View tracker

Jag har världens finaste sambo. Han gör allt för mig och jag känner mig verkligen älskad. Mamma älskade också honom.

Men jag känner mig ändå så jävla ensam. Livet känns så tomt. Ibland eller rätt ofta när jag har mina moments så brukar jag klaga på hur ensam jag känner mig.
Då säger han alltid "men du har ju mig".
"Men det är ju inte samma sak säger jag då". Jag är så elak men det är ju sant. Ingen kan någonsins ta upp det tomrum som hon lämnat, det kommer att förevigat vara tomt.

Fy fan livet känns så hopplöst. Såg precis att Trump vann, ska gå och spy nu.

Jag och min kärlek.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag pratade med mammas bästa vän idag. Vi pratade om att vi "skyller" på mamma när vi inte får saker gjorda. Men egentligen så skyller vi ju inte på mamma för det är sanningen. Mamma tar upp så mycket av ens tankar att man har helt enkelt inte tid med annat.

Skolan hinner jag inte med fast än att jag egentligen inte gör nånting. Om någon skulle frågat mig, varför kom du inte till skolan idag? Eller varför har du inte lämnat in din uppgift? Mitt svar är helt enkelt mamma.

Finns liksom inget annat svar. En annan kompis till mamma som också är min klasskompis frågade mig igår, har det hänt något eftersom du inte kommer till skolan?

Eh ja.. min mamma dog liksom för några veckor sen.

Har liksom inget annat att skylla på för jag tycker det säger väldigt mycket. Sen får folk tycka precis vad de vill.

Men att förlora någon är inte bara att förlora.
Det är så mycket mer. Hela mitt liv har vänts upp och ner och jag ser ingen utväg. Jag bara står här i mitt eget kaos och kommer liksom ingenstans.
Min Mammas död hindrar mig från att leva.

Jag vill bara ringa till henne och berätta allt. Jag går fortfarande och hoppas på att det kommer att hända en dag. Jag lever i min fantasivärld och jag trivs bra här.

Lyckligt ovetandes vart livet skulle ta oss.

Likes

Comments

View tracker

Jag har liksom fortfarande inte förstått vad som hänt.
Vill helst tränga bort allt, hela sommaren.

I början av sommaren hade mamma ont i ena sidan av magen. Vi körde till akuten för det kändes inte normalt.
Vi skämtade i bilen att det säkert är en fis på tvären.
Vi satt där och väntade och till slut kom en läkare.
Hon kände och knacka lite på mammas mage och sa sen bara "du har fickor på tarmen". Mamma behövde röntgas och fick ligga över på sjukhuset under natten.

Jaha tänkte vi, det vart inte värre än så.
Men jo klart det var ju värre än så. Där satt en tumör i tjocktarmen, en elak jävel med. De hittade också en som inte var elakartad på ena äggledaren. En sån där med tänder och hår. Rätt roligt tänkte vi. Och tjocktarmscancer överlever ju alla nu förtiden. Inget konstigt med det. Alla som har haft cancer i tarmen har ju sin solskenshistoria, klart vi med skulle få det.
Jag bestämde att när hon var frisk så skulle bara hon och jag åka till Indien. Hon vill sa hon.

Bara en vecka eller två efter var det dags för operation.
Vi började bråka innan, jag försökte sluta röka då men blev mest förbannad på allt. Vi satt och åt middag på en restaurang, eftersom jag var så irriterad så sa mamma till mig att jag skulle köpa cigg så vi kunde få lite ro. Så då började jag igen. Och det blev frid och fröjd.

Sen körde vi och lämnade henne på sjukhuset. Hon var nervös men hon skulle duscha så vi fick köra hem igen.

Likes

Comments

Hej! Mitt namn är Felicia. Jag är en rätt vanlig tjej fast ändå inte. Jag vet inte varför jag är konstig.

Jag bor i en liten by med min sambo och våra 2 katter. Jag pluggar till undersköterska.
Låter väl helt vanligt och ointressant kan jag tänka mig.

Liksom varför ens blogga?

Jo för att mitt liv är kaos. Hela jag är kaos.
Finns det någon annan där ute som också är kaos?
Jag har alltid varit kaos. Men jag har alltid haft en person i mitt liv som hjälpt mig med mitt kaos.
Hon var min bästa vän. Hon var kvinnan som födde mig för 22 år sedan.
Men nu är hon borta. Cancern tog henne ifrån mig och jag kommer aldrig att få träffa henne igen.

Varför blogga? Jag behöver helt enkelt blogga.

Likes

Comments