Barn, Shopping, New in

Med oss hem från stan igår fick vi en pyjamas och två nya bodys som vi köpte på Lindex. Deras babykläder är ju helt otroligt mjuka, älskar det! Deras body har även extra knappar i grenen så bebis har lite att växa i vilket ju såklart känns prisvärt då dom små liven växer så det knakar. Den ena bodyn hittade vi dessutom på rean.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Barn, Shopping

Tillsammans med ​Köpbarnvagn har jag fått möjligheten att ge er en rabattkod på deras sortiment ❤ Ni får 15% RABATT på ett helt köp under kategorierna Leksaker & barnrum när ni anger koden PYSSELFIAN15 i kassan 🎀
Gäller t.o.m. tisdag 28/3 (rabatten gäller ej nedsatta varor) Rabattkoden går däremot att kombinera med andra erbjudanden. Passa på att fylla påskäggen med något skoj till era små hjärtan 💕

Likes

Comments

Graviditeten, Min förlossningsberättelse

För att det inte ska bli alldeles för långt inlägg att läsa (även om del 1 ändå blev ganska långt) så delar jag upp hela berättelsen i flera delar. Så här kommer del 2 av min förlossningeberättelse.

I förra inlägget avslutade jag med första gången jag ringde förlossningsavdelningen under själva BF dagen fredagen den 17 februari. Detta var ungefär vid klockan 18 på kvällen där jag fick rådet att vila och avvakta. Jag tyckte inte att det lugnade ned sig under kvällen så jag bestämde mig för att ringa ännu en gång, detta var klockan 23 på fredagskvällen och då fick jag prata med en äldre kvinna. Betydligt lugnare, mer intresserad, frågade mer och var helt enkelt en trevligare person att prata med vilket kändes ganska viktigt i det läget. Jag förklarade det hela med misstanken om läckage av fostervatten, tiden mellan förvärkarna som fortfarande var ganska regelbundna och kom med ca 7-9 minuters mellanrum. Hon trodde däremot heller inte att det var fostervatten men tyckte ändå att jag skulle ringa under natten om det blev mer intensivt med värkarna och om flytningarna fortfarande var detsamma. Det var ändå viktigt med en kontroll tyckte hon. Så åter igen försökte jag då lägga mig för att sova och inte tänka så mycket mer på allt.

Vid ungefär 4 tiden på morgonen vaknade jag (efter en mycket kort och dålig sömn) och hade fortfarande tydlig värk i ryggslutet, även om jag vant mig vid värken så kändes det ändå att det var mer intensivt och ibland kändes det som att ryggen skulle gå av. Flytningarna var detsamma som innan. Alltså bestämde jag mig för att ringa igen, för min egen skull så att jag kunde känna mig lugn och få veta att bebisen mådde bra där inne i magen. Denna gång fick jag prata med världens tråkigaste människa. Totalt nonchalant i mina öron och hmmade hela tiden när jag sa något… Jag kände bara hur det osade ur öronen på mig över att jag inte fick komma in på en kontroll trots att jag påpekade om vad den förra barnmorskan sagt som jag pratade med vid 23 tiden kvällen innan om att jag skulle ringa igen för att komma på kontroll om det fortsatte eller blev värre vilket det ju hade blivit. Enda svaret jag fick denna gång av tanten i luren (trots överdriven oro och att jag verkligen ville komma på kontroll) var ”ta två alvedon, lägg lite värme på ryggen och försök sova”. Där och då var jag så trött på idioten så jag sa bara jaja sen la jag på för att inte skälla ut henne totalt.

Efter mycket snurrande i sängen och vandrande här hemma rosenrasande på tanten jag senast pratat med så var klockan till slut 8 på morgonen den 18 februari och jag bad Axel ringa denna gång för att få försöka komma in till förlossningen. Då helt plötsligt var det inga problem, denna kvinna i luren sa direkt att vi skulle komma in. Så vi åt frukost, gjorde oss iordning lite, tog med väskorna som stod redo i hallen ifall att vi skulle bli kvar, rastade hunden och åkte in till förlossningen ungefär kl 10.30. Värkarna kom fortfarande med ungefär 7-8 minuters mellanrum, ibland något tätare men värken kändes detsamma som under natten. Väl där togs vi emot ganska snabbt, vi behövde inte vänta mer än ungefär 15 minuter i väntrummet. Väl inne på rummet vi skulle hålla till så kom en barnmorska och en barnmorskestudent för att kolla värkarna med CTG och kontrollera om jag var öppen något. Runt kl 11 fick vi reda på att jag hade etablerade värkar (3-4 st/10 min, men ej särkilt smärtsamma), utplånad livmoderhals och var öppen hela 4 cm redan, alltså fick vi stanna kvar och snart skulle vi äntligen få träffa vår dotter för första gången!

