Header
View tracker

Har ni det? Säg att ni har det så ska jag försöka uppdatera lite bättre. Det har ju hänt en hel del här sen sist. De små barnen har blivit stora, ja de stora barnen har också blivit större, men det sker ju inte i ultrarapid iallafall.

Elwin blir två år om några veckor! Helt galet. Han babblar på hur mycket som helst, han är som en liten papegoja och upprepar allt vi säger, på gott och ont, både Robin och jag är rätt duktig på att svära, hans favoritsvordom är "fy fan" och det låter så fruktansvärt gulligt när han säger det. Ja ja, som jag alltid har sagt till mina barn är att så länge man inte säger fula ord åt en person så är det inte hela världen.

Han har också blivit så stor så han har slutat med blöja, vi tänkte att det var lika bra att sluta med blöja när vi var i Spanien och han ändå sprang runt naken mest hela tiden. Så nu är han nästan alltid utan under dagarna, med undantag om vi ska åka längre med bilen eller vet med oss att det är svårt att besöka en toalett direkt. Men annars så har han bara blöja på nätterna. Blir ju lite billigare än att ha två blöjbarn.

Han har fått hår också! Det började helt plötsligt att växa en dag bara och nu måste vi boka in en tid för hans andra klippning.

Ellie då, ja hon blir fem månader om två veckor, hur hände det liksom!? Det är helt galet vad fort det går! Förra veckan rensade jag ur alla hennes kläder i storlek 56, höll på att börja grina. Jag måste sluta tänka att det kanske är sista gången jag är med om det här, annars kommer jag bli knäckt.

Vi var och vägde nu vid 4,5 månad, en liten extrakoll eftersom hon gått upp lite trögt i vikt, men nu verkar det gå lite mer uppåt iallafall. Vågen stannade på 6 kg precis och 63,5 cm lång.

Igår satt hon en stund alldeles själv, blir spännande att se om hon har lika bråttom som Elwin och Ted.

Ja de stora barnen då, jo, vi köpte skor till dem  två äldsta i veckan, storlek 41, 42 😱 och jag fick också köpa en rakhyvel till den äldsta. Hjälp

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker
View tracker

Jag skulle helt ärligt kunna lägga ut en bild i timmen på mina barn, ja kanske inte de stora, allt får man ju inte lägga upp på dem längre. Jag tycker ju alltid mina barn är extremt söta och vackra, men de stora och jag delar inte alltid samma åsikt om en bild är bra eller inte. Sen blir det ju väldigt mycket bilder på småttingarna eftersom jag är med dem 24/7

Jag fotar ju hur mycket som helst, för att jag för det första tycker att de hela tiden är så himla fina, men också för att jag såklart älskar att fotografera, ni skulle bara veta hur extremt mycket bilder jag har på telefonen och datorn. Och såklart vill jag dela med mig av dem, för jag är så stolt över mina ungar, varenda en av dem. Förstår ju att folk utan barn kan tänka att det är jävligt drygt när föräldrar bombaderar med bilder på sina små, men jag lovar att den dagen de får egna barn så kommer de förstå. 

Likes

Comments

Det blir en liten fortsättning på förra inlägget(ni som inte läst det måste göra det först). Upptäckte att den kvinnan som lagt ut min bild, hade lagt upp en bild på när hon tränat och skrivit att hon älskar att träna, men hon hade en sund syn på träning, "UTAN" kropp/vikthets...

Ganska intressant ändå, hon måste ju ha sett min bild, tagit den och lagt upp den för diskussion för att hon antog att jag inte hade en sund syn på träning. I mitt inlägg stod att jag tränade styrka, promenerade och åt hälsosamt, men tillät mig att "fuska". Det stod inte något om att jag måste nå mitt mål inom en viss tid. Hon la upp mitt foto utan att egentligen ha en aning om mig, mina värderingar och mitt liv. Men utifrån min bild så antog hon att jag hetsar mig ned i vikt.

Hon har ingen aning om att jag aldrig någonsin skulle komma på tanken att svälta mig, att mat är typ det bästa jag vet, att min man och jag under en månad efter förlossningen "firade" genom att äta godis, glass eller chips i princip varje dag.

