Header

Tjena. Har inte bloggat på forever, men har varken haft motivationen eller inspirationen till att faktiskt sätta mig ner och skriva något, så det har ekat tomt här. Det har varit lite upp och ner på senaste, dåligt men sömn och andra saker som har fått gå före. Hoppas bara på att det snart ska vara över och jag kan fokusera lite mer på annat än mitt mående. Även om det är viktigt att må bra så är det inget jag vill gå och fokusera på 100% hela tiden. Helst ska det vara bra så jag inte behöver tänka på att försöka göra det bra. Men vi har väl alla dalar i livet. En utav mina favorit saker i världen är att tänka för mycket på saker och lägga ner onödig tid att oroa mig. Vilket kan bli lite jobbigt ibland. Det behöver inte ens vara något stort, och ibland så är det stort. En hobby som jag desperat försöka sluta med men än så länge ser det inte så ljust ut på andra sidan kullen. Samtidigt är det inget jag behöver prata om, mest för att jag oftast inte kan sätta ord på vad problemen är, vilket är lite frustrerande.

Iallafall, kanske ska prata om något roligare. Den här veckan har jag jobbat 5/7 möjliga dagar, vilket faktiskt har varit super roligt! Har bara varit i delin, så har lärt mig massa nytt och känner mig mycket säkrare över att vara där. Super kul! Det hjälper att mina kollegor är super härliga och inte blir trötta på mina hundra frågor om allting. Hade en ledig dag i onsdag, då jag åt lunch hos mormor och var sedan på kvällen på gitarren. Annars har det varit jobb, jobb och mer jobb. Nästa vecka har jag inte super mycket planerat, ska jobba fredag och lördag. Sen får vi se.

Jag har även köpt ett nytt skrivbord. Fick en liten spontan outburst och ville helt plötsligt ha ett nytt. Så drog med mig Raila till Ikea och fick hem ett nytt skrivbord, hyllor till det och en ny bekväm stol. Velade även över en liten byrå som jag inte köpte med men sedan beställde hem. Så nu är allt komplett. Lägger upp lite bilder sen!

Nu ska jag fixa lite med mitt hår och bara chilla innan jag ska iväg och träffa Matilda. Ciao!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Hello! Som nu ser ovan så klippte jag igår av en stor del av mitt hår. Har gått och varit super skeptisk hela helgen till hur det skulle bli men är supernöjd med resultatet! En sådan stor förändring, med tanke på att jag innan hade hår nästan ner till naveln. Men nu åkte en bra bit av och det ser så fräscht ut! Har aldrig riktigt haft en "frisyr" om man så ska säga utan har alltid bara haft mitt hår som det har växt. Men kände att jag ville testa något nytt och här står jag nu. Känns super najs.

För övrigt så har jag inte gjort så mycket. Veckan har ju precis börjat men har ändå lite inplanerat. Idag är det tandläkaren som gäller, vilket är mindre roligt men ändå behövligt ibland. Imorgon är jag helt ledig men ska städa lite här hemma och fixa lite små grejer.
På torsdag och fredag väntas jobb, vilket ska bli skönt. Efter jobbet på fredag blir det antagligen att sticka in till stan och kika runt då Falkenbergs Matdagar är igång. Alltid mysigt när det händer något i vår lilla stad.
Lördag väntas fotboll och på kvällen ska jag hem till Fanny och sen blir det utgång.
Det är ändå skönt att ha lite planerat ibland, även om jag är 100% för spontana händelser.

Nu ska jag fixa iordning det sista och sen försöka komma iväg till vårdcentralen. Ciao!

Likes

Comments

Hola amigos! Det är sista augusti idag, helt sjukt? Vart har den här månaden tagit vägen? Får nästa lite ångest när man inser att det är påväg att bli höst. Eller det är nästan redan höst med tanke på vädret vi har.

Idag gick jag upp kl 05.15. Det var mindre roligt. Packade ner mina grejer och cyklade sedan iväg till jobbet. Jobbade dock inte ett speciellt långt pass, utan slutade redan kl 13. Även om det är en pina att gå upp tidigt så är det även ganska skönt att komma hem tidigt på dagen.

