Idag lyckades jag ta mig iväg till skolan - mådde tack och lov bättre. Febern var borta och fötterna lite mindre (va dock tvungen att ta de största skorna jag hade, så hel osvullna är de inte än).

Jag kunde sitta med fötterna nere några timmar men efter ett tag började det göra ont igen och jag kände att jag inte kunde sitta ner längre. Nämnde det till mina klasskompisar och en av de rusade upp och hämtade kuddar som jag kunde ha under fötterna och en bakom ryggen - hur gulligt? ^^

Så här snyggt satt jag haha men det funkade ju ;)

Kände mig även lite hängig efter ett tag, så kroppen har nog en liten bit kvar innan den är tillbaka till det vanliga. Tycker att mitt ansikte ser lite större ut igen (dock inte ögonlocken tack och lov!) men kan va inbillning dock, är inte säker.

Fotuppdateringsinlägg- något jag aldrig trodde jag skulle göra :P


Ha det bäst!


/L

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Så heh, hela min förmiddag gick åt till att spenderas på vårdcentralen. Varför?

Jo, igår kväll började jag få ont i fötterna och efter någon timme eller två tog jag av strumporna och sockorna jag hade på mig (kallt golv hehe) och såg två stora prinskorvar till fötter. Så sjukt svullna. Fötter ska ju gå in i mitten på insidan men mina fötter var helt raka och stora åt alla håll. Kom efter ett tag på att jag hade känt av det redan tidigare på dagen och även haft liknande saker på olika delar av kroppen redan flera dagar tidigare.

Jag hade även lite lite illamående och skrämde upp mig själv genom att kolla internet. Så jag ringde till 1177 och de frågade massa frågor och kom till slut fram till att jag inte behövde åka in akut på kvällen men sa att jag skulle åka till min vårdcentral på morgonen. Så jag bokade en så kallad akuttid och åkte dit i morse.

Det var svårt att ta bild men så här såg jag ut igår kväll iaf.

Väl där blev de lite oroliga, frågade om jag hade allergier, kollade och kände på benen och fötterna (och noterade preceis som jag att även ansiktet och ögonlocken var svullna). Läkaren bedömde att jag skulle få hjälp redan där att få bort svullnaden så jag fick en adrenalinspruta, en antihistamin (som jag dock redan hade tagit en i morse pga. pollenallergi) och så fick jag dricka en liten drinkgrej med flytande kortison. Efter det fick jag sätta mig i väntrummet igen för de ville se hur jag reagerade.

Så här snygg var jag efteråt :P Det beiga är där jag fick adrenalinet och det vita är från blodtagningen.

Adrenalin är ju just adrenalin, så jag blev lite skakis i kroppen men inte så farligt. Efter att läkaren kollat mig så skickades jag för att ta blodprov för att kolla så det inte är njurarna eller så, sen fick jag åka hem. Eftersom jag kände mig hängig/febrig + har väldigt svårt att ens gå ut till bussen pga. att fötterna gör ont så åkte jag hem. Innan dess tog jag mig dock till ett apotek för att hämta ut starka allergitabletter jag fått utskrivna och hade fått för mig att jag skulle handla hem lite frukt och grönsaker när jag ändå var ute. Smart...

Fötterna kändes lite bättre så jag tänkte att äh det här orkar jag. Jag fick kämpa tillbaka till bussen efter att ha gått runt på affären några minuter och sen bära tunga kassar. Asså jag har inga problem med tunga kassar eller att gå i vanliga fall men jag hade som sagt ont och nån slags feber eller nått plus att jga skakade av adrenalinet, så hela grejen var en pärs! När jag väl kom innanför dörren var jag helt slut. Jag skakade fortfarande en del men antog att det kanske förvärrades pga. att jag var svinhungrig. Gjorde lite lunch och sen la sig skakningarna lite. Nu tror jag att de är helt borta, nu har det ju gått flera timmar.

Däremot får jag dock springa och kissa non stop nu iaf (haha sorry) så jag tror att det nog händer något i kroppen så att vätskan släpper lite woho! Sitter dock med fötterna högt för de är långt ifrån som vanligt. Fredagar är viktiga dagar i skolan så jag hoppas att jag inte har febermojs längre. Oavsett så måste jag gå dit, så hoppas att jag kan hitta ett ställe att sitta med benen högt ^^ Svullnaden i ansiktet och ögonen är iaf borta så det är skööönt att iaf där få se ut som vanligt igen haha!

