Header

Kvällen jag och Henke träffades hade jag ett par höga jeans och en kort topp, alltså en superkort(!) topp. Det fanns ju en tid när man kunde det, faktiskt. Samma topp har fått agera amningsbh varenda natt i flera månader (livets vändningar alltså). Även om jag slutat amma så har jag vant mig vid att sova med den där jäkla toppen. Brösten försvann ju i takt med mjölken, ni som vet ni vet, så jag behövde en ny i storleken mindre... Hittade denna på HM's hemsida för en hundring och kunde inte motstå! Sök på "mjuk bh grå" så kommer den upp där någonstans.

Idag har vi bara myst runt i mjukiskläder, lekt lite, gungat, lagat mat och såklart ett eller tre avsnitt av danska paradise hotel. Imorgon får vi finbesök från Växjö så jag tänkte visa dem öppna förskolan och innan det ska vi nog hinna med en fika minsann! Tänka sig att man skulle hitta nya vänner på internet, facebookgrupper är bra att ha!

Likes

Comments

Tre julklappar från mormor/mamma till Sigge, kulbanan är en klar favorit! Det finns ju en massa fördelar med att köpa leksaker i trä men här kommer en nackdel: testa banka svarta leksaker mot ett vitt bord. Japp.

90% av leksakerna vi har här hemma kommer ju från Fred och resten fick han i julklapp och de är av trä. Hade det inte varit för att Sigge har typ 55 saker från eBay som fraktats över halva jorden för typ 7 kronor så hade jag kunnat säga att vi börjar få ett helt annat miljötänk här hemma haha. Både återanvänder och köper miljövänligt! Tyvärr är ju de roligaste (läs: de som låter mest) leksakerna för en som är lite större än Sigge av just plast men än så länge går det ju bra!

Kulbanan kommer HÄRIFRÅN, pandan hittar ni HÄR och plocktornet finns bl.a. HÄR.

Otippat att de är svart/vita va?

Likes

Comments

Hej/godmorgon/hallå/hej. Vaknade till detta och bestämde att jag och mitt bleka nylle måste passa på att vistas ute när det är sol. En promenad får det bli tänkte jag och gick ner, kollade på termometern och såg "-9,4" HAHA. Vi stannar inne. Åt frukost och Sigge fick testa rivet päron, 5/10 skulle jag nog tro att han gav det i betyg. Men allt för att få igång hans mage som krånglat i över 2 månader nu. Vi har testat katrinplommon, messmör, rapsolja, päron, lactulos, övermogen banan och kiwi. Ingenting funkar. Tydligen så är vissa barn hårda i magen tills de börjar röra på sig mer (gå), så vi får hoppas att det inte blir värre än såhär för han verkar inte lida av det mer än när vi ger resulax. Nähe, kanske ska passa på att borsta tänderna och kissa när lilleman ändå sover. Ha en fin vecka!

Likes

Comments

Söndag och snart dags att sova. Sigge vaknar ju mycket tidigare nu än innan, fortfarande rimlig tid så jag ska inte klaga. Min älskade egentid har ju dock varit typ mellan 23-01 och den försvinner nu. Jag ska försöka somna innan 23 varje kväll så är jag pigg när Sigge vill upp. Som alltid börjar man ju på en måndag så idag skippar vi det hehe.

Idag var vi ute i det fina vädret, fick upp Sigges gunga och den var verkligen uppskattad! Synd att det var så kallt ute annars hade han nog velat sitta kvar där hela dagen. Inte hela kanske men ni förstår. Vi lyckades även bygga ett hockeymål. Det tog sin lilla tid och det krävdes blod, svett och tårar. Men vi fick ihop det! Sen ville Henke ha straffläggning med hockeyklubba och puck. Jag sa nej. Åkte istället upp till Lindas och Antons soon-to-be-helt-färdiga hus och kikade in, och wow det kommer bli så fint! Hann även FaceTimea med gammelmormorn, äta tacos och kolla ikapp farmen. Alla som känner mig kan väl bara tänka sig hur irriterad jag blev när *obs spoiler*








jävla Robban fick va kvar.

Mössan är såklart ett par månader gammalt "jag tar en storlek större så kan han ha den längre"-köp, dumt.

Likes

Comments

Det blev en sväng till biltema för att köpa krokar så vi kan hänga upp Sigges nya gunga han fick av Moa och Pontus! Henke är på fotbollsträning nu och sen skulle de träffas igen och, äta, tror jag. Så nu funderar jag på om vi skulle ge oss på att få upp de där skruvarna själva så vi kan inviga gungan innan det blir mörkt! Lite godis på city gross och som 82% av gångerna vi är där; en ost- och baconkorv. Nu sover Sigge och jag ligger bredvid, skönt med en liten eftermiddagsvila. Tänkte beställa en mössa till honom, men vet inte vilken storlek, får kika i boken från BVC!

