View tracker

Hej! Det var så längesen nu men jag har verkligen haft fullt upp. Joel kom hem precis innan jul så jag har spenderat nästan varenda dag med honom. Har inte suttit vid datorn nånting och knappt använt min kamera ens, tyvärr. Har lite mobilbilder som jag tänkte visa så ni får en liten inblick i vad jag har haft för mig!

Som sagt kom Joel hem innan jul. På julafton firade vi hos hans bror med hans familj och på kvällen var vi hos min mamma med min familj. Verkligen så mysig jul. Är så tacksam över alla jag har runt omkring mig.

Vi har haft myskvällar med godis, chips, filmer och pussar, åkt skridskor i -12 grader...

...umgåtts med familj och släkt (här är innan vi träffade Joels släkt efter jul), ätit på pinchos och varit på bio.

En helg för två veckor sedan åkte jag till Borås för att gå på inflyttningsfest hos en kompis. Jag mådde dock inte så bra och var ledsen och hade ångest osv, men det var väldigt roligt att träffa Amanda igen! Och hon bor sååå fint.

Är så glad att jag fått vakna upp bredvid Joel nästan varje morgon och att jag får göra det i två veckor till innan han åker igen<3 /Vi fick ett ryck och målade om mitt rum till grått och satte en lastpall som sänggavel (fick inspiration av Amanda). Är så nöjd, älskar mitt rum nu.

Likes

Comments

Såhär krispigt och fint var det ute idag! Hoppas verkligen att snön hinner komma hit till julafton...Hur är det med er? Med mig är det bättre. Jag är fortfarande lite krasslig i halsen med hosta och hes röst, men det börjar gå mot bättringsvägen, äntligen. Jag gör dock ingenting på dagarna, börjar sakna jobbet och att ha något att göra. Så tråkigt att bara gå runt hemma. Känns som jag väntar på att något ska hända när den enda som kan få saker att hända är jag själv? Knäppt.

Hur som. Även jag har börjat skräckkolla på serien skam och är helt fast, som de flesta andra. Låg uppe och tittade ca hela natten. Dålig vana. Imorgon ska jag i alla fall åka till min pappa. Saknar dem nu! Hoppas att jag kanske hinner med lite julklappsshopping på lördag också så kommer Joel äntligen hem! På söndag firar vi 1 år tillsammans. Herregud vad tiden går fort. Nu ska jag sluta tjöta. KRAM

Likes

Comments

Mina favoritsmycken som jag fick av mina föräldrar i bal- och studentpresent. Känner mig alltid så fin i dem. Lever verkligen i armbandet förutom när jag jobbar. Perfekt julklapp till någon ni vet älskar smycken!

Likes

Comments

Här har ni mitt senaste tillskott till garderoben (skrynklig och dan)! Kommer från H&M och kostar ca 250kr om jag inte minns helt fel. Tanken är väl att jag ska ha den på jul eller nyår! Den är dock väldigt v-ringad så kommer få använda en säkerhetsnål eller något men det löser sig alltid ju! Vad tycker ni?

Likes

Comments

Här kommer ett boktips från mig till er såhär i juletider! Min favoritbok - Det handlar om dig med Sandra Beijer.

Så här står det om boken på baksidan:
"Jag är femton år, sju månader och tre dagar första gången vi träffas. Jag står i ett vardagsrum hemma hos någon som heter Erik. Du sitter med en ölburk i knät framför ett svart piano. Du är femton år, med konkav bröstkorg och blanka ögon efter den senaste burken du tömt och kastat mellan stolsbenen. Jag känner dig inte men senare, när vi står i kön till badrummet, ringer din mobiltelefon och du svarar på ryska. Fyra timmar senare följer du mig hem. Efter ett möte på en fest under en sommarnatt är ingenting längre detsamma. Plötsligt handlar varje fredagsnatt, varenda mörkt dansgolv och varje stulen folköl om honom. Om de tre födelsemärkena över hans kind, om ryska meningar på en parkbänk och om exploderande sms som aldrig besvaras. Om han bara kunde titta lite till, höra av sig lite oftare, komma lite närmare. Om han bara kunde se, om så bara för ett enda ögonblick, att allt handlar om honom".

Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som gör att jag älskar den här boken. Kanske är det sättet hon skriver på, att den är lättläst, handlar om kärlek eller bara att den får en att känna så jävla mycket. Jag älskar att hon liksom sätter ord på allt så himla fint.

​Typ såhär...

Eller såhär.

Jag var så hjärtekrossad när jag läste denna boken och den hjälpte verkligen mig. På nåt sätt gjorde den det. Och efter det har jag läst den igen. Och igen. Bara för att den är så fin. Så om ni älskar att läsa precis som jag, önska er denna i julklapp. Ni kommer inte ångra er!

