View tracker

Hejsan! I helgen har jag haft feber och har därför inte orkat uppdaterat. I Lördags låg jag i soffan hela dagen med feber och förkylning, mådde skitdåligt. På kvällen blev det dock lite bättre, vi gjorde trerätters middag här hemma, det var jättegott! Senare på kvällen hämtade Wilma mig (min kusin) och hennes pojkvän Johan. Vi åkte hem till dom och där kollade vi på film och bara hade det mys, jag sov med dom också. Och igår gjorde faktiskt inget speciellt, vad jag minns iallafall.

Idag är det Måndag igen, började 11.50 med idrott och fick sedan reda på att resten av lektionerna var inställda. Skön Måndag faktiskt. Har en jobbigare dag framför mig imorgon. Tisdagar ska alltid vara värst, varför..?! Nu ska jag kolla på lite Grey's och sen sova. PUSS

Likes

Comments

View tracker

Hejsan! Igår var jag först i skolan, när jag kom hem tog jag båda hundarna och gick på en promenad, det var ju sånt härligt väder! Men jag kunde inte träna mer när jag kom hem för jag har åkt på en rejäl förkylning och har sån hemsk hosta också.. På kvällen kom Helena, min syster och Denise hit. Vi gjorde räkmackor, och åt lite annat gott också. Hade jättemysigt. Men sen blev jag så klen så jag gick och la mig och somnade direkt. Hade lite feber igår kväll också.
Tyvärr så mår jag bara sämre idag och har legat i soffan hela dagen och sovit. Inte kul med förkylning.. Men nu ska vi käka lite mat sen funderar jag ändå på att dra ut med kompisar. Kanske inte är så bra med tanke på att jag är fortfarande lite sjuk, men jag kommer börja klösa i väggarna om jag fortsätter bara sitta inne haha! PUSS!

Likes

Comments

View tracker

Nu skriver jag sista inlägget för ikväll. Vill bara uppdatera er lite. Vill satsa på bloggningen fullt ut igen! Förra veckan sökte jag iallafall jobb, har lämnat in lite CVn. Dock inte fått något svar. Jag behöver verkligen ett jobb just nu.. Men jag har några CVn kvar som ska lämnas in. Och snart ska vi ut på praktik också så då kan jag ju fråga på praktikplatsen om jag får börja jobba där också.

Anyway, imorgon är det Fredag och det behövs verkligen just nu! Nu ska jag gå och lägga mig, och imorgon ska jag gå i skolan, hem och gå på en promenad med Steja, jogga på löpbandet, göra ett cardiopass (ska börja stenhårt med träningen igen) sen mysa hela kvällen med mamma och hennes bästa vän Helena. Som sagt så måste jag försöka gå vidare med mitt liv nu, göra saker som får mig att må bättre, och inte bara ligga och sova hela dagarna. Hur jobbigt det än är i början så blir det enklare. Right? Godnatt

Likes

Comments

Hej på er! Jag mår inte så bra just nu, och har därför inte uppdaterat något. Men jag har gått i skolan som vanligt, men på dagarna när jag kommer hem så lägger jag mig bara i soffan och sover. För att jag mår så dåligt. För att det är enklare att bara lägga sig och slippa ångesten. Men jag har gått igenom det har förut, det börjar bli ganska vanligt för mig haha. Och sist gick det ju skitbra, i början grät jag och mådde dåligt, men ganska snabbt gick jag vidare, var med mina kompisar, kunde sova ensam om jag ville det, grät inte längre, kände ingen saknad, gick inte ens och väntade på att han skulle höra av sig, jag levde mitt liv med mina kompisar och mådde på riktigt SKITBRA.