I mitt förlossningsbrev hade jag skrivit att jag absolut inte ville ha epidural om det absolut inte behövdes utan lustgas och bad i första hand. Vid ca klockan 12.20 fick jag ta ett efterlängtad bad, blev faktiskt lite förvånad hur mysigt det var. Stort härligt badkar, dämpad belysning och tända ljus och en bricka med saft och äppeljuice. Axel satt bredvid och masserade min rygg där jag kände värken som mest. Jag vet inte exakt hur länge jag satt i badet men jag vet att jag kände mig lite rastlös efter ett tag och bara förväntansfull på hur allt skulle komma att kännas. Jag var verkligen nyfiken på hur själva smärtan faktiskt skulle kännas, jag visste ju att den bara måste gå att hantera för ungen ska ju ut hur eller hur. Så det kanske var efter lite mer än 1 timme ungefär som jag klev upp ur badet och kopplades upp på CTG igen. Badet gjorde verkligen sitt till för värkarna kom igång mer och jag fokuserade på andningen genom värkarna, det kom bara helt naturligt att jag andades på ett helt annat och mer fokuserat sätt än tidigare utan att jag faktiskt tänkte så mycket på det (och nej, jag har inte velat tagit någon profylaxkurs). Vid ungefär kl 14.30, en timme efter jag klev upp ur badet så var jag öppen 5 cm och hade 3 värkar/min men tyckte inte att det gjorde så speciellt ont än, nu var även CTG bortkopplad och jag passade på att gå omkring i korridoren lite och drack blåbärssoppa.

Här tar jag en paus på del 2 av förlossningsberättelsen för nu blev det ett himla långt inlägg haha. Del 3 kommer inom kort om ni står ut med att läsa så mycket ;)


Likes

Comments

Mammalivet, Vardagen

Vilket fantastiskt väder vi haft idag! Nästan 12 grader varmt och strålande sol, inte har det blåst så mycket heller. Hoppas verkligen att våren är här för att stanna.

Axel jobbade endast halvdag idag eftersom han har dagar kvar att ta ut från dom 10 dagar ledighet från försäkringskassan. Så vi åt lunch ihop, matade lillan och sen hade han klipptid på stan så då passade vi på att promenera dit. Efter det gick vi till Åhlens och Lindex innan vi promenerade hem igen. Köpte en pyjamas och två nya bodys till Ellenore från Lindex, rosa såklart ;)

Väl hemma var det dags att gå ut med Kira, vår hund, efter det promenerade jag med henne till ett ställe som heter Tassoteket eftersom hennes klor behövde en klippning. Det brukar gå jätte bra men jag hade mina aningar om att det skulle bli krångligt nu eftersom hennes klor blev klippta av veterinär senast i samband med vaccination. Tyvärr klippte hon för långt på ena klon då, ganska rejält så det satt väl kvar i minnet sedan dess eftersom Kira blev riktigt tjurig på Tassoteket idag, hon skrek, sprattlade och naffsade henne som klippte. Åh så arg jag blir när hon gör så, hatar när hon blir så tjurig! Hon känner ju ändå igen Lotta på Tassoteket så jag förstår inte problemet, visserligen löper hon ju nu så det kanske har sin påverkan...

Just nu sitter jag äntligen ner med en nymatad och sovande tjej på bröstet medan Axel lagar mat till oss. Känner mig helt slut efter allt promenerande idag. Senare kommer del 2 av min förlossningsberättelse upp här på bloggen för er som är intresserade.

Likes

Comments

Barn, Ellenore 0-3 mån, Mammalivet

Go'kväll!
Idag var vi på besök hos BHV igen för kontroll av vikt och längd. Det var även läkarbesök där idag så två stycken till gjorde några olika kontroller och allt såg så fint ut, hon växer som hon ska och mår bra. Hon har gjort ett ordentligt skutt på vikten från förra veckan, från 4430 g till dagens 4645 g.

Det har verkligen hänt mycket på bara 1 vecka. I söndags fyllde Ellenore 1 månad och på dagen började hon le mer medvetet och har sedan dess börjat vara mer vaken och nöjd med tillvaron, följer saker noga med blicken och gör fler försök till kommunikation med andra ljud än gnäll och skrik. Det är så himla kul att se hur hon fokuserar med blicken och tittar djupt i ögonen när man pratar med henne och rätt vad det är så ser man det där leendet och lilla ljudet som hon gör när hon försöker prata med oss. Mysigast av allt är nog ändå första leendet på morgonen när hon vaknar.

