Header
View tracker

Idag lyser solen, idag lyser solen så evigt starkt, för dig. 

Hösten är här nu farfar, den är äntligen här. 


Jag sitter ute, i den största tjocktröjan vi har här hemma. Jag har tryckt ner mina frusna och små fötter i ett par bruna och slitna Uggs, jag ryser till av köld och jag lägger över en randig filt över mina kalla och svaga ben. Men jag vill sitta här ute, för solen lyser & du var min sol farfar, så med ett litet hopp inom mig så vet jag att det är du, att det är du som lyser idag.


Kulörerna brunt, rött & orange har nu börjat smycka alla de fina & ståtliga träden, och snart kommer löven sakta men säkert sväva ner från träden och lägga sig som ett fint täcke över den halv frusna marken. Och luften, den är som en medicin, för att sakna, det gör ont. Det känns som att det hela tiden sitter en klump i luftröret, för det är tungt att andas, det är tung att hålla ögonen öppna, det är tungt att hålla alla de där tårarna inne, de där tårarna som bränner så extremt innanför ögonlocken, men luften, den är som en medicin, den är så frisk & lätt, den tar bort lite av den där klumpen som sitter och trycker i mitt luftrör.


77 år, du skulle fått fylla 77 år idag, och vi skulle firat dig, med dig, som alltid. Du skulle älskat det, men du skulle hatat att vi skulle givit dig tusentals presenter, du skulle säga att du ej skulle vilja ha något, förutom en sak, att du skulle vilja ha oss hos dig, och idag farfar, idag är det vi som vill ha dig hos oss, mer än någonting annat. Presenter är ingenting viktigt, presenter är en liten extra touch, men den bästa presenten i livet skulle vara att du fanns kvar här, hos oss, hos mig.


Idag firar jag dig med hundratals ljus, med all min kärlek, eftersom att du var och är ljuset i mitt liv. Jag firar dig igenom att tänka, tänka på allt de fina vi gjort tillsammans, tänka på hur fantastik, hur underbar & genuin människa du var. Och ja, det är klart du förstår att när jag nu skriver detta så rinner det stora och många tårar ner över mina rödblommiga kinder. Men det är både sorgetårar men även glädjetårar. Och jag kan inte hålla mig ifrån skratt när jag minns alla de fina minnena vi har tillsammans. 


Vi alla alltid lutade oss mot dig, speciellt jag. Jag visste att vad som än skulle hända, så skulle du vara den som räddade mig, oavsett om klockan var 10.34, 23.52 eller 04.37.


Att just du fick cancer, att just de där barnet jag mötte igår på stan, att just det barnet hade fått cancer, att var tredje människa får cancer, det är det orättvisaste livet givit oss, att den där sjukdomen styr oss, förändrar hela vårt liv, att den bryter ner människor, att den ens existerar. Det gör mig så evigt förbannad. För jag HATAR ​cancer, jag hatar cancer mer än vad jag någonsin kommer kunna hata någonting annat. Orättvisa förfärliga sjukdom, varför finns du ens?. 

Men vet ni vad, jag beundrar och dyrkar alla människor som kämpat eller kämpar emot cancer. För dem är de starkast lysande stjärnorna vi har på vårt jordklot, alla människor som någonsin behöver kämpa emot vilket sjukdom som helst, ni är helt fantastiska och jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunde rädda er allihopa.


Jag tror att alla människor skulle behöva en pausknapp i livet, så vi kunde stanna vid våra allra finaste och dyrbaraste ögonblick. Och utan att ens behöva tänka så hade jag använt min pausknapp varje gång jag var med min farfar, för jag skulle kunna göra allt för att få uppleva allt på nytt, få en till kram, ett till råd, få säga en gång till, hur mycket jag älskar honom, hur stark han var, hur mycket jag beundrar honom. 


Och jag vet att jag inte är ensam om det, för vi alla saknar någon, det behöver inte vara en människa som orättvist behövt mista det vackra livet. Det kan vara ens pojkvän, flickvän, kompis, hund. För att behöva sakna är både de vackraste men hemskaste i livet.


Jag är inte rutinerad på att hantera saknad, det tror jag inte någon människa kan vara. Men jag vet hur jag kunnat överleva denna saknad, saknad av min farfar, saknad av min morfar, saknad av min mosters man, saknad av den bästa hunden, den söta kaninen jag fick när jag fyllde elva år, och de vänner jag glidit isär ifrån.


Man måste hela tiden vara medveten om vad som pågår, vad som pågår inombords men även runt om. Och snälla, förneka aldrig dina känslor, Felicia förneka aldrig dina känslor. Du som läser, förneka aldrig någonsin dina känslor. För våra känslor, det är våran verklighet, det är våra känslor som avgör vad vi känner, varesig det är hemska & jobbiga tankar, känslor av ilska eller glädje. Dessa känslor & tankar ska aldrig förnekas. För på så sätt kommer vi kunna uppskatta oss själva mycket mer, vi kommer på så sätt kunna bearbeta våran sorg på ett enklare sätt. 


Och till alla oss som saknar, gråt. Gråt, skrik och var arg, du ska kunna gråta, skrika och vara arg precis när du vill och var du vill. För det är okej, det är okej att känna, det är okej att gråta och skrika, det är mer än okej. Men glöm aldrig hur fint och underbart det är att faktiskt vara lycklig och glad. Hur otroligt vackert det är att få se glitter i en människas ögon, se ett leende som lyser upp hela omgivningen.

Och farfar, tack. Tack för att du är inspirationen i mitt liv, att du fått mig att inse hur mycket styrka en människa har inom sig, hur man ska hantera alla de jobbiga stunderna, att jag ska vara glad och positivt inställd, i allt, men att de även är okej att vara ledsen, för annars skulle man aldrig kunna veta hur det är att vara lycklig. 

Och till dig som läser detta, till dig som bär på så många känslor. Man säger att de människorna som känner mycket, att dom är extra starka. Att vara stark betyder inte att man aldrig får gråta, att man alltid måste le eller att man aldrig får falla. Att vara stark betyder att man ska slå sig riktigt hårt på botten, men sedan alltid försöka hitta ett ljus och kämpa för att nå dit.

IDAG SAKNAR JAG DIG. IMORGON SAKNAR JAG DIG. VARJE DAG SAKNAR JAG DIG. TACK LIVET, TACK FÖR ATT JAG FICK MÖJLIGHETEN ATT HA UNIVERSUMS BÄSTA FARFAR, JAG KAN INTE VARA MER STOLT. JAG ÄLSKAR DIG FARFAR, OCH JAG LEVER, VARJE DAG, FÖR DIG.


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker