Header

Jag fylls av en känsla av förtvivlan nästintill varje enskild dag, jag känner mig empatilös då jag inte vågar känna någonting längre. Jag får skuldkänslor, jag gråter och jag hatar. Ibland mer än vad jag klarar av.

Ibland vet jag inte vart jag ska ta vägen, jag vågar inte hoppas på någonting. Ibland vågar jag heller inte att INTE hoppas, för då kommer jag säkerligen gå under. Är det lätt att dela liv med en invandrare? Nej aldrig. Beror det på kulturkrockar, fördomar eller annat? Inte för min del. Dessa saker kan jag leva med.

När det dock känns som att allt går emot dig och hela världen är emot ditt förhållande, då är det tufft. Tycker jag att det är orättvist ibland? Ja självklart! Känner jag mig orättvist behandlad? Nej faktiskt inte. Ibland blir jag arg, ibland orkar jag inte vara arg längre.

Jag upplever det som att många i min närhet förstår inte hur jag inte är värre, hur jag inte reagerar på ett annat sätt. Men helt ärligt så är jag bara så himla rädd. Och allt detta beror främst på att ...

Min man har blivit utvisad...

Han befinner sig fortfarande i landet, och nej inte illegalt. Han kommer behöva lämna landet innan den sista Juni dock. Till ett land som han inte har någon koppling till. Därifrån kommer han på nytt att få ansöka om ett arbetstillstånd. Och därifrån kan vi bara hoppas att processen går snabbt och han får komma hem snart igen. Det är en oroväckande känsla, för vi vet inte när vi kommer se varandra igen. Och så himla många går igenom liknande situationer och därför är det så viktigt att uppmärksamma.

Jag har inte någon möjlighet att följa med honom ner, något som tär på mig. Jag kommer alltså befinna mig här i Sverige själv i väntan på att på höra resultatet på vår ansökan. Jag kommer att jobba i sommar för att i värsta fall behöva skicka pengar dit ner då det inte kommer finnas någon möjlighet för honom att försörja sig själv då ingen kommer vilja anställda någon på en sådan ovetande tidsbegränsning. Det finns även ytterligare anledningar till varför han skulle kunna komma att få det svårt att försörja sig men det är tyvärr anledningar som jag inte kan delge här.

Anser jag att Migrationsverket fattat ett felaktigt beslut? Utifrån deras grundprinciper så har jag respekt för deras beslutsfattande. Anledningen till att min man dock inte får stanna är att vid ansökningstillfället om ett arbetstillstånd, vilket är det han ansökt om, så måste individen ha arbetat i fyra månader, min man har enbart arbetat två.

Efter ansökningstillfället så har han dock fortsatt arbeta dag ut och dag in, fem dagar i veckan. Min man är lärare, han arbetar bland annat som modersmålslärare i två respektive språk och med nyanlända i förberedelseklass. Han älskar sitt jobb. Som fru kan jag dock anse att han arbetar för mycket i vissa fall, han är alltid så snäll och ställer upp i alla tillfällen. Han dedikerade förra sommaren till att följa med FBK (förberedelseklasser) på sommaraktiviteter och se till så att de fick möjlighet att göra något roligt och annorlunda. Han bryr sig om alla han möter. Han är bestämd och tålmodig, vänlig och omtänksam. Saker som alla bygger till hans karaktär.

Jag behöver få utlopp för mina tankar, jag känner sorg och skuld men främst känner jag kärlek. Kärlek till den här otroliga mannen. Han stöttar mig när jag vill ge upp, han ser till så att jag alltid vet hur älskad jag är, han dömer mig aldrig för någonting. Han finns alltid där.

Samtidigt så får dessa känslor mig även att känna skräck, för den här processen kan gå snabbt, det kan också ta år. Vi vet inte, jag väljer att försöka vara optimistisk och se att det snart kommer vara över. Att vi på riktigt kan börja vårt liv tillsammans. Vi drömmer om det vanligaste, ett hem för oss och en möjlighet att bilda en större familj.

Men mest drömmer vi om att bara få vara tillsammans.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Hej på er alla fina där ute som möjligtvis, kanske, ibland läser min blogg fast det var så länge sedan jag sist skrev eller uppdaterade något. Mycket har hänt kan jag lugnt säga, vissa bra saker. Somliga inte alls så bra.

Det har lugnt sagt vart upp och ner nu på sista tiden. Jag ska försöka ta tag i uppdaterande och förhoppningsvis berätta vad som hänt fram tills nu.

Delar tills vidare med mig av en bild från vårt bröllop förra Augusti. Vi har i skrivande stund snart (om ungefär en och en halv vecka) vart herr och fru i snart åtta månader. Vilket känns väldigt underligt skulle jag lugnt vilja påstå. Tiden har gått så himla fort med det känns ändå som att vi hunnit med en hel del. Som sagt jag kommer försöka att uppdatera mer vid ett senare tillfälle så ni kan få ta del av hela historien.

