobbigt att titta och varje gång jag blinkar gör de extra ont. Och ni vet själv hur många gånger man blinkar. Jag äter både morfin och andra smärtstillande tabletter men det gör för ont för att ta bort alla smärtor. Mina ögon är svullna från ingreppet och pågrund av att jag gråter varje dag.. Jag har precis packat ihop mina väskor för att åka hem till mina föräldrar när solen gått upp.

Hoppas ni sover gott. 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

​Hej på er, hoppas ni mår bra <3 
​Det var ett tagsen jag skrev nu, har verkligen saknat skrivandet. Men det har varit mer än fullt upp det sista.

​Tidigt imorse åkte jag och Jessica till Stockholm. Äntligen lite tid med den sköna pinglan! Vi har strosat omkring på stan hela dagen och nu är vi på hotellet och gör oss redo för kvällen. Vi ska på konsert, JUSTIN BIEBER!! 
​Det är så skönt att komma ifrån stressen, men jag har ingen annan att skylla på än mig själv. Är så bra på att tacka ja till saker osv.. Därför är det så skönt att åka hemifrån och inte ha nån tidspress på sig. 

Hoppas ni får en fin fredag!

Likes

Comments

View tracker

Jag har förmågan att tänka väldigt mycket. Har svårt att vara i nuet när jag inte mår bra. För drygt en månaden fick jag ett bakslag och blev sjukskriven på heltid i nästan tre veckor och jag är fortfarande inte frisk, har så dåligt immunförsvar att jag åker på det ena efter det andra. I helgen har jag varit sängliggandes med ögoninflammation, feber och ont i kroppen. Det är jobbigt att vara sjuk i en värld där det känns som många inte tror på en. Det har aldrig synts på mig när jag mår fysiskt dåligt. Ibland är det skönt att det inte syns, men ibland önskar jag att jag ser ut som jag känner mig..
Jag trivs ganska bra i livet där jag är, men ändå finns det en annan plats jag vill vara på. Jag trivs jättebra med mitt jobb och mina kollegor. Jag har aldrig känt mig såhär hemma någonsin som jag gör i min fina lägenhet här på Nygatan i Alingsås. Jag har verkligen nära till allt. Och det som ligger mig närmst hjärtat är alla fina människor jag har runt mig. Är så tacksam för alla jag har vid min sida. Trots allt jag har här hemma så vill jag till Felicia i Spanien. Jag har känt henne sen jag var liten. Det gör ont i mig så stor är saknaden till henne. Hade jag haft ekonomin skulle jag inte fundera en sekund. Jag skulle säga upp mig på jobbet, säga upp min lägenhet och sälja bilen och köpa en enkelbiljett. Tänk att komma till en varm plats där det inte finns någon stress? Just nu är det allt jag tänker på. Jag har varit sjuk sen jag var 12 år. Det är 11 år. Lång tid. Jag är fortfarande sjuk för att jag har stress i min kropp. Stress jag inte kommer komma ifrån. För det är så samhället fungerar här. Det spelar ingen roll om man lägger märke till folk på jobbet, på stan eller när man handlar. Det är stress överallt. Det är så mycket stress att folk inte ens själva lägger märke till det. Hemskt. Därför drömmer jag om att flytta till Spanien och ta dagarna som dom kommer, kanske jobba i en bar eller hitta något annat jobb. Att åka iväg och bara vara, bara vara i nuet. Åka till en plats där man inte känner någon, hur skönt? Tidigare hade det skrämt mig, men inte idag. Om jag tänker efter så känns det verkligen som rätt tid i livet, jag är 23 år. Om inte nu, när?

Likes

Comments

​Godmorgon. Igår var mamma och pappa här med kantareller. Älskar smörstekta kantareller, vilket blev min frukost idag. Visst ser det gott ut? 

Hoppas ni får en fin söndag!

Likes

Comments

I kväll har jag varit hos älskade Julia. Min bästavän sen sex år tillbaka. Det är hennes katter på bilden, Dagmar och Olga. Jag och Julia träffades på gymnasiet i Göteborg första gången. Hon bodde i Nossebro och jag i Sollebrunn. Jag fick en perfekt tågkompis. Varje december såg vi på julkalender på väg till skolan och det var skönt att inte komma sent själv till lektionerna när tågen var sena. Vi gick på Burgården tillsammans. En gymnasieutbildning inom hår, makeup, fransar och naglar. Vi brukar säga att vi lekte oss genom gymnasiet för att tiden gick så fort. Mycket bus och skratt inblandat. Vi jobbade alltid i team och vi kom långt på det. Det var tre bra år.
Nu bor vi ÄNTLIGEN i samma stad. Fem minuters gångväg mellan varandra. Något som många bara drömmer om. Julia är min inspirationskälla här i livet. Jag mår så bra av den människan. Vi blir så peppade av varandra, peppade till livet. Varje gång vi träffas blir saker som känts omöjliga plötsligt möjliga. Hur fantastiskt? Det är skönt att ha en vän som man delar både dom bra sakerna med och dom jobbiga bitarna här i livet. Det är mycket man har inom sig som inte alltid är så lätt att prata om.. Trots att vi är på olika ställen i livet känns det ändå som vi står på samma trappsteg. Som jag nämnt tidigare känner jag mig som typ fem år äldre än vad jag är och det känns som Julia också är där. Vi har lärt oss mycket på allt vi gått igenom och vi har växt mycket i både framgångar och motgångar. Därför tror jag att vi känner oss äldre för vi ser saker som lärdomar och inte misstag eller att vi slösat våran tid på något/någon. Utan vi lärde oss faktiskt något på vägen.

Jag är verkligen tacksam för den vänskapen vi har.
Tack för i kväll Julle, du är bäst!

Likes

Comments