View tracker

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

  • 9 readers

Likes

Comments

View tracker

Ennie och jag har varit på Pay n' jump hos Rudskogens rf nu på kvällskvisten.
Det var första vistelsen på okänd mark och bland andra hästar sedan våran senaste start i somras, och hon kunde inte ha gjort det bättre. Stor guldstjärna till henne! 

Det är nu dags för henne att få pröva sina vingar och kicka igång lite tävlingar. Komma iväg, se nya miljöer och platser. Lära sig den sociala biten med allt vad det innebär. Massor med andra, intressanta hästar, folk, ljud samt liv och rörelse. Få växa upp och bli behandlad som den stora damen hon faktiskt är. Hon är ingen liten plutthäst längre. Visst, hon är ju fortfarande väldigt grön och oerfaren i tävlingssammanhang, men det är dags att börja jobba på det nu. Utmana henne i sin takt.

En frisk häst som äntligen är igångsatt som vanligt igen, back on track, och vad passar då inte bättre än att fortsätta där hon senast slutade?
Hade det inte varit för skadan hon lyckades åstadkomma i hagen så i vintras så hade hon nog haft lite mer tävlingserfarenhet i bagaget än idag. Men vad gör det? Man ska inte skynda. Och det viktigaste är att man når sina mål genom ett "bra tänk", där saker och ting får ta sin tid. Bättre det, än att skynda och förhasta sig och ta på sig för stora utmaningar. Utmaningar är bra, så länge det finns en möjlighet att man klarar av dem. Annars sätter man både hästen och sig själv på pottkanten. Alla vill ju nå sina mål, men vägen dit är minst lika viktig som målet - om inte viktigare.

Nej, men att skynda på i hästsammanhang är aldrig en bra idé. Därför, på hennes första träningstävling för i år blev det inga högre höjder direkt. För henne är det ju som en riktig tävling, för hon märker ju ingen skillnad. Det är ju att träna på att tävla, sätta henne i sådana sammanhang men inte riktigt lika knivskarpt.

Red två rundor, 80 och 90 cm och jag fick en bra känsla i båda. Ennie var glad, framåt och hon tyckte det var superkul, vilket är så viktigt! Galoppen var mestadels jämn med bra sug och energi. Kunde kanske haft något mer tryck ingens, lite oengagerade bakben fick hon ibland - men banan var ganska liten. Risken att rida iväg i ett för högt tempo fanns, speciellt nu när hon var lite mer på än vanligt. Bättre då att ta det lite lugnare så hon får en trygg känsla. Hindrena kom snabbt nog än så på den lilla banan. 

Det var med facit i handen en riktigt bra första start. Lagom nivå, då det finns så mycket mer än bara hinder att fokusera på. Allt runt omkring är mentalträning för henne. Livet är helskoj och spännande på tävling tycker Ennie, och hon tittar sig nyfiket omkring på allt intressant som finns att se. Trots sin oerfarenhet så är hon otroligt snäll och duktig på att vara kvar hos mig. Hon lyssnar och stänger inte av även om det blir mycket för henne. Min fina tjej, vad glad jag är över att få rida en häst som henne.

  • 10 readers

Likes

Comments

View tracker

Bildförklaring

1. Gillar min gardin, därför fick gardinen äran att bistå med en alldeles egen gardin-selfie. 

2. Min kruka ville också vara med på ett hörn, så jag kunde inte säga nej.

3. Från en skymningspromenad den senaste veckan. Printscreenad med snapchat och oj vilken fabulös kvalité. Tror jag ryser av välbehag.


Men heeej, har ni märkt att jag är övertrött? Inte?!

Lägger mig tidigt ikväll. Har haft en tuff vecka och jobbat mycket nu. Riktigt mycket, rättare sagt, i flera dagar i rad. Minns knappt inte när jag var ledig senast, jag överdriver inte. Jag, klagomuren number one. Okej, klaga lite mer då Felz.

Men hallå, ibland måste man faktiskt få klaga, även om jag inte direkt gillar det. Ständigt jämrande och klagande människor suger energi och alla kan nog hålla med om att det är trevligare med positivitet. Men man kan inte alltid bara förtränga allting jämt och stoppa undan det dåliga någonstans. Det är okej att vara negativ, det är okej att klaga. Livet har sina sämre stunder, och ibland kan det vara bra att få ur sig det dåliga för att sedan kunna fokusera på det bra.

Ja, nu vet jag inte vart jag är påväg i min tankeverksamhet. Tror jag är lite vimsig av alla sena nätter och tidiga mornar, plus för lite sömn på det.

Jag ska nu återgå till chillmode och försöka kalla på John Blund. Får se om han kommer, vi har inte haft det bästa förhållanden den senaste tiden. Men försöka kan man alltid, never forget that!

xo

  • 10 readers

Likes

Comments

Sitter här och biter rastlöst på naglarna. Jag är trött, lite stressad och har fler saker att göra än vad jag hinner med. Men en sak som är bra har jag iallafall hunnit åstadkomma. Jag har blivit med blogg. Varför, kanske man bör fråga sig? Jo, för att en brådskande känsla och ett starkt behov av att skapa en blogg helt plötsligt infann sig. Kabooom.

Kort och fantasilös fakta om mig själv är att jag heter Felizia, är nyss tjugo fyllda år och har ett stort intresse för hästar och ganska logiskt är ridningen därför något som tar upp mycket av min lediga tid. När jag får tid över gillar jag att vara kreativ. Musik, foto och skrivande ligger mig varmt om hjärtat. Jag började blogga för att jag vill kunna se tillbaka på händelser som skett och tankar som passerat i mitt liv. Händelserikt eller icke, det är dagar som går och jag vill försöka att minnas. Så förhoppningsvis kan min lilla blogg hjälpa mig med det. Jag vet att många tar upp samma anledning till att blogga som jag, men jag tror att det är sant i de flesta fall. Vi vill minnas, vi vill komma ihåg. Det kan också vara skönt att få sätta sig ner ibland och reda ut alla hoptrasslade tankar inuti ens huvud. Få lite perspektiv på livet, eller bara få ur sig något som bara måste ut. Skriva av sig. Tänka. Ja, det finns många anledningar och jag har min.

Det här hoppas jag ska bli intressant. Vi får ser vart det bär av och hur dedikerad jag kommer att vara till detta bloggandet. Men nu kör vi!

Likes

Comments