Du får mig att känna lycka som jag aldrig känt förut ❤

Likes

Comments

​I måndags på jobbet hände det där som inte får hända. Jag skulle in till ett par där vi endast har hand om tanten och jag skulle duscha henne. Jag var glad och på bra humör för jag låg så bra till i planeringen, tror jag låg ungefär 30-40 minuter före. Sedan gick det åt skogen. Jag kommer in där och jag hittar hennes man på golvet, död. Innerst inne förstod jag direkt när jag såg honom att han var död men någonting inom mig kunde inte acceptera det. Jag försökte "väcka" honom men ingen respons, jag letade efter puls men hittade ingen och jag kände efter andningen men kände ingenting. Där började paniken. Vad gör jag nu? Hur ska jag gå tillväga? Eftersom vi inte hade hand om honom så visste jag inget, hade det varit våran vårdtagare så visste jag att jag skulle ringa sköterskan direkt, men kunde jag göra det nu? Så mycket frågor som snurrade i mitt huvud. Jag stack in huvudet i fruns sovrum och såg att hon sov så jag stängde dörren igen och gick och ringde våran gruppledare. Hon sa vart jag skulle ringa sedan och att hon kommer och hjälper mig. Jag ringer sköterskan, hon säger att eftersom han inte är med i hsl har hon inte rätt att komma och göra något men hon förklarar hur jag ska gå tillväga. Jag ringer ambulans ej akut och kommer tillslut fram och förklarar läget, får som svar att en ambulans åker från stationen direkt och snart är hos mig, skönt. I detta läget kom även gruppledaren. Vi gick tillsammans in till frun och väckte henne och förklarade hur det låg till. Vi ser i fönstret att ambulansen kommer och jag går ut och möter dom. Jag visar vart han ligger och de tar hand om honom. Det kommer en till från ambulansen. Jag ringer anhöriga och meddelar vad som har hänt. Ambulanspersonalen är klara men en stannar kvar tills läkaren kommer och ska dödsförklara honom. Jag går in till tanten igen och hon ber mig följa med henne så hon får se sin man. Sedan går vi in i ett annat rum där jag och gruppledaren hjälps åt att få på tanten kläder. Efter en stund kommer dottern. Tillslut känner vi oss mest i vägen och han från ambulansen säger att vi kan åka för nu finns det inget mer som kan göras för tillfället. Vi säger hejdå till tanten och jag åker iväg till nästa besök. Jag vet inte hur men på något sätt kände jag inte några jobbiga känslor när jag var där utan var så inne i vad jag gjorde och att ta hand om tanten. När jag kommer till nästa besök släpper en del av chocken och jag bryter ihop totalt! Tårarna bara rinner och jag kan inte sluta gråta. Ringer till mamma och berättar vad som hänt. Vi lägger på och jag fortsätter jobba.

När jag slutat för dagen skulle jag på möte med chefen och det bestämde vi redan förra veckan. Han hade ju hört vad som hänt under morgonen och vi pratade först om det och sedan om det vi skulle prata om. Ska jag vara helt ärlig kommer jag knappt ihåg hälften av vad han sa, kommer bara ihåg det viktigaste. Hela måndagen var jag i ett chocktillstånd. Jag tänker på det väldigt mycket men måste även gå vidare för att kunna fortsätta jobba.

Idag hade jag kort dag där det mest bestod av apt möte. Jag bad gruppledaren om att få åka tillbaka till den tanten imorgon och även ha lite extra tid där. Hon skulle fixa det då jag känner att jag vill tillbaka så fort som möjligt. Skulle jag vänta med att åka tillbaka dit så skulle det bara bli jobbigare och jobbigare ju längre tid det gick.

