View tracker

Har nyss börjat läsa boken Hatet, av Maria Sveland. Och den får en verkligen att tänka till. På senaste har feminismen, och antifeminismen, diskuterats bryskt i sociala medier. Tyvärr har man dock mer acceptens för antifeminism, och hat mot kvinnor eller s.k "bitterfittor", än själva kampen för feminism. Dvs kampen för jämställdhet mellan kvinnor och män. Kampen som går ut på att kvinnor ska ha lika lön för samma arbete, att kvinnors kroppar inte ska objektifieras och inte ägas av någon annan, att kvinnor inte ska behöva vara rädda för att bli våldtagna när de är ute ensamma. Kampen för ett bra samhälle, där ens trovärdighet inte ifrågasätts när man blivit våldtagen. Kampen för att lägga fokus på förövaren, inte på offret.

Men som många nog har för sig handlar det inte enbart om att kämpa för kvinnors rättigheter; det handlar även om mäns. Mäns rätt till att vara känsliga, mäns rätt till att klä sig hur de vill utan att bli trakasserade. Att inse att även män kan vara offer för våldtäkt, trakasserier och misshandel inom förhållande.

Det handlar mycket om att bryta ner de sociala konstruktionerna som sätter kön i fack, som säger vad som är rätt för en man eller en kvinna att göra, säga, ha på sig och så vidare. Vad som är accepterat, vad som inte är. Det handlar om att acceptera olikheter och inte se skillnad på människor oavsett kön, hudfärg, ursprung eller sexualitet.

Denna boken för fram just dessa punkter på ett intressant sätt. Den visar hur antifeminismen accepteras mer och mer, berättar om hur kvinnor får hem hatbrev och mordhot på grund av att se står upp för sig själva, lägger fram varför feminismen fått en dålig klang och liknande. Boken i sin helhet ger en även argument för feminismen och just varför det är så viktigt att fortsätta kampen.

Rekommenderar alla bitterfittor, feminazis och tjejer som en eller flera gånger fått höra att brist på ligg är anledningen till att ni är förbannade, att läsa denna boken.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Medan andra är ute och firar valborg sitter man själv hemma och pysslar, endast iklädd underkläder å linne, och spelar musik på det högsta. Perfekt.

Likes

Comments

View tracker

Idag har jag jobbat från 09.45 till 18.00, där jag varit ute och delat ut information till butiker runtom stan. Igår och i måndags har jag packat all information som ska ut, till sammanlagt 370 butiker. Har som tur haft bra sällskap och tiden har flugit förbi. Jag kan dock inte säga att den gjorde det idag, då vi delat ut i ett förfärligt väder. Kallt och duggregn med jämna mellanrum. Men absolut har det gått, och fortfarande med ett trevligt sällskap. Benen har ju fått tillräckligt med motion i alla fall!

När jag skulle ta mig hemåt kunde jag dock inte slita mig från att besöka den asiatiska butiken Soya, som ligger ett stenkast från Allfrukt. Jag hade endast planerat att köpa tofu, men blev ju lite mer än det.


Vegaetarisk ostronsås, vegetarisk fisksås, bruna nudlar, tofu, gröna mungbönor samt sojamjölk med svarta sesamfrön, kokosnötdricka och en burk longan, vilket jag aldrig smakat tidigare.


Dessa har dock fått landa i frysen, för att ätas senare i kväll efter träning. De smakar ungefär som litchi, fast lite sötare. Gott som satan, alltså.

Likes

Comments

Idag fick jag hem mina kära tofflor, som jag vann i en tävling som Color your life höll i på Facebook. De har en del olika modeller och färger, men för att kunna ha skorna till så många klädesplagg som möjligt tog jag de svarta, modell "Princess". Och gud vad jag är glad över dem!
Min mamma har själv två par här hemma, som jag fått prova tidigare och funnit oerhört bekväma. Och nu har jag bannemig ett par själv! 

Åh, de är så underbart fina! Det är väl egentligen inte min vanliga stil på skor, men tillsammans med en kjol eller vanliga svarta shorts i sommar kommer de att passa utmärkt.

