Bruce (2010, s. 101) beskriver leken som en plats där barnen får möjlighet att bearbeta saker de varit med om, dramatisera eller också pröva sin kreativitet och fantasi. Leken beskrivs som en frizon, där barnen får möjlighet att leka utan press samtidigt som allt i leken är möjligt. Bruce (2010, s. 101) beskriver leken som både lärande och utvecklande för barnen. Kultti (2010, s. 16) beskriver i sin tur att förskolans verksamhet ska stödja barnens samspel och lärande med hjälp av lek. Enligt Läroplan för förskolan (Lpfö 98 rev. 2016, s. 9) ska förskolans verksamhet främja leken, kreativiteten och det lustfyllda lärandet. Förskolan ska dessutom sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter, i uttrycksformer som exempelvis drama (s. 10).

Som blivande förskollärare gav detta mig ett nytt synsätt på både lek och dramatisering. Jag har aldrig tidigare tänkt att leken och dramatiseringen kan vara så givande och lärorik för barnen som den faktiskt är. Fihn[1] beskriver att man ska se lek och dramatisering som ett medierat lärande. Dramatisering innebär att man åskådliggör genom handling, kort sagt leker barnen för att bearbeta eller visa något. När barnen dramatiserar sätter de i sin tur igång lärandet för alla sinnen i kroppen. Fihn[2] beskriver också det medierande lärandet som något man tillför för att skapa möjligheter för lärande. När barnen då leker, eller dramatiserar som vi också kan kalla det, kan de exempelvis förmedla olika känslor. Fihn[3] förklarar att barn ofta leker sådant de upplevt tidigare, eller också sådant de skulle vilja uppleva. Leijon (2013, s. 54) i sin tur beskriver begreppet medierat lärande som något vi lär med hjälp av ett redskap, det vill säga att barnen då exempelvis lär med hjälp av dramatiseringen som redskap.

Kultti (2010, s. 16) beskriver också att mediering kan vara något så enkelt som det verbala språket (s. 27) - vilket barnen hela tiden använder när de dramatiserar och leker. De olika dramatiseringar och lekar ett barn gör bidrar alltså till barnets utveckling på många olika plan. De samspelar med varandra, de använder språket, de får dela med sig av olika upplevelser med mera. Jag anser därför att det är av pedagogens uppgift att använda sig av de olika estetiska ämnena, däribland dramatisering, i verksamheten - av den enkla anledning att det ger barnen så mycket. Det lilla ger ofta mer än vad vi tänker och tror.

Referenser:
Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.) (2013). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

[1] Gunilla Fihn, Drama 1. Campus Varberg, 2016-10-07

[2] Gunilla Fihn. Medierat, Multimodalt & Problembaserat lärande. Campus Varberg, 2016-10-07

[3] Gunilla Fihn, Drama 2. Campus Varberg, 2016-10-11

Kultti, A (2012). Flerspråkiga barn i förskolan: Villkor för deltagande och lärande. Diss. Göteborgs universitet. Göteborg: Univ.

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. uppl.] (2016). Stockholm: Skolverket
Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FBlob%2Fpdf2442.pdf%3Fk%3D2442

Riddersporre, Bim & Persson, Sven (red.) (2010). Utbildningsvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Riddersporre och Söderman (2012, s. 11) förklarar att barnet redan innan det är fött har hört musik och sång. När barnet sedan fötts får musiken en stor betydelse i barnets liv, då också i förskolan. Lindahl[1] förklarar dock att musik inte enbart är musik, utan så mycket mer. Genom musiken kan barnen lära sig exempelvis språk, matematik och motorik - det handlar bara om att som pedagog vara lite kreativ, att tänka utanför boxen. Enligt Läroplan för förskolan (Lpfö 98 rev. 2016, s. 10) ska förskolan sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama. Dessutom ska förskolan enligt Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2016, s. 9) sträva efter att varje barn utvecklar sin koordinationsförmåga och kroppsmedvetenhet. Det är alltså vår roll som pedagoger att se till så att barnen går vidare i sin utveckling genom att använda sig av bland annat sång, musik och dans. Genom att använda musiken i verksamheten på förskolan får barnen dessutom möjligheten att vara delaktiga i sitt eget lärande. Musiken ger också barnen möjligheten att lära sig samspela med andra människor. Kultti (2012, s. 90) beskriver fortsättningsvis att man genom sång och musik även kan uppmärksamma kulturella traditioner, vilket också stärks i Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2016, s. 9) där det beskrivs att förskolan ska sträva efter att varje barn känner delaktighet i sin egen kultur och utvecklar känsla och respekt för andra kulturer.

