Wow säger jag bara, mina dagar och nu veckor tillbaka in the BIG city har tagit mig med stormsteg. Så mycket har hänt och kommer att hända framöver.

Har senaste veckorna tagit fantastiska klasser, assisterat Diego både på Peridance och på andra skolor, så tacksam för vår relation vi har skapat och han är en stor del i min framgång. Jag har haft möjlighet att njuta av New Jersey och NYC summer life.

Som ni redan vet går jag in i min sista termin på Certificate program, start TISDAG , YAYAYA!! Vilket innebär att jag ska få ett 7 minuters solo koreograferat till mig, av my favorite Jon - Ole Olstad och jag själv ska skapa ett stycke på 4-5 dansare som ingår i en av kursens jag läser. Hösten i skolan kommer vara hektiskt på alla vis , alla klasser, teoriklasser , rep för Nötknäpparen och rep för vår graduation performance.

Utöver skolan ska jag också nu börja dansa med Diegos company!! Hela september och October kommer spenderas med dem, vi har föreställning i november, fick beskedet här om dagen, så glad och förväntansfull. Hårt arbete ger resultat.

Har ett annat roligt projekt som jag börjat jobba med som kommer ske i Mars. men håller lite på den så länge.

Delar med en video från gårdagens klass med Olstad, detta är nog det svåraste jag har gjort och han sa det själv att det är det svåraste han presenterat för oss. Ser kanske inte så svårt ut men att lära sig en koreografi på 1,30 min på bara 30 minuter är inte lätt. Vi jazza till det lite till Janet Jackson, Så härligt att få utmana sig själv och få göra alla typer av contemporary, Jag anser att det bara gör dig starkare och en bättre dansare.

Enjoy your Friday friends

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Sommar och kärlek i Sverige. Tackar mig själv för att jag valde 5 veckors vacation i underbara Sverige. Ännu en gång får jag uppleva och uppskatta världens bästa land.

Jag njuter till fullo, att få umgås med kompisar och familj utan att stressa är sån känsla, hinnas träffas mer än en gång och sitta i timmar och prata eller inte alls prata är så skönt.

Nu väntar min sista vecka av ledigt sen jobba 1 vecka innan det bär tillbaka till NYC och sista terminen i skolan, gaaaah.

Är taggad mer än någonsin för terminen att starta och att få ta EXAMEN, det väntas 5 intensiva månader framför mig nu och ska ge allt och lite till. Sen väntar ett liv utanför skolan för mig, så häftigt. Bestämma själv vad jag vill göra och kämpa för att få jobb och skapa jobb, är så redo. Denna termin är finslipning som gäller och låta inspirationen och skapandet flöda.

kommer senare i höst berätta för er om mina planer och vad jag tänker, men håller lite på det nu.

Jag har gått och blivit 23 år gammal också, tjohooo... Själv tycker jag att jag fortfarande är väldigt ung och har så mycket tid framför mig och enormt mycket att få uppleva. Lever ju redan en kul och hektiskt liv men jag längtar tills det tar fart på riktigt.

Har under semestern varit i studion och dansat några gånger, riktigt skönt att få vara i studion och göra vad man vill. mesta del har det bestått av lite teknik och improvisation. Svenska naturen har också fått mig att inspireras och vi har fotat lite också , så kul!

Hoppas ni njuter av sommaren!

Likes

Comments

Hur många gånger i sitt liv har man inte gjort fel eller tagit fel beslut? Har mitt liv gått under och totalt kraschat , ja för stunden kanske men efteråt, NEJ.

Det är så många utav er där ute som står inför stora beslut i er vardag, vilken dansskola ska jag gå på, vilken utbildning ska jag välja, vad vill jag med min danskarriär?

Ni har familj,vänner och tränare som strömmar över er med rådgivning och inte nog med det resten av omvärlden som ni vill passa in i och se bra ut i. Absolut ta alla tips ni kan men i slutändan är det ändå du som måste ta beslutet och prova dig fram, har du inte provat så har du ingen aning.