Likes

Comments

Wow! Tack för all omtanke igår, ni är helt fantastiska.

Nu inväntar vi Johanna som ibland får jobba extra på helgerna men då också får en ledig vardag som vi har turen att få hänga med henne på! Det är fredag och det blir en helg hemma i Ljungby. Jag tänker mig pyjamas och ganska mycket godis.

Igår efter min kaosmorgon så ställde jag ju in dagens planer men efter att ha andats djupt i fyra minuter ångrade jag mig igen och så blev det en heldag hos Sandra! Fem mammor, fem barn och en skitstor hund som jag kunde visa för Sigge (på avstånd och med en glasvägg emellan - såklart hehe). Livet som hundrädd. Supermysigt som alltid! När jag kom hem dröjde det bara några minuter innan även Henke anlände för att ta med Sigge till Moa och Pontus. Jag fick 2 timmar för mig själv, kunde städa och plocka lite helt ostört, så himla skönt! Trevlig helg kompisar!

Likes

Comments

Morgonen den 5 maj ungefär 30 minuter efter att jag vaknat på morgonen kände jag att något inte stod rätt till. Jag var inne på min tredje dag över tiden med Sigge. Det krampade i magen, som värkar, fast oavbrutet och på ovansidan. Alla mina tankar om att packa det sista, sminka mig och plocka undan allt här hemma var som bortblåsta. Efter ett samtal med förlossningen tog jag bara på mig närmsta klädesplagg och gick raka vägen ut till bilen. Jag fick smärtlindring som inte hjälpte, jag såg oroade barnmorskor, en efter en kom in men ingen som visste vad som var fel. Tre timmar senare var smärtan borta, smärtlindringen var dessutom ute ur kroppen så det var inte av den anledningen. Vi trodde vi skulle få åka hem men istället kommer en läkare in, ställer sig vid mig, lägger en hand på min axel och förklarar att jag drabbats av HELLP syndrom.

När hon snabbt försökte berätta vad det innebar hörde jag bara att hon nämnde havandeskapsförgiftning och det har jag ju läst om innan. Det är ingen fara tänkte jag. "Vad säger du om kejsarsnitt?" Frågade hon. "När? Idag eller imorgon?" Frågade Henke tillbaka. "Inom 30 minuter ska det vara gjort" svarade hon och så var det igång. 18.27 var han ute, sen syddes jag ihop igen och låg några timmar på IVA. Trots att jag inte kände mina ben, inte kunde svälja en klunk saft och hade svårt att röra mig så tänkte jag att jag skulle välja kejsarsnitt framför vaginalt alla dagar om året. Allt kändes bra.

Testerna de gjorde på mig verkade inte lika bra. Pulsen var skyhög, i fem hela dagar. Mina blodvärden var inte som de skulle men återigen visste ingen vad felet var. 2 alvedon och 1 ipren brukar man få efter ett kejsarsnitt, olika ofta beroende på när och har långt efteråt såklart. Jag fick ingen Ipren, jag fick morfin istället men ingen berättade riktigt varför. Tillslut blev vi hemskickade, jag fick order att äta järntabletter och då skulle det gå över. Och det gjorde det ju. En vecka senare var pulsen nere på det normala. Sen var det ingenting mer med det. Jag har ju googlat HELLP syndrom lite för många gånger och försökt hitta svar bland andra drabbade jag sökt upp på facebook. Den stora gruppen "HELLP SYNDROME SURVIVORS" fick mig att förstå att HELLP inte är någon vanlig havandeskapsförgiftning, de kallar oss "överlevare" och så började jag självklart googla statistik på hur många procent som verkligen far illa av det. Det skulle jag inte gjort. Innan operationen förberedde dem sig på att jag skulle börja krampa eller bli medvetslös.

