Vardag

Hej mina fina!
Idag vaknade vi 06.30 och Zoë var hur pigg som helst medan mamma ville sova en liten stund till, men det tyckte inte Zoë.
Vi åt lite frukost och kollade på tv, sen var det dags att betala lite räkningar och sen myste vi ändra fram till 10 slaget!
Då ringer mamma och kommer ner för att hämta upp oss för att storhandla!
Vi åkte till Dollarstore och Ica där vi också hämtade ut ett spännande paket från mina samarbetspartner Libero!
Paketet innehöll en presentpåse med massa nödvändiga saker, samt Liberos egna Zinksalva som jag inte har testat på Zoë men den kommer säkert göra undervärk som resten av Liberos krämer och dusch oljor!
Är sjukt tacksam för denna fina present!♡
Därpå åkte vi till Dollarstore för att storhandla,  blev inte som jag hade tänkt mig dock, när vi lämnade dollarstore så åkte jag utan min plånbok och mina ID handlingar! hur lyckas man, vi vänder för att se efter den men ingen plånbok syns till... hepp, bara att spärra!, sen åkte vi till min mamma där vi fikade och åt kyckling lasagne med morotssoppa!
Sedan for vi hem till min sambo som nyss kommit hem från jobbet♡
Nu sitter vi alla och kollar på en film och snart ska vi lägga oss till sängs ♡
Pusspuss eran alldeles egna GastroMamma ♡

Åter igen, ett stort tack till Libero, Zoë blev super glad för den fina presenten!♡

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Vardag, Zoë

BVC och tråkigt väder!
Idag har vi vaknat 04.30, Zoë var klarvaken medan jag och Melissa var hur trötta som helst! Salim for iväg till jobbet som vanligt och vi busade i soffan tills hon somnade igen, endast dock en halvtimme, men fick iallafall lite vila!
Jag och Melissa tog en morgon kaffe i 14 grader sol och blå himmel, nu känns det verkligen som att våren äntligen  är här bortsett från all snö och regn som varit!
12.30 hade vi tid hos BVC för yttligare kontroller med henne med nakenvikt, längd, samt huvudomfång. 
Innan det ringde mamma och ville gärna ta med henne till hennes jobb på skolan för att visa upp sin lilla skatt till barnbarn ♡ Jag klädde på mig och Zoë,  medan Melissa väntade hemma, hon skulle möta upp oss på BVC när det var dags.
Vi åkte till skolan en sväng, och alla var helt mållösa när dom fick träffa henne, alla dessa komplimanger dom gav henne, och det uppskattade hon verkligen eftersom leendet fanns där hela tiden. Sen körde mamma oss till BVC där Melissa väntade.
Vi tog alla kontroller på en gång medan hon var glad ;)
Hon vägde 6174 g och var 60 cm lång!
Hon var väldigt imponerad över att hon har växt till sig väldigt fort och att hon faktiskt låg så pass bra till på hennes skala trots att hon är 1 månad för tidigt född♡
Vi pratade om hur allt såg ut i mun vardag och att hon faktiskt nu får börja smaka små portioner.
Nästa möte har vi längre fram, då ska hon bli vaccinerad och ta blodprover,  det ser vi inte fram emot ;)
Sen gick vi hem, himlen var kolsvart och när vi nästan var hemma brakade regnet lös! Vi hade en väldig tur.
senare mot kvällningen så fick vi finbesök av Pappa och Anne-lene som kom och tog en kopp kaffe och hämtade upp Melissa. Dom åker imorgon till Mallorca 04.00 på morgonen, inte lite avundsjuk! 
Nu ska jag och min sambo kolla på film och mysa medan lilla prinsessan sover så gott här nedanför mig i sitt lilla babynäste!
Hoppas ni har haft en toppendag!
Pusspuss// GM

(Här är några av bilderna min pappa och Anne-lene tog när vi var över påsk lunch)

