I söndags förra veckan, imorgon är det en vecka sedan, fick vi hem Findus syster Selma ❤️ De busar och myser med varandra hela dagarna 😻

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Så vad har hänt sen jag senast skrev?
Jag har flyttat till Uddevalla och blivit sambo med världens bästa kille ❤️ 15 september flyttar vi till Stenungsund 🙌

Jag har lämnat hemtjänsten och börjat jobba på ett äldreboende i Mölndal. Trivs som fisken i vattnet 🐠 Underbara kollegor och boenden 🙌

Vi har skaffat katt, busiga Findus 😻 Vi väntar på hans syster som vi förväntas få denna månaden då hon hade fått en klo i ögat...

Likes

Comments

Du får mig att känna lycka som jag aldrig känt förut ❤

Likes

Comments

​I måndags på jobbet hände det där som inte får hända. Jag skulle in till ett par där vi endast har hand om tanten och jag skulle duscha henne. Jag var glad och på bra humör för jag låg så bra till i planeringen, tror jag låg ungefär 30-40 minuter före. Sedan gick det åt skogen. Jag kommer in där och jag hittar hennes man på golvet, död. Innerst inne förstod jag direkt när jag såg honom att han var död men någonting inom mig kunde inte acceptera det. Jag försökte "väcka" honom men ingen respons, jag letade efter puls men hittade ingen och jag kände efter andningen men kände ingenting. Där började paniken. Vad gör jag nu? Hur ska jag gå tillväga? Eftersom vi inte hade hand om honom så visste jag inget, hade det varit våran vårdtagare så visste jag att jag skulle ringa sköterskan direkt, men kunde jag göra det nu? Så mycket frågor som snurrade i mitt huvud. Jag stack in huvudet i fruns sovrum och såg att hon sov så jag stängde dörren igen och gick och ringde våran gruppledare. Hon sa vart jag skulle ringa sedan och att hon kommer och hjälper mig. Jag ringer sköterskan, hon säger att eftersom han inte är med i hsl har hon inte rätt att komma och göra något men hon förklarar hur jag ska gå tillväga. Jag ringer ambulans ej akut och kommer tillslut fram och förklarar läget, får som svar att en ambulans åker från stationen direkt och snart är hos mig, skönt. I detta läget kom även gruppledaren. Vi gick tillsammans in till frun och väckte henne och förklarade hur det låg till. Vi ser i fönstret att ambulansen kommer och jag går ut och möter dom. Jag visar vart han ligger och de tar hand om honom. Det kommer en till från ambulansen. Jag ringer anhöriga och meddelar vad som har hänt. Ambulanspersonalen är klara men en stannar kvar tills läkaren kommer och ska dödsförklara honom. Jag går in till tanten igen och hon ber mig följa med henne så hon får se sin man. Sedan går vi in i ett annat rum där jag och gruppledaren hjälps åt att få på tanten kläder. Efter en stund kommer dottern. Tillslut känner vi oss mest i vägen och han från ambulansen säger att vi kan åka för nu finns det inget mer som kan göras för tillfället. Vi säger hejdå till tanten och jag åker iväg till nästa besök. Jag vet inte hur men på något sätt kände jag inte några jobbiga känslor när jag var där utan var så inne i vad jag gjorde och att ta hand om tanten. När jag kommer till nästa besök släpper en del av chocken och jag bryter ihop totalt! Tårarna bara rinner och jag kan inte sluta gråta. Ringer till mamma och berättar vad som hänt. Vi lägger på och jag fortsätter jobba.

När jag slutat för dagen skulle jag på möte med chefen och det bestämde vi redan förra veckan. Han hade ju hört vad som hänt under morgonen och vi pratade först om det och sedan om det vi skulle prata om. Ska jag vara helt ärlig kommer jag knappt ihåg hälften av vad han sa, kommer bara ihåg det viktigaste. Hela måndagen var jag i ett chocktillstånd. Jag tänker på det väldigt mycket men måste även gå vidare för att kunna fortsätta jobba.

Idag hade jag kort dag där det mest bestod av apt möte. Jag bad gruppledaren om att få åka tillbaka till den tanten imorgon och även ha lite extra tid där. Hon skulle fixa det då jag känner att jag vill tillbaka så fort som möjligt. Skulle jag vänta med att åka tillbaka dit så skulle det bara bli jobbigare och jobbigare ju längre tid det gick.