Likes

Comments

View tracker

Jag var på semester i USA med den finaste pojkvännen en kan önska sig. Vi hade vart ifrån varandra i 3 månader och kunde äntligen hålla om varandra. Kyssas. Göra saker med varandra. Jag bodde på ett hotell med fönster från golv till tak och utsikt över hela Las Vegas. Jag skulle samma dag åka till Grand Canyon, få se och uppleva så mycket.
Jag borde vart lycklig, ändå kunde jag inte trycka bort ångesten som spred sig i hela min kropp. Som gjorde att jag fick svårt att andas. Som gjorde att jag blev den person jag hatade att vara.

Han gjorde allt för mig. Han gjorde allt i sin makt för att jag skulle må bra. Och ändå stötte jag bort honom. Ändå rann tårarna ner för min kinder. Ändå kunde jag inte vara lycklig. Jag låste in mig på toaletten, satte mig på golvet. Kunde inte kontrollera allt som var på väg att hända. För hur kontrollerar man något inte ens sig själv förstår sig på? Och hur ska man kunna förklara för någon annan vad som händer när man inte själv vet? Men han gav inte upp. "Snälla, släpp in mig. Kan jag få krama dig? Du kanske inte behöver mig just nu, men jag behöver dig." Och kanske behövde jag höra det. Att han behövde mig. Jag öppnade dörren och slängde mig krampaktigt i hans famn. Skakade. Grät. Han strök mig över håret. "Jag älskar dig." Och där stod vi sen. Medan ångesten sakta rann av mig och en trygghet istället omfamnade hela mig.

Och jag älskade honom också. Jag älskade honom för att han aldrig dömde mig. För att han alltid fanns där och stöttade, trots att han aldrig skulle kunna veta hur det kändes. Jag älskar honom för att han visar mig vad riktig kärlek innebär. För att han finns där i både gott och ont. För att han hjälper mig. Jag älskar honom för att får mig och kämpa, för att han tror på mig de dagar då jag inte ens kan tro på mig själv. Jag älskar honom för att han älskar mig, så innerligt.

Och kanske är det sorgligaste med psykisk ohälsa. Att oavsett hur lycklig man borde vara, oavsett hur mycket en borde skrika av lycka eller aldrig vilja sluta le, så går det inte. Trots att jag befinner mig på semester i USA med den finaste pojkvännen en kan önska sig, så tar min psykisk ohälsa aldrig semester. Den kommer tillbaka när jag minst anar det och det enda jag kan göra är att försöka kontrollera det, få det att försvinna. Och därför är jag så evigt tacksam över att jag har Joel vid min sida, utan honom vet jag inte om jag hade klarat det.

Likes

Comments

Jag började mitt år med att säga hejdå till den finaste människan jag vet som flyttade till andra sidan jorden. Vi skulle inte ses på 5 månader. Det var en väldigt sorglig tid. Grät mest hela tiden samtidigt som jag varje dag var så lycklig och tacksam över att få vara hans. Spenderade många dagar och helger i sängen och grät pga saknade så mycket. Var en trasig själ.

Var på spa med familjen för att koppla av och försöka tänka på annat men tänkte ändå bara på honom. Värmde mig framför brasan efter vart ute i minusgrader.

Fick rosor och ett fint brev av Joel bara sådär och åt på bada bing med klasskompisar för första gången.

Var sjukt skoltrött och längtade efter studenten och åt pannkakor till frukost nästan varje dag.

Jag åkte till Evelina för att ha myskväll. Vi lagade hemmagjord pizza och pratade om livet. Klippte mig och färgade håret.

Hade fotosession med Tilde och mådde nog faktiskt ganska bra. Mår alltid bra med henne. Min fina extrasyster<3

Hade kompisdejter och sov bort dagarna för att tiden skulle gå fortare.

Firade påsk hos pappa och mådde så himla bra. Saknade dock Joel så mycket ibland att det kändes som jag skulle dö.

Jag spenderade mycket tid hos pappa under den här tiden. Gick på promenader i solen medan snön höll på att smälta bort, gosade med frazze, fotade med Tilde och bara tog det lugnt. Tog hand om mig själv, kopplade av och försökte njuta av tiden.

Firade 50 dagar kvar till studenten och åt bakismat. Här längtade man ju ihjäl sig efter student och bal.

Jag fick hem studentmössan och köpte min balklänning!!!

Det började bli vår och jag var lyckligare än nånsin för bara få dagar tills min bästa person var hemma igen<3


Mer av mitt år får ni se annan dag!! Hoppas ni gillade det! Take care.

Likes

Comments