View tracker

Nästa dag vaknade de allesammans tidigt, det tog ett tag men sen kom de alla på: det var ju julafton idag! De blev så glada så de hoppade ur sängarna och sprang till stora salen. Där, under en otrolgit stor gran, fanns det massor av julklappar. De tolv var de enda eleverna som var kvar på skolan under julen så de fick det lite extra. De sprang fram och såg att de hade fått minst fem paket var. Plötsligt hörde de Tardisens ljud, och de såg hur den landade mitt framför lärarnas bord. Sedan kom först doctorn ut, och efter sig hade han ett helt gäng med människor. Det var: JRR Tolkien, Nelson Mandela, Jules Verne, Voltaire, Josephine Baker, Jane Austen, Newton, Axel von Fersen, Marie Antoinette, Atahualpa, Ted Gärdestad, Vincent van Gogh, Hildegard av Bingen, John Lennon, Noak och till sist en liten flicka på tolv år, som visade sig vara självaste JK Rowling.
Alla höjde ögonbrynen och såg förvånat och chockat på alla dessa människor som Doctorn hade med sig.
- God Jul, sa han och log stort.
De alla satt kvar helt tysta i några sekunder, sen flög de upp och började springa runt runt i rummet och skrika, fangirla/boya, skrika, fangirla/boya sönder och så vidare. Efter en stund när de inte orkade mer så gick de alla fram till en person var och började prata, eller försökte iaf. Till en början gick det sådär, de var ju inte riktigt beredd på detta, men de lugnade ner sig efter en stund. De satt där och pratade en lång stund, och de alla hade totalt glömt bort julklapparna. Men efter en stund så kom Meglio på att de måste ju öppna dem innan frukosten började, annars skulle de aldrig hinna förns ikväll och ingen hade lust att vänta så länge. Så de gick fram och började öppna sina juklappar, medans de andra satt och tittade på och njöt av varsin kopp te. Antic skrek plötsligt till.
- ÅÅÅÅH TITTA VAD JAG FICK!! PRECIS VAD JAG ÖNSKADE MIG! Sa hon och höll upp julkalender-dvdn Dieselråttor och Sjömansmöss.
När de äntligen hade öppnat alla klappar, eller det tog inte så lång tid då alla var så ivriga och brydde sig inte så mycket om att öppna dem fint, så var det dax för frukost. De satte sig vid ett av långborden och plötsligt från ingenstans kom det en massa mat fram på borden.
Alla gästerna såg väldigt fundersama och chockade ut, det här var verkligen ingenting som de var vana vid, men Soul of Ice förklarade att köket låg just precis under stora salen, och att husalferna använde magi för att få upp maten hit som de hade lagat.
De nickade att de hade förstått, men de var fortfarande väldigt chockade.
Men de åt iallafall med god aptit och det var verkligen riktigt gott. När de hade ätit klart och de hade vilat maten en stund studsade Doctorn upp från sin plats så häftigt att han snubblade, men han slog sig inte.
- Nu är det dax för min julklapp??? Eller hur?! Visst?? Sa han ivrigt och hoppade upp och ner på stället.
- Men har du inte gettt oss en julklapp redan, sa Singoallan och tittade på deras gäster.
- Ja, jo på sätt och vis. Men okej då, min andra julklapp. Snälla?! Kan vi ta den nu??
Alla nickade att de gärna ville ha julklappen nu, så de gick alla in i Tardisen och Doctorn började trycka på knappar och dra i spakar precis som vanligt. De började dock med att lämna av var och en av deras historiska vänner, då de inte hade någon lust att följa med. Plötsligt stannade de och alla gick ut, men den här gången tvärstannade de alla bara några meter ifrån ingången.
- Men...men...varför är vi på samma ställe? Varför har vi inte farit iväg, är det något fel? Sa drömedar förvånat.
De hade alltså hamnat i stora salen, igen. Det såg vid första ögonblicket ut som att de inte hade flyttat sig alls, men när de började titta lite mer noggrant såg de att allt inte stod rätt till, allt såg faktiskt inte helt likadant ut. Elevhems-borden stod inte i samma ordning, julgranen stod inte heller den på samma ställe som den hade gjort förut och allt såg så likadant ut, men ändå inte.
Alla var de väldigt förvirrade, vad var det här?
- Har vi åkt tillbaka i tiden? Frågade Antic.
- Eller framåt i tiden? Är det här framtiden? frågade Prins Hannes.