Väl hemma åt jag lunch och kollade på Teen Wolf. Efter det så fixade jag lite med all möjligt. Skickade en ansökan att gå med i facket och a-kassa. Klickade in tandläkartiden samt frisörtiden i kalendern. Anmälde mig även till personalfesten i november, vilket ska bli roligt. Nu har jag spelat gitarr en stund och funderar på att ta en promenad. Dock ser det väldigt mörkt ut på himlen så kanske skippar det. Ciao!

Likes

Comments

Hellu, nu var det ett tag sedan jag skrev. Det har hänt en del men har som vanligt glömt att min blogg existerar. Ska försöka skriva lite ikväll så får se om det hamnar här tillslut.

Idag har varit en dag fylld av söndagsångest. Inte för att jag ska jobba imorgon men det var ett tag sedan jag mådde såhär dåligt. Igår var det nämligen 20årsfest för Lina! Hade det superbra och kom hem i lagom tid men det hjälpte tyvärr inte mot drickan jag valt att dricka. Så idag spenderas mest i ett mörkt rum med lugn musik och filtar. Ibland får man ha sådana dagar också. Dock så spelade FFF mot BP på bortaplan kl 17 så förflyttade mig från sängen till soffan för att kolla. Det var så värt. Efter 90 minuter så stod resultatet stadigt, 1-5. Jävligt gött med ännu en vinst och för tillfället en tredje placering i tabellen. Kul att titta när det går så bra! Nästa match är på hemmaplan mot Gefle.

Imorgon ska jag till Halmstad med Elin och Fanny. Det blir shopping och bara att umgås, vilket är väl behövligt. Jag har allt bra vänner!

Nu ska jag försöka skriva lite, ciao!

Likes

Comments

mina läppar är sönderbitna. smaken av blod fyller munnen. sköljer ner den tillsammans med resten av min smirnoff. kollar på min tomma flaska. reser mig och går fram til baren. en smirnoff ice, tack.har varit här såpass länge nu att de inte frågar efter leg. slänger fram kortet och kletar ner en oläslig underskrift på kvittot. vem bryr sig. ingen kommer läsa det iallafall. går tillbaka till bordet där mina kompisar sitter kvar. jag borde kanske tänka på att medan jag är inne på min kanske sjunde drink för kvällen så har de knappt tryckt ner sin tredje än. men spelar det någon roll?

i bara några sekunder låter jag mig själv tänka på dig. och sen är det borta. för det finns egentligen ingenting att tänka på. inget riktigt. men några sekunder räcker. drickan i min hand ser inte lika inbjudande som den gjorde för några sekunder sedan. nu påminner den mest mig om att jag inte borde dricka mer. började kvällen med att tänka, om jag dricker tillräckligt, så kommer jag inte tänka på honom. om jag går in i dimman snabbt. så kommer dimman vara det enda som existerar. men nu tänker jag mer, är han ens värd att dricka över? vem bryr sig om vad han gör just nu. spela roll om han sitter hemma, umgås med sina vänner eller träffar en annan tjej. han är fan inte värd det. ingen kille är. det här är vad jag försöker intala mig själv. det funkar inte. väljer istället att halsa ner drickan och sen beställa en vodka redbull. den smakar vidrigt men är precis vad som behövs. för även om han inte är värd att supa sig full för så är det vad jag gör. för jag vill inte tänka på honom. och speciellt inte på om han träffar någon annan.

skit i känslorna. ha kul. du behöver inte träffa din livs kärlek nu. testa dig fram. vad gillar du, vad gillar du inte. håll dig så långt ifrån känslorna som du kan. de är ändå inget att ha. men här står jag. och känslorna kommer i överflöd. det är förjävligt. för det skulle bara vara lätt. vänder mig till min kompis och harklar fram: är det såhär det känns att vara kär? för isåfall är det förjävligt! hon skrattar och klappar mig på axeln. - nej felicia, det är nog inte såhär kärlek känns, för om det var så, så skulle du inte må så dåligt. jag ler och kliar mig i nacken. okej, det köper jag.

