Tyvärr pausas livet ibland, inte nödvändigtvis av oss, som egna individer, utan kanske av någon vi gett makten över våra liv till. Gett makten till genom att vi har gett bort oss själva. Att ge bort sig själv är fint, det är vad som krävs för att kunna älska på riktigt och gränslöst, från tåspetsar till fingertoppar, men det är också vad som kan komma att orsaka den värsta smärtan vi någonsin upplevt. En makt som innebär att vi till fullo litar på att de tar hand om oss, att de skyddar oss, och att de sätter vårt bästa före våra viljor. Ibland säger den andra delen i tvåsamheten stopp, jag vill inte längre.

”Hjärnan känner inga tempus. Det den har längtat efter har den redan haft. Språnget sker när vi inte vill förlora den framtid vi redan känt.” ”- Människor är inte så små som man tror. Och inte så stora. Felet med att ha makten som bedömningsgrund och inte handlingarna är att nästan alla friskriver sig då, var och en hittar sin maktlöshet när de behöver den. För alla är maktlösa inför någon, och något.” - Lena Andersson, Egenmäktigt förfarande.

Det är torsdagkväll och vi smsar, som varje torsdagkväll de senaste sju månaderna. Men ikväll är det första gången jag får ett ärligt svar på varför jag har haft så ont i magen. Samma fråga som det senaste fyra kvällarna har besvarats med ”inget, allt är bra.” Men det var det inte, för då skulle jag inte känna såhär. Fem dagar tidigare har jag legat i hans famn, han pussade på mig och jag kände mig älskad och behövd. Fem dagar går, utan att jag delges om att något egentligen händer, och jag krymper till det minsta laget en människa kan befinna sig i.

Han är försiktig när han börjar, jag ser den där hemska pratbubblan som kommer upp när någon skriver, som kommer tala om det otänkbara för mig. Att jag inte är önskad längre. Det är torsdag och jag har fortfarande inte ätit något sedan dom 24h jag ställde den där frågan om hur allt står till förra gången. Jag vet inte hur länge den bubblan lyser där, kanske en sekund, kanske femhundrasextioniotusen. Sen står det där. Svart på vitt. Som knivar riktade mot inget annat än mitt hjärta.

Jag springer ner till mamma.
– Han vill inte längre.
Jag kryper ihop i en fosterställning bredvid henne och önskar att jag för en gångs skull bara kunde teleportera mig själv till en annan värld där känslor inte existerar. En värld där man inte kan må dåligt och har en kontroll över sina egna tankar. Jag klamrar mig fast kring knäna, trycker in naglarna hårt och vill svara att det inte går. Att det här inte går att ta bort bara så.

Det är lite mindre än fyra veckor sedan som vi stod mitt i klädnaden av ett halloweenpyntat Liseberg. Varma kramar i den kyliga höstluften, de läskiga varelserna som gick runt i parken men som inte alls kändes hotfulla, jag hade ju min trygghet med mig. Att få somna till att bli klappad över pannan och höra tysta viskningar som pratar om åren vi har framför oss. Lite mindre än tre veckor har gått sedan jag låg i hans säng, blev omfamnad och pussad på i nacken tills jag somnade. Av ingen särskild anledning mer än att han ville, och att åtta timmar senare vakna av att hans kropp fortfarande låg tryckt mot min.

Det gör ont. När man omedvetet är med i en slags utslussningsprocess av sig själv som försegår i sin älskares huvud. För han säger inget. Han låter mig tro att allt är som vanligt. Han säger inte förlåt, han säger inte att han ångrar sig. Han säger bara som det är, att han inte längre vill dela en tvåsamhet med mig.

Att gråta tills ögonen svider, att på vad som redan är en magkatarr orsaka ännu mer smärta, att i sitt huvud addera en molande värk från alla tusentals tårar som ohindrat runnit ner från mina kinder de senaste dagarna. Ett misslyckat försöka till att rycka upp mig själv för att få bort det onda i ögonen. För att mötas av en klapp på axeln, en orolig blick och ett utlåtande ”du har fått sprickor på hornhinnan, du måste försöka sluta gråta så mycket, ögonen behöver vila ibland”. Det finns salvor mot spruckna hornhinnor, men vad kan läka ett brustet hjärta?

Jag är tjugoett år och han räddar mig inte längre från det onda.