Jag har så många gånger fått börjat om i mitt liv, valt vägar som totalt kraschat, val som jag brunnit för men som inte gått att slutföra, val som blivit förstörda av andra och val som tagit rejäla omvägar. I stunderna när det skedde gick hela världen under för mig, allt handlade om vad andra skulle tycka och tänka, att dom skulle se mig som en misslyckad person. Någon som inte kan slutföra en utbildning eller få det jobb jag velat. , So what?

Nu ser jag det helt annorlunda, 23 år och bosatt i New York som inte varit det enkla att anpassa sig till men som tagit mig till en utmärkt utbildning för mig och gjort mig målinriktad och stark för komma skall. Alla toppar och dalar jag har fått stött på i mitt liv är ibland skrämmande när jag tänker på det i efterhand men som nu är en livserfarenhet. Tyvärr ledsamt också då man blivit behandlad illa och fått kämpa för sin rätt. Jag kan iallafall säga att jag inte sitter hemma i Västerås och önskar att jag gjorde något annorlunda i mitt liv.

Kasta dig ut där och se vad som händer, kan gå dåligt eller kan gå bra, går det dåligt lär du dig av det och går det bra är ju det fantastiskt. Dom människor som misslyckas i sitt liv är dom som bara pratar och drömmer att göra saker och som kommenterar dina val i livet.

Har du ett mål så måste du ta dig framåt , handlar inte om vilken väg just du väljer men du måste se framsteg och något du gör för dig själv. Inget kommer att ske genom att sitta hemma och drömma och göra samma sak år in och år ut.

Tyvärr så blir det vi gör idag gammalt nästa år, så som dansare måste du hela tiden vidareutveckla dig och gör något nytt. Det du gjort i flera år kommer finnas kvar så om det du väljer att prova inte passar dig så gå tillbaka till det gamla vanliga igen.

Skaka om vardagen lite och prova vad som händer, jag anser att livet är till för att fylla ryggsäcken med erfarenheter sen kan du välja ur din ryggsäck vad som passar dig och som tar dig dit du vill i livet, det du misslyckas med lär du dig av eller kasta bara bort det om det inte intresserar dig alls

Happy Thursday dancers <3



Likes

Comments

hej! Jag fick äran av Felicia att göra ett gästinlägg på hennes blogg om min uppladdning inför SM, tack snälla det. Jag heter Jennifer Wallén, 16 år och har dansat i ungefär 9 år. Jag har varit tävlings dansaren sedan 2010 och har tävlat i 7 år i disco för Showdansskolan Flex och sen ca ett och ett halvt år tillbaka började jag även tävla i modern.

Hittills som tävlingsdansare har jag tagit 4 EM medaljer (2 guld, 1 silver, 1 brons), 4 VM medaljer (1 guld, 3 silver), och 6 SM medaljer (4 guld, 1 silver i modernt, en 4:e plats).

På SM ska jag tävla i både solo och duo och inför denna underbara helg har jag både tränat dans och teknik. Jag har tränat på alla koreografier som jag ska ställa upp med och övat på all teknik som danserna innehåller om och om igen så att de sitter. Men jag har även kört konditionsträning och styrka, det gör jag för att jag ska orka med hela tävlingsdagen med alla rundor osv.

När det kommer till det mentala tänkandet så tänker jag mer mentalt på själva tävlingsdagen. Men för att ladda upp på ett roligt sätt brukar jag lyssna på låtar som jag älskar och som får mig att dansa utan att jag vet om det. När jag går in i själva SM veckan så tänker jag lite extra på kost, sömn och vila. Jag går också igenom viktiga saker i danserna som jag ska tänka på.

Varannat år byter SM arrangör vilket betyder att tävlingen är på ett annat ställe i Sverige. Det tycker jag är kul för då vet man inte hur det kommer att se ut inne i arenan och det blir lite som en överraskning. Det som är det bästa med SM är att stämningen runt alla dansare är så annorlunda, på ett bra sätt, jämfört med "vanliga" tävlingar. Alla är så taggade. Det är också kul att tävlingen ligger under en hel helg och inte bara under en dag!