Likes

Comments

Vardag

Godmorgon mina solstrålar!
Jag har inte bloggat på ett bra tag nu men jag har inte mått så bra så jag har bara legat i soffan och tyckt synd om mig själv! Haha.
Det roliga som har hänt är att Måndagen  den 17e April så bjöd min pappa och hans flickvän, Anne-lene hem oss till dom för lite påsk lunch!
Det är det bästa jag vet, påskmat samt julbord, men det är väll kanske för att det är stort sätt samma mat på bordet :)!
Vi käkade och pratade strunt! sen delade dom ut Påsk ägg!  Zoë fick också ett Påsk ägg med en egen designad body och en haklapp! Dom var verkligen super fina!
Sen så ville pappa och Anne-lene ta bilder av Zoë,  men det var hon inte så glad över men några bra bilder blev det!
29.21 åkte vi hem med tåget tillsammans med lillasyster Martina till Arboga och hon skulle fortsätta hem mot Örebro! ♡
Vi gick och lade oss väldigt tidigt eftersom Salim skulle upp och jobb dagen därpå, hon sov väldigt länge den natten eftersom det var full rulle hela dagen!
Vad är eran favorit på påsk/julbordet ? :).
Pusspuss //Gm♡

Likes

Comments

Vardag



Five things challenge är inne på andra halvlek! Kul kul! Som vanligt kmr vi att tagga fem personer, men ALLA får delta, sen tagga vidare och glöm inte att tagga

@bolmgren @Jeenyrosen


Fem saker du gör varje kväll!


1. Borstar tänderna, man kan väll glömma eller somna ifrån någon gång, äsch vad gör det, får vara lite nogrannare på morgonen där på :)


2. Kissar, annars kommer det säkert hända en olycka i sängen ;)


3. Slår på Youtube på timer på TVN, Zoë somnar aldrig när det är tyst runt omkring!


4. Dricker ett glas vatten!


5. Ligger och tittar sociala medier!


Detta var mina fem saker jag gör varje kväll! Vilka är era?


Jag utmanar!

@annalang @Cicciae @Emlindberg @Hakansson @mattssonlundqvist @frecklesnstuff

Pusspuss ♡

Likes

Comments

Familj, Zoë

Blandade känslor!
Min dotter är nu 4 månader och växer så det knakar. Hon har precis kommit på att hon kan låta, hon ligger och pratar hela dagarna! Jag älskar att se hur min familj tar hand om henne och kärleken växer för vaje dag!
Men...
Sen är det min sambos familj.
Dom bor i Iran och har aldrig träffat henne, vilket gör ont! Det är väldigt dålig internetuppkoppling där dom bor men dom få minuterna dom får se henne är så otroligt känslosamma! 
Kärleken mellan Salims familj och Zoë är så enorm, och jag önskar verkligen att dom kunde få träffas!
kort sagt så är det blandade känslor över att dom är där och inte här ! ♡

På tal om något annat så önskar jag er alla en riktigt fin påsk! ♡
Pusspuss / GM ♡

