View tracker

För ett par veckor sedan hälsade jag på en av mina absolut närmaste vänner i England. Amanda jobbar som Au pair i Bristol, ca 2 timmar från London. Hon flyttade dit i augusti förra året och kommer hem i juni i år. Hon trivs så himla bra, så det var riktigt kul att få se hennes liv och nya stad. Planen var att jag skulle stanna 2 veckor, men efter första veckan fick jag tyvärr influensan. Så efter att ha legat sängliggandes utan röst i fyra dagar bokade jag om mitt flyg och kom hem 3 dagar tidigare. Denna resa var första gången jag flög helt ensam, vilket inte var några problem alls då jag älskar att bara lyssna på musik/podcasts och titta ut genom fönstret. Det är konstigt nog ett av de få ställen då jag kan bli helt avstressad, att få se ner på jorden från ett flygplansfönster. Åh det här får mig att vilja flyga iväg någonstans!

Flygresan var alltså inga problem, däremot flög jag till Stansted vilket innebar en 5 (!!) timmars bussresa för att komma till Amanda. När jag skulle åka hem fick jag åka mitt i natten, med en extremt hes röst och sitta på olika busstationer där folk låg däckade - då kände jag mig väldigt liten och ensam haha, Men bra gick det!

Första veckan (när jag var frisk) var superkul och vi gick runt mycket så jag fick se staden och området där hon bor, träffa Amandas kompisar och helt enkelt leva lite au pair liv. Jag var med när hon jobbade vilket var kul att se hur det skiljer sig från Sverige. Ett av barnen är lika gammal som min syster, så det var kul att se likheter och olikheter. Här kommer i alla fall massor av bilder!

Amanda bor i ett område i Bristol som heter Southville. Det var så kul att gå runt där för alla hus ser likadana ut. Väldigt engelskt! Jag tappade bort mig flera gånger för att allt såg likadant ut haha så tackar google maps för att alltid vara min räddare i nöden.

På Amandas lediga dag mötte vi upp hennes bästavän i Bristol som också jobbar som au pair, Leana som är från Australien. Supergullig tjej! De fick leka turister med mig och visa mig staden. Vi gick upp i ett torn där man fick utsikt över hela staden och sen tog vi en promenad runt hamnen. Bristol är väldigt likt Göteborg, en mysig storstad. Trodde att jag hade tagit fler kort på hamnen men tydligen inte... Här är i alla fall en bild på dem färgade husen som Bristol är väldigt känt för. Så fina! Gillade Bristol väldigt mycket så förstår att Amanda trivs. En ganska perfekt storstad.

Hur få man bilderna bredvid varandra?

Att vara au pair i en studentstad innebär P A R T Y, i alla fall för de som vill. Så självklart var vi tvungna att testa på utelivet när jag var där. Det fanns många barer och klubbar, men såklart mest pubar eftersom vi ändå var i England. Min fina fina fina vän ser ni med en pussmun på alla tre bilder haha. Dröjer flera månader tills jag få krama på henne igen!!

En dag när Amanda skulle jobba så gick jag runt lite utanför stan och hamnade här. Ett såå coolt graffiti område! Jag älskar graffiti så blev väldigt glad att jag hamnade här. ÄLSKAR det coola huset, fatta att bo i det. Jag gick fram och tillbaks längs gatorna flera gånger för hela tiden såg jag något nytt, vilket var tur för helt plötsligt hittade jag en Banksy målning. Den satt dock så högt upp att jag inte fick någon bra bild men hittade en på google, lägger in den här under. Vi var på ett museum senare och där kunde vi läsa att Banksy var från Bristol, vilket jag tycker var ascoolt! Även Wallace and Gromit är därifrån haha.

Banksys!

Min sista hela dag i Bristol var det sol och vi spenderade den genom att äta brunch och sen åka till the suspension bridge. En bro, som är en av deras största turistattraktioner. Vi satte oss här ute för att ta något att dricka. Så mysigt, kändes nästan som en afterski haha! Sen gick vi in till stan och åt på Five Guys. Godaste hamburgaren jag ätit i mitt liv, den var helt perfekt! Hade det varit curly fries till hade den varit helt fulländad. Känner att jag bara skriver om hamburgare här på bloggen haha!! Men Five Guys var så gott.

