Hej igen. Det var ett tag sedan.

Vi har jobbat satan i huset. Snaaaaart klara, hoppas på inflyttning snart. Vill fira min brors 18års dag där.
Men trots mycket att göra så hinner ångesten växa fram när man minst anar det.
Mycket ältande om vad som egentligen hände med mamma. Varför gick det så snabbt, borde jag fråga personalen på sjukhuset. Men vad jag än gör så kommer hon inte tillbaka vilket bara är ännu mer deprimerande.
Dessa knivhuggen kommer lite då och då i både hjärta och mage. Ingen lugn och ro i mitt huvud.
Och saknaden är så obehaglig nu, läskig på något sätt. Kanske för att jag aldrig har saknat någon såhär mycket förut?

Älskar min bror och sambo, de är mitt enda hopp i livet. Men ibland är jag nära att köpa en biljett och bara dra någonstans. Vill inte fly från dem, vill nog bara fly ångesten.

Har inte jobbat en dag sen jag blev färdig usk. Vill verkligen inte just nu. Vill bara vara i vårt hus och jobba. Mår allra bäst där. Har iaf fått sommarvikariat.

Måste verkligen lära mig att somna i tid med. Eller ska jag börja jobba lite nätter? Tufft val. Rätt gött att spela wordalot till 03.30 varje natt.

Hejsvejs

Ah vad jag saknar dig 😫

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Jag älskar villfarelser. Känns som att det finns någon där ute som förstår mig. Funderar på att rama in dessa och sätta upp i vårt hus.

Likes

Comments

Nej jag ligger inte inne på psyk med köttade armar.
Men tänk om folk hade haft mer kunskap, jag kan sitta framför dig och le men ändå känna mig inlåst i min hjärna.

Idag har min sorg och ångest gjort mig yr och irriterad men jag har handlat mat för det.

Imorgon kanske jag är så deprimerad att jag vill ligga ensam i min säng hela dagen utan ens någon kontakt med min sambo.

Nästa dag kanske jag får en sån seperationsångest att jag inte kan vara ensam alls.

En dag är aldrig en annan dag lik. Även som deprimerad människa.

Likes

Comments

Hej igen ett antal månader senare. Jag lever, brukar säga att jag mår okej om någon fråga.
Jag mår ju liksom inte bra, men orkar inte prata om mitt mående med alla som frågar. Vad ska dom ens svara? "Jag finns här" är ord som flyger in genom ett öra och ut genom ett annat i denna situationen.
Om du finns för mig, du vet var jag bor och du vet att jag tycker om att äta. Gör något åt saken eller låt mig ligga i sängen hur mycket jag vill. Jag orkar inte ta intiativ helt enkelt.

Har varit så trött, alltså psykiskt.. orkar knappt skratta eller dra upp mungiporna lite. Vill helst bara ligga i sängen och stirra i taket och fokuserat på att tänka på ingenting. Vill inte tänka alls faktiskt. Men är klar med mitt pluggande nästa vecka. Har bestämt att då ska jag ta tid för att börja sörja. Jag ska bara sitta och böla precis när jag vill. Låter helt underbart, alltså inte smärtan men bara att böla. Sitta i ett hörn och böla, laga mat och böla, sitta på toan och böla osv.

Sen ska jag också göra en sån där ADD utredning, mamma traggade på mig i flera år.. så nu ska jag göra detta för mammas skull.. kanske har jag insett att jag är rätt störig med..

Och sen ska jag göra färdigt något jag dragit på allt för länge.. dödsboet. Hatar ordet.. får panik när alla brev kommer. Mår illa och vill spy av detta.

Och sen ska jag faktiskt göra något kul, det ända som fått mig att känna lite positivt till framtiden. Jag ska börja hjälpa Adam att renovera vårt hus ❤️ har varit allt för lat, deprimerad, stressad över skolan osv för att hjälpa till innan. Har typ målat ett rum en helg. Det är allt.

Men först kanske jag ska bli kry från min halsfluss..

De som gör mig lyckligast just nu: mina hårbollar, min fina sambo och min älskade bror och hans super mario.

Puss och kram.

Likes

Comments

Jag har världens finaste sambo. Han gör allt för mig och jag känner mig verkligen älskad. Mamma älskade också honom.

