View tracker

Världens finaste väder idag!! Snö, sol och runt nollan. Jag tog en långtur med Chinna och Mona på sina islandshästar Saga och Kolla. Så roliga tanthästar med humöret på topp!
Galopp i snön med världens gladaste ponny och solen som skiner är livskvalité på hög nivå! Stannade och tog en fika och hästarna fick lite hö också. Alla glada och belåtna 💕
Tur att dagar som dessa finns ibland...








Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Mysigt i snön idag! Longerade mitt Dublin, aka knäppot. Han va jäääätte tixig eftersom det kom lite snö, han är för söt. Skönt att bli av med lite energi på honom, så hoppas vi kan ge oss ut imorgon ;)






Följde med Filippa och Greta med sparken en liten skrittsväng. Greta har börjat gå ner i vikt, och det går på två veckor sen är hon jättetunn. Så nu blir det projekt gödning. Helt sjukt att en liten och nätt c-ponny nu står på 11kg hö plus lusern och müsli. Lilla gumman, hon har lite svårt att ta det lugnt i hagen. Fast hade hon gått i en liten hage hade man inte kunnat rida henne. Så det blir skritt och mat nu 💕





Likes

Comments

View tracker

Ute med Dublin i snön. Kan till och med galoppera! Så mysigt 💕




Likes

Comments

I början av tvåan var jag och min rumskompis på praktik i ett stall utanför Södertälje. Stuteri Nådhammar. Det är en tjej som heter Therese Bjerketrop som driver det tillsammans med sin man. I stallet föder hon upp Lippizzaner och Svenska halvblod med dressyrstam. Riktigt fina hästar och två stora lösdrifter med ston och föl i den ena och hingstar och valacker i den andra. Gården låg så himla fint med ridhus och stora, fina hagar. Längtar tillbaka till alla upplevelser som gosa med fölen, rida unghästar, hingsthantering och att få vara med vid veterinärbesök. Praktiken var fem veckor och det va långa dagar men massor av häst. Desto mer man håller på, desto mer fattar jag att det är min grej med dessa djuren. Häst är bäst helt enkelt ❤️
























Likes

Comments

Under de senaste veckorna har livet känts ganska hopplöst. Det känns som om allt jag gör blir fel eller inte blir något alls.

Materiella saker betyder så lite. Trots att jag har en fin ponny, en fin transport och ett helt nytt och underbart träns känns det väldigt meningslöst. Självklart menar jag inte att Dublin bara är en sak, men eftersom han inte blir av med all energi på våra isgator laddas det på utan att jag kan göra något. Transporten har inga vinterdäck, och det är för dyrt för oss att köpa just nu när vi behövde göra om toaletten och köket hemma. Alltså sitter jag här, men massa fina grejer, men till ingen användning. Blir typ deprimerad... Jag hade planerat att åka på årets första tävling andra helgen i februari. Alltså om typ tre veckor. Det kan jag ju glömma, men en häst (och ryttaren) som inte hoppat på snart två månader 😳 dessutom har vi ingen transport... Allt jag vill är att få ta upp Dublin till vårt fina stall här på skolan. Vi har både ridhus, massa hagar, fri mängd hö och spån. Visst det är dyrt, men mamma och dom skulle ju slippa hålla på med hö och att stressa med Dublin. Nu står han och tappar mer och mer medan jag sitter rastlös på kvällarna. Så tragiskt....




Förlåt för klagandet, men det är lättare att scrolla förbi i en blogg än att sitta och lyssna på mig i verkligheten. Som tur är har jag underbara vänner som håller mig glad i mörkret. Eller, hela min skola är typ bäst. Vet inte vad jag skulle ta mig till om jag inte bodde här och bara vara den jag är, till skillnad från hemma i Oskarshamn där det bor så många falska människor.
Att körkortet är på gång och att få titta på bilar är också något som gör att jag inte ger upp. Även om det är stressigt och dyrt med körkort är det så himla roligt. Dessutom är det lite vuxenpoäng så jag kommer närmare in i mitt egna liv där jag kan ta egna beslut.

Likes

Comments

Dagen började tidigt. Klockan 05:15 närmare bestämt... Följde med Alice till stallet för att hjälpa henne med Eddie, hennes 8 åriga valack. Hon började rida lite övningar med bommar. Eddie brukar inte va så pigg utan ganska tillbakadragen, men idag gav vintervilan resultat. Så mycket som han körde på idag har jag inte varit med om tidigare. Tre bommar med två galoppsprång mellan kunde vara tre hinder på 1 meter, haha. Efter en stund hoppade jag upp och körde lite markarbete. Alice är duktig med honom, men det är alltid bra att se sin häst från marken också.
Det gick super! Böjningar och ställningar tog han toppen och energin var det inget fel på. Så himla rolig häst! Eller ponny... Vad han nu stannar som, han ska slutmästas i år men de har inte så bråttom eftersom de inte tävlar än.











Snyggingen ❤️ han blev lite svettig i all päls

Efter skolan åkte jag hem till Oskarshamn igen och red Dublin. Det va isfläckar lite överallt så kunde max trava korta sträckor... Fast längre än vad jag har kunnat tidigare. Är fortfarande nöjd över mitt träns 😍 men det har varit en del strul med pannbandet... Det första var lite trasigt och för litet så det skickade jag tillbaka. Nu hat jag fått hem ett i full, men det fattades en pärla och en var intryckt. Som sagt, hade det varit billigare hade jag struntat i det, men det snåla delen i Felicia nöjer sig inte förrän allt är perfekt!







Likes

Comments

Tänkte förklara lite om Dublin och hur det har varit under de åren jag haft honom.