Så ja, det va väl det. Tror inte att jag har glömt något. Så går det för mig nu iaf.


Ha det bäst!


/L

Likes

Comments

Hahaha asså ibland skickar jag så onödiga snapchatmeddelanden. Nästan så det blir lite roligt. Så tänkte att jag gör en grej av det. Så här är första omgången av onödiga snaps :P

Haha inte​ så många men ändå, en början :P

Inte en snap men kan vi tala om att jag, siffernörden Orvar själv fick nummerlappen 123 - 1, 2, 3!!! Aaaaah :D

Ha det bäst!

/Linen

Likes

Comments

Haha det här har typ varit hela min helg (ja minus pizzan då). Är förkyld så jag och Samuel har bott i sängen och kollat massa serier :P

Ha det bäst!

/Linen

Likes

Comments

Hej

Idag har varit (och är fortfarande) en lugn dag. Jag och Samuel var på en klassgrej med min klass igår vilket var supertrevligt men det blev sent och vi är tydligen pensionärer som inte klarar att va uppe så länge utan att bli sjuuukt trötta dagen efter :P Vi lyckades ändå orka oss ut på en 35minuters promenad i solen + komma ihåg att göra våra morgonövningar. Det var skönt faktiskt :)

Så här snygg var jag igår haha!

Morfars begravning är på tisdag och jag ska läsa den text/brev jag skrev till honom den dagen han dog. Men den behövde skrivas om lite för det var några upprepningar i den som märktes väldigt mycket när den blir uppläst. Så det har jag fixat idag och även tränat på att just läsa den högt.

Snart är det middag och mellloooo. Yey haha jag gillar Melodifestivalen :)

Nu off to slöa lite mer ;)


Ha det bäst!



/Linen

Likes

Comments

Hej bloggen

Jag vet att jag varit lite borta härifrån ganska mycket på sistone, framförallt sen morfar dog. Dels har det varit skönt att bara få ta tid att smälta det, han var en av mina bästa vänner och det är otroligt konstigt att han inte finns längre för han har alltid funnits. Han är ju morfar för sjutton gubbar. Och så är han... borta. Det är jättekonstigt.

Däremot är det dock inte bara därför och inte heller den största anledningen. Jag har varit lite borta för att det är en stor sak som har ockuperat mina tankar i stort sett all min vakna tid. Och jag överdriver inte när jag säger det. I sort sätt all tid jag inte måste fokusera på något speciellt så går mina tankar åt till den här andra saken. Vad pratar jag om? Ja... jag är inte helt redo att prata om det rakt ut (eller jo, ja det är jag kanske men jag vill inte att någon som står mig nära som antagligen hellre skulle vilja få reda på något sådant face to face ska råka se det på internet - jag vill ta det med dem när jag är redo för det, så att jag kan styra när de får reda på det - de läser aldrig bloggen och har antagligen aldrig ens sett nån av mina videor men för säkerhets skull) förrän jag är helt säker (kommer jag någonsin bli det?) men jag har gjort en video där jag förklarar lite mer och antagligen förstår ni ändå vad jag menar när ni hör vad jag säger men ja. Jag har valt att prata lite vagt för min egen skull för det är där jag känner att jag är nu. Jag vill va öppna med er som läser och mina (få men ändock) tittare på youtube. Men den här saken är inget jag kan kasta ut och lätt ta tillbaka, så jag måste få ta det i min tid och bara smälta och lista ut hur jag ska göra.

Det är just därför jag inte varit så aktiv här - jag har behövt tid för att tänka men främst pga. att jag har tänkt så mycket (och det är typ det enda jag gjort och som egentligen händer/är centralt i mitt liv just nu) så har jag inte riktigt haft så mycket att skriva om, då jag inte varit mogen att skriva om det här än. Så ja, jag hoppas ni förstår <3 Jag har dock saknat att skriva till er här - som ni kanske märker då det här helt plötsligt blev ett ganska långt inlägg och inte det snabba korta jag tänkt mig haha!