Som första året i vuxen klass vill jag satsa på en guld medalj på SM och pallplats på EM och VM. Det kommer det här året att bli tuffare än i junior klassen men det kommer bli en kul utmaning.

Vi ses på SM!

Likes

Comments

Hej,

Mitt namn är Matilda och idag har jag fått äran att göra ett gästinlägg här i Felicias blogg. Jag och Felicia har varit vänner sedan vi var små och vuxit upp tillsammans och tillsammans med dansen.
Dansen är än idag en av våra gemensamma nämnare och det som gör det så spännande tycker jag är att vi båda har ett lika starkt intresse och kärlek för dansen trots att vi gått helt olika vägar i form av utbildning och jobb.
Med det sagt vill jag belysa att även om ”dansvärlden” må vara liten så finns det otroligt många olika vägar att gå för att jobba med dans. Här finns inga rätt eller fel.

Jag har utbildat mig på Kungliga Svenska Balettskolan, modern inriktning, i Stockholm. Svenska balettskolan är en yrkesutbildning på gymnasiet (finns även grundskola) med klassik inriktning eller modern/nutida dans.
Ung och lite naiv klev jag rakt ut i arbetsmarknaden efter gymnasiet och insåg ganska snabbt att här krävs hårt arbete för att slå sig fram bland de få jobb som finns. Disciplin för att orka både fysiskt och mentalt och kunna konkurrera och arbeta med dansare som de flesta var minst 10 år äldre med mer erfarenhet av både arbetet och livet.
Min drivkraft att jobba med dansen har alltid varit otroligt stark, det är som att jag blir sjuk om jag inte får dansa eller vara kreativ, och det är det jag tror som har fått mig att fortsätta.
Jag har sedan min examen frilansat inom scenkonst med fokus på dans. Det är en lyx att kunna göra detta trots perioder utan jobb.
Många av mina klassvänner har valt andra vägar än att fortsätta med dansen. Starkt och inspirerande tycker jag. Alla är vi olika och en utbildning behöver inte betyda att det är vad en ska jobba med. Yrket som dansare är speciellt och passar inte alla, men för många, och för mig däremot är det helt rätt än så länge. Att frilansa som dansare är inte bara mitt yrke, det har blivit min livsstil.

Jag har efter min utbildning vidareutbildat mig på DOCH (Dans och Cirkushögskolan) och där läst fristående kurser inom bla.a. koreografi. Jag har gjort fördjupningsarbete med David Zambrano i hans tekniker Flying Low och Passing Through.
När jag får chansen undervisar jag i dans, för barn och unga och ibland även för människor med funktionsvariationer.
Jag har skapat egna sceniska verk och också arbetat mycket för andra koreografer/dansare, däribland Linda Forsmann, Livekonstkollektivet MELO och Satoshi Kudo.

Jag har gjort allt ifrån skolföreställningar i gymnastiksalar, barnföreställningar på asylboenden, filmprojekt, platsspecifika installationer, interaktiva föreställningar och arenakonserter med artister.

Att frilansa som dansare är ett pussel. För mig är det ofta projektanställningar, det vill säga att jag jobbar med koreografer/dansare/konstnärer under kortare perioder. Allt ifrån någon vecka till flera månader. Detta i kombination med att jag driver egna projekt; research och sceniska arbeten. Jag undervisar och försöker hela tiden också vidareutbilda mig.
Jag anser att en aldrig blir fullärd inom dans/konst. Då detta skapas av människor är det något som hela tiden är i ständig förändring och formas och påverkas av oss utövare och av samhället. Jag är för nyfiken av mig och kan därför inte låta bli att ta alla workshops jag kan, se så mycket konst jag har råd med eller sitta i timmar med näsan i böcker eller vid youtube och sluka information.
Det är ju så spännande allt vad kroppen kan göra, alla rörelser, alla uttryck, alla känslor, all galenskap och all kreativitet. Det finns så grymt många duktiga, häftiga och inspirerande människor att få ta del av och dela dansen med, det är jag tacksam för!

Här skulle jag nu vilja dela med mig av lite grejer som ger mig inspiration och också lite av det jag jobbar med.