tittar mig omkring. det börjar bli gott om folk här nu. de flesta minglar, dansar eller bara sitter vid ett bord. ser några bekanta längre bort som vinkar åt oss. ler och vinkar tillbaka. det är svårt att höra vad folk säger över musiken så nöjer mig att prata med dem jag kom med. ler mot mina kompisar och nickar mot baren. shots? en utav dem reser på sig och försvinner in bland allt folk. lutar mig tillbaka och sluter ögonen. öppnar dem snabbt igen när det är någon som knackar mig på axeln. möts av ett charmigt leende och bruna ögon. vet inte om det är leendet eller ögonen jag lägger märke till först. han ler igen och jag inser att jag har träffat honom förut. vi kramas och jag nickar mot de två tomma platserna brevid mig och mina vänner. han och hans kompis sätter sig ner och faller naturligt med i konversationen. en bricka med shots landar på bordet. vi räknar till tre, klinkar ihop glasen och sväljer ner dem. pratar med min kompis tvärs över bordet men ser i ögonvrån att han kollar på mig. jag vänder mig mot honom och frågar hur han tycker det är att plugga. det flyter på ganska bra efter det.

plötsligt är klockan 03.00 och stället stänger ner. hämtar våra jackor från övervåningen och vandrar ut i den kalla nattluften. den är ganska uppfriskande. vid det här laget har han ett stadigt grepp om min hand. men jag tittar på honom och tänker på någon annan. skrattar tyst för mig själv och skakar på huvudet. han frågor om allt är okej och jag svarar ja. vilket är en lögn. för han har gett mig hundra procent hela kvällen och det enda jag kan tänka på är någon annans ögon och leende. han ler igen och frågar hur jag tar mig hem. nickar mot mina vänner som står vid cykelstället. han släpper min hand, kramar om mig och säger samtidigt i mitt öra: en annan gång.. när du kommit över honom. han pressar sedan en snabb puss mot min kind och går iväg med sin kompis. och jag står och stirrar som ett fån. var jag så uppenbar? går mot mina vänner. vänder mig om en gång och tittar efter honom. kommer hem och slänger mig på sängen. det enda jag kan tänka är: hur kommer jag ens över någon som jag aldrig varit tillsammans med?

- utdrag från 2015

Likes

Comments

aloha friends. har ännu en gång glömt att min blogg existerar. har tänkt att jag ska blogga om skottland men har inte ens fört över bilderna från kameran än så det kan vi glömma för tillfället. just nu är mitt liv präglat av jobb, jobb och mer jobb. har inte mycket tid för något annat. men är ledig i helgen vilket är skönt. imorgon ska jag träffa Åsa och vi ska käka på hermans sen få vi se hur det blir. vet inte riktigt vad som händer i helgen än, funderar på att sola solarium och typ boka massage. känner för lite 'me-time'. söndagkväll bjuder iallafall på fotboll. falkenberg möter varberg i årets andra derby. det ska bli roligt. så länge vi vinner alltså. nästa vecka blir det en hel del jobb och en sväng till göteborg om det går som planerat. hoppas det blir fint väder nästa vecka. vill så gärna ha premiär för min nya bikini men med tanke på vädret de senaste dagarna har det inte blivit så.

igår så köpte jag hem lite nya kläder. det var kanske inte så behövligt men roligt. tre nya t-shirts, ett par jeans, en tröja och ny sommar jacka. kommer kanske bilder sen på det.

idag har jag jobbat, en kort dag 06-11 dock. kom hem och lagade lunch till familjen. sen åkte agnes till jobbet och mamma åkte iväg med mormor. jag landade en stund i sängen tills jag kände mig inspirerad och äventyrlig och letade fram mina waxstrips och testade lite nytt. najs.

nu ska jag försöka vara lite kreativ och skriva lite. eller spela gitarr. har inte bestämt mig än. men känslorna är på virvelhumär idag så det kanske bli något bra skrivet. ciao