Likes

Comments

Tidigare i år skrev jag att jag hade en "sjukdoms vår" men jag ändrar det nu till ett sjukdoms år.
Detta är helt seriöst ett av de värsta åren jag någonsin varit med om. Vattkoppor, körtelfeber och nu detta som jag inte vet vad det är ännu. Just nu tänker jag tillbaka på att jag har varit inne på akuten två gånger sen i juni för att jag spytt blod men blev hemskickad med magkatarr. Sen på näl i november blev jag också hemskickad med magkatarr för "det vanligaste är ju det vanligaste" sa läkaren. Jävla pucko. Antagligen så har det varit det här som har spökat hela tiden. Fått svar från överläkaren på mag- och tarmmottagningen nu och han skrev att det är absolut obligatoriskt att jag gör en gastroskopi med biopsier. Så nu är det bara att vänta på att bli kallad.. Sen ska jag äntligen få behandling mot B12 bristen, folat/folsyra bristen och blodbristen! Ska bli så skönt att slippa vara såhär trött.
Jag har inte varit speciellt aktiv här under året. När jag väl har skrivit något så har det endast handlat om att jag är sjuk. Förstår själv att det kanske inte är så roligt att läsa men jag måste få skriva av mig ibland.
Det har ju även hänt lite roliga saker också iallafall! Fått jobb här i Karlstad, hade min första betalda semester, var i Kroatien i somras, festivaler och flyttat till en ny lägenhet. Finns säkert massa fler saker också men det var de jag kom på nu! Sen vill jag även tacka mina underbara och bästa vänner som har stått ut med mig under detta året. Jag har inte varit mig själv och inte varit alls lika social då orken inte funnits/finns. Ni vet vilka ni är, TACK! ❤
Mitt mål under 2017 kommer att vara att jag ska vara mindre sjuk, haha!
Gott nytt år på er! 🎉

Likes

Comments

Idag har jag gjort något jag aldrig trodde jag skulle behöva göra. Jag har suttit i samtal med chefen för både sjukhuset i Karlstad och chefen på näl. Jag har inte bara anmält en läkare till patientnämnden utan fem! Som tur är fick jag hjälp för annars hade jag aldrig orkat det utan bara sopat allt under mattan. Enda sen i juni har jag fått höra att anledningen till varför jag har så ont i magen är för jag har magkatarr och anledningen till varför jag är så trött är för kroppen inte återhämtat sig från körtelfebern. Jag har fått höra "du är för ung för att det ska vara något annat. Hade du varit äldre hade vi gjort en gastroskopi", "det vanligaste är ju det vanligaste", "95% av alla såna här fall är det magkatarr så det är det nog för dig med". Sen även att läkarna har sagt till mig "alla dina blodprover ser bra ut" och sen har dom skrivit i min journal "B12 är lite lågt, påväg att få B12 brist?" men inte fan sa dom nått av det till mig?!?! Hade kanske varit bra om jag faktiskt fick reda på det redan då för då hade det inte behövt gått såhär långt!! Jag fick höra allt det där även om jag sa till dom hela tiden att det är inte magkatarr jag har. När jag sa det blev dom typ arga för dom kände nog "jag är läkare, jag vet bäst" samtidigt som jag kände "jag känner min kropp bäst, det gör inte du". På ett sätt känns det jävligt skönt att jag fått det svart på vitt att det inte är magkatarr jag har. Även om jag ännu inte vet vad det är som är fel. Idag är jag arg. Idag känner jag inget annat än hat till sjukvården. Igår kväll mådde jag skit för att kroppen inte orkar. Idag vaknade jag upp och insåg att jag sovit i 14 timmar men känner mig ändå inte ett dugg utvilad. Jag vill bara orka.
Tack ni läkare som bara viftade bort det här med handen. Tack för att ni aldrig tog mig på allvar. Tack för att ni inte lyssnade ett skit på vad jag sa. Tack för att ni fick det att gå såhär långt. Tack för att ni fått mig att tvivla så jävla mycket på dagens sjukvård. Tack för att ni fått mig till att dra mig in i det längsta för att söka vård. Det är er själva ni ska tacka för att ni får den här anmälan på er. Sen vill jag ge ett stort tack till min läkare som jag har nu. Tack för att du tar mig på allvar. Tack för att du inte bara lägger ner allt och börjar behandla mig mot mina brister. Tack för att du fortsätter utredningen. Tack för att du vill hitta vad som är fel på mig. Tack för att du vill få mig att må bra igen! Dig kommer jag vara evigt tacksam!
Som ni kanske märkt så är jag förbannad idag. Såna dagar får man också ha ibland.