David Zambrano

ionnalee

Likes

Comments

Det ständiga dömande av dig själv och oron av vad andra tycker och tänker om oss är något som hela världen lider utav. Bekräftelse som söks och som vi vill ha besvarat samt som vi ger till andra. Ett beteende som idag 2017 sker utan att vi vet om det, vår vardag, omedvetet.

Det är ett mode som vi lever i, dela med dig precis utav allt du gör på sociala medier från alla åldrar, barn, tonåringar och vuxna. Det är vårt normala idag för vi har gjort det till normalt.

När jag tänker tillbaka på när jag var barn/tonåring var jag inte alls osäker utav mig. Var en stark,glad tjej som delade med mig av min energi till alla runt om mig. Vänner som brydde sig om mig och vi respekterande varandra, vi såg olika ut i kroppsform, (inget man tänkte på då), Snälla i orden till varandra och ingen tanke på att vi behöva bevisa för varandra att någon var finare,smartast osv.

Idag skär det i ögonen på mig när jag ser kids på sociala medier halvnakna, smink till max, visa upp kroppsform, visa hela sitt liv. och vi vuxna gör exakt samma sak....

Jag är mer osäker på mig själv idag än vad jag var som barn/tonåring. Gör mig så arg att jag helt omedvetet bryr mig om vad andra tycker men också att andra tror att dom får tycka till och säga vad dom vill till mig, ge mig kommentarer som, äter du verkligen som du ska, använder du aldrig smink. vad smal du har blivit, kan du verkligen få jobb efter din utbildning?

Allt är bara en ond cirkel och vi kan inte ta oss ifrån det. Absolut bli starkare och ta ingen skit , gå din väg och ta inte åt dig, men vi alla har halkat dit.

Vill inte att det ska låta negativt allt. Jag är fortfarande målmedveten och vet vad jag vill , men synd att vi blir så påverkande. Det är vi människor som skapat detta och tycker vi ska tänka till och låta barn som vuxen få en bättre självkänsla.

Självklart är det påverkande i dans också. Vi blir bedömda, utvalda, hedrade och sågade... Jag har inget som jag kan skriva såhär borde det vara, det är konst och en smak. Absolut har vi teknik som ska utföras rött, sen har vi en stil, vad du gillar. Gäller att ha hålla huvudet högt och verkligen älska det du gör och göra det för dig själv i första hand, Kan du inte älska dig själv och stötta det du gör kommer du inte kunna dela med dig av din konst och få det älskat av någon annan.


Likes

Comments

Hej!

inte hänt så mycket på bloggen senaste veckan, jag har haft fullt upp i skolan och hålla det mentala ihop.

Har länge haft problem med min vänstra fot, vrickade till den rejält för över 1 månad sen när vi hade rep men Mike Esperanza. Trodde inte att det blev så farligt för jag kunde slutföra repet och därefter dansade jag alla mina klasser som vanligt i 2,5 vecka... Sedan kom det. Jag blev tvungen att besöka läkarn här i New York för att det inte gick över och kände att nått står inte rätt till. Tyvärr visade röntgen att jag hade en benbit som gått av. Inget som man gör något åt i första taget utan hoppas på att kroppen tar hand om det. Fick godkänt att dansa så mycket jag klara av med smärtan och med en hårt tejpad fot. Jag har dansat på och ändå gått bra... Tyvärr senaste veckan har det gått utför. När benbiten hamnar fel och trycker på blir det mindre kul, känns som hela foten går av, värre smärta än när det hända första gången.

Min director har satt mig på 1 vecka ledigt. Ingen dans, ingen fysisk aktivitet i huvudtaget, hjälp..

Har snart gått 6 veckor sen jag var hos läkarn och han uppmana mig om att kontakta igen om det inte blivit bättre efter 6 veckor.. Hoppas verkligen att denna vecka av vila ska göra någon nytta...

Rep period och show väntar runt hörnet och jag har en stor del i föreställningen och målet är att jag ska medverka.

Det är så jobbigt när kroppen inte fungerar som den ska. Min kropp är mitt verktyg, min passion , min framtida inkomst. Det är såklart viktigt att man tar hand om den, men det är miljoner tankar som snurrar och jag tror alltid det värsta.