Likes

Comments

Zoë

Måndagen den 12-12-2016 !
Måndagen var äntligen här och mina nerver var i högvarv!
sköterskan kom in och tog ett CTG och blodtryck och allt såg fint ut.
Jag gick och åt frukost och satte mig och började rita för att lugna mina nerver så gott det gick.
Jag hade konstant kontakt med min sambo som var hemma och studerade.
Efter 1 timme kom sköterskan tillbaka in i mitt rum och förklarade för mig att vi ska göra ett ultraljud på en gång, jag klädde på mig lite varmare och sen åkte vi upp med hissen 2 våningar för att kolla hur lilla prinsessan hade det där inne.
Jag lade mig på britsen och sen började vi med en gång.
Allt såg fint ut sa hon, men... När hon mätte fostervattnet så såg hon att det hade börjat läcka!
Jag visste inte vad det skulle innebära, så hon förklarade för mig att fostervattnet har Zoë för att må bra i magen, tarmpaketet är också skyddat av fostervattnet i magen.
Jag fick smått panik och hon bad mig lugna mig och bad mig ta mig tillbaka till rummet för att be min sambo att packa sin väska för eventuell förlossning idag!
Hon skrev ut ultraljudsbilderna och berättade att hon skulle prata med kirurgen på sjukhuset om mitt fall.
Jag var så rädd! Att inte ha en aning om vad som ska ske överhuvudtaget, och att vara helt ensam när man får ett sådant besked!
Men jag bet ihop som det kämpen jag är och lade mig och vilade tills hon kom tillbaka från samtalet med kirurgen, då hade hon även honom med sig.
Dom satte sig och pratade hur vi skulle göra och vilket beslut dom hade tagit!
Kl var 11.00 ca på förmiddagen då dom kom in till mig, vi satt och pratade hur min sambo skulle ta sig in till Akademiska m.m
sen kom beskedet!
Niclas (Barn kirurgen) satte sig brevid mig och sa " Eftersom vi har alla resurser på plats idag (måndag) så vill vi helst göra snittet idag istället för att vänta tills på Torsdag för att ha en plats åt er alla här på sjukhuset och för att du inte ska ha läckt mer fostervatten, annars kan det bli att vi måste flyga dig till Finland och det vill vi inte riskera i detta fall. Så en narkosläkare kommer att komma upp till dig för att ha ett samtal och du kan be din sambo att komma hit nu, för då gör vi operationen kl 13.00"
Att höra dessa ord från honom gjorde mig så otroligt chockad, och tårarna bara forsa!
Nu ville jag bara att dom skulle lämna rummet och jag flög på min telefon för att ringa hit min sambo!
Det tog ganska lång tid innan han svarade eftersom han hade sina studier, men till sist fick jag tag på honom!
Jag berättade allt vad jag visste och jag sa bara "du måste komma nu nu nu!" eftersom det är 2 timmar med bil från Arboga till Uppsala!
Eftersom han inte hade bil så fick han fråga runt sina kompisar i klassen om någon kunde ställa upp, annars hade det säkert varit kört!
tiden gick allt bara fortare och fortare och nu kom Narkosläkare in och hade samtal med mig om bedövning, vikt och längd, samt om jag var allergisk mot något ämne. Då förklarade jag att bedövning i sig tar inte speciellt bra på mig. I vissa lägen har man fått tagit 11 lokalbedövningar på mig för att det ska behöva värka. Men han var inte det minsta orolig. Han var väldigt till mötes gående och tog väl hand om mig och mitt mående.
Tiden gick och nu var det min kirurg som kom in, nämnde henne i tidigare inlägg ( Åsa).
Vi satt och pratade ett bra tag om allt för att få mig på andra tankar, men det var inte det lättaste!
Hon tog mig till cafeterian för lite lunch och sen gick jag och vilade tills jag skulle höra något från min sambo.

Klockan gick och det närmade sig bara mer och mer för operation! Åsa kom in och sa att vi måste åka ner till operationssalen nu för att lägga bedövning och kateter och syrgas. Men jag vägrade för min sambo hade inte kommit ännu, men hon förklarade för mig att kirurgerna inte kunde vänta in min sambo.

Jag kunde inte göra något annat än att följa med ner till salen. Jag fick ligga på en säng och dom började berätta hur allt skulle gå till. Alla presenterade sig och dom var 12 personer i salen som skulle ta hand om mig!

Jag grät och var så nervös eftersom min sambo inte hade kommit ännu. När narkosläkare kom till platsen så skulle vi precis lägga rygg bedövning och jag var så ledsen!

Så säger han med ett leende att han precis har träffat min sambo och han är nu och byter om!

Den obeskrivna lyckan när min sambo kliver in i salen!! Han får en stol som han sätter sig på för när läkare skulle lägga ryggbedövning behövde han hålla i mig så jag inte rörde mig.

När bedövningen var lagd gav dom mig syrgas och massa annat jag inte minns! Det var en väldigt skum känsla när bedövningen började värka, som att halva kroppen somnat! Jag kände fortfarande när dom rörde vid mig men inte så det gjorde ont.

Sen när katetern var ditsatt så var det dags! Min sambo fick sitta vid mitt huvud och prata strunt med mig. Jag minns att jag låg och skrattade för jag mådde så illa! När det snart var över och dom hade skurit upp magen så kändes det som att dom slet i magen så jag for upp och ner för dom var tvungna att ta i! Sen hör man hur alla började skratta och säga "grattis till en flicka!!!"

Sen hörde jag det lilla livets skrik för första gången!

Det var det vackraste jag någonsin hört. Salim blev så glad så han ställde sig upp för att kunna se henne, där låg jag med öppen mage och hennes tarmpaketet var utanför men han var så lycklig så han hade inte tid att tänka på det :)

Sen fick jag se henne några sekunder innan dom gick iväg med henne till operation, jag bad min sambo att följa med henne för jag klarar mig själv, jag vet att han ville vara med henne så gärna så jag skickade honom iväg till prinsessan.