Likes

Comments

Tidigare i år skrev jag att jag hade en "sjukdoms vår" men jag ändrar det nu till ett sjukdoms år.
Detta är helt seriöst ett av de värsta åren jag någonsin varit med om. Vattkoppor, körtelfeber och nu detta som jag inte vet vad det är ännu. Just nu tänker jag tillbaka på att jag har varit inne på akuten två gånger sen i juni för att jag spytt blod men blev hemskickad med magkatarr. Sen på näl i november blev jag också hemskickad med magkatarr för "det vanligaste är ju det vanligaste" sa läkaren. Jävla pucko. Antagligen så har det varit det här som har spökat hela tiden. Fått svar från överläkaren på mag- och tarmmottagningen nu och han skrev att det är absolut obligatoriskt att jag gör en gastroskopi med biopsier. Så nu är det bara att vänta på att bli kallad.. Sen ska jag äntligen få behandling mot B12 bristen, folat/folsyra bristen och blodbristen! Ska bli så skönt att slippa vara såhär trött.
Jag har inte varit speciellt aktiv här under året. När jag väl har skrivit något så har det endast handlat om att jag är sjuk. Förstår själv att det kanske inte är så roligt att läsa men jag måste få skriva av mig ibland.
Det har ju även hänt lite roliga saker också iallafall! Fått jobb här i Karlstad, hade min första betalda semester, var i Kroatien i somras, festivaler och flyttat till en ny lägenhet. Finns säkert massa fler saker också men det var de jag kom på nu! Sen vill jag även tacka mina underbara och bästa vänner som har stått ut med mig under detta året. Jag har inte varit mig själv och inte varit alls lika social då orken inte funnits/finns. Ni vet vilka ni är, TACK! ❤
Mitt mål under 2017 kommer att vara att jag ska vara mindre sjuk, haha!
Gott nytt år på er! 🎉

Likes

Comments

Idag har jag gjort något jag aldrig trodde jag skulle behöva göra. Jag har suttit i samtal med chefen för både sjukhuset i Karlstad och chefen på näl. Jag har inte bara anmält en läkare till patientnämnden utan fem! Som tur är fick jag hjälp för annars hade jag aldrig orkat det utan bara sopat allt under mattan. Enda sen i juni har jag fått höra att anledningen till varför jag har så ont i magen är för jag har magkatarr och anledningen till varför jag är så trött är för kroppen inte återhämtat sig från körtelfebern. Jag har fått höra "du är för ung för att det ska vara något annat. Hade du varit äldre hade vi gjort en gastroskopi", "det vanligaste är ju det vanligaste", "95% av alla såna här fall är det magkatarr så det är det nog för dig med". Sen även att läkarna har sagt till mig "alla dina blodprover ser bra ut" och sen har dom skrivit i min journal "B12 är lite lågt, påväg att få B12 brist?" men inte fan sa dom nått av det till mig?!?! Hade kanske varit bra om jag faktiskt fick reda på det redan då för då hade det inte behövt gått såhär långt!! Jag fick höra allt det där även om jag sa till dom hela tiden att det är inte magkatarr jag har. När jag sa det blev dom typ arga för dom kände nog "jag är läkare, jag vet bäst" samtidigt som jag kände "jag känner min kropp bäst, det gör inte du". På ett sätt känns det jävligt skönt att jag fått det svart på vitt att det inte är magkatarr jag har. Även om jag ännu inte vet vad det är som är fel. Idag är jag arg. Idag känner jag inget annat än hat till sjukvården. Igår kväll mådde jag skit för att kroppen inte orkar. Idag vaknade jag upp och insåg att jag sovit i 14 timmar men känner mig ändå inte ett dugg utvilad. Jag vill bara orka.
Tack ni läkare som bara viftade bort det här med handen. Tack för att ni aldrig tog mig på allvar. Tack för att ni inte lyssnade ett skit på vad jag sa. Tack för att ni fick det att gå såhär långt. Tack för att ni fått mig att tvivla så jävla mycket på dagens sjukvård. Tack för att ni fått mig till att dra mig in i det längsta för att söka vård. Det är er själva ni ska tacka för att ni får den här anmälan på er. Sen vill jag ge ett stort tack till min läkare som jag har nu. Tack för att du tar mig på allvar. Tack för att du inte bara lägger ner allt och börjar behandla mig mot mina brister. Tack för att du fortsätter utredningen. Tack för att du vill hitta vad som är fel på mig. Tack för att du vill få mig att må bra igen! Dig kommer jag vara evigt tacksam!
Som ni kanske märkt så är jag förbannad idag. Såna dagar får man också ha ibland.