Men jag känner mig ändå så jävla ensam. Livet känns så tomt. Ibland eller rätt ofta när jag har mina moments så brukar jag klaga på hur ensam jag känner mig.
Då säger han alltid "men du har ju mig".
"Men det är ju inte samma sak säger jag då". Jag är så elak men det är ju sant. Ingen kan någonsins ta upp det tomrum som hon lämnat, det kommer att förevigat vara tomt.

Fy fan livet känns så hopplöst. Såg precis att Trump vann, ska gå och spy nu.

Jag och min kärlek.

Likes

Comments

Jag pratade med mammas bästa vän idag. Vi pratade om att vi "skyller" på mamma när vi inte får saker gjorda. Men egentligen så skyller vi ju inte på mamma för det är sanningen. Mamma tar upp så mycket av ens tankar att man har helt enkelt inte tid med annat.

Skolan hinner jag inte med fast än att jag egentligen inte gör nånting. Om någon skulle frågat mig, varför kom du inte till skolan idag? Eller varför har du inte lämnat in din uppgift? Mitt svar är helt enkelt mamma.

Finns liksom inget annat svar. En annan kompis till mamma som också är min klasskompis frågade mig igår, har det hänt något eftersom du inte kommer till skolan?

Eh ja.. min mamma dog liksom för några veckor sen.

Har liksom inget annat att skylla på för jag tycker det säger väldigt mycket. Sen får folk tycka precis vad de vill.

Men att förlora någon är inte bara att förlora.
Det är så mycket mer. Hela mitt liv har vänts upp och ner och jag ser ingen utväg. Jag bara står här i mitt eget kaos och kommer liksom ingenstans.
Min Mammas död hindrar mig från att leva.

Jag vill bara ringa till henne och berätta allt. Jag går fortfarande och hoppas på att det kommer att hända en dag. Jag lever i min fantasivärld och jag trivs bra här.

Lyckligt ovetandes vart livet skulle ta oss.

Likes

Comments

Jag har liksom fortfarande inte förstått vad som hänt.
Vill helst tränga bort allt, hela sommaren.

I början av sommaren hade mamma ont i ena sidan av magen. Vi körde till akuten för det kändes inte normalt.
Vi skämtade i bilen att det säkert är en fis på tvären.
Vi satt där och väntade och till slut kom en läkare.
Hon kände och knacka lite på mammas mage och sa sen bara "du har fickor på tarmen". Mamma behövde röntgas och fick ligga över på sjukhuset under natten.

Jaha tänkte vi, det vart inte värre än så.
Men jo klart det var ju värre än så. Där satt en tumör i tjocktarmen, en elak jävel med. De hittade också en som inte var elakartad på ena äggledaren. En sån där med tänder och hår. Rätt roligt tänkte vi. Och tjocktarmscancer överlever ju alla nu förtiden. Inget konstigt med det. Alla som har haft cancer i tarmen har ju sin solskenshistoria, klart vi med skulle få det.
Jag bestämde att när hon var frisk så skulle bara hon och jag åka till Indien. Hon vill sa hon.

Bara en vecka eller två efter var det dags för operation.
Vi började bråka innan, jag försökte sluta röka då men blev mest förbannad på allt. Vi satt och åt middag på en restaurang, eftersom jag var så irriterad så sa mamma till mig att jag skulle köpa cigg så vi kunde få lite ro. Så då började jag igen. Och det blev frid och fröjd.

Sen körde vi och lämnade henne på sjukhuset. Hon var nervös men hon skulle duscha så vi fick köra hem igen.

Likes

Comments

Hej! Mitt namn är Felicia. Jag är en rätt vanlig tjej fast ändå inte. Jag vet inte varför jag är konstig.

Jag bor i en liten by med min sambo och våra 2 katter. Jag pluggar till undersköterska.
Låter väl helt vanligt och ointressant kan jag tänka mig.

Liksom varför ens blogga?

Jo för att mitt liv är kaos. Hela jag är kaos.
Finns det någon annan där ute som också är kaos?
Jag har alltid varit kaos. Men jag har alltid haft en person i mitt liv som hjälpt mig med mitt kaos.
Hon var min bästa vän. Hon var kvinnan som födde mig för 22 år sedan.
Men nu är hon borta. Cancern tog henne ifrån mig och jag kommer aldrig att få träffa henne igen.

Varför blogga? Jag behöver helt enkelt blogga.

Likes

Comments