Likes

Comments

För tredje året i rad så jobbade jag hela julhelgen. Detta året blev dock lite annorlunda. Eftersom jag har mitt jobb här i Karlstad så innebar det att jag inte åkte hem och det blev den första julen som jag inte träffade familjen.
Helgen var jobbig men det berodde endast på att jag jobbade så många timmar. Min kropp tyckte inte riktigt om det.. Däremot så har jag aldrig varit med om att vårdtagarna har varit så tacksamma! Hela helgen har allt bara flutit på och gått hur bra som helst, ingen har krånglat eller något. Det är något speciellt med att jobba jul. Man känner sig lite extra behövd och i princip alla är så glada.
Nu har jag äntligen fått ledigt i två dagar! Sen jobbar jag endast fredag och sen ledig i två dagar igen. Så nu får jag ta igen mig lite. Min mage mår inte alls bra just nu. Ligger i fosterställning i sängen för tillfället eftersom magen bara krampar men jag får tänka som en vårdtagare brukar säga "Det är bara massa problem men det ordnar sig, allting ordnar sig" haha.
Hoppas alla haft en bra jul!

Jag och Jennie körde parallellen hela julaftonsmorgon 😎🎅🏼

Likes

Comments

Jag är nått så otroligt trött på att vara såhär trött som jag är hela tiden varje dag. Det värsta är ju att jag blir tröttare och tröttare för varje vecka. Det som är bra är ju iaf att jag vet varför jag är så trött och att det inte är ett dugg konstigt att jag är det. Igår ringde läkaren till mig för att meddela hur provsvaren såg ut från proverna jag tog i tisdags. Två veckor innan hade jag ju lämnat prover som visade att jag hade B12 och folsyra brist men att blodvärdet låg bra. Denna gången visade det likadant, B12 och folsyra brist men nu hade blodvärdet sjunkit så jag ligger under det normala. Har man B12 brist så kan det leda till anemi (blodbrist) om man går med det obehandlat. Man blir även väldigt trött av att ha B12 brist och lågt blodvärde och jag har ju båda två just nu.

Han vill dock vänta med att sätta in en behandling... Eftersom jag har haft problem med buksmärtor och sånt sen i våras så är en remiss är skickad till mag- och tarmspecialisten på sjukhuset för att se vad de tycker ska göras. Antagligen kommer jag bli kallad dit för en gastroskopi. Anledningen till varför behandlingen för B12 och folsyra bristen får vänta är för om jag har någon tarmsjukdom så kan den behandlingen mörklägga det så de inte ser det på gatroskopin.

Idag har jag iaf varit på jobbet och fy i helskotta vad knökat det är på planeringen, både på förmiddagen och efter rasten! Sov i ca 3h sen när jag kom hem, haha. Så man kan säga att jag nyss vaknat och just nu samlar jag kraft för att orka gå och handla lite mat. Sen skulle jag även behöva städa så jag slipper ha så mycket att göra på måndag och tisdag. Imorgon kommer det inte bli någon städning för då ska jag ta en låååång sovmorgon eftersom jag börjar jobba kl 16!


Fint att jag skymmer chefen, haha...

Likes

Comments

Idag upptäckte jag vad blind man är när det gäller en själv. Jag har själv tyckt den senaste veckan att jag har gått upp i vikt, har ingen våg hemma så kan inte väga mig men det har varit en känsla och jag har tyckt det sett så ut. När jag hade körtelfeber så rasade jag ju i vikt och eftersom jag har svårt för att gå upp i vikt så har jag inte gått upp alla kilon som jag tappade då. I början av denna veckan skickade jag efter en klänning som jag tänkt att ha på nyår. Den enda storleken som fanns kvar var 32/34 så jag tänkte att om jag skickar efter den så får jag ju iallafall se hur den ser ut i verkligheten så kan jag skicka efter storlek 36/38 när de får in den då jag har den storleken annars. Igår kom den hem på posten men jag var så trött så orkade inte prova den, idag gjorde jag det. Den var för stor (?!) fick dubbel kolla om det verkligen var storlek 32/34 och det var det.. Så istället för att ha gått upp i vikt som jag trott så har jag alltså gått ner i vikt.

Nu när jag tänker efter så har jag hört från många på jobbet "vilka smala ben du har" men jag har inte tänkt så mycket mer på det. Ringde min mamma också och berättade att jag gått ner i vikt och hon svarade "Ja men det vet jag redan, det såg jag på dig förra helgen framförallt på dina ben"

Nästa gång jag ska till läkaren måste jag ta upp det eftersom när de har frågat om jag gått ner i vikt så har jag sagt nej, haha..

Fick även provsvaren igår och jag kan man glädje berätta att jag inte är varken laktos eller glutenintolerant! Däremot så har jag låga värden på både B12 och folsyra så till veckan ska jag dit och ta fler prover. Inte har jag fått någon tid på hjärtkliniken än heller..