- Ett rätt, ett fel, sa doctorn belåtet. Vi har åkt tillbaka i tiden, nämligen bestämt till tiden då bland annat Harry Potter, Ron Weasley och Hermione Granger gick på denna skola, ja faktiskt så är det deras fjärde år nu.
- OH MY!!! COOOLT! Sa Meglio häpet.
- Och jag tänkte vi skulle gå och fira jul med dem. De vet att ni ska komma, så det är bara att gå till Gryffindors uppehållsrum och knacka på. Ja, ni är alla välkomna, sa han när han såg Faras oroliga blick. Hon andades ut, hon var rädd för att inte kunna komma in som Ravenclaw-elev.
De gick i samlad trupp bort mot porträttet med den tjocka damen. Doctorn sa några ord på Latin, mest troligt var det årets lösenord som han hade fått veta, och så gick de in.När de kom in såg de att hela uppehållsrummet var smyckat med ljus, glitter och annat julpynt. Det var julpynt mest överallt, och i mitten stod en stor och fin julgran, med även den full med pynt. I en av sofforna satt det tre elever, som de genast kände igen som Harry, Ron och Hermione, och de sprang fram till dem och gav dem en kram. Sedan satt de och fikade lussebullar och pepparkakor, såg på kalle anka på en tv som Dumbledore hade hjälp till att förhäxa så att den kunde fungera även på hogarts, och sedan gick de ner i stora salen och åt julmiddag. När de ätit klart och var proppmätta hela bunten gick de tillbaka till Gryffindors uppehållsrum och när de kom tillbaka låg det en stor hög med julklappar under granen. De fick alla minst tio julklappar var, och de satt länge och öppnade paket och visade varandra vad de hade fått. När de var klara började de dansa runt granen, de dansade ringdans och sjöng.
Efter flera timmar var de alla helt slut, och de hade aldrig haft så roligt på länge. De tackade för sig och de bestämde sig för att dra sig hemåt, eller ja till deras egen tid. De var ju redan på hogwarts, fast i fel tid.
De sa adjö och sedan åkte de hem igen. De var så glada över allt de hade varit med om, men ändå kändes det lite sorgligt att allt var över nu. Doctorn skulle resa vidare, han behövdes på fler ställen och var tvungen att åka. Efter att de hade tagit farväl av doctorn en lång stund, och han hade sagt minst hundra gången att han skulle komma tillbaka och hälsa på så fort han kunde, så släppte de honom tillslut från alla kramar. De vinkade av honom och han for iväg.
När de sedan kom tillbaka till sina uppehållsrum insåg de att det snart var ett nytt år, och många av dem skulle åka hem över nyår. Men innan dess upptäckte de alla varsin uggla som satt på deras sänggavlar. Ugglorna hade varsitt brev till dem och när de öppnade det kunde de läsa att de var godkända på alla läxor och prov som de hade haft. De blev så glada och tänkte att det här var verkligen den bästa julen någonsin.

THE END!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Efter ännu en tid med lite ledighet från allt resande, då deras skolarbeten varit översvämmande, så var de äntligen klar med allt skolarbete. Äntligen kunde de ta jullov, och vad var då inte bättre än att fira med en resa med Doctorn. Doctorn hade stannat kvar på hogwarts för att han ville det, han trivdes så bra sa han. Han hade bosatt sig i slytherins uppehållsrum, där han sov på soffan. Han var väldigt anti till en början att göra ännu en resa så snabbt inpå, även han behövde lite semester. Men efter att de hade tjatat i en halvtimme så gav han med sig, men bara på ett villkor, att han fick bestämma vars de skulle. Så då blev det så, och de gick i samlad trupp till Tardisen som fortfarande stod i ett hörn av Stora Salen. De gick in och så bar det iväg. När sedan Singoallan öppnade dörrenb så möttes de av en massa små tomtenissar som sprang fram och tillbaka mellan husen, de verkade ha bråttom och mycket att göra. Efter att ha gått en bit kom de fram till ett hus där en stor skylt lyste upp mörkret runt omkring dem. På den stod det: Tomtens Verkstad!
- AAAI MAAI GAAARD! Vi är på Tomtens Verkstad! Sa Soul of Ice och sken upp.
- Japp, det är vi. Sa Doctorn belåtet. Jag har alltid velat åka hit, sa han med ett skratt. Så, ska vi gå in?
De gick in och såg ännu fler tomtenissar springa fram och tillbaka mellan olika maskiner, och julklappar fördes fram och tillbaka mellan dem och en storväxt man, som de såg var självaste Tomten, satt på en tron vid ena kortsidan och delade ut order och arbetsuppgifter till tomtenissarna, medans han själv satt och febrilt försökte hitta så det skulle bli rätt klapp till rätt person.