Ps. Det här är enbart för att mitt sätt att ventilera är genom text. Jag älskar honom fortfarande och kommer nog alltid att göra det.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Fy för Sveriges klimat alltså. Vi landade precis på Arlanda efter en liten förlängd haverdalssemster som vi fyllde på med en vecka i Grekland. Vi hamnade i grekernas semsterparadis och hängde på en BeachClub större delen av veckan, ex antal frappe avnjöts i solen som bestämde sig för att "vara närmre Grekland" enligt Malin eftersom det var så varmt haha. Det var 35grader i skuggan och vi envisades med att vara i solen såklart. Det kommer bli så himla tomt utan min galning jämte mig, även om hon är 5år äldre känner jag mig ibland som en mamma och ibland som ett barn i hennes sällskap. Men man får sig en del skratt av mallan, i ren protest mot hennes hat mot smeknamn så är hon Mallan och inte Malin. Igårkväll kom hon med rödvin och citronfanta blandat? i ett glas och försökte lura i mig att det var gott och smakade glögg. Men det var varken gott eller smakade glögg. Dock så kompletterar vi varandra rätt bra på övriga fronter, vet nog ingen förutom Kicki som är en lika bubbelfantast som mig men nu har jag Mallan också.

Imorgon ska jag försöka hinna fixa lite saker innan min favorit kommer hit, måste hämta ut lite paket, har ett möte i stan och sen måste jag packa upp, tvätta och allt det där andra tråkiga man måste göra. Duty Calls!

Ttyl

Likes

Comments

Hur mycket älskar vi inte ett svalkande glas rosé eskorterat av jordgubbar på en uteservering i solsken? Det är vad jag har sysselsatt mig med de senaste dagarna och förmodligen kommer att sysselsätta mig dom kommande dagarna med också. Men såklart efterföljs regeln om ett glas vin per 14 löpminut. Igår byttes dock löpturen ut mot barnvagns pw då lilltrollet också hade hittat ut till stugan. Så mysigt.

Jag är ledig, har ni hört något så sjukt? Och just nu är jag påväg ner till västkusten för att sola och dricka prosecco till solnedgångar med en kollega från jobbet i Sthlm som har hus där nere. Midsommarfirande står på schemat till helgen och när vi två får styra så blir det inget annat än storslaget.

Resten av sommaren bjuder på en vecka på Kreta, en weekend i London och en i Visby, hemlig händelse och lite jobb. Blir nog ett och annat glas ute också så hit me up om vi lyckas vara in town samtidigt.

PS. Muck är genomfört och separat inlägg om det kommer senare när jag har smält att den tiden är över. Tvångströjan är avtagen och ingen kan längre mata mig med raka högerslag eller uppcuts eller vad det nu heter. Nejdå, riktigt så illa var det inte. Men det är så skönt att vara klar även om det inte går att se tillbaka på den tiden utan bli sentimental. Så många fina killar och tjejer jag har lärt känna det senaste 11månaderna. Nu kan jag äntligen förstå den där pappahetsen över sammanstöt med lumpenkamraterna. Jaja.

Ps2. Kolla vilken favorit som råkade trilla hem till mig. Om man kan vara kär i en väska så är jag det, helt klart.

Tack min tokiga familj och extra familj för en mysig helg ute i stugan. Glad sommar på er!

Likes

Comments

Vad är teambuilding? Den frågan ställde vår pluton sig när schemat för vecka 10 kom upp. På ett vanligt civilt jobb hade det kanske varit att rulla apelsiner eller 5kampen på grönan, men nja. Vår kompanichef predikar alltid för ”Hårdhet Tryck och Tempo” och naturligt har jag en dålig egenskap av att måla upp allting värre än vad det är. Övningen skulle vara en strapatsövning, vi fick en 24’s påse och ännu en lektion i att tejpa fötter så alla ställde nog in sig på en herrejössesövning. Riktigt så blev det inte, att gå några mil med 25kg utrustning och packning var det lätta, att ligga stilla och frysa rumpan av sig på natten i eldställningar/på o-plats däremot, det var jobbigt.

Lärdomar från vecka10? Besökshelgen på gotland var minst sagt rolig, det är galet vilken mysig/gammaldags stad Visby är, speciellt innanför murarna. Jag och Söderström gick på en liten egen sightseeing på fredagen och under lördagen genomfördes en lite grundligare version befälslett. Lt Hardingz var bussguide i vår buss och han gav en väldigt bra insyn i det gotländska livet där alltifrån var man fick träna i bar överkropp till hardcoresättet att hoppa höjdhopp i den gutiska femkampen delgavs. "Och här kan man då också utöva crossfit, den plocka äpplen liknande sporten som utövas med bar överkropp"

Men åter till vad min rubrik talar om, Pansarskytte. Filmen nedan visade vår kapten under en föreläsning inför kommande verksamhet om just pansarskytte. Det må vara tufft ibland, men det är så j*vla värt det när man får ut och rulla med vagnen och praktisera det man har lärt sig.

