En sådan här lång livksris (som fortfarande inte gått över) önskar jag inte till min värsta fiende. Nä okej, jag vet att det finns folk som har det värre än jag. Men jag personligen har aldrig mått så här dåligt. Jag försöker dränka mig med måsten och åtaganden vilken kanske känns okej när man väl pallrat sig iväg och ska göra det man nu ska ha gjort men att pallra sig iväg. Upp ur sörjegropen, det är fan tufft vänner. Sen att jag bor hemma just nu är inte en bra kombination alls. Jag gillar att vara ensam. Jag är inte bekvämt att vara själv med människor. Jag kan vara sjukt öppen och berätta för vem som helst att livet suger eller publicera något sorgligt inlägg på insta om allt dåligt som försigår i mitt liv, men jag kan inte ösa ur mig mina tårar inför så många, och gör det helst inte för någon. Därför vore det ju toppen om jag ba kunde bott hemma i läggis på Haga, även om den skulle ta alla mina ynka tusenlappar jag får in på diverse extrajobb.

Kan typ ej fatta hur jag hamnade i denna sits. Med en kille som jag är kär i men som inte är kär i mig, jag bor hemma, har ingen riktig inkomst, ingen häst att ta ansvar över, jag har liksom ingenting?

Ska iaf på ännu en jobbintervju i veckan, samt tänkt börja köra Daffy mer igen plus träna denna miserabla kropp och själ som jag dras med. Förutom inskolning/jobb/kurser då. Bring it Februari. Jag är så oredo som jag kan bli.


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Life.

Kentucky var inte som tänkt och det blev därför inte långvarigt. Nu är jag hemma igen, jag har precis blivit dumpad, jag bor hemma, jag är arbetslös, jag har inte kvar min tillflyktsort, min bästa vän, min älskade häst, många av mina närmsta vänner har flyttat iväg från denna stad, jag har inga pengar. Livet är ungefär så mörkt som det aldrig tidigare varit. Jag trodde jag slagit i botten i höstas när jag hade ångest och inte visste vem jag var, och då hade jag min nyfunna pojkvän, men älskade häst, alla mina vänner i samma stad, min lägga på Haga. Men nu? Hur FAN ska man ta sig upp från detta?

Jag tänker att det är bra att skriva av sig, man ska lyssna på massa musik, hålla sig sysselsatt, dricka mängder av vin. Jag har sökt massvis med jobb och köpt gymkort. Felicia 2.0, please come quick. 

Mm. Lite från mig, ur denna miserabla håla. Jag pallar ej. 

Likes

Comments