Så ska det bli igen. Nu har jag gråtit några dagar, inte ätit mycket alls, gått i skolan annars legat hemma och sovit. Nu är det dags att ta mig upp på mina fötter igen och vara stark! För jag klarade skiten förra gången, jag tog mig ur det. Jag kan göra det igen. Nu vet jag hur stark jag är när jag är ensam och jag vet hur mycket jag trivdes med singellivet. Jag klarar det igen. Imorgon är det Fredag, jag ska gå i skolan, när jag kommer hem ska jag ta en promenad, sen städa mitt rum, på kvällen kommer Helena, mammas kompis, så ska vi tre äta räkmackor och mysa. På Lördag ska jag vara med Camilla. Jag tar mig ur skiten igen. Jag är stark. Det vet jag. Det är bara att acceptera hur det är och gå vidare. Nu vet jag att det inte fungerar och att jag borde vara ensam ett tag. I slutändan kommer jag nog må bäst så.

Likes

Comments

View tracker

Jag heter Felicia Rosenborg. Jag är en tjej på 17 år. När jag var bara 12 år gammal började jag jämföra mig själv med alla andra. Till en början trodde jag att det bara var något som kändes just då, det skulle gå över. Varje dag mådde jag dåligt i skolan för alla andra var så himla perfekta, men inte jag. ''Äh, det går över'' tänkte jag. Men det gjorde det inte. Det blev bara värre. Jag minns en gång när jag kom hem från skolan, slängde ut alla kläder jag hade i min garderob. Jag var helt galen. Jag tänkte att jag skulle slänga dom allihopa. För jag hade ju ändå inga snygga kläder. De var inga dyra märkeskläder som alla andra hade. Så då kunde jag lika gärna slänga dom så kanske mamma skulle köpa nya, dyra kläder till mig istället. Som alla andra hade. Samma kväll fick jag också min första panikattack. Jag visste inte vad det var. Jag låg bara i sängen och skakade och trodde att jag skulle dö. Jag trodde det var något fel på mig, att jag var sjuk. Så jag vågade inte berättade något för någon annan.

En dag i skolan så var det så jobbigt att jag flera gånger fick springa på toaletten och gömma mig. Det var så svårt att vara ute i korridorerna att jag var tvungen att gömma mig. Det kändes som att alla stirrade på mig och tänkte samma tankar om mig själv som jag gjorde. Att jag var ful, äcklig, tjock och värdelös. Den dagen kom jag hem efter skolan, gick till toaletten och stoppade fingrade i halsen. Så fortsatte det. Samma visa varje dag. Samma ångest varje dag. Jag var 12 år, visste knappt vad ångest var. Tills mamma började prata om ångest och tills jag kom på BUP så de fick berätta vad det var. Tillslut mådde jag ju så dåligt att det inte gick att dölja längre. Jag kommer inte ihåg hur jag berättade det för mamma, men tillslut blev det verkligen så jobbigt att jag var tvungen att berätta för någon.

När jag började i 8:an blev det så jobbigt att jag inte klarade av att vara i skolan. Dessa tankarna jag hade om mig själv, att jag var ful, äcklig, värdelös, tjock, inte lika mycket värd som de andra, osv, fick mig att få ångestattacker. Jag var rädd för att gå till skolan. För där kände jag mig så jävla obekväm. Det kanske inte var så att alla stirrade på mig, men det kändes så. Och jag kanske inte var sämst på allting, men det kändes precis så. Tillslut blev det så för mig. Att kände jag mig sämst på allting, så var jag det. Kände jag mig fulast i klassen, så var jag det också. Det var som att det jag tänker om mig själv, så tänker alla andra. Fuck vad BUP säger och fuck vad mina föräldrar säger, att jag är fin, vacker, inte alls tjock, osv, det sa dom bara för att dom måste. Att dom sa att jag var vacker spelade ingen roll, för jag visste att det inte var så.