Hon vet inte att min styrketräning just nu består av lätta övningar för att stärka bäckenbotten, bål och rygg och träningstiden är ungefär 15 min 4-5 dagar i veckan och att jag varvar det med promenader. Hon vet heller inte att när jag börjar köra lite tyngre övningar och ökar tiden så minskar jag ned på träningsdagarna till ca 3 dagar i veckan. För mig är inte det träningshets...

Jag är glad att jag tack vare min träning har en kropp som orkar med min vardag som fembarnsmamma. Utan min träning hade jag nog heller inte klarat av mina fem graviditeter så bra som jag har gjort och lyckats komma tillbaka igen efter dem.

Så det är intressant att hon själv anser sig ha en sund inställning till träning, men utan att känna mig, så kan hon utifrån en bild se att att jag inte har det...






Likes

Comments

Igår tog sig en offentlig kvinna som kallar sig feminist, friheten att använda sig av en av mina bilder som jag tagit och lagt ut på mitt instagram. Syftet med att hon använde sig av bilden var att starta en diskussion om vikthets.

Helt lagligt enligt henne att ta min bild utan att fråga eftersom det var en skärmdump. Och jag var enligt henne "anonym". För mig är bilden inte anonym, mina barns namn stod med i texten och det var två bilder på mig. Enligt den info jag har fått var det  lagligt förut att dela skärmdumpar, det är det inte längre, så egentligen skulle jag kunna stämma henne och skicka en räkning för att hon använt sig av min bild. Sen om det nu vore lagligt, vart tog det vanliga folkvettet vägen?

Om jag tog bilder från överviktiga personer för att starta en diskussion om hälsosam mat under dem, hade det varit lika okej för dessa människor? Troligtvis inte!

Ingenstans i min bild eller text kränker jag någon. Jag skriver heller inte att jag ska hetsa mig ned i vikt, jag skriver om att jag genom träning och hälsosam mat ska komma tillbaka till min gamla form på obestämd tid. Jag tycker det är kul med träning och jag trivs bäst när jag känner mig stark och orkar med saker jag vill göra. Sen skulle jag aldrig få för mig att banta eller gå på någon diet som gravid eller när jag ammar. Men att äta bra mat och(försöka) utesluta socker anser inte jag vara en diet...

Jag vill inte ha en tränad kropp för att göra andra nöjda, det gör jag bara för min egen skull. Min man älskar mig för den jag är och han skiter fullständigt i om jag är tjock eller smal, så länge jag mår bra i kropp och själ.

Dessa människor säger att du ska vara nöjd och stolt över din kropp, meeeen bara om du är "normalviktig", lagom mullig eller överviktig, absolut inte om du är smal eller tränad. Nej då får du absolut inte vara nöjd och stolt, för du är bara smal eller tränad för att samhällets snedvridna kroppsideal har tvingat dig till det. Det är inget du har valt själv för att du mår bra av det, tydligen.

Sen finns det något som stör mig så mycket och det är att man tycker det är helt okej att säga till en person som ofrivilligt är smal att den borde äta mer. Det finns smala personer som kämpar för att gå upp i vikt men inte gör det, hur mycket de än tränar eller äter. Och det är lika illa som att be en överviktig person att tänka på vad den äter.

Alla har rätt att vara stolt över sin kropp oavsett hur den ser ut! Då menar jag ALLA! Huvudsaken är väl att man mår bra i den kropp man lever i?

Jag älskar att följa och läsa om människor som uppfyller sina drömmar och mål, vägen mot välbefinnande, vad det än gäller, om det så är vägen mot en vältränad kropp, vägen genom studier mot sitt drömjobb, resan mot att bli föräldrar, jag älskar att följa människor som brinner för något och gör det de älskar.

Det finns så jäkla mycket folk blir kränkt av nuförtiden. Kränker jag ofrivilligt barnlösa för att jag har lätt att bli gravid? Får jag ha städat hemma? Eller hetsar det andra människor till att känna att de också måste ha det "fint" hemma? Kränker jag människor om jag får bra betyg? Det finns ju liksom andra som inte lär sig lika lätt i skolan.