Likes

Comments

För tredje året i rad så jobbade jag hela julhelgen. Detta året blev dock lite annorlunda. Eftersom jag har mitt jobb här i Karlstad så innebar det att jag inte åkte hem och det blev den första julen som jag inte träffade familjen.
Helgen var jobbig men det berodde endast på att jag jobbade så många timmar. Min kropp tyckte inte riktigt om det.. Däremot så har jag aldrig varit med om att vårdtagarna har varit så tacksamma! Hela helgen har allt bara flutit på och gått hur bra som helst, ingen har krånglat eller något. Det är något speciellt med att jobba jul. Man känner sig lite extra behövd och i princip alla är så glada.
Nu har jag äntligen fått ledigt i två dagar! Sen jobbar jag endast fredag och sen ledig i två dagar igen. Så nu får jag ta igen mig lite. Min mage mår inte alls bra just nu. Ligger i fosterställning i sängen för tillfället eftersom magen bara krampar men jag får tänka som en vårdtagare brukar säga "Det är bara massa problem men det ordnar sig, allting ordnar sig" haha.
Hoppas alla haft en bra jul!

Jag och Jennie körde parallellen hela julaftonsmorgon 😎🎅🏼

Likes

Comments

Jag är nått så otroligt trött på att vara såhär trött som jag är hela tiden varje dag. Det värsta är ju att jag blir tröttare och tröttare för varje vecka. Det som är bra är ju iaf att jag vet varför jag är så trött och att det inte är ett dugg konstigt att jag är det. Igår ringde läkaren till mig för att meddela hur provsvaren såg ut från proverna jag tog i tisdags. Två veckor innan hade jag ju lämnat prover som visade att jag hade B12 och folsyra brist men att blodvärdet låg bra. Denna gången visade det likadant, B12 och folsyra brist men nu hade blodvärdet sjunkit så jag ligger under det normala. Har man B12 brist så kan det leda till anemi (blodbrist) om man går med det obehandlat. Man blir även väldigt trött av att ha B12 brist och lågt blodvärde och jag har ju båda två just nu.

Han vill dock vänta med att sätta in en behandling... Eftersom jag har haft problem med buksmärtor och sånt sen i våras så är en remiss är skickad till mag- och tarmspecialisten på sjukhuset för att se vad de tycker ska göras. Antagligen kommer jag bli kallad dit för en gastroskopi. Anledningen till varför behandlingen för B12 och folsyra bristen får vänta är för om jag har någon tarmsjukdom så kan den behandlingen mörklägga det så de inte ser det på gatroskopin.

Idag har jag iaf varit på jobbet och fy i helskotta vad knökat det är på planeringen, både på förmiddagen och efter rasten! Sov i ca 3h sen när jag kom hem, haha. Så man kan säga att jag nyss vaknat och just nu samlar jag kraft för att orka gå och handla lite mat. Sen skulle jag även behöva städa så jag slipper ha så mycket att göra på måndag och tisdag. Imorgon kommer det inte bli någon städning för då ska jag ta en låååång sovmorgon eftersom jag börjar jobba kl 16!


Fint att jag skymmer chefen, haha...

Likes

Comments

Idag upptäckte jag vad blind man är när det gäller en själv. Jag har själv tyckt den senaste veckan att jag har gått upp i vikt, har ingen våg hemma så kan inte väga mig men det har varit en känsla och jag har tyckt det sett så ut. När jag hade körtelfeber så rasade jag ju i vikt och eftersom jag har svårt för att gå upp i vikt så har jag inte gått upp alla kilon som jag tappade då. I början av denna veckan skickade jag efter en klänning som jag tänkt att ha på nyår. Den enda storleken som fanns kvar var 32/34 så jag tänkte att om jag skickar efter den så får jag ju iallafall se hur den ser ut i verkligheten så kan jag skicka efter storlek 36/38 när de får in den då jag har den storleken annars. Igår kom den hem på posten men jag var så trött så orkade inte prova den, idag gjorde jag det. Den var för stor (?!) fick dubbel kolla om det verkligen var storlek 32/34 och det var det.. Så istället för att ha gått upp i vikt som jag trott så har jag alltså gått ner i vikt.

