Borta bra men hemma bäst. Det är i alla fall något jag önskar att jag hade kunnat säga. Denna gången var inte borta bra och hemma är heller inte bäst. Såklart är det skönt att vara hemma, det är alltid skönt att få komma hem till sin egen säng och trygghet. Men tyvärr var det inte hemma jag ville vara, hemma i den vanliga vardagen. Jag ville bort, göra något annat någon annan stans men jag hamnade här hemma ändå och nu får jag göra det bästa av det. Tankarna har gått om jag kanske ska testa att åka som au pair till en annan familj eller kanske till ett annat land. Men för tillfället är jag för rädd att det ska bli lika dåligt igen. Kanske att jag testar att åka igen någon gång i framtiden, men just nu stannar jag hemma.

Jag hade sådan tur att jag faktiskt fick erbjudande att jobba som vikarie på en förskola direkt när jag kom hem, så han knappt landa innan det var dags för jobb igen. Vilket har varit skönt, jag får sån tristess av att bara vara hemma och speciellt när alla andra jobbar. Över helgen har jag dock lyckats dra på mig halsfluss så får tyvärr ta och stanna hemma några dagar denna veckan innan jag är tillbaka på banan och redo för jobb igen.

Helgen har jag spenderats mycket i mitt rum och på Ikea. Jag har nämligen bestämt mig för en förändring och har därför börjat måla och dekorerat om mitt rum. Spanien skulle ju vara som en förändring för mig, men det blev ju inte som planerat och då tänkte jag att en annan förändring är bättre än inget. Har dock mycket kvar i rummet innan det är klart, att måla väggarna har tagit tid. Men snart ska nog hela rummet vara klart så att jag kan börja med det roliga, inreda!



Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Jag har strosat runt på Alicantes gator i timmar idag, spenderat tid vid stranden och i hamnen bland hundratals finns båtar. Försökt få lite färg på min bleka kropp nu när jag ändå hade chansen, vilket såklart resulterade i att jag brände mig. Men en bra dag har det varit i alla fall. Första dagen sen jag kom hit där min kropp inte har varit fylld av ångest. 

Jag tänkte även passa på att shoppa lite här nere när jag ändå hade tiden, men det visade sig att det är någon slags helgdag eller liknande här nere och de flesta affärerna har stängt. Så jag fick spendera ytterligare lite tid på Alicantes strandpromenad. Men det är en väldigt fin stad och jag hade gärna åkt hit igen. 

Idag har jag för första gången sedan jag kom hit till Spanien hört andra som pratar svenska. Inte varit borta från Sverige alls länge, men att hela tiden bara höra ett främmande språk som inte ens är engelska tar väldigt mycket energi. Det är väldigt intressant samtidigt och lärorikt men att få höra sitt eget språk, då fylls man av en stark trygghets känsla. 

Nu ska jag börja göra mig iordning för natten här på mitt lilla hotellrum. Imorgon flyger jag hem!

Likes

Comments

På grund av hur dåligt det har känts i familjen berättade jag igår för dom att jag inte ville stanna längre. Jag känner att det kommer aldrig funka i denna familj. Det är en fin familj med hjärtat på rätt ställe men de har skett så många missförstånd och vi hade helt olika förväntningar av denna upplevelse. Detta är delvis väldigt tråkigt då jag egentligen inte vill åka hem, hemlängtan är inte det som får mig att lämna. Men det är så det blir nu. Ett misslyckande på många sätt men jag har ändå fått en upplevelse för livet inom dessa korta dagar. Och att bara resa till och i ett främmande land helt ensam har gett mig mycket.

Så ja, idag har tagit tåget från Albacete till Alicante och här ska jag spendera natten innan jag flyger hem i morgon. Lite läskigt men samtidigt spännande. Så nu ska jag ut och ta vara på dagen!

Likes

Comments

Det uppstår mer och mer problem här borta. Det värsta är med familjen. Allt känns bara fel och vill inte vara kvar. Funderingar på att byta familj slår till redan nu men det är svårare än man kan tro. Missförstånd mellan mig och familjen har uppstått i mängder, de har förväntat sig mycket mer av mig än vad jag trodde när jag begav mig av på detta äventyr. Dom fäller konstiga kommentarer och jag känner mig bara hemskt illa till mods i denna familj. Det här va inte vad jag ville. Hemlängtan är en sak och något jag hade kunnat hantera men att tillsammans med hemlängtan inte trivas alls i familjen där man jobbar och bor gör allt näst intill omöjligt.

Idag spenderade jag nästan fyra timmar i en park på grund av att jag inte ville vara hemma i lägenheten med familjen. Det är så mycket som flyger på mig nu, saker familjen inte berättade för mig innan jag reste och som jag måste bearbeta nu. Och det får mig att tänka att detta va inte vad jag ville? Jag ville det som jag hade sett framför mig. Men nu när det läggs till en hel del uppgifter i mitt arbete känner jag bara hur jag vill hem nu. Eller i alla fall bort från denna familj.