"När kriget kommer ska ni ser er själva som döda redan, det finns bara frammåt" - Af Petersens

Sightseeing på Ön

Efter poplinställslöptur med Elin / Sävhage utför Yoga / Inför straptsövningen

Jag och världens bästa Söderström på väg in till stan, så glad för att hon är med mig i detta.

Söderström och Hoffner

Likes

Comments

First av all måste jag bara ge en tumme upp till Spotify's lugnt & skönt lista. Den är lika bra tidigt på morgonen som sent på kvällen som i bakgrunden när man skriver. Ni hittar den längst ner i inlägget sen.
Igår hjälpte jag min lillasyster att träna hennes Ag-gymnaster innan jag begav mig vidare mot Ellen för myskväll med henne och Emmeline. Det blev flera timmars behövligt tjejsnack intill senkvällen. Illa nog har jag fått träningsvärk i axlarna av att lyfta upp alla småtjejer till barren tusen gånger om. Vi övade överslag bakåt och sen hoppet till den ”högre” barren. Många av tjejerna klarade att dra sig upp halvvägs i en pull-up men sen när benen ska över orkade inte många. Jag som själv aldrig har sysslat med AG var självklart tvungen att prova vad det egentligen var jag skulle lära ut. Det kanske inte var så många stilpoäng på det överslaget men för att vara en gammal truppgymnast tycker jag absolut att det var godkänt.

Open har börjat och 17.1 bjuder på Snatches och Burpee-BoxJump-Overs. Not my favorite men det ska ändå göras. Jag ska möta upp en kompis nere på boxen snart för att räkna reps och ta tid. Efter det blir det en sväng på stan och sen bio med mammsen. Så skönt med en lugn helg, nästa helg blir helhelg i Stockholm och helgen efter det Gotland igen. XX

Likes

Comments

För att ta det hela i två etapper så kommer Gotland här först. Att vara som jag är, på SoT-pluton och dessutom på E-gruppen gör att verksamheten ser lite annorlunda ut än för övriga som krigar på i Skövde. Vi har lett in rök, spräng och lysgranater med grkt, vi genomförde även några visboa-skjutningar som fick från Suavgruppen som också var med. Lite kspskjutningar och rökskjutning med vagnens egna rökkastare samt sjukvård och lite äventyr har vi sysselsatt oss med nere på ön. Det som är kvar av E-skolan nu förutom någon skjutvecka är vård, och vård och vård. Efter det går vi in i plutonsskedet och ska ha någon teamwork-vecka innan en besökshelg på Gotland väntar med hela kompaniet.

Jag som inte trodde att jag kände någon på ön lyckades pricka in att vara inne i Visby samma helg som den enda jag känner där var ledig så han kom in och tog några öl med oss och berättade lite om livet på ön. Förövrigt så fick jag bo ihop med världens härligaste tjej från staben så jag hoppas verkligen att hon ska med på nästa skjutvecka.

Överst ser ni vagnen i soluppgången / solnedgången
Under ser ni till vänster mitt försök till att förminska en asstor karta till en hanterbarstorlek för att ta ut riktningar och koordinater i rätt terräng, i mitten en pjäsbild jag snodde från Gustav som är på grk och till höger det fina blåmärkena torniqueten ger efter sig.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Ikväll har jag bjudit över mig och Victor på tacos/vinkväll hos de tjugoåriga hardworking drivna 50åringarna. Med andra ord min Pappa och Kicki. Pappa har utlovat gott vin och jag frågade om det var i klass med min favorit och får ”bättre” till svar så nu har han lagt ribban högt. För er som blev fundersamma på min nuvarande favorit så är det en Cabernet Sauvignon från Napa Valley i USA. För er som har sett ”The Parent Trap” med Lindsey Lohan vet ju att pappan där bor på en Ranch i Napa Valley. Det var lite därför jag en gång köpte hem två flaskor, jag brukar annars vara lite skeptisk till röda viner från USA. Ibland blir man positivt överraskad, Black Stallion heter det om ni vill leta upp det på bolaget.

I helgen bjuds det på tapas/bubbelkväll med mina tjejer och biodejt med mammsen. Mysigt värre! Kram på er

Bubbeldejt på Cardierbaren, Grand Hôtel

Likes

Comments

Säga vad man vill om Stockholm, men priset för härligast och finast stad går utan tvekan hit. Att ha 3minuter ner till badbryggan, drömmiga löparstråk och hela tiden vara omringad av vatten, det är lyx. Soliga dagar som dessa vill man helst inte vara någon annanstans.