Nu när jag tänker efter så har jag hört från många på jobbet "vilka smala ben du har" men jag har inte tänkt så mycket mer på det. Ringde min mamma också och berättade att jag gått ner i vikt och hon svarade "Ja men det vet jag redan, det såg jag på dig förra helgen framförallt på dina ben"

Nästa gång jag ska till läkaren måste jag ta upp det eftersom när de har frågat om jag gått ner i vikt så har jag sagt nej, haha..

Fick även provsvaren igår och jag kan man glädje berätta att jag inte är varken laktos eller glutenintolerant! Däremot så har jag låga värden på både B12 och folsyra så till veckan ska jag dit och ta fler prover. Inte har jag fått någon tid på hjärtkliniken än heller..

Likes

Comments

Alltså detta året... Jag vet inte vad jag ska säga om det förutom att det är ett jäkla sjukdoms år för min del. Min kropp havererar totalt. Hade det endast varit förkylningar och såna vanliga saker så fine men nu när det är allt möjligt konstigt.

Vet att jag endast skrivit typ om när jag varit sjuk och så men det känns faktiskt som jag endast är sjuk. Fast, nu vet jag inte riktigt om jag kan säga att jag är sjuk men mitt mående är verkligen inte på topp.

Nu började allt för tre veckor sedan idag eller ja, natt till måndagen för tre veckor sedan. Jag som i princip aldrig spyr var uppe och spydde tre gånger den natten. Skulle till jobbet men när jag vaknade av alarmet mådde jag fortfarande illa, hade sjukt ont i magen och var helt slut så jag blev sjukskriven. Jag har aldrig haft magsjuka och jag var 100% säker på att det inte var magsjuka nu heller. På kvällen valde jag att ta tåget hem till mamma eftersom jag var sjukskriven till på fredagen.

Natt till tisdagen låg jag bara och skrek av smärta i magen för då var det värre och det var precis som att det krampade och jag bet sönder mina läppar i ren smärta. Det slutade med att jag blev helt slut i hela kroppen så tillslut däckade jag. På måndagen sa mamma till mig att ringa sjukvårdsrådgivningen vilket jag gjorde, fick tid på jouren i Bäckefors eftersom smärtan fortfarande fanns där. Funderingarna fanns ju om det gick att koppla på något vis till körtelfebern jag hade i våras. Väl i Bäckefors fick jag lämna massa prover och sen träffa en läkare. Läkaren sa att det var över bukspottkörteln jag hade ont och ville ta ett prov på den men det kunde de inte göra där så jag blev skickad med en remiss ner till akuten på näl. Lite tur hade vi ändå att jag hamnade på kirurgen på akuten för det var inte lika lång väntetid som det var på medicin så jag kom in ganska fort för att ta mer prover. Sedan fick vi vänta ett bra tag på att få komma in till ett rum. Läkaren kom tillslut och tryckte och klämde på magen och gick sedan iväg för att prata med sin kollega. Sedan kom han tillbaka efter en bra stund och säger att de vill skicka hem mig för det är magkatarr (?!). Både jag och mamma protesterade och sa att det inte alls är magkatarr så då försvann han igen för att prata med sin kollega ytterligare en gång, haha. När han sedan kom tillbaka var även den anda läkaren med och trycker och håller på och säger "i 95% av de här fallen är det magkatarr så vi skickar hem dig med omeprazol". Då blev jag förbannad och kunde inte hålla tyst och sa att om han skulle se min journal från bara detta året skulle han själv förstå att jag antagligen inte är bland de 95%. Eftersom jag tillhör Värmlands landsting så kan de inte se min journal som skrev då. De vägrade lyssna på mig och skickade hem mig ändå.