Likes

Comments

Alltså detta året... Jag vet inte vad jag ska säga om det förutom att det är ett jäkla sjukdoms år för min del. Min kropp havererar totalt. Hade det endast varit förkylningar och såna vanliga saker så fine men nu när det är allt möjligt konstigt.

Vet att jag endast skrivit typ om när jag varit sjuk och så men det känns faktiskt som jag endast är sjuk. Fast, nu vet jag inte riktigt om jag kan säga att jag är sjuk men mitt mående är verkligen inte på topp.

Nu började allt för tre veckor sedan idag eller ja, natt till måndagen för tre veckor sedan. Jag som i princip aldrig spyr var uppe och spydde tre gånger den natten. Skulle till jobbet men när jag vaknade av alarmet mådde jag fortfarande illa, hade sjukt ont i magen och var helt slut så jag blev sjukskriven. Jag har aldrig haft magsjuka och jag var 100% säker på att det inte var magsjuka nu heller. På kvällen valde jag att ta tåget hem till mamma eftersom jag var sjukskriven till på fredagen.

Natt till tisdagen låg jag bara och skrek av smärta i magen för då var det värre och det var precis som att det krampade och jag bet sönder mina läppar i ren smärta. Det slutade med att jag blev helt slut i hela kroppen så tillslut däckade jag. På måndagen sa mamma till mig att ringa sjukvårdsrådgivningen vilket jag gjorde, fick tid på jouren i Bäckefors eftersom smärtan fortfarande fanns där. Funderingarna fanns ju om det gick att koppla på något vis till körtelfebern jag hade i våras. Väl i Bäckefors fick jag lämna massa prover och sen träffa en läkare. Läkaren sa att det var över bukspottkörteln jag hade ont och ville ta ett prov på den men det kunde de inte göra där så jag blev skickad med en remiss ner till akuten på näl. Lite tur hade vi ändå att jag hamnade på kirurgen på akuten för det var inte lika lång väntetid som det var på medicin så jag kom in ganska fort för att ta mer prover. Sedan fick vi vänta ett bra tag på att få komma in till ett rum. Läkaren kom tillslut och tryckte och klämde på magen och gick sedan iväg för att prata med sin kollega. Sedan kom han tillbaka efter en bra stund och säger att de vill skicka hem mig för det är magkatarr (?!). Både jag och mamma protesterade och sa att det inte alls är magkatarr så då försvann han igen för att prata med sin kollega ytterligare en gång, haha. När han sedan kom tillbaka var även den anda läkaren med och trycker och håller på och säger "i 95% av de här fallen är det magkatarr så vi skickar hem dig med omeprazol". Då blev jag förbannad och kunde inte hålla tyst och sa att om han skulle se min journal från bara detta året skulle han själv förstå att jag antagligen inte är bland de 95%. Eftersom jag tillhör Värmlands landsting så kan de inte se min journal som skrev då. De vägrade lyssna på mig och skickade hem mig ändå.

På fredagen var jag tillbaka i Karlstad igen för vi skulle ha planeringsdag på jobbet som jag skulle vara med på. Var med på den i 3-4 timmar för sedan blev jag hemskickad av min chef som sa till mig att gå hem och ringa sjukvårdsrådgivningen igen så det gjorde jag. Sjukvårdsrådgivningen skickade mig direkt till akuten denna gången på grund av mina symptom. Jag kan ärligt säga att det var det snabbaste besöket på akuten som jag någonsin varit med om och då har jag ändå blivit skickad dit många gånger detta året! Kom in direkt och fick prata med en läkare efter endast 40 minuter! Läkaren skickade en remiss till min vårdcentral för hon tyckte att de skulle kolla upp om jag är laktos- och/eller glutenintolerant.

Jag skulle egentligen jobba på måndagen men jag kände redan under helgen att jag inte skulle klara av det. Så på måndagen fick jag ringa vårdcentralen och fick en tid ganska snabbt. Läkaren där valde att ta en hejdlöst massa prover på mig och de hade även fått remissen från akuten så de startade en utredning direkt. Blev sjukskriven veckan ut så jag kunde få vila eftersom jag även varit så otroligt trött också. Fick gå hem efter att proverna var tagna eftersom de inte skulle få svar på de direkt och man behöver ta prover vid flera tillfällen.