​Hade en toppenresa och det var så himla kul att få se Amandas liv. Annars har vi bara sett bilder och hört alla historier, men nu fick jag se allt själv. Saknar henne redan massor min fina vän men är så glad att hon tog chansen att leva livet ett år i England, stolt över att hon vågade. Hur bra resan än var så har det nog aldrig känts skönare att få komma hem, att vara sjuk hemma hos en främmande familj i ett annat land var inte så jättekul. Underbart att få pussa på min älskade syster igen också!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

På Bali var Maja och jag på ett barnhem och hjälpte till ett par gånger. Jag har inte skrivit så mycket om det tidigare på grund av olika regler inom landet. Men nu när det har gått ett par månader vill jag så gärna visa er dessa underbara barn!

Barnhemmet heter http://ykpa.org/ och har två hem på Bali. Ett för yngre barn och ett för lite äldre barn. Vi var på barnhemmet i Denpasar där de äldre barnen bor, några på bild här ovanför. Första gången vi skulle åka dit var både jag och Maja ganska nervösa. Vi hade ingen aning om vad vi skulle få möta. Vi hade träffat Bella som ofta och länge hjälpt till på barnhemmet, så hon tog med oss dit. Så fort vi kom innanför grinden med våra mopeder fylldes vi av värme. Barn kom springandes med världens största leenden och hälsade nyfiket.

Under vår månad på Bali var vi med på en simlektion, höll i en engelskalektion, pratade mycket med de fantastiska eldsjälar som startat detta; Putu och Michael, och så hjälpte vi en kille att komma igång med excel. Jag tror det blev att vi var där ca en gång i veckan, eftersom vi även reste runt på ön ganska mycket.

Simlektionen var första gången vi verkligen skulle få umgås med barnen. Det blev ett riktigt minne! Vi åkte till en bassäng som var proppfull med indonesiska barn, alltså verkligen proppfull haha. Men vi fick ett litet hörn där vi kunde vara. Det var ganska svårt att lära ut något på först och främst ett annat språk men också till små barn som inte kan engelska superbra. Det blev mycket kroppsspråk och många av de lite äldre barnen var väldigt duktiga på engelska. Vi hade i alla fall väldigt kul och jag tror att några lärde sig ett par simtag! Det är otroligt många (vuxna&barn) som inte kan simma på Bali, vilket är väldigt intressant eftersom många växer upp vid havet.


Bella och barnen

Engelskalektionen vi höll i var det absolut roligaste. Det var verkligen 1 och en halv timme fylld av glädje. Barnen var SÅ duktiga! De gjorde alla våra uppgifter vi suttit tidigare och letat och skrivit ut på en hyrdator superfort. Alla ropade våra namn och ville ha vår hjälp, det var så mysigt. Det här var också sista gången vi träffade alla barnen samtidigt så det kändes lite speciellt. De här barnen är verkligen helt fantastiska, och det är inte bara något jag skriver. Utan jag känner verkligen det. Här sitter de vid halv nio på kvällen och pluggar engelska med ett toppen humör för att de så gärna vill lära sig det. Det är fantastiskt.

Efter vi pratat med Putu och Michael om allt de behövde hjälp med och sen skalat ner det till vad vi kunde göra medan vi var på plats så kom vi fram till att vi kunde hjälpa en 15årig kille med excel. Han bor på barnhemmet och skulle nu få börja göra lite arbete för att helt enkelt lära sig hur det är.

Under tiden som vi var på Bali och hade kontakt med barnhemmet så hade de lite kris. Helt plötsligt en fredag så sa alla indonesiska anställda upp sig. De ställde sig upp och gick. När vi frågade varför så förklarade de att de i landet generellt har ganska dålig arbetsmoral, vilket för de innebar att deras anställda reste sig och gick när de fått för mycket att göra. Jag blev så himla ledsen över det. Det är liksom barn det handlar om, som redan gått igenom alldeles för mycket och de vuxna bara fortsätter svika dem. Dessutom hade en kvinna som haft hand om viktiga excel filer, låst dem med ett lösenord och sedan vägrat lämna ut det. Vilket innebar att hon höll viktiga filer låsta när hon inte ens ville jobba kvar. Hur kan man vara så elak, det drabbar ju barnen. Jag förstår det verkligen inte, och det gjorde mig så arg och ledsen.