Att alla barn tycker om musiken beskriver Söderman (2012, s. 41) som en chans att föra barnen vidare i sin utveckling, genom att som pedagog haka på intresset. I det stora hela handlar det om att möta barnen där dem är och därifrån utvecklas (Ferm Thorgersen, 2012, s. 79). Precis som Lindahl[2] beskriver gör barnen alltid så gott dem kan, vi pedagoger hjälper dem att utvecklas. Personligen tror jag att det är rädslan inom oss pedagoger som stoppar användandet av sång, musik och dans i förskolans verksamhet. Calissendorff (2012, s. 106) beskriver att många pedagoger idag inte känner sig tillräckligt kunniga inom området och då väljer att plocka bort det, istället för att vända osäkerheten till något positivt och istället se det som ett utvecklingsområde. För precis som Ehrlin (2012, s. 152) förklarar är det vi pedagoger som får barnen att tycka om musiken eller ej, beroende på hur inspirerade vi är själva. Vi bär på ett ansvar, ju roligare vi tycker det är desto roligare tycker också barnen att det är. Av egna erfarenheter kan jag dessutom konstatera att ju roligare man tycker något är, desto mer lär man sig av det.

Ferm Thorgersen (2012, s. 73) förklarar att alla barn kan olika mycket. För att på ett enkelt sätt introducera musiken i verksamheten kan man börja med att som pedagog ignorera osäkerheten och istället plocka fram det material som oftast finns undanstoppat någonstans i verksamheten. Ferm Thorgersen (2012, s. 77) beskriver att man kan skilja på det vardagliga meningsskapandet inom musik och det lekfulla meningsskapandet. Det vardagliga meningsskapandet innebär att man fokuserar på sådant som är rätt och riktigt inom musikens värld, medan man i det lekfulla meningsskapandet låter barnen upptäcka och leka musik på egen hand. Jag tror att det som pedagog handlar om att hitta en balans mellan dessa två, för att fortfarande hålla nyfikenheten i barnen vid liv. Genom att hjälpa barnen upptäcka musiken bibehålls förhoppningsvis barnens intresse, vilket gör att barnet också lär samtidigt.

Holmberg (2012, s. 123) beskriver att musiken förr i tiden mest innebar en sångstund i verksamheten, där man socialiserade sig med andra. Idag har man dock förstått att musiken är så mycket mer än enbart en sångstund, där barnen faktiskt har möjlighet att gå vidare i sitt lärande. Ehrlin (2012, s. 148) förklarar att musiken därför uppfattas svårare än vad den är, men det behöver inte vara mer komplicerat än att till en början plocka fram den. Ehrlin (2012, s. 149) beskriver fortsättningsvis att vi pedagoger inte är några musiker. Helt rätt, vi finns på plats för att hjälpa barnen i utvecklingen, sprida glädje och få barnen att känna sig lyckade. Glada pedagoger som inspirerar barnen smittar ofta av sig och bildar en härlig stämning i verksamheten. Lindahl[1] förklarar också att så länge det finns ett syfte bakom det man gör blir musiken alltid lärorik för barnen, på ett eller annat sätt.