Likes

Comments

jag beklagar. det var vad alla sa till oss efter begravningen. jag förstod aldrig riktigt varför. jag vet att det är så man säger, men jag förstår inte varför. det gjorde ingenting bättre. det blev inte lättare.

mina syskon grät. farmor grät. de flesta grät. men inte jag. jag kunde inte. den enda gången jag genuint ens tänkte på att gråta var när jag såg mormor gråta. för att jag hade aldrig sett henne göra det. jag kommer inte ihåg hur lång begravningen var. en timme? det spelar väl ingen roll. vad som mest spelar roll är att jag inte fällde en enda tår. jag vet inte om det var chock. eller om jag bara inte insåg situationen. jag kommer ihåg att jag försökte dölja mitt skratt. det var nog den värsta tidpunkten att börja skratta, men det gjorde jag. i efterhand antar jag väl att det var så jag hanterade allt.

2013. ett jävla mardrömsår. jag vet att jag skrev på facebook, vid tolvslaget, att jag önskade att 2013 skulle bli bättre än 2012. det var en ganska dum önskning. för 2013 blev inte bättre. inte alls. vet inte om jag kanske borde börja från början. kanske är bäst så.

det var 2011 allt började. i oktober. jag och pappa var på fotboll. vi hade inte märkt något innan, men den här dagen frågade han om en hel del grejer, vi tänkte inte så mycket på det. vi kanske skulle gjort det. för nästa dag gick allt i bitar. vi fick ett samtal från min farbror. det första vi tänkte var att det hade hänt något med farmor. men det var inte farmor det var fel på. det var pappa. han hade glömt bort vart farmor och farfar bodde och åkt fel. för tillfället sa de att det var en form av minneslust. tror jag iallafall. agnes ville åka direkt. jag var mer tveksam. hur skulle jag ens reagera om jag kom till sjukhuset, och min egen pappa inte kände igen mig. men jag gav efter och åkte med iallafall. han visste vilka vi var. men han visste inte varför vi var där.

det var början på en långdragen process i att försöka lista ut vad min pappa hade drabbats av. läkarna tog flera tester, men de hittade inget. pappas minne blev sämre och sämre. han åkte in och ut från sjukhuset. vi började bo hos mamma permanent. 2012 blev jobbigt. jag försökte att inte låta det påverka min vardag. men det är klart att det gjorde. men jag lyckades ganska bra. jag fokuserade på skolan och lät alla andra oroa sig. jag tror att de flesta i min familj hoppades på att han skulle bli bättre. att han skulle få en diagnos och rätt mediciner. men det blev inte bättre. och läkarna hittade ingen diagnos. de velade fram och tillbaka mellan olika saker, hela tiden. tumör, cancer, osv. jag tror jag insåg ganska tidigt att han skulle inte klara sig. jag vet att de andra höll kvar sig i hoppet om att vi inte än hade en diagnos, vilket betydde att han fortfarande kunde bli bättre.

jag kommer inte ihåg när vi fick diagnosen. jag kommer bara ihåg att det gick väldigt fort efteråt.

vi blev kallade till varbergs sjukhus. vi fick sätta oss i ett litet rum. jag, agnes, mamma, sofie och nina. tror mamma fick vara med med tanke på att jag och agnes inte var myndiga. pappas läkare kom in, tillsammans med en kvinna. jag kommer inte ihåg vad hon var. jag hade redan räknat ut vid det här laget att det inte skulle vara några positiva nyheter. elakartad hjärntumör. en ovanlig sort också. läkaren hade aldrig ens sett den, bara läst om den. som ett spindelnät bredde den ut sig över hjärnan och det fanns tyvärr inget de kunde göra. dödsdomen. min pappa var dödsdömd. agnes grät. min mamma grät. sofie och nina grät. men inte jag. för jag hade redan slutat tro på att det skulle bli bättre. kommer ihåg att jag kramade om agnes och sa att hon såg ut om en tvättbjörn för hennes mascara hade runnit ut.