Likes

Comments

Då har jag jobbat på Bröllopsmässan, på Scandic Triangeln, både i lördags och idag. Jag har jobbat för Malmö Citysamverkan och delat ut information gällande ett presentkort som gäller på över 350 butiker, hotel, restauranger etc. i Malmö. Vi har även hållit i en tävling där man kunde vinna ett presentkort, som beskrivet ovan, laddat med 1000 kr samt en övernattning på Mäster Johan Hotell (värde 2000 kr). Det enda man behövde göra var att gissa hur många presentkort som vi pregat ner i en genomskinlig burk. Vi fick nog ihop lite över 210 personer, varav jag var en av de tävlande (såklart).
Dagarna i sig gick rätt snabbt. Vi var oftast tre personer på plats, vilket gjorde att vi kunde gå en runda på mässan när benen blev rastlösa. Och, där var en hel del fina saker där! Och helt för mycket sötsaker (som jag åt helt för mycket av). Igår blev det mest chokladsamlande till lördagsmyset och idag gick jag lite rundor för att se hur mycket jag, nu när de antagligen bara ville ha ut sina saker, kunde få tag i. Fick tag i 7 drickor, tuggumin, ansiktsmasker, proteinbars och lite choklad till. Tryfflarna i sig brukar kosta 12 kr/st, så får man ta utan kostnad ska man väl inte tveka.

Ursäkta för dåliga mobilbilder;

 

Och så sakerna som jag fick ihop idag;  

Gratis är gott.

Likes

Comments

"När en person lider av en vanföreställning kallas det mentalsjukdom.
När många
personer lider av en vanföreställning kallas det religion."

Vad som snackas häftigast om just nu är islam. Det snackas om de ofantliga mängderna extremister, om att islam är en religion som borde förbjudas, att den endast lär ut hat mot andra människor, att kvinnor är oerhört förtryckta inom den etc. Men, jag hör aldrig någon snacka om extremister inom kristendomen. Märk ordet extremist. Det finns inga religioner som lär ut att man ska döda sin näste och det är inte islam, som religion, som för fram idéer om att döda de "otrogna", att det är okej att våldta kvinnor, att mörda tusentals med människor, att döda för att hedra sin gud och liknande. Det är en tolkning som görs av de troende. Tyvärr är det ofta makthavare som lär ut sin tolkning av heliga skrifter, vilket sedan förs vidare till folket. Inte nog med det handlar även väldigt mycket om uppfostran. Får man höra redan från barnsben att det är okej att mörda, om inte en rättighet, de som inte tillhör ens religion, handlar det om ignorans. Det är brist på acceptens för andra människor, helt enkelt. Så för att föra fram något som verkar oklart för väldigt många; en religion kan inte vara ond. En människa som mördar en annan är inte religiös, den är ett monster. Det spelar roll vilken religion den än tillhör, om den så ser sig som muslim, kristen, som jude etc.

Jag själv ser mig som ateist och ser på heliga skrifter som påhittade berättelser som på något underligt lyckats hållas kvar i hundratals år (desto längre något funnits, desto mer trovärdigt anser man att det är). Jag hade dock aldrig kunnat säga till en religiös människa att den har fel, att religion är trams eller liknande. Den får tro precis vad den vill, så länge den inte säger till mig vad jag ska tro eller säger att jag har fel och den rätt. Då jävlar i taket.
Så länge personer håller sin tro utanför min bekvämlighetszon och inte försöker ändra andras syn på saken, är jag helt okej med det. Men tyvärr är det inte så som det ser ut i världen, för det finns alltför många som vill styra och bestämma, samt säga vad som är rätt och fel, för och till andra. Många vill gott, eller - vad de anser är gott, för andra och anser sig själv ha rätt enligt sin tro. De tror att sin gud är den rätta och att man ska leva på ett visst sätt för att komma till himmelen. Resterande troende har helt fel, och då är det ju självklart att jag måste säga till dem att de lever helt fel, för att rädda dem. Det är min rättighet.