Ringde min pappa och ville att han skulle tycka synd om mig och ge mig vägledning vad jag ska göra en HEL VECKA ledigt... Han visade inget medlidande alls utan fick svaret att: Ja du bor ju i en stad där allt händer, nog har du grejer att göra och hitta på, njut ,du får ju en semester påtvingad av din director, nog inte många som får det.

Idag ska jag ta mig in till skolan och kolla på rep sendan har jag möte med Diego, vi ska boka sista flygbiljetterna och även diskutera om en väldigt bra deal som kommer ske på Vilstalägret som ni INTE vill missa, avslöjar snart.

Trevlig helg!

Ni kan se den lilla lilla biten till höger som ställer till det!

Likes

Comments

Emilia Lindestam från Söderhamn tillhörde det svenska landslaget i Hiphop under många år i sin tonår. Sveriges elit inom hiphop grupp och par. 5 år i rad Svenska Mästare i grupp och i par med Hannes Lemberg 2 SM guld. Fina placeringar på EM och VM lyckades dom med också.

Idag studerar Emilia till professionell dansare i Barcelona. 3 årig program med allt vad som innebär för att få den bästa träning och kunskap för att forma dig till en bra dansare. Jag fick chansen att ha ett FaceTime möte med Emilia och ställa några frågar om hennes vardag, utbildning och framtids planer.

Vad är det för utbildning du studerar?

Skolan jag går på heter Institute Of The Arts Barcelona som drivs under Liverpool University. Den ligger 30 minuter utanför Barcelona i staden Sitges. Skolan är CSN berättiga och kosta ungefär 300 000 kr för 3 år. En väldigt ny skolan som startades för 3 år sen. Jag studerar performing Art 3 år professional program - Jazz, modern & balett. Idag är jag inne på mitt andra år och tar examen i juni 2018. Skolan har flertal program som musikal, teater, dans och förberedande linjer. Vi har lyxen med 13 stora salar + stage. Lärare från hela världen har samlats och valt att jobba här i Spanien, mycket pedagogiska och inspirerande. Ny skola som är i sitt uppstart som jag verkligen tror har stor potential att utvecklas och bli ännu större.

Hur är programmet uppbyggt?

jag tillhör en klass på 40 personer som är uppdelad i 2 grupper. Vi är elever från hela Europa + USA och Ryssland, yngsta är 20 år och äldsta är 30 år i min klass. Vi har 20 dansklasser i veckan, inrikting balett , jazz och modern. Vi får nya lärare varje år samt några lärare som följer oss genom de 3 åren. Vi har samt Commercial och step 2 gång i veckan. Step är roligaste stilen just nu,, väldigt svårt i början men nu har jag börjat fått grepp om det. Vi har också sång och acting på schemat varje vecka vilket är mycket givande. Vi börjar 9,00 varje dag och slutar runt 16,30-20,00 , ser lite olika ut varje dag. Då är det ofta fullt ös från början till slut, kan ibland bli pauser mitt i dagen och någon 10 minuters rast om man har tur. Vi har teori klasser som består utav anatomi , historia, näringslära. Anatomi och näringslära är något jag skulle kunna tänka mig jobba med i framtiden eller när jag slutar med dansen. Ett extra plus ämne vi läser är - hur du livnär dig som dansare, väldigt givande och så viktigt för oss dansare att få fakta och information om. 2 föreställningar om året samt små projekt då och då.

Hur kom det sig att du valde Institute Of The Arts Barcelona?

Jag studerade under 1 år på folhögskola i Lindköping. Skolan från Barcelona skulle då hålla audition på min skola, en av mina lärare pusha mig på att söka. Jag deltog på audition lite spontant sådär, senare kom det ett mail att jag var antagen, ringde killen i Söderhamn och sa att jag kommit in och tror att jag kommer att flytta till Barcelona till hösten. Tacka ja och boka flygbiljetten dit. Jag tänkte inte så mycket utan kände för att ge det ett försök.