Förra måndagen provade jag att jobba men under mitt pass 16-22 höll jag på att svimma sammanlagt 4 gånger så jag fick inse själv att jag var tvungen att vara hemma dagen efter. Så på tisdagen fick jag ringa vårdcentralen igen och fick komma dit. Denna gången lyssnade han väldigt mycket på mitt hjärta och såg vääääldigt skeptisk ut. Tydligen hörde han blåsljud på hjärtat och det är det ingen som har gjort förr så jag fick ta ett EKG. Han berättade även att enligt proverna jag tog veckan innan så visade det sig att jag har b-vitaminbrist. Sedan skickade han en remiss till hjärtkliniken så jag ska dit och ta ett ultraljud på hjärtat för att kolla att allt är okej. Blåsljud på hjärtat är väldigt vanligt och oftast ofarligt. Anledningen till varför han ville kolla upp det så noggrant var just för att ingen har hört det före och då har jag ändå varit på en jäkla massa läkarbesök detta året och de har lyssnat på hjärtat varje gång. Han förberedde mig lite på att det kan vara ett fel på hjärtats klaffar eller hål mellan hjärtats förmak för då hör man också blåsljud så jag inte får en chock om det är det. Sjukskrivningen blev förlängd ytterligare en vecka.

Idag var jag på jobbet igen! Jag var utöver så fick lite besök här och där vilket passade mig ypperligt just nu då det betydde absolut ingen stress så det gick superbra. Efter jobbet drog jag direkt till vårdcentralen för att ta de sista proverna på utredningen om laktos och gluten så jag hoppas verkligen att jag får besked om det denna veckan!

Jag väntar fortfarande på att få en tid på hjärtkliniken. Den 21 december har jag tid på vårdcentralen igen för att ta reda på vilken b-vitamin det är jag har brist på, hur mycket brist det är och förhoppningsvis få behandling mot det! Så en utredning är snart klar och det är "bara" två kvar. Vill bara få alla svar nu för jag är så trött på att gå runt och vara konstant trött och få så otroligt ont i magen efter jag har ätit. Har ju inte fått testat att äta glutenfri eller laktosfri mat heller för då skulle proverna visa fel. Under tiden jag varit sjukskriven har jag nästan bara sovit, har inte alls varit ovanligt att jag sovit 16 timmar per dygn.

Så ja, såhär ser mitt liv ut just nu! Inte för att jag tror att någon ens har orkat läsa igenom detta men ändå, haha! Ibland måste man få skriva av sig. Jag kan ju erkänna att det här med hjärtat skrämmer mig väldigt mycket och är något som jag är väldigt rädd för. Sedan kan jag även säga att jag verkligen inte hoppas att det är glutenintolerant jag är för fatta den omställningen.. Värsta är väl att jag har mycket symptom som säger det och hade det inte varit för att laktosintolerant går i släkten så hade de inte ens kollat mig för det. Även glutenintolerant går i släkten och båda är ju ärftliga. 

Likes

Comments

​Denna veckan är det verkligen fullt upp. 

Igår var jag in till stan för att fixa lite ärenden och sedan drog jag direkt till jobbet. Blev övertid igår för alla bara krånglade med mig, haha...

Idag däremot har jag flängt som bare den... Kl 12.14 tog jag tåget till Åmål. Där mötte mormor & morfar upp mig så åkte vi och åt. Dom hade med sig mammas bil till mig så direkt efter att vi hade ätit åkte jag tillbaka till Karlstad. Självklart kom jag mitt i rusningstrafiken... Lyckas alltid med det! Tog väl cirka en halvtimme från Bergvik och hem när det i normala fall tar typ 10 minuter, haha. Precis när jag hade parkerat bilen hemma så ringer Henny och frågar om jag kan skjutsa henne till Färjestad för hon skulle hämta Theo och Hampus på dagis. Så det var bara att åka ut i rusningstrafiken igen. När jag sedan kom hem slängde jag i tvätten i torktumlaren och startade en ny maskin. Nu sitter jag här med all tvätt och ska lägga ned det i väskor och grejer samtidigt som jag kollar på hockey!

Imorgon är det planeringsdag med jobbet och temat är friskvård. Vi har bara fått lite information om det, typ vart vi ska vara, vilka tider det är som gäller och att vi ska ha träningskläder för inomhusbruk. Så vi får se vad det blir! När jag kommer hem får jag fortsätta packa.

På torsdag jobbar jag 7-15.30 och sen är det raka vägen hem för att slänga i ytterligare en tvättmaskin och sen fortsätta packa. Förhoppningsvis blir jag klar med packningen på torsdag!