Referenser:
[1] Karin Lindahl, workshop i musik (1). Campus Varberg, 2016-05-16

[2] Karin Lindahl, workshop i musik (2). Campus Varberg, 2016-10-04.

Kultti, A (2012). Flerspråkiga barn i förskolan: Villkor för deltagande och lärande. Diss. Göteborgs universitet. Göteborg: Univ.

Läroplan för förskolan Lpfö 98
. [Ny, rev. uppl.] (2016). Stockholm: Skolverket
Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FBlob%2Fpdf2442.pdf%3Fk%3D2442

Söderman, Johan & Riddersporre, Bim (red.) (2012). Musikvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur

Likes

Comments

Idag hade vi VFU-uppföljning i skolan, där vi bland annat fick titta på alla klasskamraternas didaktiska material. Vilken fantasi, så fantastiskt roligt att se! Mitt egna material kändes aningen fantasilöst i mitten av alla andras, men jag tyckte ändå det var väldigt roligt att se hur många olika material som faktiskt tillverkats. Klassen var indelad i grupper om tre, vilket betydde att man först berättade och visade sitt material för de klasskamrater man hade i sin grupp - därefter fick man möjlighet att gå runt och titta, samt ställa frågor om resterande material som fanns i de andra två klassrummen. Väldigt spännande faktiskt, att få så mycket tips och idéer på samma gång, som senare kan komma till användning.

Likes

Comments

Att spendera tjugo dagar på praktikplatsen har den här terminen varit kanonkul. Har trivts som fisken i vattnet både bland barn och pedagoger, vilket jag inte riktigt gjorde förra terminen, så var skönt att göra det denna gången istället. Sista dagen idag kändes därför aningen tung, det var jobbigt att säga hejdå till alla. Man har fäst sig vid barnen, och likaså pedagogerna. Blev avtackad med både brev och present, så var allt lite tårögd när jag lämnade förskolan. Men jag fick deltagit en sista dag i verksamheten, njöt till fullo. Fick även mina papper påskrivna av min handledare, så nu är jag godkänd och klar för även denna gången. Praktik är bra härligt ändå, gott att pausa teorin och träffa barnen istället.

Likes

Comments

Om jag ska vara ärlig har varken jag eller min handledare förstått meningen med dessa två fältdagarna som kommer efter VFU:n, vi tycker det varit lite otydligt. Men efter en kortare diskussion med några kurskamrater kom vi överens om att man under de två sista fältdagarna skulle utvärdera sin VFU-period, samt momentet man genomfört. Eftersom detta var något jag gjorde både självmant och tillsammans med min handledare i förra veckan, har jag alltså under dagens fältdag bara spenderat tiden i verksamheten. Lekt med barnen, pysslat lite i verkstaden och varit utomhus. Varit med i matsituationer och även läst en saga i samlingen. Barnen ville gärna höra Petter och hans fyra getter en gång till, riktigt kul att höra att barnen fastnade för den. De kan till och med delar av sagan nu, så idag fick de säga några meningar tillsammans med mig. VFU-perioden har gått undan, kan inte förstå att sista fältdagen är redan i morgon.

Likes

Comments

Likt de andra måndagarna deltog jag i pedagogernas planeringsmöte. Min handledare och hennes kollega hade en läxa från något möte dem går på emellanåt, där de skulle hitta en annan saga med ett troll än de tre bockarna Bruse som de introducerat för barnen. Vi diskuterade en stund och kom sedan fram till att de skulle kunna använda sig av mitt moment, introduktionen till Petter och hans fyra getter. Petter och hans fyra getter har barnen både fått höra i flanosagan, se ur boken samt skapa figurerna - vilket betyder att även den sagan är ganska bearbetad av barnen. Under veckan hade vi brandövning med barnen, där de fick springa ut till sin samlingsplats. Efteråt, efter inräkning, samtalade vi med barnen om brandlarmet, de fick ställa frågor och pedagogerna svarade på frågorna. Barnen kom med många olika frågor och erfarenheter. Under tisdagen kom det en man och filmade lite i verksamheten. Filmklippen skulle sedan sättas ihop till en film, som senare visas på kommunens hemsida för rekrytering och reklam. Sista veckan innehöll mycket pyssel, både julgranskulor till julgranen de skapat på väggen - men också ansiktsmasker, fler bilar och olika teckningar.