Det började med att vi fått sålt på vår Welsh Mountain och fick äntligen tid och plats för en ny häst. Min B-ponny Poppan hade gått över till min lillasyster sedan ett år. Alltså hade jag inge tränat och tävlat på väldigt länge.

Vi provred ett par ponnyer, men jag fick aldrig den rätta känslan. Den näst sista ponnyn va en 8årig skimmel som min tränares systers kompis skulle sälja. Han va så sjukt fin! Det enda negativa var att han va ganska ung och inte tävlat så mycket, och han va D-ponny med ganska stor galopp. Lilla jag, max 155 lång, blev lite för liten på den ponnyn. Jag vågar knappt tänka på hur mycket jag skulle utvecklats med en ponny som den. Han hade en toppen teknik i hoppningen och en ordentligt gång!

Efter det var mammas gamla klasskompis från gymnasiet och skulle sälja dotterns c-ponny, Dublin. Han stog i ett stall 5 minuter från vårt hus och vi hade åkt ganska långt till andra hästar... Ödet? Ja! Första provridningen var så himla rolig. Jag kom ihåg hur glad jag var och han va så himla fin. Det bästa av allt var att jag aldrig hade hoppat så högt med vår förra B-ponny, och första gången jag hoppade Dublin var det 90cm. Det kändes så häftigt då, det var ju jättehögt för mig 😂

"Honom ska jag ha" va det enda mamma hörde dagarna som kom. Jag provred ett par gånger till, ute i skogen och det gick lika bra då.
Vi köpte honom, men han blev behandlad för en pyttegrej i framknäna vi besiktningen. Veterinärerna trodde det bara va efter träningen dagen innan, men de dåvarande ägarna ville vara säkra att de inte lämnade iväg en ofräsch häst. Han blev friskförklarad typ direkt och skulle då stå i ett par veckor. Sedan fick jag hem honom och skulle sätta igång honom. Jag skulle skritta en vecka, sedan trava och sen börja galoppera.

Jag hann trava
en dag... Alltså hade jag ägt ponnyn i en vecka innan det värsta jag varit med om hände. Hästarna släpptes ihop på morgonen vilket gick superbra. De va bara tre stycken för de andra var iväg så det var lugnt i vår gigantiska hage. Vid insläppet var det en annan hästägare som släppte in dom. De andra två kom travandes och gick snällt in för att få mat. Men Dublin kom inte... Åsa gick ut och letade efter honom och hittade honom till sist. Han bara stod där och rörde sig inte en meter... När hon tog på grimman kunde han inte gå alls på vänster bak. Vi ringde veterinären och han tänkte om det var en hovböld. Dublin sattes på antibiotika och smärtstillande i boxvila. Eftersom han hade så himla ont åkte vi till en av våra jätteduktiga hovslagare som skulle gräva och försöka hitta bölden. Men han trodde inte det var någon hovböld. Vi fixade en tid på kliniken och skulle röntga. Där rasade allt... Veterinärerna trodde det var en hovbensfraktur. Det är smärtsamt med mycket lång läkning. De sa två till sex månader. Upp till ett halvår! Och jag hade ägt hästen i en vecka.

Jag skriver resten av "historien" en annan dag 👍

Likes

Comments

Hur ska man lyckas? Idag fick jag den största ångestblandade inspirationen någonsin... En vän till mig har tagit två hästar till stallet i skolan som hon rider och tävlar för försäljning. Den ena går MSVB och den andra kom trea i ungponny SM i somras och går MSVA. Jag vill också vara så duktig att jag kan ta tjäna på att rida. Hur underbart skulle inte det vara? Att få pengar av det man älskar mest...

Ångesten kryper på när jag inser att jag bara har tre år på mig! Efter det är det bara storhäst som gäller... Och där är jag körd... Jag har bara ridit ponny hela mitt liv, och de storhästarna jag rider blir för mycket. Även om jag vill.

Jag SKA bli en duktigare ryttare! Jag VILL tävla och hjälpa andra, bli kallad en duktig ryttare som man kan lämna iväg sin häst eller ponny till. Jag vill så mycket, problemet är vägen dit...

Likes

Comments

"Sälja Dublin, köpa en storhäst, ut och tävla och ge allt". Skulle inte det vara perfekt?

Denna tanke slår mig allt oftare. Jag vill verkligen lyckas inom ridsporten och det känns som om jag är beredd på att göra allt som står i min väg väg. Men hur mycket är värt att offra för att lyckas? Jag har länge tänkt att köpa en till häst som kan gå långt. Är jag redo för ett så stort steg?

Men, jag tror inte jag är redo. Dublin är min ponny som jag lärt mig extrem mycket på. Han är verkligen mitt allt, utan honom skulle en bit av mig fattas. Jag vill inte förmänskliga djur, men ibland känns det som om han förstår hur mycket jag älskar honom. När jag går förbi hagen efter att ha varit på skolan i en vecka och han gnäggar. Eller när jag kommer in i stallet och han ger den där blicken av glädje trygghet. Det är så svårt att beskriva. Men grejen att han är min. Bara min.

I år är han 15 och när vår tävlingstid är slut är han 18. Freaking 18 år! Jag köpte honom när han var 12... Att få se en av mina bästa vänner åldras i min trygghet är meningen.
Jag tror på ödet, och detta är redan bestämt. Han ska få vara med mig tills döden skiljer oss åt.














Likes

Comments

Tidig morgon idag. Filippa och jag hade utsläppet och vi passade på att rida lite också. Eftersom det är glashalt och hårt i marken blev det skritt. Dessutom va vi så lata att det blev i mysbyxor, haha. Greta är pigg som en kanonkula och Dublin va duktig. Märks att han fick göra av med lite energi igår, till skillnad från Greta. Nu blir det att göra stallet klart och sen gå hem igen och åka till besiktningen med pappa.




Likes

Comments