Gud så kul! Vad ska du göra där?

Ja, en dröm som blir verklighet! Landar i Sydney som första destination. Där är tanken att hitta boende (lägenhet) och jobb och bo där i några månader beroende på hur vi trivs och så. Sedan blir det förhoppningsvis backpacking upp längst Östkusten för att se en massa fina ställen! Efter det får jag se. Åker iväg på ett Working holiday visum vilket ger en möjlighet att stanna i Australien i upp till ett helt år och jobba. Tar det därifrån sedan. Är så taggad på att dra till Australien! Känner att det här är en möjlighet som ges en gång i livet så om jag trivs och vill stanna länge kanske det blir ett helt år eller ett par månader. Men som sagt har flera olika planer och tar det från plats sen! Beror ju lite på hemlängtan också såklart ;)

Likes

Comments

*Handlingen behöver inte vara sann.*

Vaknar upp och möts av en annorlunda känsla. Det är årets sista dag. Imorgon börjar det om igen. December idag, januari imorgon. Svårt att greppa att ett helt år gått. Dagen följs av ett dukande och städande. Är på väg att ge upp ett par gånger. Men fast besluten om att dammtussarna på golvet ska bort och dukningen ska vara sådär kungligt perfekt. Åker och handlar, ringer pappa för att kolla hur ugnen fungerar, skriver ner ett nyårslöfte på en papperslapp. Lägger den i bakfickan på de svarta kostymbyxorna som är köpta på Zara. När Cissi anländer en halvtimme tidigare än tiden vi bestämt har jag fortfarande inget smink på mig. Hon tar med sig sina "Ica Maxi" kassar till köket och ställer in maten i kylskåpet. Pratar på sådär ivrigt om allt möjligt, att klänningen sitter för tight men att hon tyckte den satt bra i provrummet, att skagenröran var slut på Ica, om Hampus som börjat skriva igen. Lyssnar med ett halvt öra medans jag snabbt plockar med smink och häller ut alldeles för mycket foundation som jag illvilligt försöker massera in i alla porer på den bleka hyn. Puder, ögonskugga, mascara. Det ringer på dörren och kvällen följs av trerätters. Klär på oss jackor och vantar för att ta bussen in till stan. Iskallt, säkert 40 minusgrader, minst. Som någon sa.

Om någon timme är det nytt år. Tar med oss flaskor och glas att skåla i. Ställer oss på bron där man ser som bäst. Alla som tänkt samma sak. Smockat med folk. Ett killgäng som ställt sig lite avsides med sina fyrverkerier, redo att tända på. Ett tonårsgäng som druckit alldeles för mycket. Armbågar oss fram, på väg att tappa glasflaskan när någon ger mig en knuff. Tränger oss förbi ett seniorsällskap för att kunna stå längst fram vid broräcket. 23.55. Snart.

Hamnar på en fest någonstans, dricker för mycket. Ett killgäng kommer in, ser att det är du. Det blir trångt i den lilla trean på drottning gatan. Tappat bort mina vänner som druckit mer än mig. Så går fram, tvekar en aning, försöker möta din blick. Du knyter upp de vita Conversen, pillar med sko snörena. Hänger av dig skinnjackan som är alldeles för kall att ha. Hejar på någon av dina kompisar som tränger sig förbi mig i dörröppningen. En blond kille som envisas med att skaka hand. Lägger inte namnet på minnet. För har tankarna på dig. Du får av dig skorna och tittar upp, möter min blick, ser hur du fryser till is inombords. Förmår inte röra på mig, andas knappt. För jag glömmer.

"Tja, läget?", ser hur du förvånat försöker komma på en förklaring till hur vi kan befinna oss på samma fest. Fast du ler med ögonen. Tar mig samman.

"Det är bra, själv?", försöker låta stadig på rösten även fast hjärtat sätter sig i halsgropen. Säger att jag ska rusa fram. Du nickar och säger att det är bra med dig med, tar några steg fram så vi står några decimeter ifrån varandra. Andas. Du slänger iväg ett skämt som får mig att le. Känns som världen stannar upp, som att klockan inte tickar. Står och ser på varandra en liten stund. De blå ögonen. Gör mig lugn fast helt pirrig. Vill slänga mig fram. Fast vågar inte. För så bra känner vi inte varandra. Du går förbi. Sen ses vi inte på hela natten. Ser ditt killgäng, den blonda killen vid köksbordet. Försöker se mig om efter dig. Fast du är försvunnen.