Jag gillar inte religion på något plan. Jag vet att det bringar hopp för många, speciellt angående livet mening, att saker sker för en anledning och att det Gud besvarar en hel del frågor(dock gör även vetenskapen det, men). Samtidigt anser jag att religion hämmar utvecklingen. Vi har sedan ett bra tag tillbaka slutat att klassa homosexualitet som en sjukdom och vi vet, med klara bevis, att det inte gör någon skillnad på personen varesig den gillar motsatta eller samma kön. Det gör den varken till en bättre eller sämre person. Samtidigt fördömer religion homosexualitet, precis som den gjort i över tusen år tillbaka. Detsamma gäller abort. I princip alla religioner, eller de som tolkar religiösa texter, vill förbjuda abort. Det ska tydligen inte vara en rättighet att få göra abort, trots att man kanske känner att man inte är vuxen nog att ta hand om ett barn, eller om man så blivit våldtagen. Inte heller ska man få använda kondom(?). Man kan väl säga att man inte borde ha sex över huvud taget, speciellt inte innan äktenskap

Jag själv är glad över att religion börjar ta en mindre plats i dagens samhälle, eller - i alla fall i Sverige och andra Europeiska länder. Det gör att utvecklingen kan gå framåt, och inte hämmas av gamla texter skrivna av okända män för 1000+ år sedan. Tyvärr gör detta antagligen att, desto fler som ser sig som icke-troende, desto fler människor tar ett hårdare tag om sin religion och följer den mer strikt - vilket leder till fler extremister.

På tal om allt detta har jag sett en hel del dokumentärer kring extrema islamister, ortodoxa judar samt olika synvinklar på det, och idag så såg jag en dokumentär som hette "Jesus Camp". Den, som varit ämnet i detta inlägget, handlar om extrema kristna. Har ni Netflix borde ni definitivt lägga tid på att se den, för herrejäklar vad intressant den är.

 

 

Likes

Comments

Tourettes syndrom är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som visar sig genom upprepande reflexliknande rörelser och läten som kallas tics. Det är delvis ärftligt och ofta kombinerat med andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Det är vanligt att symptom på till exempel ADHD eller OCD visar sig först och att de drabbade även lider av dyslexi, ångest eller depression.

Vet ni vad som totalt suger med denna sjukdomen? Att allting sitter obehagligt på kroppen. Eller, så gäller det i alla fall för mig, och mina ticks. Jag har haft Tourettes i princip hela mitt liv, och har lärt mig att hantera dem mer eller mindre. Men ibland går det inte. Det går exempelvis inte, eller är väldigt svårt, när jag har åtsittande kläder. Speciellt jeans och tights. Mina motoriska ticks (har inte längre läten) är en viss vridning med höften, oftast på vänster ben, och en liknande vridning med axeln, oftast höger. Jag har dock kommit underfund med att jag har mer ticks på vänster ben då det benet är mindre tränat än höger(tack vare att jag åker penny/skateboard). Detta går dock att hantera någorlunda, som sagt, men fan inte nu när jag är ute och springer. Innan har det gått utmärkt, för när det har varit varmt ute har jag inte behövt ha särskilt mycket kläder på mig, men nu när jag behöver ha på mig tights under joggingbyxorna samt en extra långarmad under jackan, går det fan inte lika bra. Föreställ er någon som är ute och springer och plötsligt slår(vrider) ut armen i luften, eller vrider benen åt sidan.

Inte nog med att det är en pain in the ass i vardagen så ska det även påverka mig när jag är ute och springer. Något som jag njuter av och känner att jag behöver. Nej, inte ens då kan man få vara utan ticksen. Så nu framöver, tills att man kan vara ute och springa i enbart joggingbyxor och jacka/tröja, så blir det främst springande på löpband(vilket är så jävla tråkigt). Skitkul.