Likes

Comments

Här kommer mina senaste wants, eller ja... jag har velat ha detta ett bra tag nu men har aldrig tagit tag i det och faktiskt inhandlat. Men jag tänkte i alla fall att jag skulle dela det med er. Detta är en stämpel som du använder för att få dessa olika häftiga prints på naglarna. Ni som följt bloggen ett tag vet att jag älskar naglar och att smycka mina egna. Det är lite av en hobby som jag haft i många år att fixa mina egna. Jag är medveten om att jag är usel på att förklara konseptet så jag klistrar in några youtube videor längst ner som förklarar det hela bättre.

Dessa är från MoYou - Vilket är mitt favorit märke hittills som jag hittat. Dem har så många olika häftiga prints att använda och jag vill typ köpa varenda en!

Nagellacket som använts ska visst vara speciellt, nedanför kan ni se några av mina favoritfärger (förutom svart och vit) som jag lyckats hitta på deras hemsida.​

Likes

Comments

Igår var det så himla fint väder och vi hade vart iväg på dagen till Lidköping och handlat lite nya kläder. Så efter vi kom hem från restaurangen så lyser solen så fint och det finns på vägen till oss lite träd som jag hade lagt märke till innan så när vi gick där hemåt så passade jag på att "tvinga" upp D vid dem så jag kunde ta lite kort.

Det här är tillfällen som jag saknar min kamera (fortfarande hemma i Dalarna) och min fotograf hobby lite extra. Det är något speciellt med det. Det är inte riktigt samma sak när man fotar med sin mobil telefon som när man har sin system kamera... självkart, det känns ju ganska obvious. Men utöver det så känner jag mig ganska så nöjd med bilderna. D fick chansen att leka modell också (inte som jag vill ha bilderna värsta naturligt och så... haha). Men han är nöjd också och det är väl det som är viktigast.

Likes

Comments

Hallå på er alla fina där ute! Jag vet att det vart ett tag sedan jag skrev men så mycket har hänt och det har vart svårt att hitta tid för bloggen! Men här är jag nu med en uppdatering från gårdagen!

Jag var iväg på arbetsintervju... super kul! Länge sedan jag var på en sådan så jag såg faktiskt verkligen fram emot det! Och jag var lite pirrig i början men det gick ganska snabbt över och jag hade faktiskt riktigt roligt! Chefen verkar super på alla sätt vilket känns skönt. Dem lovade i alla fall att dem skulle ringa samma dag och jag gick hela dagen och väntade på det. Men sen så kändes det som att det blev så sent så jag började tvivla och tänkte att dem säkert gett det till någon annan. Men icke sa nicke!

Så det känns helt super! Jag ska dit nu idag och hämta lite papper och sedan ska jag dit imorgon på intro. Så det ser jag fram emot!

Men igår så valde i alla fall jag och F att vi skulle gå ut och fira på en liten finare restaurang här i stan som vi vart sugna på att testa men aldrig faktiskt gjort. Och jag måste säga att det var super gott verkligen på alla sätt och vis! Det var en libanesisk restaurang här i Skara och den får topp betyg av mig. Han som äger den är väldigt trevlig om än lite prat glad. Rekommenderar den ändå starkt!

D tog en mix grill med lite olika kött. Egentligen skulle det vara endast en sallad till men han ändrade det till klyftpotatis.

Jag själv tog räkorna, vilket också var super god. När det stod stora räkor dock så förväntade jag mig typ asiatiska räkor som man brukar få på thai restauranger exempelvis som brukar vara lite större än våra vanliga men dem här såg mer ut som kräftor!

Likes

Comments

Ligger just nu i soffan och kollar på The Carrie Diaries och spanar in lite olika bloggar samtidigt. Ska alldeles strax diska innan jag går och lägger mig. Det blir en tidig dag imorgon då jag har tvättid klockan sju.

Imorgon är det även D:s 23:e födelsedag vilket innebär att hans familj och vänner kommer hit imorgon och firar så jag har passat på att fixa en cheesecake tårta till honom imorgon. Men det får ni höra och se mer av imorgon! 

Likes

Comments

Okej har ni sett så stökigt vår byrå i hallen har blivit? Den är liksom där och det blir alltid så att man lämnar grejer där och det såg rent ut sagt förjävligt ut så nu tog jag tag i det!

D är hemma hos en kompis och kommer inte hem förens imorgon kväll då dem skulle köra en annan till flygplatsen i Göteborg mitt under natten. Det var därför lättare för D att stanna i Lidköping efter jobbet då båda han som kör och han som ska flyga bor där.

Så jag har passat på att springa ärenden och städa hela lägenheten medans D inte är hemma.

Så här såg det ut innan! Ja ni ser ju hur hemskt det faktiskt var!

Och här ser ni hur det ser ut efter! Så mycket bättre! Jag har gjort om två av lådorna till förvar för allt smått och gott samt alla parfymer och skönhets produkter som vi alltid har framme får nu plats där.

Måste säga att jag är super nöjd! Det ser så himla mycket bättre ut nu. Det är nästan så att man inte riktigt fattar hur ostädat det faktiskt var innan man rengör och ser hur vitt byrån faktiskt är!

Likes

Comments

@FeliciaAndrén