Kl. 05.00 lämnar jag festen med en annan. Följer mig ut på gatan för att sen skiljas åt när vi ska åt olika håll. Känner mig slö, trött, vinglar fram på ostadiga ben. Vill komma hem till min säng. I mitt rum. Vara ifred. Sätter mig på en bänk för att hämta andan en stund. Vilar fötterna. Ser mot den nersölade parken, fyrverkeristumpar överallt. Någon som lämnat kvar flaskor vid ett träd. Fylls med dåligt samvete. Över mänskligheten. Bara smutsa ner sådär. Tomt och ödsligt, frost som lagt sig fint på gräset. Fast det är inte kallt. Inte alls, efter all alkohol. Rotar genom den lilla axelremsväskan från H&M för att hitta mobiltelefonen. Kollar klockan, kollar sms. Någon som ringt 5 gånger. Cissi som skrivit att hon lämnat festen med en annan. Undrat vart jag är. "På stan", skriver jag tillbaka. Avslutar med ett hjärta. Känner igen din profilbild vid meddelandet som inte öppnats ännu. För har kollat på den flera gånger senaste månaden. Klickar upp det. Skickat för 50 minuter sen;

"Hej, kul att se dig, försökte hitta dig igen fast du försvann, lust att ses nån dag", ingen punkt och ingen smiley bara helt spontant. Värmen jag fylls med gör mig fuktig under armarna, innanför dunjackan. Ler, kan inte stoppa ett skutt i bröstet. Tvekar och funderar på vad jag ska svara. Tar några minuter innan jag trycker på "sänd", för hjärnan är inte riktigt med. Men lägger ner mobilen i bakfickan på de svarta kostymbyxorna. Känner hur något ligger för. En papperslapp. Tar upp den och vecklar ut. Mitt nyårslöfte; "Umgås med honom", står det med stora bokstäver. Är svag i benen, oklar i huvudet när jag går hela vägen hem. Leendet går inte att dölja. Kan inte undgå ett skutt i bröstet. För vi ska ses.

Likes

Comments

Inlägget innehåller affiliatelänkar

Förbereder min resa för fullt, knappt 3 veckor kvar innan planet lyfter från kalla Sverige. Vågar inte riktigt tänka på resan. Får resfeber. Vet att det kommer bli tufft att vara hemifrån. Men ser samtidigt hur mycket det kommer ge mig. Coolt att vara självständig. Jag börjar träna på det redan nu under resan.

Kikar lite på rean varvat med andra märken. Här kan ni få lite input;

1. Bok Här 2. Tofflor Här 3. Nagellack Här 4. Pyjamas Här 5. Bok Här 6. Doftljus Här 7. Ansiktsmask Här 8. Kudde Här 9. Morgonrock Här 10. Olja Här 11. Örngott Här 12. Pläd Här

Likes

Comments

Likes

Comments

Skriven av Felicia.

Julmusiken bildar en mysig stämma i vardagsrummet. De klassiska låtarna som lyssnats om och om på, varje jul. En timme kvar tills Kalle Anka börjar. Har redan börjat skymma ute, den gröna gräsmattan utan ett stråk av snö. Gör det ännu lite mörkare.

På vardagsrumsbordet står glögg och pepparkakor uppdukat, och den där knäcken som alltid fastnar i pappret och tänderna. Fast som är så god så alla måste äta mer än en. Tomteluvan har börjat klia en aning. Det är varmt och mysigt inomhus, elden i den öppna spisen, alla fyra adventsljus som sakta men säkert gör ljusen kortare.

Det ringer på dörren, syrran springer ner och öppnar, in kommer släkten. Ett högt sorl av prat och skratt i hallen. Kramar om alla man ser. Fastnar i trappen i ett samtal med någon. Blir korvstoppning. Ringer på igen. Någon som öppnar. Resten kommer in. Tar plats i soffan, klämmer ihop sig så man nästan sitter på varandra. Stolar ställs fram, ännu mer godis som ställs fram på bordet. Någon som drar en vits, som alla skrattar åt. Pratar på om julen, om året som varit, om relationer, om glöggen på bordet, om hus, om resor.

Syrran som skrattar, en kusin som pratar högt, en farbror som skämtar. Iaktar. Ser det bästa med julen. Ser hur alla är samlade på den lilla ytan. Ser hur alla är glada. Kalle Anka börjar med sitt intro. Alla tystnar, vänder blicken mot tv:n, ett sista skämt som alla skrattar åt. Alla som är samlade, stora som små.

Det bästa med julen.