Jag blev sjukskriven och efter att jag varit borta några veckor i skolan så kom jag inte riktigt tillbaka. Jag började gå i skolan igen, såklart. Men ångesten blev värre och jag kunde bara vara i skolan någon dag i veckan. Annars sjukanmälde jag mig. Så har det i stort sätt varit hela tiden från det. Att jag vissa dagar är tvungen att sjukanmäla mig, för jag pallar inte. Jag pallar inte gå igenom korridorerna och känna mig värdelös och äcklig. Och att alla andra tänker så när dom ser på mig. Jag handskas bättre med tankarna nu och jag har fått mycket hjälp. Men vissa dagar faller jag tillbaka. Vissa dagarna känns det som att jag är på ruta ett. Jag hade aldrig trott att jag skulle bli en sån tjej med ångest och depression. Men det blev jag. Jag kan ärligt säga att jag inte rår för det. Det är många ungdomar som tänker så i dagens samhälle. Det är för mycket press, för mycket utseendesnack och ideal. Hur man ska vara, hur man ska se ut, vilka kläder man ska ha på sig, vem fan är det som bestämmer det?
Jag kan iallafall äntligen skita i alla dom där jävla märkeskläderna man ''ska'' ha på sig. Vem bryr sig? Låt dom kolla då, om du har ''fel'' kläder på dig. Det är du som bestämmer vad du vill ha på dig. Ingen annan. Det är något jag iallafall blivit mycket starkare i. Jag väljer själv vad jag vill ha på mig och så är det bara.
Men jag är fortfarande osäker i mig själv. Men det är för att jag blivit sårad för många gånger de senaste åren.

Jag har träffat på människor som verkar vara ärliga och snälla, som har visat raka motsatsen. Det finns fortfarande saker som tär på mig. Min dåliga självkänsla, mitt sätt att jämföra mig själv med andra, alla gånger jag blivit bedragen av den jag älskar, som har fått mig att känna mig ännu mer värdelös, och alla gånger jag gett personer en andra chans, men det visade sig att jag var så jävla dum som gjorde det. Detta är saker som fortfarande tar kål mig. Men det är väl så livet är. Det är inte alltid lätt. Det kommer alltid finnas människor som är falska, som sårar och sviker någon, men just nu i den här skrivande stunden så tänker jag kämpa. Kämpa så in i helvete för att bli av med skiten! Ja, jag har dålig självkänsla. Men jag kan jobba på det, det vet jag. Jag kan få bättre självkänsla och bättre självförtroende det vet jag. Mitt mål är att börja älska mig själv och bli av med mina hjärnspöken. Ja, jag har fått gått igenom skit rent ut sagt. Jag har blivit illa behandlad, orättvist behandlad och allt det där, men från och med nu tänker jag börja se det som en läxa. Jag lärde mig något. Jag lärde mig att alla går inte att lita på. Hur mycket man älskar dom och hur mycket man än VILL lita på dom. Vissa kan man bara inte fortsätta ha i sitt liv, även fast man vill. Även fast man älskar dom sååå sjukt mycket. Man måste bara helt enkelt inse att man förtjänar bättre om dessa människor behandlar en på ett sånt sätt man inte förtjänar. Jag har insett det nu. Och därför har jag kommit ganska långt, eller hur? Jag låter inte mig själv bli sårad av någon annan längre. Utan ja, jag gav dom en andra chans, dom sumpade det, jag gjorde något bra, dom gjorde något dåligt. Gå vidare, se det som en läxa, och tro på att det finns något bättre där ute. Ja, jag har ångest, ja jag är då och då deprimerad, men där har jag också kommit långt. Jag vet hur jag ska handskas med det nu. Jag vet att det blir bättre. Att det kommer och går i perioder. Jag har insett att min ångest kanske aldrig försvinner, men att den blir bättre. Jag kan bli av med min depression, men att man kanske måste börja tänka att man kommer må dåligt då och då, och det är okej. Man måste ha sina dåliga stunder för att uppskatta de bra stunderna. Jag har blivit klokare, snällare mot mig själv, jag har insett saker, jag ska börja ta hand om mig själv, och jag ska börja behandla mig själv och min kropp som att det vore min bästa vän, framförallt så har jag blivit starkare av all skit jag gått igenom! Jag är inte där än, jag har en lång väg att gå. Men det är så livet är. Man klättrar varje dag och det går inte hur fort som helst att ta sig upp. Och det har jag insett och accepterat. Man behöver också hopp, och det har jag. Hopp om att det jag förtjänar finns där ute och att jag en dag kommer inse till 100% att jag duger som jag är. Och att när den människan jag älskade mest svek mig och ljög för mig, så var det inte mitt fel. Jag gjorde inget fel. Jag duger ändå. Jag är bättre än det!
Snart fyller jag 18, i Mars. Då ska jag lämna den här skiten bakom mig. Blicka framåt och bli en lycklig människa, som ibland inte mår så bra ♥

