View tracker
View tracker

Vardags livet

Vill först och främst tacka tusen gånger om för alla fina ord jag fått sedan mitt känsliga blogginlägg. Har fått så många peppande ord, fina meddelanden och massa kärlek. Tack tack tack tack tack!!! Det behövs verkligen i tuffa tider som dessa. Och gud så många som faktiskt läste inlägget! Blev chockad, det hade jag aldrig trott. Folk jag inte ens känner har tagit kontakt med mig för att få mig att må bättre. Blir sååå glad. Önskar jag kunde ge så mycket tillbaka, bara krama om allihopa. Finns så himla fina människor 💗

Denna dagen har känts någorlunda bra faktiskt. Känns lite bättre när jag faktiskt släppt ut och delat med mig av alla känslor. Då slipper jag ljuga om hur jag mår och kan faktiskt vara som jag själv vill. Har inte gråtit pga honom idag, utan bara pga alla fina meddelanden och ord jag fått höra. Har umgåtts med Alex(andra, gud det finns för många Alex i mitt liv lol), FaceTime'at med Emma och så Maryam oxå. Har hållit mig sysselsatt i stort sett hela dagen så har inte känt mig ensam. Jag mår så mycket bättre då. Så tack till er. & när jag lyssnat på musik så har jag försökt att skippa alla deppiga låtar och de som påminner om honom. Vilket har känts så bra. Då känns det faktiskt som att det tillslut kan bli bra helt och hållet. Att jag kommer komma över honom och en dag må bra igen. För de ska jag, en vacker dag.

Har planer för morgondagen också, så förhoppningsvis blir den dagen också lite bättre än vad jag tidigare känt mig. Men ska inte ha för höga tankar. Nu ska jag kolla serier tills jag somnar. Har lovat mig själv att inte fälla en enda tår till för idag. Vi får se hur det går. Godnatt, xoxo

Likes

Comments

View tracker

För det första, varning för lång text!! Stor eloge om ni läser hela.


Jag har suttit och läst om denna text om och om igen för att klura ut om jag verkligen ska publicera denna text här på bloggen. Jag menar, jag öppnar ju upp hela mitt förstörda hjärta för alla er som läser. Jag håller inga känslor inne. Har så många gånger bara försökt lägga känslorna åt sidan, klistrat på ett fejkat leende och låtsats som att jag mår bra. Men det fungerar inte längre. Känslorna har bubblat över, egentligen för länge sedan. Men har försökt visat mig stark allt för länge så nu orkar jag inte mer. Jag har försökt övertalat mig om att jag mår bra, men det gör jag inte. Tvärt om. Jag har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv om jag ska vara ärlig. Och det står jag för. Man kan inte alltid må bra, hålla huvudet högt och hålla tårarna inne. Det är okej att må dåligt. Det är okej att gråta. Och det är okej att känna. Och därför har jag valt att faktiskt publicerat denna text. Jag tänkte inte hålla inne längre.

Jag var alltså i ett underbart förhållande i ca 2 år och 4 månader. Jag har varit så himla kär i världens bästa kille, som har varit så himla kär i mig tillbaka. Jag har delat skratt & gråt, glädje & sorg, dagar & nätter med honom i över två hela år. Han var hela min värld, mitt livs kärlek, min stöttepelare, den jag delade allt med, den som tröstade mig när jag mådde dåligt & den jag alltid berättade allting först för. Han var den som gjorde mitt liv till det bättre. Vi hade sagt så många saker som vi ville med våran gemensamma framtid. Vi hade planerat vad våra barn skulle heta, hur vårt bröllop skulle vara, diskuterat hur vi ville bo osv osv. Om allt detta skulle ske såklart. Om vi skulle fortsätta hålla ihop så länge. Vilket vi självklart ville.

Vi hade det verkligen såå bra tillsammans. Vi var så lyckliga när vi hade varandra. Vi var så starka ihop. Vi älskade varandra något oändligt. Och folk älskade att se oss tillsammans. Att vi var tillsammans gjorde alltså inte bara oss lyckliga, utan oxå andra. Det var ofta jag kände som att jag var med i en film eller dröm, för att allting var för bra för att vara sant. Självklart har vi haft dåliga stunder oxå. Riktigt hemska stunder. Men de stunderna har vi klarat oss igen, just pga våran kärlek för varandra, hoppet om att få allt bra och våran envishet. 

Jag åkte till USA och var otroligt rädd för att allting skulle gå fel. Men jag var ändå så jävla säker på att allt skulle gå som jag och Alex velat. För vi hade sagt att vi skulle kämpa. Vi skulle klara ett år ifrån varandra. Det finns ju så många sociala medier osv att ha kontakt på så det kändes inte helt omöjligt. Och våran kärlek var så så stark. Det fanns inte på världskartan att vi skulle göra annat än att få det att funka. 