efter det beskedet gick allt väldigt fort. tog inte lång tid innan vi fick flytta in min pappa på korttidsboende. demens avdelningen. mina syskon bodde praktiskt taget i falkenberg vid det här laget, alla var hos pappa jämt. agnes tog halv dagar i skolan. men inte jag. jag kämpade på i skolan och åkte till pappa efteråt. jag tror att jag inte riktigt visste vad jag skulle göra.

den 27 mars 2013, halv nio på kvällen tog pappa sitt sista andetag. jag kommer ihåg att agnes ryckte i honom, skrek att han skulle vakna. sen minns jag inte så mycket mer. en black-out och det nästa jag vet är att jag är utanför hans rum och sköterskorna tittar på mig. jag grät. under tiden som pappa varit sjuk, när allt hade varit så jobbigt, så hade jag inte gråtit. men nu grät jag. jag kommer inte ihåg, men jag sparkade sönder en stol. vilket säger en hel del, för om det är en sak jag kommer ihåg så är det ilskan. hur fan kunde han dö nu? hur fan kunde han bara lämna oss? jag var förbannad, och det var jag väldigt länge. jag hade så mycket jag hade velat säga honom, så mycket vi hade behövt prata om. men min farbror höll om mig och sa att det är ingen ide att tänka så. tänk på det positiva istället. men jag kunde inte.

en efter en fick vi gå in och säga farväl. de flesta var där inne en stund. sen var det min tur. jag gick in, tittade på honom och gick sedan rakt ut. jag sa ingenting, jag rörde inte vid honom. vad fan skulle det tjäna till, han var ju död. långsamt, så började vi gå hemåt. det enda jag ville var att få vara ifred, men det fick jag inte. hade helst velat låsa in mig på mitt rum och bara stirra arg på väggen. fick istället sova inne hos mamma så agnes och sofie kunde få sova i min säng. vilket bara gjorde mig mer arg. inte för att jag sa något. för alla sörjde, och det var bättre för mig att hålla käft.

det mesta hände x20 efteråt. mina äldre syskon skötte allt med begravningen, såklart vi fick vara med och bestämma men när man är minderårig är det svårt att ta stora beslut. vi hade påsklov direkt efter att han gick bort. skönt att inte behöva gå till skolan.

det gick ganska snabbt, allt planerade. tror vi hade begravningen två veckor senare. det var iallafall en fredag. det var fint väder. men allt var så jävla dystert. det var en fin begravning, han hade varit nöjd. den var inte kyrklig, vi spelade hans favoritlåtar. det bjöds på smörgåstårta efteråt. jag träffade delar av släkten jag inte ens visste fanns. och alla beklagade. det sket jag i. det hjälpte väl fan inte. hemskt av mig, jag vet, men jag var mest arg. hela tiden.

jag låste mig direkt. även om jag inte grät medan han var sjuk så ville jag ändå prata om det. visste, jag försökte leva normalt men jag hade inga problem att prata om det. men nu var det helt låst. sa ingenting, grät aldrig och var bara så jävla förbannad hela tiden. hur fan kunde han dö nu? jag var förfan bara sexton år gammal. jag gick i nian, skulle precis skriva vartenda jävla nationellt prov som gick att skriva och min pappa dör? jävla orättvist. jag hade två breakdowns i skolan. jag grät inte, men det var definitivt break-downs. han skulle inte se mig ta studenten. han skulle inte få övningsköra med mig och se mig ta körkort. han skulle aldrig få träffa min framtida man, mina framtida barn. ingenting. och det gjorde mig jävligt förbannad.

jag var arg väldigt länge. men idag är jag inte det längre. i år, 2017, är det fyra år sedan min pappa gick bort. jag är inte arg längre, och jag har förlåtit honom.

Likes

Comments

det är väl nästan ingen idé att ens försöka förklara. det är kanske lite som att prata med en vägg ibland. tror jag. men det är svårt, det här med känslor. alla sorters känslor. de känns bättre att stänga ute dem och sedan låtsats att de inte finns. för om dem inte finns så blir det ju inga problem. att gråta är värst. när man är liten gråter man en hel del. det finns dem som fortsätter med det hela livet. inte jag. inbillade mig själv snabbt att gråta var något som gjorde en svag. och vem är ens värd mina tårar? ingen, sa jag till mig själv. det var dumt sagt.