För att förklara ytterligare, för att ni kanske ska kunna få ett hum om känslan när man behöver göra ett ticks: ni vet känslan när man verkligen behöver hosta, men inte får? Föreställ er hur förbannat obehagligt det är, för ni känner att ni verkligen måste hosta. Så är det. Man känner behovet, för hela kroppen känns obehaglig, och försöker att motstå. Men till slut så måste man.
Tyvärr kan mitt ticks på benen, med vridningen, påverka höften på mig. Det är en vridning lite som att man belastar den ena höften, och när man behövt göra det ett par gånger kan det börja göra riktigt ont. Kan redan nu känna av det om jag sitter i vissa ställningar eller har en olik belastning på vardera ben när jag sitter ner. Om jag då behöver göra denna rörelsen när jag springer kan det därför ta ännu hårdare på höften, och fy i helvete vad det skrämmer en. Vill helst inte behöva förstöra höften för all framtid. Därför blir det nu tack och hej till att vara ute och springa längre sträckor på ett tag. Verkligen askalas.

 


Likes

Comments

Jag har nu övningskört i knappt 3 månader, då jag tagit sammanlagt 11 körlektioner. Körde mellan 3-4 lektioner de två första månaderna, då jag främst lärde mig att ens starta bilen, växla upp och växla ner samt smått börja med att svänga till höger. Nu har jag dock kört i kanske 3 veckor med min pappa. Innan jag började att köra med min pappa hade jag dock världens panik över att inte klara mig på mina sammanlagt 28 körlektioner. Inte nog med det har jag dessutom missat två av dem. Jag kunde knappt ens svänga åt höger när jag och min pappa började att öva tillsammans. Efter två lektioner satt dock högersvängen som en smäck och även vänstersväng går som smort. Kan inte tänka mig att det någonsin skulle gå på körskolan, där man endast har 30(10 min att köra fram och tillbaka) minuter på sig att köra i cirklar. Varenda lektion som jag tog kände jag en enorm press, vilket gjorde att jag stressade och fick svårare att lära mig något alls. Inte nog med det får jag smälla fram 400 spänn för var lektion istället för att köra gratis, och utan tidspress, med min pappa. Är så otroligt tacksam för att jag kan köra med min pappa, gudars.

Jag och pappa har kanske kört sammanlagt 9-10 gånger nu, varav jag fått köra i trafiken 4 gånger.
Första gången körde vi i ett industriområde vid jägerso då han, istället för att be mig stanna vid trottoaren, sa till mig att fortsätta rakt fram (= ut på vägen). Då jag aldrig kört i trafiken innan fick jag smått med panik, men fick lugna ner mig och helt enkelt tänka på allt som jag fått lära mig ditintills. Vi kom hem oskadda, men vägen dit var väl sisådär. Men som alla vet; man lär sig av sina misstag.
Andra gången gick lite bättre, då vi dessutom körde en längre runda, och tredje gången gick ännu bättre. Av dessa tre gångerna hade jag aldrig kört mitt i trafiken där det finns rödljus, större korsningar, övergångsställen etc. Men det fick jag dock göra idag. Och jävlar vad det var pirrigt i magen. Jag körde hela vägen hem till pappa (en runda på kanske 7 minuter), och sen skulle jag dessutom parkera. Hade aldrig i livet använt backen, och trodde att jag skulle köra in i bilen bakom. Med lite hjälp av pappa gick det, och jag slapp lämna några märken på bilen bakom. Efter att ha stigit ur bilen kan jag dock säga att mina händer skakade en del.