Lär er istället att glädjas med andra människor istället för att känna er kränkta. Alla har vi olika styrkor och svagheter, olika intressen, olika förutsättningar och olika liv.

Vad är normalt, vad är normen för hur man bör se ut och bete sig. Vad är acceptabelt?

Fan våga stick ut, våga var stolt över dig själv, dina barn, vänner och familj. Stötta varandra och sluta klanka ned!

Jag skulle aldrig ändra på mig eller mitt sätt att leva för att någon kritiserar mig. Jag lever mitt liv, sköt du ditt.

Likes

Comments

Sorry för jäkligt dålig uppdatering just nu, jag hinner inte riktigt med. De små har turats om att hålla mig sysselsatt den senaste tiden. Ellie började vara extremt bökig förra lördagen och Elwin var inte sen med att hänga på.

För Ellies del har det varit magen som krånglat och Elwin tränar upp sin extrema vilja. Envis som synden och med ett humör som hette duga. Jag har typ rivit i mitt hår och suttit ihopkrupen i duschen och vaggat fram och tillbaka av frustration, ja kanske inte så illa men näst intill.

Det är dessa gånger man frågar sig varför man inte nöjde sig med ett barn? Sen ler de små jäklarna emot en med deras underbara leenden och så glömmer man påsarna som är som icakassar under ögonen och tvättberget som växer sig större än Mount Everest för ett tag till. Ja de små verkar skita totalt i om de har rena kläder eller inte.

Jag ska ju hinna läsa en kurs på det här också, frågan är när jag ska få tid? Äh, 100 poäng är ju ingenting tänkte jag i våras. Det är det egentligen inte heller, men jag tänkte inte på att min hjärna inte fungerar riktigt med väldigt lite sömn, inte heller tänkte jag på att våra kvällar och helger är vigda åt hockeyn och fotbollen. Sen tänkte jag heller inte på att det är förbaskat skönt att bara sitta apatiskt och stirra rakt in i tvn den lilla tiden man inte har någonting att göra på kvällen. Och sist men inte minst, det är mycket mysigare att sitta med en liten bebis i famnen och granska varje liten cm av kroppen på dem, än att hålla i en dator och försöka knåpa ihop något vettigt. Jag har inte tid liksom!

Men skit i kursen tänker ni nog nu, men den måste bli gjord innan nyår, annars försvinner mina poäng och betyg som jag kämpade för i 2 1/2 år och jag blir utan slutbetyg. Så det är bara duscha bort ångesten och sluta fulgrina, kavla upp ärmarna och sätta igång.

Igår flöt allt på riktigt bra, så jag hoppas på att det vänder nu. Förstår egentligen inte varför jag skriver det, varje gång man gör det, eller säger att det börjar bli bättre, så vänder det igen.

Så ni får kanske dras med dålig uppdatering här ett tag till, men kan ni inte få nog av mig så finns jag på instagram , feldh heter jag där, har försökt koppla ihop det med kontot här, men det vill inte funka.

Likes

Comments

Ja då var det min tur att bli förkyld då. Just nu ligger jag i sängen och har stoppat upp papperstussar i näsborrarna för att jag inte orkar snyta mig hela tiden.

De gånger vi blir sjuka är det jobbigt med en stor familj, det tar liksom evigheter innan sjukdomen är klar med oss allihop.

Kallt som fan är det ute också, så typiskt Augusti, jag är inte redo för höst och vinter än. Jag har ju inte solat och fått njuta riktigt av sommaren, först som höggravid i juni då det faktiskt var skönare att sitta i skuggan. Sen har jag spenderat resten av sommaren att skydda Ellie från solen och värmen, alltså jag älskar när det är strålande sol och runt 27 grader ute, men det är jobbigt när man har småbarn. Så nej, jag vill inte att sommaren ska vara slut! Men som tur är så åker vi till Spanien i oktober när Robins fotboll slutar, jag längtar så efter mitt Fuengirola 😍

Likes

Comments

Någon är lik sin far som liten! Vissa stunder tycker jag att hon är så lik pojkarna när de var små och i andra är hon en kopia av sin far. Nu hittar vi inte Robins bilder från när han var väldigt liten, utan bara från när han var runt 5 månader och uppåt, men det syns väl ändå.