Sen började dom genast att stänga snittet med hjälp av agraffer. Sedan fick jag åka och läggas på uppvakning under några timmar innan jag fick läggas in igen på mitt rum på BB. Sedan kom salim till mig och vi var båda så trötta och hungriga! Jag kunde inte äta för jag var så illamående av alla läkemedel dom gav mig och jag var helt hjälplös! Men jag skickade iväg Salim så han kunde få i sig något att äta.

Efter några timmar på uppvakningen så hämtade dom mig för att ta mig till rummet. Jag var fortfarande trött och utmattad men jag ville inte visa mig sjäv som trött och svag så redan första natten så var jag uppe och gick utan rullstol!

Efter några timmar så fick vi hälsa på Zoë för första gången, det var några våningar ner och en lång korridor att gå, jag gick kanske 2-3 steg i minuten men inget stoppade mig från att komma på fötterna igen!

Zoë föddes 12-12-16 14:10

Fortsättning följer om första mötet med min dotter!♡

Likes

Comments

Vardag

Dagens five challenge är!


Fem saker du har i sovrummet:


1. Zoë's dopklänning.

2. En garderob från IKEA full med barn kläder.

3. En foto ram av koppar med Zoë's ultraljudsbild.

4. En säng som är för liten!

5. Blöjor från Libero!


Detta var min five things challenge för idag!


challenge made by ;

@Jeenyrosen @bolmgren


Jag utmanar;


@Emlindberg @annalang @ejoh

@JosefineNocera @fridamandersson


vilja är era five things challenge? ♡

Likes

Comments

Zoë

Mammas lilla modell! Moster tog så fina bilder! Eller vad tycker ni :)?

Foto by : Emlindberg@nouw

Likes

Comments

Zoë

Godmorgon mina solstrålar!
Förlåt att jag inte har bloggat på ett tag nu, det är helt beroende på att jag inte mått så bra men nu är jag på bättringsvägar!
I måndags fick vi kallelse för återbesök till Akademiska sjukhuset på Kirurgmottagningen 11.15.
Vi gick upp ca 08.15 och tog tåget 09.07 till Västerås där min pappa hämtade upp oss på tågstationen för att åka bil till sjukhuset.
På vägen dit så var hon ganska arg men somnade väldigt fort direkt när vi kom dit!
När vi kom dit så var vi ganska förvirrade för att hitta rätta mottagningen men efter upp och ner i hissarna så kom vi till platsen i tid.
Jag älskar verkligen akademiska sjukhuset för man behöver aldrig sitta och vänta länge i väntrummet. 
En sköterska kom och hämtade oss och tog in oss i ett skötrum för att ta en nakenvikt samt längd och huvudomfång. Allt såg väldigt bra ut, vilken lättnad!
Efter det så klädde jag på henne och så fick vi sätta oss på en bänk för att vänta in Kirurgen. Han kom väldigt fort och vi gick vidare till hans rum.
Niclas (kirurgen) hälsade oss välkomna och blev super glad att få träffa lilla Zoë.
Efter alla fall och operationer han har så kände han fortfarande igen henne, man känner sig speciell då!
Vi pratade om hennes operation och hur hennes mående är utöver hennes gastroschis.
Han tittade på hennes ärr och blev chockad över hur fint det såg ut. Han skojade till det och sa "I denna navel kan man även pierca!" men såklart skojade han eftersom gastrobarn inte får pierca sig nära operationsärret.
Han sa även att hon kommer tyvärr få mycket problem med tarmvred i äldre ålder så jag måste få mer information över hur jag ska gå till väga när det sker.
Mötet gick otroligt fort så vi hade gott om tid att åka tillbaka till Västerås för att ta en matbit för mitt tåg skulle gå 14.24 tillbaka till lilla Arboga.
Vi åkte till Erikslund för att äta, jag valde självklart Kina mat och pappa valde husmanskost. Jag var även tvungen att testa äta sushi för första gången, men det var absolut ingen hit för min del!
Efter maten bar det hemåt för att gå till min sambos jobb, för hans kollegor var så nyfikna på att få träffa Zoë.
Efter det gick vi hem och åt lite mat och lade oss och myste framför tvn tills sambon kom hem.

Niclas (Kirurgen)
Jag är så otroligt tacksam för din insats! vore det inte för dina kunskaper så hade inte min älskade dotter funnits här idag! Jag är evigt tacksam Niclas!
Zoë's hjälte!♡

Likes

Comments