Då varje barn arbetat mycket med sitt egna troll, så fick barnen i en samling mot slutet av veckan visa trollen för varandra. Märks tydligt hur stolta och nöjda barnen är över sina troll. De hjälptes åt att skapa ett hem åt alla trollen, som de sedan placerade mitt i sagolandet de skapat. Jag lånade en sagopåse med Petter och hans fyra getter från den andra avdelningen och läste sagan en sista gång, denna gången med riktiga figurer (inga flanobilder). Läste även boken en gång till, då det var något barn som gärna ville se bilderna i boken. För att sammanfatta mina tre veckor så har det varit tre fantastiska veckor. Har varit kul att vid ett flertal tillfällen testa sagan jag hade med mig, men också väldigt kul att se barnens arbete med de tre bockarna Bruse. Att något så enkelt kan fastna i allt barnen gör, det är härligt att se. Det sägs att tiden går fort när man har roligt - och jag lovar er, då har min tid bara sprungit förbi.

Likes

Comments

Efter frukosten på måndag morgon samlade jag fyra barn för att genomföra mitt moment. Då jag aldrig haft med handledaren under mina tidigare moment blev det lite nervöst, men nervositeten gick över så fort jag börjat läsa sagan. Som sagt hade jag med min sagopåse, innehållande en flanosaga med Petter och hans fyra getter. Barnen lyssnade noga på sagan och eftersom de sedan innan har en tendens att fastna för just trollet i sagorna, fastnade de även denna gången för trollet Ludenben. Efter att jag läst sagan berättade jag för barnen att vi skulle skapa varsin figur ur sagan, med hjälp av valfritt material. Någon sa direkt penna och papper, vilket resulterade i att resterande barn föll för grupptrycket och även dem använde sig av penna och papper. Dock räknas penna och papper också som en form av skapande, vilket i efterhand blev riktigt bra! Efter genomförandet deltog jag i veckans planeringsmöte, där även förskolechefen fanns på plats denna gången. Vi diskuterade pedagogernas arbete med materialkännedom och skapande, men vi diskuterade även mitt moment. De tyckte att mitt moment verkade givande, samtidigt som sagan i sig berikade barnens kunskaper fick de även välja material att arbeta med efteråt. Alla barn är olika och alla barn tänker olika. När jag senare under eftermiddagen på måndagen genomförde momentet en gång till, denna gång med en annan grupp barn, valde barnen att använda papptallrikar och pennor för att skapa varsin figur. Riktigt roligt att se hur barnen tänker olika!

Senare i veckan var det en pojke på förskolan som hade med sig en toarulle hemifrån, vilken han ville tillverka en bil av. Jag diskuterade med honom en stund, ifrågasatte vad han behövde för att bilen skulle bli som han tänkt sig. När vi kommit fram till vad vi behövde tog vi tillsammans fram materialet. Pojken färglade sin blivande bil, därefter hjälptes vi åt att sätta ihop den. Den blev väldigt omtyckt på förskolan, vilket resulterade i att fler barn än enbart pojken tillverkade varsin bil. Vissa behövde mer hjälp än andra, exempelvis när det kom till hur vi skulle få bilen att rulla - medan andra hade stenkoll på vad för material som behövdes. Riktigt härligt att se kreativiteten flöda hos barnen!