Likes

Comments

Tänker inte säga att livet här nere är en dans på rosor. Mina känslor går upp och ner hela tiden, ena stunden känns allt helt okej och sen bara 10 minuter senare är jag inte långt från tårar och allt jag vill är att krypa ner i min säng hemma i Sverige. Jag kan helt enkelt säga att det här är det tuffaste jag varit med om och det är en sån himla utmaning. Och även fast allt jag vill ibland är att åka hem ska jag inte ge upp än, det är ju bara min tredje dag här.

Denna dagen började med att jag följde med min värdpappa och Martin för att äta frukost ute på ett litet café. churros blev det. Sedan tog vi en promenad genom staden då jag hade bett min värdpappa att visa mig runt lite. Det kändes skönt att få lite mer koll på stället och vi gick till en stor park fylld med lekplatser. Där stannade vi en stund innan vi begav oss hemåt. Någon timma senare följde jag med familjen och mötte upp ett par vänner till dem som vi lunchade med i typ fyra timmar. Jag var extremt utmattad efter lunchen då jag under dessa fyra timmar suttit och lyssnat på dialoger som nästan endast bestod av spanska. Jag kände mig väldigt utanför och ensam och just där och då växte min hemlängtan lite extra. Men efter dessa fyra långa timmar hade jag bestämt träff med en av de andra au pairerna här i Albacete. Denna tjej kom från Nederländerna och hade varit här i ungefär en månad. Jag hade börjat få upp hoppet inför våran träff, att kanske skulle en kompis kunna lösa allt och ta bort min hemlängtan. Men tyvärr måste jag säga att det var ingen lyckad matchning, vi passade inte ihop alls så jag är tillbaka på ruta ett.

Just nu känns allt väldigt tufft och om jag skulle ta den lätta vägen hade jag lätt kunnat boka ett flyg och åka hem redan i morgon. Men nej jag ska inte ge upp än. Jag måste kämpa på även när allt känns hopplöst och tårarna trycker bakom ögonlocken.

Tyvärr har jag inte tagit en enda bild idag, men det kanske kommer några imorgon.

Likes

Comments

Nu är jag framme här i Albacete, hos min nya familj. Allt känns lite konstigt, inte riktigt förstått att detta är mitt nya hem för ett par månader fram. Känns mer som att jag är på semester. Vädret är underbart, idag har vi haft ca 25 grader, vilket ger mig en ännu starkare känsla av semester.

Min familj är väldigt snäll och tar hand om mig väl, deras engelska är dock inte den bästa och det är inte heller min spanska, men dom gör ändå allt för att jag ska känna mig bekväm och som hemma. Martin, sonen som jag ska ta hand om är lite rädd för mig för tillfället. Vilket jag har full förståelse för då jag är en främmande tjej som helt plötsligt kommer in i hans hem och trygghet och ska bo här. Men jag hoppas att det ska bli bättre snart!

Idag har jag inte gjort så jättemycket, mest bara försökt att ta in allt som händer runtomkring mig. Lämnade Martin tillsammans med hans pappa på skolan imorse och efter det var jag hemma en liten stund innan jag begav mig ut för att utforska staden lite. Nu är jag dock tillbaka i lägenheten och ska strax möta upp pappan för att gå till skolan och hämta Martin tillsammans.


Likes

Comments

Om två korta dagar befinner jag mig i Spanien. Där jag hoppas att jag kommer spendera mina kommande 6 månader. Jag har aldrig varit såhär nervös, spänd och taggad på samma gång. Jag är livrädd och förväntansfull på samma gång. Jag hoppas att jag kommer trivas i min familj och även i staden och jag har lovat mig själv att hur det än känns och hur mycket jag än vill hem så ska jag i alla fall stanna i en månad och ge det en ärlig chans!

Jag ska till en mellanstor stad i Spanien som heter Albacete. Staden ligger ca 2 timmar ifrån Madrid dit jag ska flyga för att sedan bli upp hämtad av min nya familj. Jag ska ta hand om en liten kille som heter Martin och är tre år. Mitt jobb är helt enkelt att leka och ta hand om Martin när han inte är på dagis eller när hans föräldrar inte är hemma. Jag kommer även vara ledig en hel del, både på dagarna under tiden då Martin är på dagis men även hela helgerna, då jag får chansen att upptäcka staden och lära känna de andra au pairerna i staden.

Det jag fruktar mest inför resan är hemlängtan. Jag är en otroligt hemmakär person och älskar att känna mig trygg, precis som jag gör här hemma med familj och vänner. Men hemma kommer finnas kvar efter 6 månader. Tryggheten finns fortfarande den är bara lite längre bort.

Likes

Comments