Efter att jag befunnit mig 10 dagar i USA så bestämmer Alex att han vill göra slut med mig. Trots allt han sagt om att det kommer bli bra osv. Där kände han att han inte orkade försöka mer. Han kämpade i 10 dagar. Det var allt jag var värt och allt jag fick. Jag klandrar honom inte. Jag vet att det skulle vara jobbigt att försöka hålla ihop ett förhållande med distans, men efter 10 dagar redan... Det hade jag inte förväntat mig. Men vill man inte så vill man inte, det säger jag inget om. Man ska inte vara i ett förhållande om man inte vill. 

Det tog otroligt hårt på mig. Hela min värld rasade samman. Jag ville dö. Jag ville inte förstå att han faktiskt gjorde slut. Jag ringde till pappa & mamma och grät. Jag bara grät grät och grät. I flera timmar. Men jag och Alex bestämde oss för att vara vänner och fortsätta ha daglig kontakt då vi ändå är så pass stora delar av varandras liv och vi ändå älskar varandra på det sättet. Så daglig kontakt hade vi. Han hade höstlov & jag var ju ledig om dagarna och på kvällarna så vi pratade på Skype varje dag, i flera timmar. Det kändes precis som vanligt. Vi fortsatte säga "Jag älskar dig" Puss, hej" när vi la på osv. Jag hade hopp när vi pratade. Hopp om att det kanske kunde bli bra igen. Hopp om att inget var för sent. Hopp om att han hade ändrat sig. Men sekunden vi la på så brast jag ut i grät. Varenda gång. För jag förstod då att jag endast lurar mig själv och att det aldrig kommer bli som det en gång varit. Jag grät mig till sömns. I stort sett varje dag. I flera veckor. Det var hemskt. 

Men det har ändå alltid känts någorlunda bra. För han sa hela tiden att han alltid ville ses och försöka igen när jag kom hem & liksom starta om på nytt. Så på så sätt har det känts som att det löser sig. Han kommer bli min igen. Jag hade hoppet uppe. Och det kändes rätt bra att det var som det var. Jag blev så glad varje gång han sa att han ville snacka på Skype, varje gång hans namn ploppa upp på skärmen osv.

Men efter några veckor så började vi bråka mer och mer. I stort sett alltid om avundsjuka. Men också om saker som kommer fram allt eftersom, alldeles för sent, saker som borde sagts från början, och saker som inte borde sagts pga att man inte kunnat hålla det eller ens kunnat stått för det från första början. Det blev sämre och sämre stämning mellan oss och jag började må sämre och sämre. Jag skyllde allt på mig själv, eftersom Det var jag som inte var älskad längre. Det var mig det var fel på. Det var jag som drog från Sverige. Allt var mitt fel helt enkelt. Det var inte Alex som sa detta till mig, utan jag la skulden på mig själv. 

Och för någon dag sedan så fick jag höra det värsta tänkbara. Tänker inte gå in på detalj. Men bl.a. sa han att han inte tror att det kan bli som vanligt igen. Och där rasade min värld igen. Blev totalt krossad på nytt. Han som alltid sagt att vi försöker på nytt, hade helt plötsligt börja tveka. 

Och asså jag kan säga er alla som aldrig varit olyckligt kär, att det är hemskt. Det är så jävla hemskt. Det gör så jävla ont. Jag önskar inte någon på jorden denna känsla. Det är så jobbigt. Jag känner samma saker för Alex som jag gjorde när jag var hos honom i Sverige. Jag är minst lika kär. Jag saknar honom så jävla mycket varje dag. Mina känslor är densamma.

Men att veta att personen man är kär i befinner sig på andra sidan jorden och har gått vidare, lagt allt bakom sig och slutat älska en, det ni, det är fan nästan värre än döden. Det gör så ont i mig att veta att han går där hemma i Sverige, är inte kär, pratar med & träffar andra tjejer osv, samtidigt som jag ligger på andra sidan jorden och gråter pga att jag är så jävla kär och inte vet vad jag ska ta mig till. Känslorna vägrar ju försvinna. Hela min värld har gått under, och så var det verkligen. För det var de han betydde för mig. Det blir så jobbigt att veta att personen jag tänker på varje minut inte tänker lika dant. Att allt är obesvarat.