Likes

Comments

Inlägget innehåller affiliatelänkar

Några dagar kvar av 2016! Nyårslöften tänker jag hoppa över, har istället gjort en bucketlist över 2017. Lite saker som jag vill göra. Bland annat min Australienresa som står uppskriven. Ser så mycket fram emot 2017. Jag vill resa, se mycket nya saker, utvecklas (!), lära känna en massa nya människor, kanske börja plugga till hösten och kanske ha något lite projekt vid sidan av. Brukar ni ge nyårslöften? Känns som en grej som oftast bryts under året, i alla fall för mig.

Klänning Här // Ögonskuggor Här // Sandaletter Här // Clutch Här // Örhängen Här //

Klänning Här // Stövletter Här // Väska Här // Kappa Här // Tights Här // Örhängen Här //

Likes

Comments

En text jag skrev för inte så länge sen, miljön och tiden är tagen från september 2016 men handlingen i sig är helt osann.

Den 15 september´. Jag går genom korridoren på våning 2 med sal 317 i sikte. Taklamporna lyser upp de vita väggarna. Ingen oinspirerad själ som skulle finna ro här. Någon som pratar i telefon. Ett grupparbete som diskuteras. Stannar framför en grön dörr. Kontrollerar mejlet på mobilen för säkerhetsskull. Jo, det är här, mumlar jag för mig själv. Andas in och ut med en suck. Undrar vad jag gett mig in på. Prestationsångesten som kommer lägga sig som en stickig och alldeles för varm filt runt mig. Skjuter tankarna åt sidan. För beslutet är redan fattat. Lutar mig mot träräcket mitt emot den stängda dörren och ställer ner den svarta axelremsväskan från H&M på golvet. 08.25. Väntar. Scrollar genom Instagrams flöde. Ser i ögonvrån hur fler och fler passerar. Lutar sig mot samma räcke.

Snabba steg hörs i korridoren. Nästan så man undrar om han hellre sprungit än gått. Laptopen och den svarta pärmen han bär på armen kanske är vad som hindrar honom. Han heter visst Tommy, relaterar till en lärare på lågstadiet som hette så. De rektangulära glasögonen som glider ner på näsan hela tiden. Låser upp och kliver in. Sätter mig i bänkraden i mitten. Hänger jackan på stolsryggen och plockar fram ett anteckningsblock och en slö kulspetspenna för att visa min rätt så fejkade entusiasm. Stolsben mot golv, småprat med varann, dragkedjor som öppnas. På mobilens display ändras siffrorna till 08.30. Han inväntar dom sista halvspringande eleverna som slår sig ner.

Mitt i introduktionen öppnas dörren till klassrummet. In kliver han. Tyst och halvdiskret stänger han dörren bakom sig och riktar blicken mot Tommy. Stannar upp mitt i meningen. Nickar kort som för att säga "välkommen, finn dig en plats så vi kan fortsätta". Blicken riktas mot bänkarna, stolarna och eleverna. Blå ögon. Som en varm våg över klassrummet. Drunknar och faller för en sekund innan jag fångas upp av medvetandet, sittandes på min stol. Jag behöver inte se men vet att alla möter samma blick. Det är knäpptyst. Allt går på en millisekund. Han möter min och det känns som flera sekunder. Blå ögon, intensivt blå. Ser rakt genom mig. På ett graciöst lätt sätt rör han sig närmare. Lyckas notera fyra födelsemärken på ena kinden. Som en rektangel från kindbenet och ner mot halsen. Frågar om platsen bredvid är ledig. Jag blir nervös så nickar bara. Allt annat blir en oklar bakgrund. Sneglar diskret. Hans hand greppar pennan. Hur varje finger mjukt kramar pennan. Han sitter där. Hans namn vet jag inte, men jag vet att det är han. Han med stort H.

Likes

Comments

Skriven av Felicia 14 december 2016

En dröm vore att en dag flytta till Paris, sitta på en balkong och dricka vin en ljummen kväll i Augusti. Prata och skratta om vartannat med en vän som har samma tankar och funderingar som en själv. Andas in cigarettröken som tycks ligga som ett filter över staden, se solen sakta men säkert sänka sig ner över horisonten. Paris är något speciellt ändå. En speciell stad som fastnar i minnet när man väl besökt den. Bilister som tycks köra utifrån egenskrivna lagboken, välklädda människor som skyndar sig fram på Champs Elysees, det ståtliga Eiffeltornet som på nära håll är ett enda plockepinn. Men allt det där som blir så bra. Som blir Paris.

Likes

Comments