På fredag ska jag egentligen jobba 7-14 men har tagit en timmes komp så slutar kl 13 istället. Då ska jag åka direkt och hämta nycklar. Sen hem och packa i bilen och köra massa lådor!

På lördag är dagen jag väntat på länge, då blir det FLYTT! Då kommer mamma, mormor & morfar hit runt kl 10 och då ska vi köra mina möbler. Förhoppningsvis har jag under fredagen hunnit köra alla flyttlådor och kläder och sånt så vi bara behöver köra möbler. Sedan kl 16 ska jag, morfar och Henny på hockey!

På söndag ska vi städa den här lägenheten och så ska jag lämna tillbaka nycklarna!

Så ja, det är verkligen fullt upp hela veckan nu!

Likes

Comments

Hittade det här inlägget i utkast för hade visst tryckt på fel knapp, haha... Man kan ju säga såhär iaf att jag hade en förjäklig vår detta året. Bara sjukdomar! Först vattkoppor och sen hann jag inte ens vara frisk i en månad för då hände detta:

31 mars var jag i kontakt med vårdcentralen för att jag kände att jag eventuellt hade fått njurbäckeninflammation och jag hade även feber. Anledningen till varför jag trodde att det var njurbäckeninflammation är för att jag haft det en gång tidigare och jag kände igen symptomen. Den dagen ringde jag till vårdcentralen för jag tänkte att jag kunde få en tid dagen efter för jag skulle ju iväg och jobba. Visst att jobba med feber är inte det bästa men jag upptäckte det såpass sent så jag tyckte att det var försent för att sjukskriva mig. Sjuksköterskan som jag pratade med skrämde dock livet ur mig och sa att om jag åkte och jobbade med dom symptomen så kunde jag få ​blodförgiftning?!​ ​Fick iallafall tillslut tag på jobbet så jag åkte och jobbade i 1 timme för att sedan åka till vårdcentralen. Lämnade prover men proverna visade ingenting (?!). 

1 april var jag ändå hemma från jobbet dagen efter för jag hade ju faktiskt feber. Sedan så ringde min läkare mig och jag förklarade hur jag mådde och då ville han att jag skulle komma och ta fler prover så skulle ha senare under dagen ringa mig. Sagt och gjort så vandrade jag iväg till vårdcentralen igen och dom tog en hejdundrandes massa blodprover på mig! När läkaren sedan ringde så hade han inte fått svar på alla provsvar än men dom han hade fått tag på såg bra ut och dom han inte hade fått svar på skulle han ringa till mig om på måndagen efter. Så jag fick inga mediciner den dagen heller. Han sa även att om jag blev sämre under helgen så skulle jag ringa till 1177. 

Natten till ​3 april​ låg jag i en helvetes frossa, har aldrig varit med om något liknande! Febern bara steg så jag närmade mig 40 grader och jag orkade inte göra nånting. Ringde då till 1177 som bokade in mig på jouren på vårdcentralen. Läkaren jag träffade var riktigt konstig... Han tryckte på min mage och tårarna bara sprutade på mig för att det gjorde så ont och då frågade han mig varför jag började gråta... Proverna visade på njurbäckeninflammation men han vågade inte skicka hem mig med antibiotika (?!) så han skickade mig med en remiss till akuten. Jag kom in till akuten kl 18.40, fick träffa en sköterska som tog massa prover på mig och sedan fick jag sätta mig i väntrummet igen. Jag väntade och väntade och väntade... Ont i ryggen hade jag med så satt knappt stilla efter ett x antal timmar. När klockan var 01.15 fick jag ​äntligen​ komma in till ett rum iallafall. Väl därinne somnade jag en stund och vaknade av att någon pratade med mig och då stod läkaren där och pratade om mina provsvar. Då var klockan 03.00. Hon tryckte på min mage och återigen så sprutde tårarna på mig för att jag var så öm i magen... Fick lämna ett till prov som jag fick vänta på svar på och sedan när klockan var 03.30 fick jag äntligen gå hem! Vad kom hon då fram till? Jo att jag hade njurbäckeninflammation och hon skickade hem mig med antibiotika!

4 april ringde läkaren från vårdcentralen igen och sa att alla andra prover såg bra ut. Berättade då för honom om söndagen och han blev helt tyst och kollade igen på provsvaren och sa då att dom var lite sämre än i torsdags när han bara någon minut innan sa att dom såg bra ut.... Sen sa han att om febern inte hade gått ner nästa dag så skulle jag söka ny vård.