Hallåå! Tisdag idag och den har ju gått ganska snabbt. Vaknade vid 08, vilket var lika hemskt som det kändes. Låg däremot kvar i sängen ganska mycket vilket var skönt. Käkade frulle och fixade lite innan jag tog en promenad. Svängde förbi apoteket på vägen hem. Jag vet inte vems idé det var att göra p-piller gratis, men det var en jävligt bra idé. Små saker som gör ens dag bättre. Vid halv 3 drog jag in till stan för synundersökning. Har tänkt att skaffa linser, men då krävdes en till undersökning. Det positiva var att jag ser ungefär lika dåligt som jag gjorde vid min senaste undersökning. Mötte sedan upp Raila och tog en fika. Hann inte kolla efter något speciellt, men åker till Gbg på fredag så kollar ju hellre där istället. Finns ju lite mer alternativ där.

Kom hem och funderade på att ut och springa men mamma gjorde pannkakor så det blev ett enkelt val. Efter pannkakorna blev det jordgubbar, vilket var trevligt. Landade sedan i sängen där jag bläddrade mellan tre superettan-matcher samtidigt.

Har inget planerat inför imorgon men det dyker säkert upp något att göra. Nu ska jag snart låta sömnen ta över, ciao!

Likes

Comments

ett, två, tre. jag blinkar, kollar omkring mig. fyra, fem, sex. spänner axlarna, biter mig i läppen. sju, åtta nio. stenen sjunker i magen, för jag vet ju redan vad du kommer säga. tio. det är över.

Hallåå där, började med delar av journalen igen. som sagt så är det kul att få ner tankar osv på papper ibland också, och inte bara digitalt.

Idag är det söndag men jag mår bra. Vilket är skönt. midsommar bjöd på mat, dricka och bra sällskap. Hade sju blommor under kudden men kan inte ens komma ihåg vad eller vem jag drömde om. Så det gick väl lite i baklås. Både jag och Raila insåg att vi inte var något vidare bra på att sjunga snapsvisor och vi saknade även snapsen, så det blev inte så lyckat det heller. Men vi hade roligt, är väl det som räknas. Midsommardagen spenderades mest i soffan eller i uterummet. Ganska skönt med tanke på min huvudvärk. Idag bjöds det på fotboll, sista matchen innan sommaruppehållet. FFF mötte Syrianska, och vann relativt överlägset med 3-1. Jävligt skönt att gå på uppehåll med en vinst i ryggen och 20 poäng.

Imorgon är det måndag, och det bjuds på lite olika ärenden. Ska på synundersökning kl 17, och testa linser. Trivs jättebra i mina glasögon, men det finns alltid tillfällen där det skulle vara mer praktiskt med linser. Vi får se hur det går. Hoppas även att mitt paket från VS kommer imorgon, som jag har väntat. Spännande.

Kan hända att det blir Göteborg på tisdag men det är inget spikat. Vet bara att jag verkligen behöver en ny bikini och väska, och det är inget man hittar i Falkenberg precis, även om det är sommar. Kan ju såklart beställa hem men det är ju kul att gå i affärer också.

Nu ska jag börja skriva en lista på vad jag ska ha med till Skottland och sen blir det sängen. Ciao

Likes

Comments

hela våra liv har vi fått höra, att det är insidan som räknas. att det spelar ingen roll hur du ser ut, för det är din personlighet som räknas. tills den dagen då allt egentligen handlar om skönhet och utsidan. hur du ser ut, hur din kropp ser ut, hur mycket kurvor du har. helt plötsligt så spelar det ingen roll om din insida, för det är utsidan alla kollar på.