Dagen kom och jag och familjen var i Barcelona och dom skulle lämna mig själv. Jag från Söderhamn var nu här. hej då mamma, pappa och Mattias, WOW då var jag nervös kan jag säga, mest var jag nog nervös för att skolan var så ny visste inte om utbildningen skulle gå igenom och det fanns inte mycket fakta om den .

Vad är det bästa med skolan och Barcelona?

Skolan består utav väldigt pedagogiska och inspirerande lärare, dom har varit med i branschen länge och fortfarande är i branschen. En av mina lärare i hiphop dansade med Beyonce, min sånglärare har deltagit i stora uppsättningar och turnerat i UK då han har släppt 2 album och han som är musik producent har vunnit Grammy's. Han lär oss om hur man skapar låtar, mixar låtar, dj:ar mm. Det får mig att jobba hårdare och bli inspirerad när dom delar med sig av sina erfarenheter. Skolan ger oss också hjälp ut i "arbets livet" Det kommer kompanier och företag som håller audition på skolan.

Jag älskar sol och värme, Spanien bjuder på det och jag har möjlighet att bo i en fin lägenhet 1 minut från stranden, underbart. Skönt också att inte bo mitt i Barcelona , man är ju från en liten by från början och skulle bli för mycket intryck för mig om hela tiden vara i centrum.

Vad är du för typ utav dansare idag?

Jag kommer alltid se mig själv som commercial - jazz dansare. Tyvärr har jag inte lika mycket hiphop längre på skolan som jag haft tidigare, önskar vi kunder erbjudas lite mer av det. Jag fokuserar åt musikal hållet då jag fått upp ögonen för step och jag gillar att sjunga och har utvecklas inom det.

Har tävlingsdansen hjälpt dig något i ditt liv idag?

Jaa, massor! Jag kommer ihåg hur min tränare Stina alltid tjata på mig att jag var tvungen att utrycka mig i danssalen när vi tränade och inte bara när vi tävla eller stod på scen. Då tycker jag det var jätte svår och förstod inte varför jag behövde göra det i salen. Idag är jag glad att hon pusha mig och fick mig att jobba på det. Nu säger dom hela tiden på klasser att vi måste Perform , lätt som en plätt för mig nu och jag kan ta det inifrån och utrycka mig.

Jag är också väldigt pedant av mig och vill ha ordning och noggrant genomfört. Jag coachar mig själv och sätter upp mål som jag vill uppnå, släppar inte fötterna efter mig direkt. Klart man kan vara trött och oinspirerad men då försöker jag se det positivt. Mentaliteten är på högvarv och jag tävlar mot mig själv och känns fel att säga det med faktiskt mot mina klasskompisar också. Vi alla vill bli bäst och vi kommer slåss om samma jobb i framtiden, vilket kommer från tävlingsdansen, man vill vinna .

Jag tackar Emilia så mycket för att hon ville dela med sig. Jag själv blev väldigt inspirerad av samtalet och nästan så jag vill fortsätta studera vidare i Barcelona när jag är klar med mitt program ( kommer inte ske )

Ta chansen och utforska världen dansare. Se vad som finns där ute och lämna Sverige. Vi utvecklas som dansare och personer något otroligt när vi kommer utanför vår trygghet. Finns massor av dans här ute och bra utbildningar!

Här har ni länk till skolan om ni vill få mer information

http://www.iabarcelona.com


Likes

Comments

Hej

Eller börjar man med ett hej..? Har aldrig skrivit och tror knappt jag läst något blogginlägg heller.. 😛
Det är säkert konstigt och det är precis vad min kille hela tiden säger att jag är… konstig…

Hur som har Felicia bett mig gästa med ett inlägg och skriva om mitt liv med dansen. Det känns som en sådan klyscha att säga att dansen varit mitt liv men det är verkligen så. Jag har dansat sen jag var liten men dansen blev en livsstil efter gymnasiet. Jag gick balettakademien i Stockholm och tog klasser utanför skolan på kvällarna, jag hittade mina närmsta vänner och även senare mitt livs kärlek i denna värld.