Därför hjälpte vi pojken att komma igång med excel, dock var han nästan bättre än oss så det blev ganska kul haha. Han drömde om att bli DJ och gick på kvällskurs. Det gjorde mig glad i hela kroppen att höra att han hade stora drömmar, det är så viktigt. Jag hoppas något så otroligt att han når sin dröm.

Jag har inte så mycket bilder från barnhemmet och barnen då vi aldrig använde våra telefoner eller kameror när vi var där. När vi var på plats var barnen och arbetet i fokus.

Det gav mig verkligen en tankeställare att möta barnen. De har gått igenom så otroligt mycket. T.ex så saknade en ett ben, en annan var brännskadad i hela ansiktet och en tredje hade haft sitt ben vänt åt fel håll, (och jag vet inte ens hur de förlorat sina föräldrar och hem, vågar knappt tänka på det) men trots allt det så hade de ett större leende än många andra barn. De var så tacksamma för allt och hur trevliga som helst. Det var en enorm skillnad mot barn här i Sverige.

Vi träffade även en mamma som nu jobbade på barnhemmet och bodde där med sina två barn. Hon hade HIV och det hade även hennes yngsta son. Hon hade blivit lämnad och utstött pågrund av sin sjukdom och barnhemmet hade tagit hand om henne. Jag fick så ont i magen och vill bara krama om henne, vilken kämpe.

På barnhemmet hjälptes alla åt, de bar varandra om någon inte kunde gå, fick arbetssysslor som de klarade galant, jag vet inte hur jag kan säga det bättre än att det är FANTASTISKA. Putu och Michael är otroliga eldsjälar som gör det här för ca 50 barn! 32 barn bor på hemmen och ca 20 gatubarn går i kvällsskola.

Varje dag hade barnen en aktivitet efter skolan, det kunde vara simning, dator, engelska, dans m.m och allt gjorde de med glatt humör. Trots att de måste varit trötta efter skolan. Jag blev verkligen imponerad och är så tacksam att vi fick komma dit. Om ni kan så ge en slant till http://ykpa.org/ , alla som lojalt arbetar där är riktiga hjältar och barnen likaså. Jag skulle kunna fortsätta i en evighet att prata om hur otroliga dessa barn är, vilken enorm styrka och livslust de har men jag hoppas att ni förstått. Tänk på det här när ni ser exempelvis flyktingströmmarna som kommer. Det är oskyldiga människor, det är oskyldiga barn. Barn som trots allt bara önskar sig ett liv. Ett liv med lek, att få lära sig och att få leva lycklig med kärlek runt om sig, i säkerhet. Barnen på YKPA har fått en mamma och en pappa nu i Putu och Michael och en massa syskon. Men det är fortfarande många barn som inte fått det, som lever ensamma. De behöver oss, nu. För att kunna ge plats åt fler barn så behövs fler rum och mer personal så snälla skänk en slant.

Att få ha haft turen att träffa dessa barn och eldsjälar är det bästa på vår resa. För det satte sig så djupt inne i oss, tack för att vi fick hälsa på. Terima Kashi.

Likes

Comments

View tracker

Menyn

Vår näst sista dag på Bali ville vi spendera på en fin strand. Därför hade vi planerat att åka till Dreambeach, för att se hur den var. Men vid frukosten började vi prata med ett australiensiskt par som kom till vårt hotell samtidigt som oss och stannade lika länge, ca 1 månad till och från. De tipsade oss om Finn´s Beach Club som skulle vara toppen. Så vi ändrade om planerna och satte oss i en taxi mot Finn´s.

Vi åkte igenom ett väldigt lyxigt hotellområde, med privata villor, innan vi blev avsläppta vid receptionen. Vi var så högt upp att man var tvungen att ta en linbana ner till stranden och beach cluben. Det höjde upplevelsen x100, häftig känsla att få åka linbana hela vägen ner haha. Här fick vi betala ca 300.000 IDR och då är 100.000 IDR inträde (ca 55kr) och 200.000 IDR (ca 210kr) får du handla för. Väldigt bra deal, eftersom det var lyxigt och maten var dyrare här. Man får ändå tänka att det bara kostar 50kr för att åka ner dit och få egna solstolar en hel dag, riktigt bra.

Lite bilder på dem sköna bäddarna som ligger direkt på sanden. Älskar de kritvita parasollen.