Jag blir så glad när jag hör hans namn, men tre sekunder senare är det som att någon hugger mig i bröstet, rakt i hjärtat. För jag vet att han inte tänker så om mig. Alla mina känslor är obesvarade. Och jag mår så psykiskt dåligt. Jag bara gråter och gråter varje dag. Det spelar ingen roll om jag har kul 4 h mitt på dagen. När jag kommer hem eller sätter mig i bilen, så fort jag blir ensam så kommer dom där jävla tårarna och känslorna fram. Och jag vet inte hur man slutar. Jag försöker verkligen. Jag vill så gärna må bra. 

Jag vet att jag egentligen ska vara så jävla glad och må bäst här borta & ha the time of my life. Men det är helt omöjligt när mitt hjärta är krossat, min värld har gått under, känslorna försvinner inte & när jag vet vad han gör där hemma i Sverige. Jag försöker verkligen hitta på saker att göra, sysselsätta mig och tänka på annat.

Jag tänker så många olika tankar om honom nu förtiden. Blir så arg, ledsen, avundsjuk och besviken på samma gång. Och så lite då och då blir jag oxå glad då jag verkligen uppskattar tiden jag haft med honom. Han är ju trots allt den finaste människan jag vet. Och jag älskar honom så mycket.

Jag har underbara värdbarn som verkligen försöker stötta mig, jag har världens bästa familj hemma i Sverige som försöker stötta mig från andra sidan jorden, och jag har så många fina vänner som visat sitt stöd och verkligen vill mitt bästa. Det är jag otroligt tacksam för. All kärlek till dom. Dom är så underbara.

 Men det saknas fortfarande en. Han som alltid stöttat mig när det varit svårt. Det är nu jag behöver han som mest. Det är jobbigt när den man vill ha sig närmst, sakta men säkert glider ifrån en...


Likes

Comments

Vardags livet

Vi från aupair-gruppen firade jul igår. Ingen direkt julmat haha. Ni ser ju på min tallrik vad jag åt. Hade kul, fick en bra present & träffa tomten. En bra söndag helt enkelt!

Likes

Comments

Vardags livet

Jobbade igår, i stort sett hela dagen. Det var riktigt jobbigt till en början. Saknade mamma jätte mycket & tänkte mycket på de senaste 2,5 åren som gått då jag och Alex skulle varit tillsammans så länge igår. Så det var piss jobbigt. Så fick sån hemlängtan. Men barnen var jätte lugna och snälla igår, så det gjorde de hela till en jätte bra dag.
Jag och de två äldsta tvillingarna drog till IKEA. De var såå taggade och ville jätte gärna dit efter att jag varit där i fredags. Ett av barnen smakade mina skorpor & han älskade det. Alla tyckte om Prästosten oxå. Daim var en favorit & såklart lösgodis. Så det var de vi drog och köpte, gick runt och kikade lite och hade det roligt. En av barnen sov borta & föräldrarna var ute och åt, så det blev jag och tre av barnen på kvällen. Myste och tittade på film.
Idag på morgonen så drog familjen ut för att käka brunch. Har som sagt lite hemlängtan just nu så fick bli svenska pannkakor! Sedan åkte vi till en djuraffär och tittade på katter. Gud så jag saknar mina kattisar där hemma ❤ Sen när vi kom hem så bjöd jag familjen på fika. Redan i fredags berättade jag att vi skulle fika idag, så det har längtat hela helgen och sett jätte mycket fram emot det. Så bjöd på lussebullar, pepparkakor, julkolan & apelsin-daimen. Barnet som älskar skorporna ville ha det oxå så det fick bli det som fika med haha. Förklarade att det var advent och att vi skulle tända det andra ljuset, vad en fika är osv. Det uppskattades väldigt mycket, även om dom inte gillade lussebullarna och julkolan speciellt mycket haha. De åt mest av skorporna. Men det var mysigt i alla fall.
Ska snart ta en dusch & sedan fixa mig för att dra iväg på en aupair träff som vi har en gång varje månad. Idag ska vi fira jul, så det blir spännande!
xoxo

Likes

Comments

Vardags livet

Notera att dom har Lingon slush... Låter vidrigt hahah

Tänkte bjuda familjen på adventsfika på söndag, så dom för det första får se vad en "fika" är. Dom har hört talas om det men dom verkar inte förstå det riktigt. Men också så dom får se en svensk/kristen/jul - tradition. Fast dom är judar så dom kanske inte vill ens?

Var ju tvungen att köpa med lite svenskt godis. Ska visa familjen hur riktig choklad ska smaka. Deras choklad här smakar ju bajs.

Asså bästa jag hitta helt klart. Älskar skorpor. Bästa är ju att äta skorpor med ost hemma hos mormor & morfar!

Hitta även en chokladkalender!! December fungerar inte utan en sådan, man bara måste ha en.

Likes

Comments