5 april: timmarna gick och febern gick inte ner. Inte ens med febernedsättande gick den ner utan bara upp. Ringde då till 1177 igen och hon sa åt mig att gå till akuten. Denna gången packade jag iallafall en väska med en bok och lite att göra om jag nu skulle behöva vänta lika länge. Som tur var så behövde jag inte vänta lika länge denna gången! Fick träffa en sköterska ganska fort och jäklar vilka problem hon hade med att ta prover på mig... Jag visste redan innan att jag är svår att ta prover på och som tur är så var jag då inte rädd för det. Fick efter en stund träffa en läkare och dra hela alltet en gång till och hon gick iväg för att ringa till någon, jag satt kvar där och fattade ingenting... Sen kom hon tillbaka och sa att jag skulle bli inlagd och få antibiotika intravenöst men jag hade tur för jag behövde inte ligga på en avdelning utan fick ligga på patienthotellet! Sedan kom den här sköterskan in igen för att dom skulle ta fler blodprover på mig och även sätta en nål där dom skulle spruta in antibiotikan. Det gick inte alls bra så det slutade med att hon fick hämta en annan, haha. Fick antibiotikan på akuten och dom skickade med mig mer och sedan fick jag gå till patienthotellet.

6 april, den natten sov jag knappt nånting. Klockan 7 på morgonen kom dom in och gav mig antibiotikan. Kl 9 hade jag en tid hos en läkare på infektionsmottagningen. Så jag vandrade dit och fick dra allt en gång till. Även hon tryckte på min mage och återigen så sprutade tårarna på mig.. Sedan hämtade hon överläkaren som även han tryckte och klämde på min mage och ja, jag började gråta igen. Fick även ta fler blodprover för att bland annat kolla om jag hade körtelfeber. Sedan skickade dom mig vidare för röntgen på lungorna för att höger lunga lät dämpad och sedan fick jag även ta ett ultraljud på gallgångarna, njurarna och levern. Allt såg tydligen bra ut och dom skickade hem mig. Men jag blev fortsatt sjukskriven till 20 april. Läkaren skulle ringa mig under fredagen för att det tog ett tag för provsvaren att komma. 

8 april ringde läkaren och berättade att proverna visade att jag inte har körtelfeber utan att det antagligen är en virusinfektion. Fick alvedon utskrivet eftersom jag hade så hög feber så jag skulle ta 8 Alvedon och 3 Ipren om dagen. 

Jag blev aldrig bättre utan vaknade för det mesta med en feber på runt 39 grader och sedan höjde den sig bara under dagarna och jag var uppe i 40 grader när tabletterna gick ur kroppen. 15 april skulle Agnes komma hit upp för att vara hos Henny så Vea skjutsade upp henne och då var även mamma med. Dom kom och hämtade mig och sedan lämnade av Agnes hos Henny så åkte jag, mamma och Vea och fikade. Det sista mamma sa till mig före dom åkte hem igen var att hon aldrig har sett mig så dålig och orkeslös förr och att jag på måndagen efter skulle ringa till vårdcentralen igen om jag inte blivit bättre under helgen. Kan säga såhär att jag hade så ont i magen att jag vaknade så fort jag vände mig om på nätterna.

18 april ringde jag till vårdcentralen igen eftersom jag inte blivit bättre under helgen. Fick en tid och började med att lämna fler blodprover och sedan fick jag träffa läkaren. Även han tryckte på min mage och då började tårarna spruta på mig igen. Han kunde inte riktigt svara på vad det är för fel på mig så han skickade iväg mig med en remiss till akuten, igen. Denna gången gick det faktiskt riktigt fort där. Fick träffa en sköterska direkt som tog prover på mig och fixade ett rum till mig. Efter kanske en timme kom läkaren och jag fick berätta allt från början igen. Sedan tryckte hon på min mage och jag började såklart gråta igen och hon blev nästan helt förstörd, haha. Vi pratade lite och sedan kom sköterskan in igen och gav mig dropp och jag skulle återigen bli inlagd. Innan jag fick lämna akuten så skulle dom ta fler blodprover och återigen fick den sköterskan som skulle ta dom hämta en annan för att hon inte klarade av det.. Sedan fick jag åka iväg och denna gången blev jag inlagd på infektionsavdelningen. Efter att sköterskan hade varit inne och presenterat sig så ringde A och vi pratade en stund till jag kände att det spände åt i hela armen där som armen sagt. Så jag kollade och hela överarmen hade svullnat upp! Efter ett tag fick vi lägga på för att det gjorde så ont i armen och precis då kom en sköterska in och jag visade henne armen och då låg ju nålen fel... Så det var "bara" att sätta en ny nål! Tredje gången gillt blev det och sedan fick jag åka upp direkt till röntgen för att göra en skiktröntgen på magen. När jag kom tillbaka till avdelningen fick jag lite att äta och A ringde igen. Efter att vi pratat en stund och sagt godnatt. Då kom sköterskan som skulle jobba natt in till mig och berättade att jag nästa dag skulle bli förflyttad till kirurgin för att dom sett på röntgenbilderna at gallblåsan var svullen och att den kunde vara inflammerad. Så jag fick då antibiotika intravenöst igen.