På förmiddagen var havet helt turkost och lite djupare. Under dagen försvinner vattnet ut och det blir långgrunt och stilla, då finns möjlighet att låna både paddleboards och snorklingsutrustning. Se bara upp för vissa ormar som kan vara giftiga och hålla till där det är grunt. Vi plockade flera fina snäckor och bara låg i vattnet när det blev så stilla. SÅ härligt!

Lunchen var väldigt god, älskar att de har sin logga på hamburgerbrödet! Och ja, det har blivit ett gäng burgare under Bali resan haha. När vi tröttnat på asiatisk mat är burgare alltid ett säkert alternativ, även fotovänliga.

När solen började gå ner blev det ett helt magiskt ljus. Så vackert! Kl. 18 ställer personalen ihop sackosäckar i en ring runt en eld, där kan man grilla S´mores med mera. Vi stannade inte då det var vår sista riktiga kväll och vi skulle möta upp några vänner. Men nästa gång vill jag verkligen stanna på det! Det var en riktigt lyckad dag och jag rekommenderar verkligen Finn´s Beach Club. Det är som sagt lite finare och vi åkte hit för att lyxa till det lite våra sista dagar, men vi hade verkligen ingen förmögenhet kvar av vår budget och det var värt de extra kronorna. Hit får man även ha med eget vatten, stort plus på det!

Denna beach club skiljer sig mycket från Potato Head, därför vill jag inte riktigt jämföra de. Men skulle jag bara åkt till en så skulle jag åkt till Potato Head. Just för att det är en helt annan känsla på hela stället där och mer socialt eftersom det är mest yngre. Men Potato Head är pool, coolt och socialt - Finn´s är lyx, hav, privat och total avslappning. Rekommenderar att åka till båda, flera gånger.

Likes

Comments

Sista veckan på Bali ville vi lyxa till det lite och besökte två beachclubs. På måndagen åkte vi till Potato Head BeachClub i Seminyak. Jag hade läst om den innan vi åkte till Bali eftersom den är väldigt populär, många bloggare och instagrammare kommer dit. Så självklart var vi tvungna att hinna med ett besök. Det var tur att vi läst lite innan och därför visste att vi behövde vara där ca en halvtimme innan de öppnar. I kön kommer personal runt med en tavla och vi fick peka på vilken sunbed vi ville boka. Klockan 11 när vi blev insläppta så var alla bäddar redan uppbokade, så det gäller att vara där i tid. Antagligen ännu tidigare om det är en mer populär dag än en måndag.

Det fanns två olika sunbeds att välja på och de kostar olika mycket. Du betalar inget inträde eller något för din "plats" utan du måste göra av med en viss summa där inne på dryck och mat. De första bäddarna är mellan poolen och stranden lite mer avskiljda och har en max tid på 5 timmar. Väljer du en sån, så måste ni som är på bädden (finns ett max antal) tillsammans göra av med minst 1 miljon IDR (indonesiska rupiah), vilket är ca 600kr (beroende på vad valutan står i). Väljer ni de andra bäddarna, mellan gräset och poolen, så ligger de mer mitt i. En sån tog vi. De har ingen max tid, vi var där från öppning (kl 11) tills solnedgången var klar vid 19 och då kom de fram och sa att vår tid var slut. Antar att det är för att "dagen" är slut då och kvällen börjar istället. Men vi hade ändå tänkt gå för att möta upp några vänner. Och vi hade ju haft bädden i ca 8 timmar så vi var nöjda haha. På den bädden måste man tillsammans göra av med minst 500.000 IDR vilket är ca 300kr och det gör man lätt av med. Maten och drycken är såklart dyrare här inne än på övriga Bali, men det är fortfarande inte dyrt om man tänker på vad ett sånt här ställe skulle kosta om det låg i Europa eller USA. Vi köpte vatten, juice, mat m.m och gjorde av med ca 400.000 IDR var, ca 250kr och det var det helt klart värt! Vi åt kycklingburgaren och den var helt fantastisk! Jag tog pommes till och dem var helt otroligt goda, rekommenderas stort.