På fredagen var jag tillbaka i Karlstad igen för vi skulle ha planeringsdag på jobbet som jag skulle vara med på. Var med på den i 3-4 timmar för sedan blev jag hemskickad av min chef som sa till mig att gå hem och ringa sjukvårdsrådgivningen igen så det gjorde jag. Sjukvårdsrådgivningen skickade mig direkt till akuten denna gången på grund av mina symptom. Jag kan ärligt säga att det var det snabbaste besöket på akuten som jag någonsin varit med om och då har jag ändå blivit skickad dit många gånger detta året! Kom in direkt och fick prata med en läkare efter endast 40 minuter! Läkaren skickade en remiss till min vårdcentral för hon tyckte att de skulle kolla upp om jag är laktos- och/eller glutenintolerant.

Jag skulle egentligen jobba på måndagen men jag kände redan under helgen att jag inte skulle klara av det. Så på måndagen fick jag ringa vårdcentralen och fick en tid ganska snabbt. Läkaren där valde att ta en hejdlöst massa prover på mig och de hade även fått remissen från akuten så de startade en utredning direkt. Blev sjukskriven veckan ut så jag kunde få vila eftersom jag även varit så otroligt trött också. Fick gå hem efter att proverna var tagna eftersom de inte skulle få svar på de direkt och man behöver ta prover vid flera tillfällen.

Förra måndagen provade jag att jobba men under mitt pass 16-22 höll jag på att svimma sammanlagt 4 gånger så jag fick inse själv att jag var tvungen att vara hemma dagen efter. Så på tisdagen fick jag ringa vårdcentralen igen och fick komma dit. Denna gången lyssnade han väldigt mycket på mitt hjärta och såg vääääldigt skeptisk ut. Tydligen hörde han blåsljud på hjärtat och det är det ingen som har gjort förr så jag fick ta ett EKG. Han berättade även att enligt proverna jag tog veckan innan så visade det sig att jag har b-vitaminbrist. Sedan skickade han en remiss till hjärtkliniken så jag ska dit och ta ett ultraljud på hjärtat för att kolla att allt är okej. Blåsljud på hjärtat är väldigt vanligt och oftast ofarligt. Anledningen till varför han ville kolla upp det så noggrant var just för att ingen har hört det före och då har jag ändå varit på en jäkla massa läkarbesök detta året och de har lyssnat på hjärtat varje gång. Han förberedde mig lite på att det kan vara ett fel på hjärtats klaffar eller hål mellan hjärtats förmak för då hör man också blåsljud så jag inte får en chock om det är det. Sjukskrivningen blev förlängd ytterligare en vecka.

Idag var jag på jobbet igen! Jag var utöver så fick lite besök här och där vilket passade mig ypperligt just nu då det betydde absolut ingen stress så det gick superbra. Efter jobbet drog jag direkt till vårdcentralen för att ta de sista proverna på utredningen om laktos och gluten så jag hoppas verkligen att jag får besked om det denna veckan!

Jag väntar fortfarande på att få en tid på hjärtkliniken. Den 21 december har jag tid på vårdcentralen igen för att ta reda på vilken b-vitamin det är jag har brist på, hur mycket brist det är och förhoppningsvis få behandling mot det! Så en utredning är snart klar och det är "bara" två kvar. Vill bara få alla svar nu för jag är så trött på att gå runt och vara konstant trött och få så otroligt ont i magen efter jag har ätit. Har ju inte fått testat att äta glutenfri eller laktosfri mat heller för då skulle proverna visa fel. Under tiden jag varit sjukskriven har jag nästan bara sovit, har inte alls varit ovanligt att jag sovit 16 timmar per dygn.

Så ja, såhär ser mitt liv ut just nu! Inte för att jag tror att någon ens har orkat läsa igenom detta men ändå, haha! Ibland måste man få skriva av sig. Jag kan ju erkänna att det här med hjärtat skrämmer mig väldigt mycket och är något som jag är väldigt rädd för. Sedan kan jag även säga att jag verkligen inte hoppas att det är glutenintolerant jag är för fatta den omställningen.. Värsta är väl att jag har mycket symptom som säger det och hade det inte varit för att laktosintolerant går i släkten så hade de inte ens kollat mig för det. Även glutenintolerant går i släkten och båda är ju ärftliga. 

Likes

Comments