Jag ska bara avklara morfars begravning och allt sådant, sedan kan jag skifta fokus på att mer förstå mig själv och ta itu med det bättre typ. Just nu är jag bara inne på att jag ska läsa upp min morfartext (du hittar den här ) på begravningen utan att bli för nervös.

Men ja, videon med lite mer förklaring är här:

Yes, så ligger det till. Som sagt ni fattar säkert vad jag menar ändå. Antar jag. Om inte så kommer jag någon gång i framtiden förklara vad allt rör/rörde sig om oavsett var jag landar/kommer på.


Ha det bäst!


/Linen

Likes

Comments

Nuuuså, bättre sent än aldrig kommer vloggen från vår treårsdag och alla hjärtans dag upp ^^

Hoppas ni tycker om den :)

Enjoy:

Det var en mysig dag och jag hoppas att det speglas i videon :)

Ha det bäst!

/Linen

Likes

Comments

Nu ligger en video uppe :)

(Ja, håret är annorlunda, den är inspelad innan jag klippte mig :P )


Enjoy:

Ta-da :)


Ha det bäst!



/Linen

Likes

Comments

Hej morfar

Idag är första dagen någonsin utan dig. Vi har precis kommit hem från att ha sagt hej då till dig på sjukhuset.

Vi var där igår kväll också, medan du fortfarande sov. De hade inte kunnat väcka dig sedan dagen innan och tyckte att det var dags att vi åkte in. Du andades till och från lite ansträngt och några av gångerna blev jag rädd, jag trodde att det var sista andetaget. Men du fortsatte andas.

Vi pratade med dig, för de sa att du fortfarande kunde höra oss. Så vi satt där nästan allihopa och klappade på dig och pratade om vad vi har gjort med dig och alla de saker du åstadkommit i ditt liv.

Jag kom och tänka på stål-morfartröjan jag gjorde till dig på din 80årsdag. Det är nog den t-shirt jag sett dig i mest sen den dagen. Det påmålade trycket med Stålmannen-loggan i fram och ”Stålmorfar”-texten på ryggen är nästan helt borttvättade. Du verkligen älskade den tröjan och visade upp den för alla du mötte, så fort du fick möjlighet. Det gläder mig att den kunde ge dig så mycket stolthet över att vara morfar, vår stålmorfar.

Du somnade in i natt och det första jag kände var lättnad för dig. Du slapp vara ensam. Dina två döttrar var med dig, in i det sista.

Du hade ett litet leende på ena sidan av ansiktet i morse, när vi var tillbaka för att säga ett sista hej då. De hade fixat dig så fint och satt på dig en rödrutig flanellskjorta, väldigt typiska morfarkläder. Du såg så fridfull ut. Du behöver inte ha ont längre, det gläder mig. Du behöver inte oroa dig något mer, allt är bra, du sover sött nu.

När jag såg ditt leende tänkte jag att det var för att du är glad att du äntligen är med mormor igen. Jag vet hur mycket du har saknat henne. Hon var ditt liv, och du hennes. Er kärlek var som de i sagorna.

Nu är vi hemma igen. Det var svårt att lämna dig och veta att det var sista gången jag såg dig på riktigt. Nästan alla av oss åkte hit. Vi fikade och pratade lite. Nu vilar vi allihopa. Det har varit en omtumlande natt och det blev inte mycket sömn för någon av oss.

Jag är så glad att jag hann säga hej då och få klappa på dig igår kväll. Jag kunde inte förmå att säga hej då till dig, när du fortfarande andades. Istället sa jag ”Jag älskar dig, vi ses”. Jag var rädd att om du nu hörde oss, ville jag inte påskynda något genom att du hörde ”hej då”. I morse blev det dock mina sista ord till dig, innan jag lämnade rummet. Hej då, morfar.

Jag älskar dig, alltid.

Din Linen

Likes

Comments

Kalaaas ^^ Min farmor skulle ha fyllt 100 år i år, så vi ska ha stort släktkalas. Och flugan är på ;)

Det är också första gången Samuel ska träffa pappas del av släkten, så det är kul :)

Nu kör vi :) Snyggaste paret? ;)

Ha det bäst!

/Linen

Likes

Comments