Essingen runt med min lillasyster i somras

Träning och fotboll i Solna, fotboll med Moa så därav Norra stå

Kungsholmen runt, här på bilden ståtliga Karlberg som ligger precis över vattnet.

Såklart är Kungsholmen mysigt på vintern också

Båttur från Lindigö till Storholmen för att hälsa på min kära Gudfar

Likes

Comments

Hello!! En veckas ledighet har passerat and I got the feeling att jag hade åstadkommit absolut ingenting under den gångna veckan. Sen slog det mig att jag har hunnit med tusen saker typ, däribland två bruncher med Ellen och Emmeline som jag saknar ihjäl mig efter här borta. En middagsreunion och utgång med mitt järngäng från gymnasietiden, och firande av mormor som fyllde ritktig tant (80år.) Och sen såklart lite träning, lite bebisgos och sen ännu mer firande på Vinoteket. Vi provade deras premium vinflight vilket jag verkligen kan rekommendera till alla vinälskare, man får in tre småglas med ett "tema". Till exempel en druvsort eller från ett visst land eller årgång. Dessutom har jag hunnit boka en resa och styrt upp lite framtidsplaner som det ska bli spännande att få berätta om sen. Oss emellan så har jag även plöjt en halv av säsong gossip girl och sovit längre än till 8 varje dag. Vad som hände med den morgonpigga tjejen som aldrig kollar på serier vet jag inte riktigt...

Tur nog har militärlivet kallat ner mig på jorden igen och nu väntas övning på hemlig ort. Vi har tre stridsdygn inlagda men sen mest vanliga grönkläderdagar, dessutom får vi bo ihop två och två i lägenheter så med största sannolikhet överlever vi. Dock har vi två helgtjänster på rad nu enligt schemat så mig ser ni nog inte på ett tag. Det är verkligen kontraster att ena dagen leva life med sina vänner och kolla på gossip girl i sängen fram tills lunch. Medans andra dagen lyda order i en vagn väldigt långt bort i någon kylig skog i främmande stad. Men jag gillar det. Hoppas ni får en trevlig helg, kram!

Likes

Comments

Vad som i början kändes som en evighet har övergått till veckor, till månader, och nu även till ett halvår. Det som kändes långt ifrån vänner och trygghet känns numer som ett hem och en vardag. Personerna jag aldrig skulle umgåtts med hemma har blivit familj och även om det är en jävligt dysfunktionell sådan så är det ingen jag någonsin skulle vilja byta ut.

I veckorna som passerat har mina befäl både en två och tre gånger tvingat upp mig på vagnchefsplats och det är det mest multitasking jag någonsin försökt mig på. Du ska styra föraren, skytten, steffen, eldledningen, göra rimlighetskontroller med kartan, mäta avstånd, berätta för signalisten vad han ska skriva i sitt format och dessutom passa/anmäla framsteg på radion. Försök göra det samtidigt och återkom. En av våra sergeanter åkte med oss i veckan för att utvärdera och det vi bland annat fick beröm för var våra ”av och på”lägen. När det är game är det game, och när det är off är det frittfram att diskutera äventyr i Amsterdam och utgångar i Skövde. ”Ni behöver inte sluta prata för att jag har kommit hit, jag är inte lika farlig som jag ser ut.” Det är lite nu jag kan förstå varför pappor/män hypear så jävla mycket när dom träffar någon från lumpentiden. För visst är det en speciell relation man bygger upp till alla här. Hur som helst, nu har jag lyxigt nog en week off för att ladda upp inför övning långt borta tillsammans med eldledningskolan. Vi ska skjuta med grk för första gången och ingen är nog mer excited än oss.

Från en sak till något helt annat. Imorgon har bjudit över en del vänner för lite firande, dans, bubblor och tjejsnack i mängder. Ni kan ju gissa hur mycket jag saknar mina tjejkompisar här hemma när jag dagligen bara umgås och lever med 98%killar. Jag har alltid varit den som umgås med allt och alla men efter att halvt ha blivit hjärntvättad av allt killsnack där borta är det skönt att måla naglarna, dricka champagne och bara njuta med tjejerna hemma. Det går ju inte att undgå saknaden av sommarkvällarna med mina tjejer där känslorna är utanför kroppen och hjärtat i handen redo att explodera när alla känslor och händelser kommer fram. Oavsett om man hamnar i orten och får taxiresan hem betald av ett skivbolag eller om vad som skulle vara en jobbfest slutar med bubblor på East vid 03.00.