Alla var de så inne i sina arbeten att de inte märkte att de hade fått besök. Hogwartseleverna och Doctorn gick lugnt och stilla och försökte se allt de bara kunde, det här var verkligen jättecoolt tyckte de.
Efter ett tag märkte Tomten att de var där. Han stannade upp och tittade på dem några sekunder innan han sprack upp i ett stort leende.
- Men tjenare där. Vad trevligt med besök, vilka är ni då?
De presenterade sig och Tomten sken upp ännu mer.
- Åååh, se där. Jag ser att ni alla står på min snäll-lista. Så det blir julklappar till er också i är ska ni se!
- Men tack, vad snällt, sa Meglio och log!
- Ja, verkligen. Jättesnällt, sa Prins Hannes och nickade.
- Inget att tacka för, det är mitt jobb. Och jag älskar att göra folk glada. Så, vill ni ha lite pepparkakor och lussebullar?
- JAAAA! Skrek de alla i kör.
- Men först, vill ni ha lite risgrynsgröt?
- JAAAAA! Skrek alla i kör igen.
De blev ledda in till ett avsides rum, där de fick sätta sig vid ett bord. Tomten gick iväg en stund men kom tillbaka några minuter senare med en stor matvagn med flera tallrikar som var fyllda med risgrynsgröt, mjölk och kanel. De fick alla varsin tallrik och en sked, och de åt och åt så det stod härliga till. Det var den godaste risgrynsgröten de någonsin hade ätit. De var så glada och genom ett fönster kunde de se hur klapparna blev till. Hur klapparna åkte från att vara till exempel en leksaksbil, till att bli inslagen och bli en klapp! Det var så fascinerande att de alla för en stund glömde bort att äta sin gröt, men sedan kom de ihåg verkligheten och åt upp gröten. Efterråt var de alla så mätta så Tomten föreslog en rundvandring runt verkstaden för att de skulle smälta maten lite, så de kunde orka pepparkakor och lussebullar sen. De gick från maskin till maskin, från rum till rum, medans Tomten berättade fakta om maskinerna och rummen.
- I det här rummet slås klapparna in, alltså i julpapper. De åker in här, han pekade på ett hål i maskinen där rullbandet for in igenom.
- Och sen kommer de ut här, inslagdna och klara, sa han och pekade på ett hål på andra sidan av maskinen. De kunde tyvärr inte riktigt se hur det gick till, men Tomten berättade att det satt en Tomtenisse i ett rum och rörde i några spakar som styrde en robot som slog in paketen.
De gick vidare och fick veta att när de skulle he snören på paketen så gjordes detta genom att snurra paketet runt och åt sidorna av en robot och så knöts en rosett av en Tomtenisse.
Efter en stund, när de hade gått igenom hela verkstaden, gick de vidare in till rummet igen där de hade ätit sin gröt. De satte sig igen vid bordet och in kom ett stort fat fullt med lussebullar och pepparkakor. En och en annan tomtenisse kom in och tog en lussebulle och en pepparkaka, vilket bara var så välkommet så. De skulle ändå få senare, både gröt och lussebullar och pepparkakor, men vissa hade svårt med att vänta sa Tomten med ett skratt!
När de ätit klart så bar det av vidare, de var så glada över detta och de fick alla med sig varsitt paket som de inte fick öppna förns på julafton. En liten förtidsgåva, som tomten sa. Resten skulle de få senare, sa han!
De for senare hem igen, och när de kom till Hogwarts upptäckte de att det hade snöat ute. Det var alldeles vitt ute och de tog alla på sig ytterkläderna och sprang ut och kastade snöbollar på varandra, byggde snögubbar och snölyktor, gjorde snöänglar och åkte pulka! En perfekt dag alltså!

