View tracker

Jag minns inte sist jag skrev här.. Det måste vara drygt 2 månader sedan? Och då var ju läget kring mig och min graviditet något ostabil och osäker. Det har varit sååå mycket. Jag mådde skit och min kropp sa ifrån ordentligt när jag gått in i vecka 30. Jag skall försöka göra en väääldigt lång historia lite kortare, iallafall summera den senaste tiden och sedan får jag berätta allt i olika delar för er. Ni som hängt med vet ju att jag är sjuk, diabetes och njurpåverkan (läckage av äggvita och protein i urinen samt nedsatt njurfunktion) och mina sjukdomar blev ju rejält försämrade under graviditeten. Allting var så osäkert och i vecka 22 visste man inte om varken jag eller bebis skulle klara oss. Om jag skulle klara mig, hur sjuk hade jag varit då? Och bebis? Hade bebis klarat sig? Det var så mycket, så mycket frågor och funderingar men mest av allt, så mycket ovisshet. Vi gick dag ut och dag in för att låta bebis stanna i magen så länge som möjligt, för att han skulle ha de absolut bästa förutsättningarna när han skulle möta världen för första gången. Men inte heller för länge för att jag skulle bli ännu sämre. Det var alltså en kamp mellan min kropp och bebis och det var så tufft. Klart att jag vill att bebis skulle gå först, men jag då? Tänk om jag inte klarat mig? Förstår ni mina tankebanor? Det var en riktigt psykisk process som jag nog aldrig fann mig i. Som sagt, jag kommer berätta mer ingående för er vad som hänt under dessa veckorna men jag vill dela med mig av det absolut bästa först, innan ni får läsa om vägen hit.

Den 18 Oktober hade jag en tid till min njurläkare. Jag satt som vanligt i väntrummet och min läkare ropar mitt namn. På något sätt ser jag, när hon möter min blick, att hon ser väldigt bekymrad ut. Det är inte alls den glada, trevliga läkare jag träffat under många år. Vi går in och sätter oss och hon frågar hur jag mår. Då brister det för mig. Jag börjar gråta och berättar att jag mår så dåligt, jag har så ont, ont i hela kroppen, sitter mestadels i rullstol för att jag har så mycket vätska i kroppen. Högt blodtryck och ont i huvudet, jag ser suddigt och grumligt, som om jag tittar under vatten. Jag sover inte. Jag kan knappt äta eller duscha. Hon svarar: Det är inte så konstigt. Dina värden har blivit väldigt dåliga på bara några dagar. Mina värden hade mer än dubblerats i läckaget och mitt albumin var så pass lågt att nu var det riktigt farligt. Hon skickade mig raka vägen bort till kvinnokliniken, under tiden jag traskade dit ringde hon och man hade redan ett rum klart när jag kom. En stund senare fick jag träffa överläkaren, som följt med mig under tiden jag varit inlagd, och inte heller var han så glad. Lika bekymrad som min njurläkare. Han sa till mig att nu går det inte längre, vi får ta ut ditt barn. De orden gav mig en ENORM lättnad men med närmare eftertanke, RÄDSLA. Vad skulle hända? Skulle bebis fixa det här? Man räddar barn i vecka 22 men vad händer då? Mitt barn skulle alltså titta ut i vecka 30, marginaler att det skulle gå bra var ju stora? Eller? Tänk så har han tagit skada av att min kropp lagt av? Så mycket tankar och än en gång stod jag i kampen mellan mig och bebis. Detta var alltså den 18 Oktober och som jag skrev innan, för att göra en lång historia något kortare så, bebis blev förlöst med akut kejsarsnitt den 20 Oktober. Klockan 09.53 tittade William ut, på 1750g och 41.5cm långt. Efter veckor på neonatal är vi hemma. Vi 3 tillsammans, vi är hemma. Vi har hemsjukvård och William mår jättebra och har gjort sen han ut kom. Det ska jag berätta för er i ett annat inlägg för det är ett annat kapitel. Kapitlet innan hemgång. Nedan ser ni en bild på vårt mirakel, som är en riktigt krigare och har varit sen första stund. En välsignelse från ovan är vårt älskade barn.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hej vänner!
Idag känns allting så mycket lättare och mer hanterbart. Fick pratat med min överläkare tidigare idag och han sa att imorgon skall han, tillsammans med mina diabetesläkare och njurläkare, komma fram till någon form av plan eller ett långsiktigt mål kring min graviditet. Lite mer specifika svar kring allt det här. Jag vet inte vad som kommer sägas eller bestämmas men bara att man nu kommer planera något känns som en enorm lättnad. Ovisshet är nog något av det värsta som finns..