På återseende, vi ses!

Likes

Comments

Ibland går det bara inte att sova hur mycket man än försöker, jag har insett att det är lika bra att gå upp och inse förlusten i tävlingen om nattens mörker. Att ligga kvar och inte kunna sova är lika meningslöst som bokstaven G i lasagne. Man blir nog lite halvt störd av att gå upp 5.45 varje morgon och sen sova en hel dag för att man ännu en gång åkt på en penicillinkur för en dum hals. Jag har nog vart förkyld mer eller mindre sen gmun började, fast i etapper mellan höga och låga dalar, där det har pendlat från att bara vara lite snuvig till att som igår varken kunna sova eller äta och dessutom dansa i feberns mindre vackra anda.

Hela veckan har vi haft kvällstjänst men denna gång har det känts mer befogat, vi har vart ute och kört med våra finfina vagnar i varierad terräng. Det är helt klart en speciell känsla att få sitta uppluckad på vagnchefsplats och med kommandon leda vagnen genom terrängen. Jag fick överge min fina Eloisevagn för att åka med Bill&Bull i L2an, och efter att ha överlevt att nästa köra ner i sjön, nästan välta, och nästan köra rakt in i ett träd efter vad som kändes som en bergodalbana i den brantaste nedförsbacken så vill jag medge att jag känner mig nästintill odödlig. “Det hade ju vart en upplevelse att välta ellerhur” ja, jo, absolut.

I måndags hade vi i vanlig ordning orientering på morgonen ute i snökaoset. Orientering fungerar typ precis för mig när man kan läsa av terrängen och faktiskt se vad som finns på marken, så när allt runt omkring oss nu var vitt blev det betydligt svårare. Vi sprang omkring som yra smurfar i skogen i våra blå poplinställ och tappade bort oss totalt på en kontroll och sprang rakt in i ett av snön dolt sumpmarksområde. Mysigt värre. På kvällen sen hade vi montering av BTsystem och till min och Elins stora förtjusning kom både Nilla och hennes pappa förbi garaget. Vardagslyx att få finbesök och krama om lite av “hemma” nere i Skövde.

Fun fact; Förra veckan fick jag reda på att det är 98%säkert att min utbildning blir flyttad till Kvarn om 2veckor. Till Kvarn tänker ni, ja, vad tusan är Kvarn? Jo det mina vänner är det mest “på landet” man kan tänka sig. Det finns nämligen bara regementet där, sen tar det stopp. Men tur nog för mig så är vinkelmaffian också ditkommenderad samt att BärgarBob från min gmupluton håller hus där så det ska nog lösa sig fint ändå. Tro mig, stundtals undrar jag också vad i hela friden jag gör här. Typ som i de tillfällen man genomfört sjukvårdsexamination och ligger avklädd i leran med tornikén på i väntan på att få höra om den som genomförde omhändertagandet var godkänd eller om ett nytt genomförande beordrades. Eller dag 4 under aldrig-ge-upp när vi fortfarande inte sett skymten av mat och Kaptenen hälsade att det var okej att avbryta och att han skulle ta med oss in till Sibylla i Karlsborg direkt ifall vi valde att ge upp. Eller varför inte som när vi efter en natts marscherande skulle simma över sjön stridsparsvis för att vi “missade båten” med väskorna framför oss, kängorna runt halsen och vapnet ständigt i anläggning. Men det finns väl någon bakomliggande charm trots allt detta eftersom att jag fortfarande är kvar.

Justja, om ni vill följa vår annorlunda vardag på snapchat så kan ni lägga till p4.18sg

Trevlig helg på er!

Att gråta är att riskera verka vara sentimental. Att bry sig om sin nästa är att riskera bli inblandad. Att älska är att riskera bli älskad tillbaka. Att tro är att riskera att ha fel. Att leva är att riskera att dö.

Men den största faran i livet är att inte riskera någonting. De människor som inte riskerar någonting, dom gör ingenting, dom har ingenting. De må undvika lidande och sorger, men dom kan inte känna, lära, förändras, älska, växa eller leva som vi andra kan. De är låsta i sina uppfattningar. De är sina egna slavar, de har offrat friheten för säkerheten. Endast en människa som tar risker är värdig nog att leva som fri. Vi som vågade, vi som tog riskerna, och vi som klarade det, det är vi som faktiskt får leva.

Likes

Comments

Instagram@feliciaengvall