Hela stället är så snyggt gjort och de har verkligen fått till rätt feeling. Det spelas hela tiden skön musik som höjs ju senare på dagen det blir. Poolen har en helt magisk turkos färg och det serveras drinkar ur snäckskal. Alla är glada och bara njuter. Vi var där på en måndag så det blev inte så mycket party, även om det var mycket folk. Poolen var hela tiden full av människor så kan bara tänka mig hur det är en lördag då det ska vara mycket mer folk. Men då är det nog riktigt kul att vara där på kvällen också då det är mer party stämning.

Vi hade rätt höga förväntningar när vi kom dit men det slog alla vår förväntningar kan jag säga. Bilderna ger inte rättvisa, det måste verkligen upplevas på plats. Det gröna gräset, den turkosa poolen, de kritvita parasollen, den otroliga servicen. Lite roligt var att servitriserna delas mellan bäddarna, så man har samma servitris eller servitör hela dagen. De lär sig även era namn, vilket höjer känslan mer än man kan tro. Vår underbara servitör kunde kommer och sätta sig på vår bädd, "Maja! Felicia! How are you? Do you need anything?" och sen skrattade han med världens roligaste skratt, som varje gång smittade av sig på oss.

Han sitter här på bilden nedan i vit hatt såg jag nu. De flesta bilder är tagna med min kamera, Sony A5000, men en bild är tagen med iPhone i vattenskal, därav kvalitén.

Rekommenderar er verkligen att åka hit! Ska jag komma på något minus så var det att man inte får ta med eget vatten in. Vatten där inne var ganska dyrt och man behöver ju få i sig en del vatten i värmen. Men annars har jag inget att klaga på. Supergärlig dag!! Skulle väldigt gärna åka hit igen!

Likes

Comments

Lördagen den 24e oktober satte vi oss på en båt mot Lembongan,en sista paradisö för vår sista helg på vår resa. Vi hade inte planerat att besöka denna ö egentligen men så många rekommenderade oss att åka dit att vi var tvungna att klämma in den. Och det var det värt! Var lite synd att vi inte hann stanna längre än en natt då vi inte hann se så mycket av ön, men då har vi det kvar att upptäcka tills nästa gång. Vi bodde på ett supermysigt litet hotell med världens mest underbara ägare, som Bella tipsade oss om. Men jag tänkte skriva om hotellen i separata inlägg, då det blir så mycket bilder och text på samma gång annars. Daydream Bungalow hette det i alla fall och rekommenderas varmt.

På båten till Lembongan var det vi och japaner. Jag och Maja pluggade direkt in våra headset för att lyssna på musik och podcasts. Vid det här laget hade vi hunnit bli rätt vana vid att åka ett par timmar i bil eller båt. Men båten till Lembongan tar bara ca 30 minuter vilket är jättekort. Vi hann inte mer än trycka på play innan hela båten exploderade i reggaemusik! Det spelades så högt att det bara var att ta ur headsetet igen. Vi tyckte det var väldigt kul och gav oss rätt feeling för att kliva i land på ön.

Vi lämnade bara av våra ryggsäckar i vår bungalow och bytte om, sen gick vi till Dreambeach för lunch och bad. Superhärlig vit, fin strand! Dock lite svårt att bada då botten var väldigt stenig, men det fläktade på stranden så det var ingen fara.

Vi åt lunch på restaurangen som ligger precis bredvid där man går ner till stranden. Dock kan jag inte alls rekommendera den. Det är världens finaste utsikt och den enda restaurangen precis vid Dreambeach, men väldigt otrevlig personal (vilket är ovanligt på Bali). Så nej dit kommer jag tyvärr inte gå igen.


Dagen innan vi åkte till Lembongan åkte vi in till Seminyak och 3threecafe för att göra varsin henna. Blev så nöjd att jag såklart var tvungen att försöka fånga den på bild.

Vi blev rekommenderade av hotellägaren att äta middag på Sandy Bay, bästa stället för middag framför solnedgången. Att se solen gå ner på Bali är helt fantastiskt och det var det även här. God mat, goda juicer, bra service, magisk utsikt. Rekommenderas varmt.

Väl tillbaks på Bali efter ännu en tur med reggaebåten så klev vi iland på en strand där alla locals badade, det var söndag så många var lediga. Kollar ni nära så ser ni hur det verkligen kryllar av folk i havet, och där skulle vi in med båten haha.

När jag kommer tillbaks till Bali kommer jag absolut besöka Lembongan igen och bo på samma hotell - fler nätter.