Trots detta är det ingen som som har velat träffa mig igen, ingen uppföljning, inget möte, ingen information och inga nya prover. Ingen har tagit ansvar. Det finns så oerhört lite information om HELLP och det gör att jag förstår att det inte heller är många läkare som kan någonting. Jag har själv fått läsa mig till att det är 7-8 gånger större risk för hjärt- och kärlsjukdomar för den som drabbats av HELLP. Igår när jag skulle ta en tablett mot riklig blödning läste jag på baksidan att de inte får tas av någon med ökad risk för blodpropp. Jag ringde 1177 för att kolla med dem om det stämde att HELLP = ökad risk för blodpropp och att jag därmed inte kunde ta tabletterna. Hon rättade mig flera gånger från HELLP till havandeskapsförgiftning trots att det inte alls är samma grej. Hon snäste och frågade "vad är det egentligen du undrar över" när jag precis haft en lång utläggning om vad min fråga var. "Jag kopplar dig vidare till läkemedelsupplysningen" Och så ett pip. Jaha. Jag visste ju det jag behövde om tabletterna men inte om HELLP. Så de kunde såklart inte heller hjälpa mig.

Jag förstod att jag behövde prata med någon som verkligen kunde förklara vad allt detta innebär. 1177 hänvisar till min BVC-sköterska, min BVC-sköterska hänvisar till vårdcentralen, läkemedelsupplysningen hänvisar till en läkare på förlossningen. Så jag ringde till förlossningen, det skulle jag inte heller gjort. Hon frågade säkert fem gånger vilken vecka jag var gravid i. Jag försökte säga att jag behövde prata med eller träffa någon som kan förklara vad som hände, berätta vad det innebär att ha drabbats av HELLP, vilka följder det kan leda till. "Din BVC-sköterska ska gå igenom din förlossning med dig". Jag ville ju inte gå igenom förlossningen, jag skiter i hur mycket blod jag förlorade och allt annat. Jag vill veta allt om HELLP och vad det innebär. Hon ifrågasatte att jag ens ringde till dem, hon ifrågasatte att jag ville ha fram information såhär långt senare och hon ifrågasatte mig när jag förklarade vad jag visste om HELLP. När hon tidigare förstod att jag förlösts hos dem för 8 månaders sen så undrade hon vilken läkare jag hade haft och när jag svarade "Maria" så ifrågasatte hon till och med det. Hon ville iallafall att jag skulle prata med henne istället och då kände jag att nu förstår hon iallafall vad jag vill få fram. Nu fattar hon att jag vill ha någon sorts uppföljning och svar på mina frågor."Hon är inte på plats men jag tänker att du kanske kan prata med auroramottagningen istället, är det ok? Jag ska hitta någon som kan ringa upp dig". Det var aldrig någon som ringde upp. Det är fortfarande ingen därifrån som ringt upp.

Fick tårar i ögonen och undrade om det kanske inte är så allvarligt som jag läst. Googlade igen. "HELLP, en livshotande gravidkomplikation." VARFÖR tar ingen mig på allvar undrade jag, grät i telefonen. Ville strunta i allt men så gick jag igenom allt jag sparat ner senaste tiden. Det är visst allvarligt, skit i mina frågor om framtiden och HELLP, jag kanske får nöja mig med att bara får ta lite blodprover och lite andra tester så jag iallafall vet att allt står rätt till. Hjärtat måste någon kolla också, och levern. Så jag ringde min vårdcentral. Eller det var inte ens min vårdcentral, det var Henkes vårdcentral jag ringde eftersom den ligger här i Ljungby. Och där satt hon, på andra sidan telefonen, kvinnan jag önskar jag fått prata med för längesen. Istället för att säga att "det är väl ingen som får den sortens uppföljning" när jag bett om att få ta prover på mina blodvärden så sa hon att "detta lovar jag att kolla upp till dig". Hon visste ingenting om HELLP men sa att min oro skulle tas på största allvar och bad om att få prata med sina kollegor och kolla upp vem jag skulle söka mig till och återkomma imorgon. Oavsett så skulle jag få komma dit och göra de prover jag ville. Jag andades ut och kände en sån enorm lättnad.

Vem tror ni inte ringde idag? Jo, ansvarig på förlossningen i Växjö som blivit kontaktad av vårdcentralen och hon ursäktade sig och var chockad över att jag inte blivit erbjuden någon som helst uppföljning. Hon påpekade flera gånger att det var konstigt att ingen hört av sig eller att jag inte fått träffa en läkare när jag drabbats av något så allvarligt och ovanligt. Hon hade iallafall ordnat så jag skulle få träffa en förlossningsspecialist och läkare här i Ljungby på kvinnokliniken om ungefär två veckor. Så himla skönt, äntligen kan jag kanske få lite klarhet i allt. Äntligen äntligen äntligen någon som tar lite som helst ansvar och bryr sig. Det är verkligen inte dags för syskon men det är tyvärr 10-20% risk att HELLP kommer tillbaka vid en eventuell ny graviditet så om det ens blir någon någonsin avgörs nog då. Att drabbas av det i v.40+3 gick ju bra, men hur blir det om det kommer i v.24?