När halva veckan hade gått tog jag ytterligare några barn åt sidan för att genomföra mitt moment. Anledningen till att jag gjorde det ytterligare en gång var för att jag ville att alla figurer i sagan skulle skapas, så att barnen skulle kunna använda dem på egen hand sen när min sagopåse inte längre finns på plats. Tillsammans skapade vi alltså ett eget didaktiskt material, jag och barnen. Efteråt laminerade jag deras bilder, som senare lades i en påse och hängdes på väggen - för att barnen ska ha möjligheten att använda sig av materialet när de känner för det. Himla roligt! Det märks tydligt att barnen tagit lärdom av även denna sagan, de rimmar lite emellanåt och kan även sagan utantill stundtals. Där ser man hur annorlunda det kan blir - momentet som från början bara var en sagostund tillsammans med barnen slutade med att de på egen hand fick tillverkat ett didaktiskt material, som de faktiskt kan ta lärdom av. Underbart att involvera barnen, de kan mer än vad man emellanåt tror. Dessutom är det lärorikt för dem, att få välja och testa på egen hand.

Mot slutet av veckan hände inte mycket. Jag gjorde namnskyltar åt barnen som pedagogerna kan använda som placering vid matborden. Vi gick på utflykt till en skogsdunge i närheten av förskolan och jag spenderade tid med barnen. Målade, pysslade, spelade spel, läste sagor och deltog i olika lekar. Under fredag förmiddag hade vi lite genomgång av det material som fanns tillgängligt på hyllorna inne i verkstaden just för att barnen skulle få en bredare materialkännedom, samt veta hur man kan använda materialet. Tror faktiskt barnen lärde sig något av det, för efteråt skapades lite allt möjligt. Det märks att tiden går fort när man har roligt, två veckor gick superfort!

Tillsammans med min handledare hade vi under torsdag eftermiddag ett samtal i personalrummet. Vi gick igenom mitt moment, hur jag gjorde och vad som hände. Vi diskuterade planering och utvärdering, vilka hon var nöjd med båda två. Väldigt avslappnat samtal, skönt att kunna gå igenom momentet efteråt. Gick därifrån med ett klart godkänt resultat.

Likes

Comments

Att komma till förskolan är alltid lika kul, spännande att se vad praktiken har att erbjuda när böckerna läggs på hyllan för ett tag. Fick under måndag förmiddag delta i ett planeringsmöte, där min handledare tillsammans med två andra kollegor satt och diskuterade verksamhetens nuvarande arbete tillsammans med en pedagogista. Inledningsvis fick de förklara vad dem arbetade med, därefter satt dem och berättade vad deras tanke bakom arbetet var. Personligen tyckte jag att mötet var väldigt givande, pedagogistan grillade pedagogerna en aning, vilket medförde att de fick ut väldigt mycket av mötet i sig. De bollade idéer och tankar, vilket jag tror blir till hjälp senare i verksamheten. För tillfället håller de på med sagans värld, just nu de tre bockarna Bruse. Barnen har fått måla, samt skapa ett eget troll. Pedagogistan ville ha ut syftet med arbetet, vilket pedagogerna till en början ansåg var sagans värld, att fånga barnens intresse kring den. Men i en vidare diskussion enades dem om att de genom sagan ville ge barnen en bredare materialkännedom, det vill säga låta barnen skapa med hjälp av olika typer av material. Som sagt, det blev till slut ett planeringsmöte med bra diskussioner som också var väldigt givande för verksamhetens arbete. Dessutom tyckte jag det var spännande att få delta, lyssna och även komma med ett tips eller två som student. När tisdagen kom hade jag med mitt didaktiska material till förskolan. Visade då materialet för min handledare och berättade att jag tyckte min sagopåse med Petter och hans fyra getter passade bra in i deras nuvarande tema och arbete. Eftersom sagan både innehåller språk, siffror och färger så tyckte jag dessutom att den berörde många olika ämnesområden. Min handledare var positiv till mitt didaktiska material, det kändes som hon direkt förstod mina tankar och idéer kring det och hon tyckte också att det gick ihop med deras arbete kring sagans värld. Vi diskuterade också fram och tillbaka kring hur vi skulle beröra deras arbete kring materialkännedom och kom tillsammans fram till att jag skulle läsa sagan för barnen, sedan skulle de få skapa en av karaktärerna med valfritt material. Bestämde samtidigt att jag genomför uppgiften under vecka två på praktiken, så jag får komma i kontakt med barnen lite mer innan det är dags att genomföra den. God tanke av min handledare!