Idag känns som sagt saker och ting så mycket lättare. Jag får komma hem idag och vara tillbaka imorgon till proverna som skall tas. Därefter stannar jag här under dagen och inväntar svar från alla håll. Men att få sova i sin egen säng, vara i sin egen miljö med rutiner och allt vad det innebär.. alltså gud vad man uppskattar det lilla i svåra tider.

Nu väntar jag på att få mina tider ombokade, ska på hjärtgranskning nu i veckan samt ett irma-samtal- Ett irma-samtal är ett möte med barnmorskan och förlossningsläkare som berättar hur en förlossning går till, förberedelser, under och efter ett kejsarsnitt m.m. Jag har ju en enorm rädsla för kejsarsnitt.. och lika mycket rädsla för narkos så det är liksom pest eller kolera.. Men jag hoppas att ett sådant möte ger mig lite mer trygghet och dämpar mina rädslor. Ha<de hellre fött vaginalt alltså... Nej nu tickar klockan, får ringa och skynda på sköterskan för nu vill jag hem! Vi syns senare, hej!

Likes

Comments

View tracker

Hej!
Nu var det ett tag sedan jag skrev här igen.. Motivationen försvinner lite när jag inte ser ett skit. Och nu har jag fått bekräftat att man inte kan göra något åt mina ögon sålänge jag är gravid, varken sprutor eller laserbehandling..

Jag vill gärna skriva ner allt som har med min graviditet att göra. Dels för att ha tankar och känslor dokumenterade för att sedan kunna gå tillbaka och läsa hur det var, hur det kändes och så, men också för att ventilera eller låta känslorna sippra i allt det här elände. Men för att uppdatera er med läget just nu så har det inte ändrats så dramatiskt. Det verkar som om de håller sig nått så när, det blir ju sämre men i mer hållbar takt vilket i mitt tillstånd är ett bra besked. Bebis sparkar på och mår toppen, han växer och väger precis som han ska så det är så skönt!

Angående rubriken så siktar vi på vecka 34, att min kropp klarar sig dit och jag hoppas verkligen att den gör det för ju fler veckor bebis kan stanna i magen desto bättre är det för honom men tyvärr sämre för mig, därför detta är så svårt för det är en balans mellan oss hela tiden. Men vi klarar detta, vi 3.

Jag har egentligen massor att skriva och berätta men efter en stund tappar jag sugen att skriva.. Så jag får dela upp det helt enkelt. Tänkte berätta mer om mitt tillstånd så att man förstår det bättre för det här är en lite difus situation.. Knappt jag förstår allt.. Men men, nu ska jag dricka lite te och gå ner och få lite luft. Vi hörs sen!

Likes

Comments

Jag ska snart, med transport, bege mot njurmottagningen och få prata med en njurläkare i egen hög person! Så nu ska jag väl kunna få lite mer klara besked kan jag tycka! Jag ska vara där kl 11 så jag uppdaterar er efter det, samt berättar om min helg som var helt perfekt!

Vi hörs snart!

Likes

Comments

​Återigen här. Inne på avdelningen och rummet som är dystert och ensamt. Jag har varit dålig på att uppdatera nu på några dagar.. Jag fick ju komma hem på permission över helgen och kom tillbaka idag. Har massor att berätta för er, både bra och dåliga nyheter, jag tänkte bara slänga in ett inlägg om att jag lever och att jag kommer uppdatera er om de senaste dagarna imorgon för nu ska jag ta lite yoghurt och mina kvällsmediciner sen ska jag sova. Vi syns imorgon, godnatt med er!