Likes

Comments

Hej på er! Dålig uppdatering i veckan men nu är det skola igen vilket betyder mycket arbete och fokus på skolan. Vilket också betyder att jag sover flera timmar i streck när jag kommer hem från skolan. Haha! Det är verkligen en dålig vana jag har! Direkt när jag kommer hem från skolan lägger jag mig i sängen, slocknar och vaknar 10 på kvällen. Not good. Vilket också resulterar i att jag är skittrött på dagarna i skolan.

Idag har det varit en ganska chill dag i skolan, vi har bara pratat om betygen från höstterminen och gjort uppgifter på datorn. Vi slutar om tjugo minuter och då ska jag på stan, lämna in CVn och söka lite jobb. Senare hämtar Andreas mig, och ikväll kommer vi bara kolla på Grey's Anatomy och mysa gissar jag på. Haha, är helt beroende av Grey's! Nån mer?
Härligt att det är Fredag iallafall, imorgon har jag iallafall roliga planer med Camilla, så en bra helg kommer det bli. Puss på er!

Likes

Comments

Hej! Dagen idag har varit sådär.. Vaknade upp med fruktansvärd ångest och blev därför hemma från skolan. Tror inte mitt psyke riktigt var redo att möta så himla mycket folk igen. Jag har inte gjort mycket alls idag, förutom att vara med hundarna här hemma lite. Andreas har också varit här och nyss var vi på Ica och köpte lite naturgodis och coca cola. Är värd det idag. Hur har eran dag varit?

Likes

Comments

Hej på er! Idag sov jag alltför länge, till halv 1(!!) Jag åt lite frukost och sen tog jag en långpromenad med Steja. Tog mig massa kläder för var rädd att det skulle vara kallt men istället blev det fööör varmt, haha! Efter det har jag inte gjort mycket, bara legat i sängen och kollat på Grey's Anatomy. Men nu börjar det bli sent och imorgon börjar skolan igen, jag är inte alls redo. Inte för fem öre. Vet inte hur min kropp ska orka ta mig upp så tidigt varje dag igen, vet inte hur jag ska orka plugga, fokusera och allt sånt.. Nej usch. Ge mig mer lov. När börjar ni skolan igen?

Likes

Comments

2017 - det här är året jag skulle börja inse att jag förtjänar det bästa. Det här är året jag skulle utesluta alla människor som får mig att känna mig värdelös. Det här är året jag skulle börja tänka på mig själv först, och inte låta andra människor kontrollera mig.

Men jag ska vara ärlig, det började inte bra. För jag låter fortfarande en speciell person kontrollera mig. Jag låter denna personen styra över mig och jag gör verkligen allt för denna personen. Jag ger mer än vad jag får. Jag har väl ändå kommit ganska långt, eftersom jag inser det. Jag är inte blind, utan jag ser faktiskt vad denna personen gör mot mig. Men jag kan ändå inte släppa taget. Hur gör man? Hur utesluter jag denna personen från mitt liv? Hur ska jag gå vidare och gå min egen väg när jag inte ens vet hur man gör? Men just nu, i denna skrivande stund, så är jag så trött. Jag är så fruktansvärt trött på att bli behandlad på ett sätt jag inte förtjänar. Jag är trött på att ge mer kärlek än vad jag får. Jag är så trött på att låta min vardag styras på grund av denna person. Jag är så trött på att hellre vara med honom än mina kompisar. Jag väljer honom först, alltid, varje dag, alla dagar i veckan. Men så ska det inte vara. För han väljer inte mig först. Han gör allt annat viktigt i sitt liv, och sen på slutet av dagen, när han är trött och har inget sovsällskap, då duger jag. Jag duger när han själv inte har något att göra längre. Jag duger när hans kompisar har annat att göra. Vet ni? Det suger. Det suger så jävla hårt. Det suger att vara ett andrahandsval. Men jag är inte ens ett andrahandsval, jag är inte tredje, jag kanske är fjärde, om ens det. Jag gör allt för denna personen. Jag går igenom allt, jag ligger på nätterna med ett brustet hjärta och gråter. Hur orkar jag fortfarande? Hur står jag fortfarande på mina fötter och ler när folk frågar om jag mår bra? Jag mår fan inte bra. För jag låter honom kontrollera mig fortfarande. Jag hoppas fortfarande på att han ska bli som han var förut. När allt var bra. När jag en gång var hans förstahandsval. Men det är jag inte längre. Och det kommer aldrig bli så igen. Jag har insett det nu. Så hur tar jag steget och lämnar honom? Hur lämnar jag honom och allt han och jag en gång var? Hur slutar jag låta honom kontrollera mig? Hur börjar jag tänka på mig själv och vad jag behöver för att må bra? Jag vill bara att han ska vakna upp en morgon och inse allt jag gör för honom, hur mycket jag älskar honom, och hur ofta jag vill vara med honom, och inse vilken idiot han varit som aldrig tagit sin tid för mig på det sättet jag förtjänar. Jag ska vara ärlig, jag orkar inte mycket längre. Jag orkar inte hamna i massa konflikter med honom varenda jävla dag för att jag berättar hur jag känner. Han blir arg. Nej, han blir elak. Han blir arg på mig för att jag känner mig oälskad? Ska det vara så? Ska man inte bli arg på sig själv när man fått någon man ÄLSKAR att känna sig på det sättet? Det skulle iallafall jag. Hade jag älskat någon på riktigt som säger till mig ''du får mig att känna mig oälskad'' så hade den enda jag blivit arg på varit mig själv. Som fått någon att känna sig på det sättet. Men inte han. Han blir arg på mig. Han säger att jag ger han all skuld för alla våra bråk och tjafs. Han säger att det är mitt fel som känner mig oälskad och otillräcklig. I slutet av dagen är det ändå alltid jag som säger förlåt. Fast att jag vet själv innerst inne att jag inte gjort något fel. Men jag vill inte vara den tjejen längre som tjatar på honom, som får tjata till mig kärlek och uppmärksamhet. Det ska inte vara så. Kärlek och uppmärksamhet ska man få naturligt i ett förhållande, det är inget man ska behöva tjata sig till. Ändå känner jag mig dryg, desperat, och som en sur flickvän jag aldrig velat vara. Jag vill inte vara en sur flickvän men det är precis det han påstår att jag är. Allt jag vill är att få det bra. Allt jag vill är att vi båda ska vara lyckliga tillsammans. Men det går inte med honom. Jag har försökt allt. Jag har kämpat som en jävla kämpe rent ut sagt och han har inte gjort ett skit. Han struntar i om bråken slutar med att vi lämnar varandra. Så varför står jag fortfarande kvar och kämpar? Varför älskar jag honom fortfarande? Varför ger jag honom kärlek när jag inte ens får kärlek tillbaka? Varför..? Varför tillåter jag mig själv att få mitt hjärta krossat gång på gång, när jag vet att tillslut kommer det att döda mig.

Likes

Comments