De första bilderna är på Ellie och den tredje på Robin.

Jag hoppas att hon också ärver Robins fransar som Elwin gjort, hur långa som helst och mörka, sen ser det ut som att de har använt en ögonfransböjare.

Likes

Comments

Då var det slut på lyxtillvaron. Robin började jobba idag efter två månader hemma. Vi vill ha honom hemma jämt, men faktiskt blir det mindre gjort när vi är två hemma, iallafall för mig, jag får mindre gjort. Jag är mer effektiv när jag är ensam hemma.

Men det har verkligen varit lyxigt med sovmorgon nästintill varje dag i två månader. Jag har tagit Ellie på natten och istället fått sovit på morgonen, nu blir det ju lite mindre sömn, men nu har jag tankat energi för ett tag framöver iallafall.

Såklart så sov Elwin väldigt dåligt inatt, han som nästan alltid sover hela nätterna nu. Jag tappade räkningen efter ett tag, men han vaknade säkert runt 10 ggr och var ledsen. Robin tog honom, men jag vaknade ju varje gång han vaknade, plus att Ellie skulle ammas, rapas och bytas på och även hon bökade inatt, oftast somnar hon om direkt när hon har ätit, men såklart inte inatt.

Så vi var rätt så slutkörda efter natten båda två. Elwins natt berodde säkerligen på att han på morgonen blev jättesnorig,  så nu håller jag tummarna på att det stannar vid det och vi slipper feber.

Allt kretsar verkligen kring sömn när man har småbarn och det är verkligen sjukt hur lite sömn man klarar sig på under den tiden. Jag brukar inte längta tills barnen är stora, för jag tycker verkligen att småbarnstiden är så underbar, men om det är något jag längtar till är när de blivit större och sover länge på morgonen, så man kan vara uppe långt in på natten och kolla på film och inte behöva tänka på att lägga sig i tid för att orka upp med barnen kl 06-07. Men den tiden kommer så småningom

Likes

Comments

Någon som hört den kommentaren av någon äldre när ni snabbt plockat upp er bebis när han/hon varit missnöjd? Som att man skulle kunna skämma bort ett barn med kärlek och trygghet.

Den äldre generationen skulle säkert baxna om de fick höra att jag under Elwins första två månader konstant bar runt på honom och han alltid fick sova på mig, eftersom han vägrade ligga och sova ensam i mer än 10 minuter. Han behövde den närheten, Ted min äldsta var likadan, okej, kanske inte lika "klängig" men nästan. Neo däremot, han sov i sin säng från första stund, han somnade bara man la ned honom och sov bäst ensam.

Alla barn är ju olika och behöver olika mycket närhet. Elwin sov nära mig i vår säng i ungefär ett år, sedan sov han i vår säng men nära Robin då han blev extremt pappig.

Nu när han är 1,5 sover han hur bra som helst i sin säng, vi behövde inte ens vänja honom, pang tjong så var han nöjd att ligga där, hur enkel som helst att lägga också, med kaninen i handen och nappen i munnen så går han till sängs utan några protester, ibland sjunger vi en sång när han ligger i sängen och när vi är klar är han nöjd och stannar i sängen och somnar efter en stund. 

Ellie sover bäst när hon får sova bredvid mig, hon vaknar till, tuttar och somnar oftast om direkt, när hon ligger själv vaknar hon oftare. Vi lägger henne först i sin säng och när hon vaknar första gången så får hon komma till vår säng och fortsätta natten där.

Barn som blir uppmärksammade och får sina behov tillfredsställda blir trygga individer. Låt det ta den tid det tar, alla är ju som sagt olika. Sen är det ju så mysigt att ha dem nära. Ja, man rekommenderar ju att låta spädbarnet sova i sin egen säng, men jag litar på mina instinkter, dock skärmar jag av mellan bebis och karln. Passa på att njuta av att höra deras små andetag, snusa ned näsan i nacken på dem och att känna de små varma fötterna mot ens mage. Det kommer en tid då man kommer sakna allt det där💕

Likes

Comments