Samtidigt som jag är lite ledsen över att bara ha blivit skickat runt, över att folk har sagt att "ja, jag vet vad havandeskapsförgiftning är" när det inte ens är det jag pratar om, över att säkert 8 olika människor ifrågasätter min oro och är oerhört nedvärderande mot mig så kan jag inte sluta undra; hur hade jag blivit behandlad och bemött, om jag hade varit en man?

Här satt jag och uppdaterade min journal på 1177, där kunde jag läsa saker som de inte ens berättade för mig.

Likes

Comments

Fy fan vad jag avskyr denna utvecklingsfasen. Vaknade inatt och så låg han vaken mellan 03.15-04.45, och alltid rivas och nypas i ansiktet och andra handen intryckt i min mun. Säger man "nej" och försöker avvisa så bryter han ihop totalt, skriker och gråter, blir helt svettig och då är det ju inte lättare att somna om direkt. Samma visa nu på morgonen, övertrött innan vi ens fixat frukosten, så att få honom att somna var helt omöjligt. Säger "nej" till handen i munnen och så bryter han ihop. Nu är det 2,5 h sen vi klev upp och han har fått i sig frukost sen har jag bara försökt få honom att somna och nu sover han ä n t l i g e n. I min famn dock så trots att jag inte hunnit gå på toa så har jag lite svårt att göra det nu ändå haha. Inatt blev jag dock påmind om vilken tur vi har. Efter 1,5 h vaken med Sigge väckte jag Henke som tog med sig honom in i extrasängen och så fick jag somna om. Trots att Henke är den som är beroende av sömn och skulle upp och jobba 2 h senare. Världens bästa kille!

Skulle vara färdigpackad, fördigfixad och färdigäten typ nyss men här blir det ingenting gjort. Natalie skulle egentligen hämtat oss strax men nu har jag både hunnit avboka det och boka på nytt. Får se om hon ställer upp och står i hallen med mitt lilla monster så jag får slänga ihop det som behövs för några timmar med lite kompisar!

Hittade några veckor gamla bilder, du gör mig gråhårig älskade unge.

Likes

Comments

Vi har ju inte träffat Ida sedan innan julafton så när hon kom i måndags hade hon med sig en julklapp från de stora syskonen Wilhelmsson... kunde ju knappast blivit bättre! Dessa är i storlek 23 så ett tag kvar men han kommer nog få stå ut med dem redan innan de passar om jag känner hans mamma rätt! Hur snygg kommer han inte bli i dessa dåå! Inslaget i aluminiumfolie, såklart, finns det någon som känner Ida som är förvånad?

Likes

Comments

Idag blev det en dålig dag. Satt i telefonen hela förmiddagen, alla skickade vidare mig och allt gick bara i en cirkel. Ska berätta mer om det imorgon. Efter ett sista samtal med förlossningen ringde jag till Henkes storasyster och kunde inte hålla tårarna tillbaka. Det är så tråkigt att när man väl känner att man är orolig och vill ha hjälp, då tar sjukvården en inte på allvar. Det är inget allvarligt som hänt men jag fick ju HELLP syndrom samma dag som Sigge föddes. Eller det var ju därför han föddes just den dagen. Det finns massa olika saker som kan drabba en efteråt som man inte riktigt blir upplyst om på förlossningen, och några av dem sakerna vill/behöver jag kolla upp nu. Sigge ville inte sitta själv heller så jag fick gå runt och bära på honom, skynda mig och mata mellan samtalen och vid 13.00 hade han fortfarande inte sovit förmiddag, det innebär en övertrött kille så det tog över en timme att få honom att somna så vid 14.20 fick jag äntligen i mig lite frukost ✌🏻️ Tur kvällen blir bättre då vi ska till Bylander/Karlsson som vi inte sett på evigheter! Wilton har ju hunnit bli 1 för tusan.

Paketet från Lager157 har dessutom kommit, och vår efterlängtade isolerade flaska från/i samarbete med twistshake fanns i brevlådan och igår kom världens bästa storasyster med en semla och det var väl tur att jag valde att äta den ändå. Jag har ju levt på den fram tills nyss haha!

Med koden "feliziablomstedt20" får ni 20% rabatt på hela stortimentet på twistshakes hemsida. Jag brukar hålla mitt samarbete med dem på instagram men en sånhär snygg måste jag ju faktiskt tipsa er också om.

Likes

Comments