Likes

Comments

​Godmorgon!
Idag väckte sköterskorna mig vid 8 för ett ctg, urinprov och blodtryck. Blodtrycket har sänkts och har faktiskt ett bra värde vilket är bra. Dock så blir njurarna sämre och jag lägger på mig alltmer vätska. Jag kan bara gå kortare sträckor och vid längre får jag låna en rullstol. Har så pass med vätska att även ögonen tar rejält med stryk. Idag ser jag knappt datorskärmen.. tänk er att titta under vatten, så är det för mig de första timmarna när jag gått upp. Väldigt jobbigt kan jag säga. Men ska till en ögonläkare på torsdag och hoppas på att det finns något man kan göra.

Istället för att räkna veckor räknar jag nu dagar. Jag är i vecka 26 (25+2) och har 4 veckor tills jag är i vecka 30, vilket vi siktar på att bebis ska stanna i magen. 4 veckor är alltså 30 dagar, känns mer motiverande att säga 30 dagar än att räkna veckor så från och med idag räknar jag ner från 30.

Utöver det här får jag besök idag av en vän. Vi ska se om vi kan kila över till andra sidan sjukhuset då där finns möjlighet att fika, trevligare de än att sitta i ett opersonligt rum och bara glo. Så, såhär ser dagens planer ut! Uppdaterar er mer under dagen så önskar jag er en fin dag. Ta hand om er!

Likes

Comments

Godkväll!
Nu har jag installerat mig i det nya rummet och ÄNTLIGEN har jag tv. Även om jag haft datorn att roa mig med så har tystnaden i bakgrunden varit öronbedövande. Det är något speciellt med att titta på tv, helt annan att glo på en datorskärm. Även om jag kommer använda datorn till filmer och serier så kommer jag ha tv:n i bakgrunden, känns som det blir mer liv då på något sätt. Nåja, det bästa är endå att här står en extra säng som gör att ens partner kan stanna. Så min älskade Niklas kan vara hos mig, dock endast på helgerna då han jobbar i veckorna. Att jobba från 05 på morgonen till 17 på eftermiddagen och sova i en sjukhussäng är nog inte det optimala, därför har vi kommit överens om att han kan stanna på helgerna. Känns UNDERBART! Det är verkligen dagens händelse det här, ett eget rum med tv och extra säng!

Nu ligger jag i sängen och skriver. Niklas har nästan precis åkt.. Imorgon väntas nya prover och ett möte med en njurkonsult som jag skulle ha träffat nu i typ 4 dagar... Jag hoppas jag får fler svar angående mina njurar och mer förståelse om mitt tillstånd. Hoppas ni får sova gott, det ska jag försöka göra. God natt!

Likes

Comments

Vad som är väldigt inne just nu och lär vara ett bra tag framöver är ju heel thigh boots och hur snygga är dem inte? Jag älskar dem! I alla färger, höjder, former m.m. Tänk att matcha med en stor, mysig stickad kofta, ja de hade varit en outfit helt i min smak. Här är några bilder tagna från nelly.com (<-- direktlänk)

Likes

Comments

Hej på er!
Nu har ronden varit här och det var inte några nya svar direkt. Värdena är dåliga och jag har ett väldigt lågt äggvitevärde. Det finns inget man kan göra mer än att vänta och ta en dag i taget. Kommer få genomgå en hel del undersökningar och prover samt göra tillväxtultraljud med jämna mellanrum, för att se att bebis följer kurvan. Som sagt, det finns inga åtgärder i mitt tillstånd så det enda jag kan göra är att vänta och hoppas varje dag att njurarna orkar en dag till. Att få permis och få sova hemma kunde jag glömma. Jag får röra mig häromkring, runt omkring sjukhusområdet, men måste vara på rummet när det är dags för kontroller. Så jag får helt enkelt försöka ställa in mig på att jag bor här nu och kommer göra ett bra tag fram över.

Likes

Comments