19 april, den natten sov jag bara 2 timmar. Dom kom in till mig varannan timme den natten och kollade blodtrycket och sånt och kollade så droppet gick som det skulle. När klockan var 05.30 kom sköterskan in igen och tog blodtrycket och sånt , tog fler blodprover och gav mig antibiotika.. Då fick jag även reda på att jag skulle fasta tills läkaren hade varit inne hos mig så jag fick varken äta eller drick något... Värsta var ju då att jag mådde illa för att jag var hungrig, haha.. Vid 9 kom läkaren in och sa att jag inte skulle bli förflyttad utan jag skulle få åka hem den dagen. Tydligen så var gallblåsan, levern och mjälten svullna och det är därför jag har så ont i magen och är så öm. Värst var mjälten för den var väldigt​ svullen. Alla symptom jag hade visade på körtelfeber men dom hade inte fått tillbaka provsvaren för det så jag skulle på återbesök på måndagen efter. Skulle även ta fler prover på fredagen inför återbesöket. Då förlängde dom även min sjukskrivning till 6 maj.

25 april vaknade ganska sent och låg och drog mig en bra stund eftersom läkarbesöket inte var förrän kl 14.45. Helt plötsligt ringer morfar och säger att han, mormor och mamma är påväg till mig och att dom var i Säffle då. Varnade reda då för att det inte är städat här, haha. Dom kom tydligen upp för att mamma ville med på läkarbesöket och mormor och morfar följde med för att kolla hur det är med mig. Jag och mamma åkte till sjukhuset och kom in ganska fort. Där förklarade han att dom proverna som dom tagit nu visade att det är körtelfeber jag har. Återigen så tryckte han på min mage och ja... Behöver nog inte ens berätta nu vad jag gjorde då! Tyvärr så finns det ingen medicin mot körtelfeber utan det är något som kroppen själv ska läka ut och det kan ta sin tid...

När dom sedan hade konstaterat att det var körtelfeber jag hade blev det inte lika många besök på sjukhuset. Hade inga fler inplanerade läkarbesök men däremot så hade jag telefonkontakt med min läkare för att se hur jag mådde och hur länge till jag skulle vara sjukskriven eftersom dom bara förlängde med 1-2 veckor i taget. Var även till sjukhuset några fler gånger för att ta fler blodprover och så för att se så att levervärdena blev bättre och även till röntgen några gånger för att kolla så mjälten gick ner till normalstorlek.

Jag tror att det var 23 maj som jag började jobba igen. Den veckan jobbade jag endast 3 dagar och gick då 7-8.30 för var sjukskriven på 75%, då blev det precis som jag arbetstränade för jag hade inga egna inplanerade besök utan gick med en kollega. Sedan var jag sjukskriven på 50% några veckor och 25% några veckor framtill dess att jag gick på mina 3 veckors semester. Sammanlagt tror jag att jag var sjukskriven i 13 veckor.

Idag mår jag bra och har normala levervärden och mjälten är normalstor igen. Dock så har jag inte fått tillbaka all ork som jag hade innan. Märker det inte när jag jobbar utan när jag kommer hem från jobbet för då är jag helt slut och kan ligga och sova i 4 timmar utan problem. Det kan ta upp till 1 år från det att jag blev frisk att bli helt återställd och återhämtad men hoppas verkligen på att det snart ska gå över. Har väl visserligen blivit van med det nu men skulle vara skönt att vara pigg och orka göra saker även efter jobbet. 

Likes

Comments