Hon är fortfarande lite gnällig om kvällarna innan hon kommer till ro och det har nog fortfarande med hennes mage att göra, inte alls som innan men det finns där. När hon väl bajsat så är hon nöjd och hon sover otroligt bra om nätterna just nu. Hon brukar äta vid ungefär klockan 21-22 på kvällen och sen sover hon gott mellan ca kl 23-05. Det kan ju absolut ändras när som helst men vi njuter så länge det varar ;)

Likes

Comments

Graviditeten, Min förlossningsberättelse

Jag har inte läst särskilt många förlossningsberättelser, några enstaka bara. Jag har ju givetvis suttit fler timmar vid google än någonsin tidigare under min graviditet för att hitta information om olika saker som har med just graviditet och förlossning att göra, speciellt om händelser och känslor som inte är rosa skimrande moln, för så är ju inte det hela direkt. Under tiden Ellenore sover tänkte jag göra ett försök till att skriva min egen förlossningsberättelse, jag väljer att vara ganska detaljerad så för er känsliga, läs eller stå över ;)

Ganska tidigt fick vi reda på om graviditeten och längtade ihjäl oss såklart. Ellenore var beräknad fredagen den 17 februari 2017 och tiden gick oerhört snabbt fram till ungefär vecka 35 tycker jag, därefter kändes allt som en evighet. Jag hade som ovan nämnt googlat en hel del, särskilt på hur man vet när det sätter igång, hur det känns och hur andras förlossningar har börjat. Själv tänkte jag ju ”såklart att jag frågar mamma, hon har ju fått 9 barn så hon vet väl allt, men hon har haft sådan tur med snabba smidiga förlossningar, knappt några krämpor eller ens mått illa under någon graviditet. Själv mådde jag fruktansvärt illa mellan vecka 8-15 och hängde över toalettstolen den mesta tiden, speciellt på kvällen/natten. Jag fick Lergigan Comp av min barnmorska som hjälpte mot det värsta iallafall så jag klarade av att jobba om dagarna.

Några dagar innan BF började jag och Axel klocka sammandragningarna. Eller var det förvärkar? Hur som helst tyckte jag att det kändes mer intensivt än tidigare, sammandragningarna var tydliga med att börja vid toppen av livmodern och drog sig neråt (tiden mellan dessa låg hela tiden mellan 8-13 minuter). Innan kunde dom ju börja lite hur som helst, mer från sidorna eller hur man ska säga. Jag kände också en tyngd och tydligare tryck neråt som jag inte lagt märke till innan. Man hade ju hört från inte bara en person att ”när det är dags så vet du, det går inte att missa” så jag lyssnade på det och tänkte att det kanske är något på gång men ska jag inte känna av det ännu mer då? Jag hade ju väntat mig världens smärta och trötthet som aldrig förr men tyckte liksom inte att det var så farligt. Om slemproppen gått hade jag inte en aning om. Jag har alltid haft en del flytningar och speciellt under graviditeten så det kändes omöjligt att veta om det var det eller slemproppen. Jag minns att jag i duschen någon vecka innan BF tyckte det var så konstigt med den lilla klumpen som trillade ner men som sagt, det kunde lika gärna varit en kraftig flytning så jag tänkte inte mer på det.

På torsdagen (16 feb) tog jag bild på magen och jämförde med en bild på fredagen (BF) då jag tyckte att den sjunkit en del. Den liksom hängde mer över troskanten som bara rullade ner sig hela tiden och alla toppar var helt plötsligt alldeles för korta. Nu var jag dessutom mer säker på att det var förvärkar jag kände av och tiden emellan låg på 7-10 minuter ungefär och kändes ändå ganska så regelbundna men ändå inte. Vi fortsatte dagen som vanligt under fredagen och fram mot kvällen tyckte jag helt plötsligt att jag hade så himla vattniga flytningar och funderade på om det kunde vara så att det var fostervatten som läckte och jag hade läst och hört att det absolut inte var till någon nackdel att kolla upp det. Efter lite rådgivning med Axel så kom vi fram till att jag ändå skulle ringa till förlossningsavdelningen och höra efter vad dom tyckte att jag skulle göra. Den först tjejen jag fick prata med lät allmänt stressad och ointresserad och tyckte inte det lät som läckage av fostervatten och rådde mig till att avvakta och vila. Jag påpekade även om tiden mellan förvärkarna, men det var ingen fara sa hon då. Så jag avvaktade några timmar till helt enkelt. Värken i ryggslutet var enda värken jag kände, jag kunde väl ana en svagt molande värk i magen men inget kraftigt. Jag hade hela tiden tänkt att eftersom min mensvärk alltid sätter sig i ryggslutet så är det säkert detsamma med värkarna vid graviditeten och där hade jag rätt.

Likes

Comments