Det är helt otroligt vad mycket man har att tänka på när man kör bil.
Kolla i backspegeln, sidospeglarna. Hur nära är jag trottoaren? Hur långt bak är de andra bilisterna? Nu kommer det ett väggupp, växla ner. Pappa, ska jag åt höger eller vänster? Hur kör jag in här? Får vi plats, nu när vi möter den andra bilen? Är här några gående som kommer? Titta höger och vänster, vänster och höger - ingen där, klart att köra. Växla upp till fyran. Växla ner till tvåan. Nu ska du svänga vänster, kolla efter alla bilister. VARFÖR har den bilen stannat där?! Ska jag köra om, eller ska jag vänta? Här kommen en cirkulationsplats. LJUSEN ÄR AVSTÄNGDA, VADFAN. Okej, bara tänk på trafikreglerna, du kan detta. Andas in, andas ut. Backspegeln, sidospeglarna. Vilken hastighet är det här? Växla upp till feman. Växla ner till fyran. Nu ska du svänga höger här fram. Jag har företräde här, eller hur? Okej, kör. Nästa vänster, eller nästa igen? Rött ljus; stanna. Grönt; kör. Ta det lugnt.

Samtidigt som det känns så jävla underbart att kunna köra bil, så är allting så nytt. För tre veckor sedan kunde jag knappt svänga åt höger, och nu kör jag mitt i trafiken. Holy shit.

Likes

Comments

"If men don't have to be aggressive, in order to be accepted, women won't feel compelled to be submissive. If men don't have to control, women won't have to be controlled. Both men and women should feel free to be sensitive. Both men and women should feel free to be strong."


Likes

Comments

Idag tog jag och körde min första privata lektion med min pappa. Det var redigt nervöst i början, men det gick rätt bra. Vi hade kört ut i ett industriområde där jag fick köra varv efter varv. Där var dessutom få bilar som körde, vilket var helt perfekt. Något mindre roligt, eller.. rätt roligt egentligen, var att en bilist tydligen blev redigt förbannad på mig. När jag körde runt i området var det en röd bil som körde bakom mig. Övningskörningsskylten satt tydligt på bakrutan, och den hade inte kunnat gå att missa. Så jag körde på, någorlunda nervöst med en bil flåsande i nacken på mig. Bilen hade dock hur lätt som helst kunnat köra förbi mig, då vägen var säkert 4 m bred. Jag fortsatte i alla fall att köra, men när jag sedan kommer in på den andra vägen kommer den röda bilen körandes på motsatt håll. Föraren i bilen sätter blicken på mig och man ser hur röd han är i ansiktet, samtidigt som man kan se hur han skriker på mig.
Jag själv fattade ingenting först. Nej, jag kör inte särskilt bra, men det har jag förtydligat med en stor, grön, "ÖVNINGSKÖR"-skylt på bakrutan. Om han sedan missade det, eller helt enkelt var analfabet och inte kunde koppla vad skylten stod för, anser jag inte är mitt problem.

För att gå vidare, till något lite mer roligare och trevligare än arga, skrikande, män, så var jag ute och sprang idag. Jag hade lagt av med att springa ute i säkert 3-4 månader då jag varit inne på styrketräning och istället cyklat på gymmet/joggat i 15-20 minuter efter passen. Men nu så har jag satt igång igen, och det känns så förbannat skönt. Gav mig ut på min första runda för kanske 2 veckor sedan och sedan dess har jag varit ute och sprungit 4 gånger. Har inte tagit tid, men rundorna har varierat mellan 4-7 km långa. Har sprungit i mitt eget tempo och helt enkelt bara njutit av att vara ute i den friska luften.
Men, idag tänkte jag att jag skulle ta tiden. Jag planerade att ta den 7-7.5 km långa rundan och begav mig ut. Körde i mitt eget tempo och tänkte inte på hur snabbt jag sprang, utan ville främst bara röra på mig. Jag hade dock kollat in tiden som jag begav mig ut, vilket var 20.06. Jag tänkte att, det skulle ju vara helt underbart om man kom in på 20.40. Och gissa vad man gjorde? Kom in på prick 20.40. Sprang 7-7.5 km på 34 minuter. För mig är det dock helt för långsamt, men. Med tanke på att jag sprang för skojs skull, och inte för att springa in på en viss tid, är jag väldigt nöjd. Ungefär 4.43 m/km, alltså. (Vill ner på i alla fall 4.20/25, men det kommer.)
Kanske man ska anta utmaningen att springa milen i skolan detta året, igen? Hade ju varit alldeles underbart.

Likes

Comments