Alla pengar jag tjänade gick till dans, mera klasser, dansresor, tävlingar osv och alla pengar jag tjänade, tjänade jag på dans. Allt annat i livet var mindre prioriterat. Jag har haft många brutalt bra år där jag levt på min passion. Jag har fått medverka i flera olika fantastiska produkter och stått på scener både i Sverige och runt om i Världen.

I år, 31 år gammal började jag studera till sjuksköterska på Sophiahemmet i Stockholm och jobbar med dansen när jag hinner. Dans är fortfarande något som gör mig lycklig i själen men jag har inte samma passion längre och vill idag annat i livet än bara dans. Men turnerar fortfarande med Dr Alban och det blir något tv jobb här och där för att stå på scen är fortfarande kuuul!

Jag skulle säga att resan började med ett hunger och en aptit som aldrig blev mättad, jag hade heller ingen kunskap vilket gjorde mig orädd, en hobby som med åren blev mitt yrke. Med åren blev jag mer och mer prestations inriktad och mindre orädd. Ju mer kunskap jag hade ju mer insåg jag vad mycket jag inte kunde. Att alla branscher har en fram och baksida. Alltid ett varmt hjärta för dans men med ett pendlande självförtroende. För att idag ha en väldigt skön relation till mitt yrke. Jag vet att jag sa i någon intervju för massa år sen att jag skulle gjort många av mina jobb gratis om det inte var så att man behöver betala hyran och så känner jag än idag. Älskar och älskat denna bransch. Går inte att jobba som dansare livet ut men dansa kan man alltid 🙂

Likes

Comments

Lever jag i en dröm 24/7? Vad är ett dröm liv idag... Det livet ser olika ut i allas ögon.

Det är många gånger jag ifrågasätter mitt val om att bo i USA och ifrån min familj, vänner och framgångsrika Sverige. Jag kan gråtas till sömns för att jag vill byta värld nu, för att jag vill bli klar med skolan ,för att jag vill hem och börja min karriär. Får bita mig i läppen och inte vara naiv. Livets utveckling tar tid och man kan inte alltid ha det bra .
Alla tänker säkert wow hon har ett så fett liv , dansar, får vara i en cool miljö.. samtidigt som jag tänker lyckan för er som fick se en majbrasa och hänga med vänner och familj. Jag VET att Sverige står kvar men shit vad man önska att man kunde byta några dagar.

Jag vet att det här kommer gynna min framtid och har redan börjat gynna mitt liv. Men ibland vill man bara att tiden ska bli klar så jag kan flytta hem igen. Absolut jag skulle kunna flytta redan nu men nej. Jag ska göra klart min utbildning (examen i januari) och sen se hur jag känner då. Alltid jobbigt att gå i skolan. Vara låst och följa ett schema, gäller nog vad man än pluggar samt att jag är vuxen nu och vill vara en egen individ och kunna styra mitt liv och vardag till 100%

Något som irriterar mig här också är att det känns som att vardagen för arbetande inte går framåt, nu jämför jag med Jorge min pojkvän och hans arbetsplats (FedEx kontor) Det är jätte svårt att jobba sig uppåt, dom respekterar inte varandra och du får aldrig belöning om du gör ett bra jobb , inte ens muntligt. Det är som att det alltid ska vara som det alltid varit. Pengarna dom tjänar är för lite för så mycket slit och täcker din hyra och mat. Om det är så inom ett "vanligt" jobb då kan ni tänka er inkomsten för dansare är värre här. Dagarna bli enformiga och du försöker bara överleva månaden, så med en student och en arbetade i detta land är - , men vem bryr sig om pengar.. eeh vänta varenda levande på denna jord gör.

Hur som längtar både jag och Jorge till Sverige och en ny vardag. Bra för oss båda. Jag har aldrig levt ett vuxet liv i Sverige, har alltid studerat. Absolut har jag jobbat och tjänat mina pengar men inte jobbat 100%. LÄNGTAR! Allt jag lärt mig och fortfarande lär mig vill jag ta vara på och dela med mig av när jag är tillbaka i Sverige.


Glad 1 Maj på er!

Likes

Comments