Eftersom jag inte varit på just denna förskolan sedan tidigare, förutom de tre första fältdagarna, så försökte jag lära känna barnen under första veckan. Vi läste böcker tillsammans, pusslade, målade inne i verkstaden, lekte tillsammans utomhus och så satt jag med dem när det spelades film efter maten. Hjälpte några barn att göra ljuslyktor till ljusfesten. Satt ensam med några barn vid olika måltider, hjälpte till att duka fram och av. Försökte så gott jag kunde att bli en i verksamheten. Löste en konflikt med ett barn vid påklädning inför utgång, barnet i fråga vägrade klä på sig men jag löste problemet snabbt genom att ta tiden. Barnet flög i kläderna och stod vid ytterdörren på 1,5 minut, enkla knep kan vara bra knep.

Vilka färger blandas för att få fram färgen rosa? Rött och vitt, det kunde barnet svara på direkt.

Barnen på förskolan har fastnat väldigt mycket för deras arbete med bockarna Bruse, de pratar mycket om dem och gillar även att leka/dramatisera på egen hand. Detta var något pedagogerna snappade upp ganska fort. Det tillverkades därför rekvisita tillsammans med barnen under veckan, som på fredagen skulle användas när barnen bjudit in de andra avdelningarna för att titta på. Förskolan hade fått i uppdrag av sin chef att någon gång i veckan hitta på något gemensamt med alla barnen, därför inledde dem detta med en dramatisering att visa upp. Detta var fantastiskt roligt att se, barnen var så duktiga! Tack vare det noggranna arbetet bakom, där pedagogerna både läst boken om bockarna Bruse, diskuterat sagan tillsammans med barnen, skapat egna troll och även låtit barnen leka för att bearbeta så kunde i princip alla barnen sagan utantill. Alla barnen involverades, på ett eller annat sätt. De som inte vågade dramatisera fick istället dela ut biljetter, vilket jag tyckte var jättesmart! Det syntes på barnen att de tyckte aktiviteten var väldigt rolig.

Något annorlunda jag fick vara med om var när det kom en pedagog från den andra avdelningen och sökte tröst hos min handledare, eftersom pedagogen i fråga grät då dem var oense om något som hänt. Jag vågade aldrig ifrågasätta var som egentligen hänt, för kände att jag inte hade med det att göra - men samtidigt så blir jag ju lite nyfiken. Alla är vi ju människor, vi måste tänka på att det inte alltid går att få som man vill. Vi får försöka anpassa oss, det är ju för barnens skull vi finns på plats för att ge dem en så bra utveckling som möjligt. Lite tråkigt att se att sånt här förekommer, man önskar ju att personalgruppen ska fungera så bra som möjligt så att verksamheten kan göra sitt yttersta för barnens skull. Ska vi se något positivt ur detta negativa så ringde faktiskt min handledare förskolechefen direkt, som kom efter bara en stund. Min handledare berättade för mig att förskolechefen skulle samtala med de berörda, förhoppningsvis kunde dem reda ut problemet så att det inte kvarstod och växte inombords på någon.