ah, några sidor ur min handskrivna journal. det blir mer tankar där. känns ibland bättre att det hamnar på papper istället på datorn. det blir mer verkligt där. just det här fokuserar väl på kroppsidealet i dagens samhälle. vilket kan vara ett ganska viktigt ämne. mina föräldrar lärde mig att det ska egentligen inte spela någon roll hur du ser ut, för det är din personlighet som folk kommer tycka om. de lärde mig att det spelade inte någon roll att jag var brun och resten av familjen inte var det, för de älskade mig iallafall. och så var det med det. jag tänkte aldrig riktigt på att jag inte hade samma hudfärg som alla andra. det spelade inte riktigt någon roll, för jag var exakt likadan som de andra barnen. jag hade tur. i en liten stad, där de flesta visste vem jag var, vilka mina föräldrar var, så visste de flesta redan att jag var adopterad. och det var inget konstigt med det. det var ingen som höjde på ögonbrynen. jag var bara en i mängden.

men jag var även bara 6 år gammal någon för första gången kallade mig neger. japp, ni läste rätt, neger. jag kommer ihåg att jag inte ens visste vad jag skulle göra, eller hur jag skulle reagera. jag visste innebörden av ordet, men trodde nog aldrig att det skulle riktas åt mig. för jag var ju bara som alla andra, en i mängden. precis som mamma och pappa hade sagt. och om personen i fråga ska få något försvar så är det väl att hen knappast var mer än två eller tre år äldre än mig och visste troligen inte riktigt vad hen sa. om man nu ska vara snäll. konflikten togs upp med mina lärare och löstes ganska snabbt, vad jag kommer ihåg. och jag glömde bort att det hände. tills jag år senare fick höra att jag inte var ljus nog för att killar skulle gilla mig. man kan ju själv lista ut vad det slog hårt att höra som 15-åring. okej, visst, kan helt ärligt säga att killar inte hade något intresse för mig förens vid 17 typ. hade andra saker att prioritera. men helt plötsligt kom jag ihåg den där gången när jag var 6 år gammal. för helt plötsligt så spelade min hudfärg roll. något som den aldrig riktigt gjort. för jag har aldrig haft några problem med den. den kommentaren satt i länge, låg i bakhuvudet. för uppenbarligen var det väl sant? även om jag då inte tyckte killar var så intressanta så satt den kvar i huvudet, för tänk på framtiden felicia. någon gång kommer du säkert träffa en kille du gillar och då är det väl så att jag inte är ljus nog. jag pratade aldrig om det med någon. på ett sätt fanns det inte riktigt något att prata om.

har nu i efterhand lärt mig att det där var bullshit. något som säkert fick de som sa det att känns sig bättre. min hudfärg spelar absolut ingen roll, och är det någon som har problem med det, så är det deras problem, inte mitt. idag är jag super bekväm i mig själv. jag gillar min hudfärg, hur jag ser ut, min klädstil, allt. jag har hittat rätt.

smink är något som också har präglat mig en hel del. i hela mitt liv har jag haft zero intresse för smink. jag började inte sminka mig förens jag gick på gymnasiet. och det är mycket troligt att jag kanske inte ens hade börjat då, om det inte hade varit någon som påpekade att jag borde använda det. vet inte om det var deras sätt att säga att jag var ful utan, men så var det iallafall. så jag började, började smått och idag är det inte heller så mycket. men även idag som känner jag ibland att jag måste använda det. för man är ju inte söt om man inte har smink på sig, eller hur? vet egentligen att det inte är sant, men jag använder det iallafall. men till skillnad från i början så känner mig bekväm med sminket. i början använde jag det för att jag 'var tvungen'. idag använder jag det för att det får mig att känna mig bra. det finns vissa dagar jag inte ens tittar på min sminkhylla. och sen finns de dagar jag spenderar över en timme framför spegeln. men jag är bekväm med det. och även om en liten röst ibland viskar 'du är inte söt utan smink' så känner jag mig bekväm. och det är väl allt jag kan önska.

förväntningarna idag är så stora. man ska se ut på ett visst sätt, sminka sig si och så, träna sin kropp hit och dit. det tog lång tid innan jag överhuvudtaget var nöjd med mig själv och min kropp. men idag är jag det. och det känns fruktansvärt bra.

ciao

Likes

Comments