Likes

Comments

Så plötsligt var vi hemma i Sverige igen! I Torsdags landade vi på Arlanda och fick äntligen kramas med våra nära och kära igen. Kan inte vara mer nöjd med vår resa men längtar redan tillbaks. Jag kommer lägga upp flera inlägg om platser och annat som jag inte lyckats lägga upp. Så även om vi är på svensk mark igen så kommer Bali inläggen fortsätta, i alla fall några till.

Det är så kallt i vårt fina land att jag inte vet vart jag ska ta vägen, och mörkt! Är så imponerad av de indoneser vi hört som flyttat till Sverige. Att gå från 30 graders värme, sol och ljus varje dag, hela livet, till mörker och kyla... Aja, får drömma mig tillbaka medan jag skriver inläggen för er!

Nu laddar jag om för December med jul och nyår och sedan nya äventyr, vad det nu blir!

Likes

Comments

Just nu är vi i Ubud, Asiens yogacentrum. Maja är faktiskt iväg på yoga just nu men eftersom vi åker tillbaks till Kuta idag så ville jag hellre åka till marknaden och köpa lite presenter. Jag gillar Ubud, det är rolig shopping. Mycket souvenirer. Det har en väldigt fin miljö, mycket grönt, och det är mycket inriktat på bra och hälsosam mat. Staden känns mer relaxad och skön på något sätt, vilket är en positiv kontrast från crazy Kuta.
På vägen tillbaks till hotellet gick jag förbi vår absoluta favoritrestaurang the Kafé (tack för tipset Bella!). Maten och dryckerna är supergoda och allt är nyttigt. De rekommenderar till och med att man ska fika där efter ett yogapass. The Kafé har även den godaste chokladmilkshaken jag druckit i mitt liv, så jag gick förbi och köpte med mig en.

Igår tog vi en tur till Tegalalangs risterraser. Det var lika grönt och vackert som vi hoppats på! Vi klättrade runt där i ca en timme. På eftermiddagen tog vi nästa turiststopp - Monkey Forest. Jag gjorde det endast för Majas skull eftersom aporna skrämmer livet ur mig. Aporna är kända för att vara väldigt orädda där och att de slänger sig på turisterna. Håller du något i händerna så slänger de sig fram och tar det. Sån tur var klarade vi oss båda från att någon apa hoppade på oss, men vi såg många som fick dem på sig.
Idag är det bara en vecka kvar för oss här i paradiset! Men det känns faktiskt helt okej för jag är så himla nöjd med vår resa och saknar alla där hemma. Snart ses vi Sverige!

Balis natur är otroligt vacker och Ubud är känt för sin gröna natur och sina vackra risterrasser.

Bebisaporna var i alla fall söta.

Likes

Comments

En bild som inte kom med i förra inlägge. Här ser ni hur högt vi klättrade.

Likes

Comments

Natten till i lördags gjorde vi en trekking upp på Mount Batur, den mest aktiva vulkanen här på Bali. Bussen hämtade oss kl 01 och vi kom fram till startplatsen ca 03. Vi chockades över hur kallt det var ute, nästan som Sverige. Vi hade som tur var klätt oss varmt. Det var jag och Maja, Bella och Phay. Vi mötte upp vår guide och fick ficklampor. Sen började vi vår vandring i totalmörker. Det var verkligen ett äventyr!

Det var helt kolsvart och vi gick/klättrade i nästan 3 timmar. Extremt jobbigt! Det var sand, grus, sten, berg, allt. Vissa ställen kändes totalt livsfarliga och man såg bara någon meter framför sig av ficklampan. Men när vi kom upp en bit var det riktigt coolt att se ut över den lilla upplysta byn och se alla ficklampor som lös fram på den lilla stigen. Förvånansvärt många gjorde vandringen! Både barn och äldre, vilket jag var väldigt imponerad av att de orkade.