Likes

Comments

Genomförde min tredje fältdag idag. Fick vara med om när en av pedagogerna plockade en och en av barnen för att tillverka ett eget troll. Riktigt roligt att se, barnen kunde inte påverka varandra och det blev därför flera olika varianter av ett troll. Jag diskuterade även mitt didaktiska material med en av pedagogerna som fanns på plats, eftersom min handledare hade semester. Jag undrade vad hon tyckte om tanken att göra en sagopåse med olika sagor i - vilket hon tyckte var en klok idé eftersom dom håller på väldigt mycket med sagor för tillfället. Ska bolla det lite med min handledare också, för att se vad hon tycker. Annars fick jag delta i den vardagliga verksamheten, pusslade, spelade spel, lekte och var utomhus. Kändes som en bra tredje dag, barnen kommer ihåg vem jag är och jag har även kommit in mer i verksamheten. Känns som jag hamnat på en väldigt harmonisk förskola, ljudnivån är låg och det finns tillräckligt med personal till grupperna. Jämför jag känslan av förra VFU-platsen kontra denna så känns det redan mycket bättre, trots att jag bara besökt förskolan tre fältdagar. Ser fram emot mina tre veckors VFU denna gången, det känns bra.

Likes

Comments

Idag tog jag och några kurskamrater ett studiebesök på Varbergs Fästning efter skolan. Varbergs Fästning har jag besökt tidigare, både med familjen och tidigare skolor jag gått på. Positiva erfarenheter härifrån, minns att jag tyckte det var kul.

Det finns mycket att titta på i fästningen, Bockstensmannen är exempelvis en utställning som funnits sen jag var mindre. Utöver den finns det en en utställning som kallas "Halland genom tiderna" och även en utställning om tre svenska konstnärer som verkade i Varberg. Dessa tre är fästningens fasta utställningar, som alltid finns på plats. För tillfället visar dem också en fotoutställning samt en historisk verkstad. Det finns alltså väldigt mycket att se när man är på plats.

Jag tror att Varbergs Fästning är ett roligt ställe för barnen att besöka. Utställningarna är varierade och man måste ju inte titta på allihop om man inte vill utan man kan välja ut de delar man är intresserad av. Dessutom tror jag dem är väldigt lärorika, de innehåller mycket historia vilket nyttigt att lära sig. Historien är det som lägger grunden för hur vi undervisar och lär saker idag, därför kan det vara bra att lära sig hur det var förr i tiden. Halland genom tiderna tycker jag personligen är väldigt trevlig att titta på, det är intressant att veta hur länet växt fram. Det finns många föremål i utställningarna som barnen känner igen, nackdelen är dock att mycket finns framme - men de får inte röra vid allt. Det står skyltat på vissa föremål och andra står bakom staket och dylikt. Har man då med små barn här, kan det bli ett litet problem eftersom dem varken kan läsa eller förstå anledningarna till varför man inhägnat vissa föremål. Dock tror jag bara att det är ett problem tills man som vuxen förklarat vad det innebär. Det finns också mycket som bjuder in barnen i utställningen. På en vägg fanns exempelvis en lucka som det stod "öppna mig!" på vilket lockar barnens nyfikenhet och sen finns det också kläder, inspirerade av historien, att testa och klä ut sig i. Väldigt roligt att klä ut sig historiskt! Utställningen innebär alltså inte bara att titta, utan man kan använda händerna till en del saker också vilket barnen brukar tycka om. I utställningarna om Halland och Bockstensmannen dyker det hela tiden upp nya saker, vilket jag tror gör dem lite roligare än andra.

I en del av byggnaden har dem för tillfället en utställning som är till för både barn och vuxna. Det är en historisk verkstad, där man visar aktiviteter som var vanliga för 100 år sedan. Man kunde exempelvis hoppa hage, klä ut sig, hoppa hopprep, läsa, leka och även testa på en gammal skolhörna, vilken bland annat innefattade en svart tavla och skolbänkar. Jag tycker det är roligt med såna här utställningar, när man involverar människan i själva görandet. Man står inte bara bredvid och tittar på en bild om hur det var förr i tiden, utan man får också uppleva det i verkligheten. Det är oftast lättare att lära sig något i praktiken också, så genom att få möjligheten att testa på något berikas kunskaperna om historien utan att man tänker på det. Dessutom är detta ett lätt sätt att lära barnen, involvera dem i lärandet.

Likes

Comments