När vi kom upp på toppen var det värt allt slit. Att få sitta på toppen av en vulkan på Bali, dricka varmchoklad och se solen gå upp över bergen var HELT magiskt. Det var så vackert att inte bilder ger det någon rättvisa alls. Vi satt där tills solen gått upp och börjat värma. Sedan började vi vår vandring neråt igen. När vi nu kunde se vägen vi gått så var alla helt chockade. Vi förstod inte hur vi lyckats tagit oss upp hela, utan skador, till toppen. Nedåt var heller inte lättare. Jag höll i vår snälla guides hand 90% av vägen ner haha. Guiderna är fantastiska! De flesta var i vår ålder och de går den här vandringen VARJE natt. Alla är killar och de börjar med att sälja vatten när de är ca 10 år. Då står de efter en tredjedel av vandringen och säljer vatten till turisterna tills skolan börjar. För att förtydliga; 10åriga pojkar står från kl.02-07 i mörkret för att desperat sälja vatten och sen går de direkt till skolan. Vi pratade med fem stycken och mitt hjärta brast. När de blir äldre får de börja guida.

Som sagt - de är otroliga och jag var väldigt glad att jag hade vår guides hand att kramphålla i. För det var sand, grus och sten som man bara rullade ned i. Klev man på en fel liten sten så började hela alltet rulla. Guider ramlade också. Så jag höll hårt i hans hand haha... Vi gick förbi en plats med massor av apor. På vägen upp hade vår guide sagt "monkeys here, dangerous, go after me". Vi hade trott att han halvt skämtade med oss men det kryllade av apor. Då chockades vi verkligen över att vi gått bredvid dem i kolsvart mörker. Vi kom tillbaks till hotellet vid 11:30, så det blev en lång natt. När vi kom tillbaks var vi helt slut i både kropp och huvud och la oss och sov ett par timmar. Sedan blev det pannkakor på Flapjacks.

Hela natten var så spännande och rolig! Min kropp var helt slut men så fort vi kom till toppen var det som bortglömt. Här får ni bilder, som knappt ger 50% av hur vår verklighet var. Besöker ni Bali och gillar lite äventyr, måste ni göra det här trekkingen!

Det här är en av dem bättre vägarna, haha. Vår guide till vänster, Maja och Phay till höger.

Likes

Comments

Äntligen ett fungerande wifi! Just nu är vi i Ubud, men tänkte börja med att skriva lite om Gili Trawangan - där vi var förra veckan.

Förra söndagen blev vi upphämtade kl.06 på morgonen och åkte till hamnen där vi bytte till båt. Vid klockan 11 kom vi fram till Gili T och det var helt fantastiskt vackert. Det finns ingen trafik där, bara cyklar och häst och vagn, vilket vi uppskattade något otroligt efter att ha varit så mycket i Kuta. Vårt hotell, Villa Ombak, var superfint! Äntligen god frukost! Jag blev för första gången på två veckor mätt av frukosten och det fanns mackor och pålägg, som vi saknat det. Men hotellet lägger jag upp bilder på i ett senare inlägg.

Vi drack juice, åt lunch och sen hyrde vi cyklar och cyklade runt ön. Tar ca 30 minuter att cykla runt hela ön. Supermysigt! Vi blev dock skrämda var och varannan minut när man hör hästar komma springandes bakom oss. Under våra fem dagar på Gili Trawangan (den största av dem tre Giliöarna) så cyklade vi, badade, var sjöjungfrus och snorklade (se tidigare inlägg), åt, yogade varje morgon, kvällsbio på stranden varje kväll. Trawangan är en festö men vi festade inte en enda kväll vilket var jätteskönt, vi bara tog det jättelugnt och tog hand om oss själva. Lite av mitt egna mål med den här resan var att sluta stressa och börja ta dag för dag och på Gili kände jag verkligen att jag kom in i det. Jag älskar Gili, det är så otroligt vackert! Verkligen en paradisö. Vattnet är helt fantastiskt, precis så klart, blått och varmt som man vill att det ska vara. Jag rekommenderar alla att åka dit!

Däremot skulle jag rekommendera att sova en extra natt och ta förmiddagsbåten tillbaks till Bali istället för, som vi, ta eftermiddagsbåten för att vi ville stanna så länge som möjligt. Det är mycket mer vågor på eftermiddagen och vi bokstavligt talat kastades mellan vågorna med den inte så stora båten. Allt gick bra men många mådde illa och tyckte det var lite obehagligt. Annars var allt toppen! Här kommer lite bilder.

Gili Trawangan är den största och mest populära av Gili öarna. Det finns även GIli Air och GIli Menos, skulle gärna ta en dagstur till dem om jag kommer hit igen. Eller jag menar NÄR jag kommer hit igen, klart jag måste tillbaka.

Likes

Comments