Likes

Comments

View tracker

Drömedar vaknade till. För några sekunder undrade hon vars hon var, de hade varit ute och rest så mycket att hon knappt kände igen sig. Men sen kom hon på att hon ju var tillbaka på Hogwarts igen, och faktiskt sov i sin egen säng. De andra såg ut att ligga och sova i sina sängar, och hon lade sig ner igen sömndrucken och glad att hon inte vaknade på någon konstig planet eller något. Hon hade drömt att de hade varit på pluto och att de andra hade farit iväg utan henne och hon hade fått lov att klara sig själv och haft panik i några minuter, tills de hade återvänt och hämtat henne. Hon var, trots att det bara va en dröm, väldigt skallsvettig och rädd. Men hon började lugna ner sig när hon såg hur det snöade utanför fönstret. Hon blev glad och tänkte precis lägga sig ner igen och somna om, när hon hörde hur någon, eller några, var på väg mot sovsalen. Hon spärrade upp både öron och ögon för att höra bättre. Vem var uppe såhär tidigt? Hon fick miljoner tankar i huvet om att det kunde vara allt från mördare till aliens till ja gud vet vad. Men hon hann inte mer än tänka tanken tills dörren flög upp med en smäll. Hon satte sig käpprätt upp i sängen och stirrade mot dörren. Hon hörde hur några gick mot den och plötsligt uppenbarade sig ett helt gäng, och innan hon ens visste ordet av såg hon att det var hennes vänner. De gick mot henne och Meglio höll i en stor bricka med lussebullar, pepparkakor och en stor tårta. Och de andra höll i varsit paket.
- Ja må hon leva, Ja må hon leva, Ja må hon leva uti hundrade år. Ja visst ska hon leva, ja visst ska hon leva, Ja visst ska hon leva uti hundrade åååååååår!
Ett tjugotvåfaldigt leve för Drömedar på hennes födelsedag, hon leve hipp hipp hurra hurra hurra hurra hurra hurra hurra hurra hurra hurra hurra hurra hurra hurra hurra hurra hurra hurra hurra hurra hurra hurraaaaaaaa!
Drömedar visste inte ens vars hon skulle ta vägen för att hon var så lycklig. Hon fällde några glädjetårar medans de sjöng och hon hade helt totalt glömt bort att hon fyllde år idag. Att hon hade så fina vänner som både sjöng för henne och gav henne presenter. Hon såg även att Doctorn fanns bland dem och hon blev ännu gladade då.
- Åh, taack ska ni ha, sa en otroligt rörd Drömedar. Vad fina ni är, ååh, jag är så lycklig. Tack sötnosar!
Alla gick fram och la sitt paket i hennes knä, och hon började öppna dem en efter en. Hon fick bland annat en tröjja av Meglio, Ett paket Singoalla av Singoallan, Stickade vantar av Evy, En hobit-docka som föreställde henne själv som hob av Prins Hannes, Jorden runt på 80 dagar - Jules Vernes böcker av 'Mogge', Ett halsband med en katt på av Soul of Ice, En LP-skiva med Ted Gärdestad av Moonpaw, Sagan om ringen-trilogin av PetiteFrancaise, En Tardis-mugg av BrightDarkness och En liten blå segelbåt av Antic.
- Nämen ååh, taack hörni! Gud, vad snälla ni är. Vad glad jag blir! Åh!
Meglio räckte fram tårtan så att Drömedar kunde blåsa ut alla de 22 ljusen som fanns på den. Sedan delade de alla tårtan, som var väldigt stor, så att alla fick lika mycket var. När tårtan tillslut av slut, ja alla fick ta två gånger, och alla pepparkakor och lussebullar var uppätna var alla proppmätta. De fick lov att lägga sig ner en stund både i Drömedars säng och på golvet för att vila, innan någon ens orkade resa på sig.
- Det var jättegott, verkligen. Och tack igen för allt, Sa Drömedar med en tår i ögonen.
Alla log mot henne och efter en halvtimme reste Doctorn på sig och gick fram till Drömedar.
- Nu är det dags för min present. Du ska få åka vars du vill, du får bestämma! Säg bara, vars vill du åka?
- ååh!! Kan vi inte fara och träffa Voltaire? Snälla??? Det vore min dröm!
- Träffa Voltaire, det ska bli! Sa doctorn och Drömedar sken upp som en sol. Hon nästan hoppade ur sängen och sprang in på toan för att klä om till riktiga kläder (att resa i pyjamas kände hon kanske inte var bästa iden. Sedan sprang hon ut och de gick i samlad trupp ner till uppehållsrummet för Slytherin (ja, för att Drömedar fyllde år hade det gjorts ett undantag, så alla de som ville fira Drömedar kunde komma in till Slytherins uppehållsrum. Och då spelade det ingen roll vilket elevhem de tillhörde, Men såklart behövde de ha minst en Slytherinare med sig som kunde kontrollera att allt gick rätt till och att ingen obehörig kom in).
Där stod Tardisen och alla gick de in, precis som vanligt, och Doctorn tryckte på spakarna och de var iväg.
När de landat och gått ut hade de hamnat mitt i ett stort bibliotek. Det var enormt, med trappor upp för att kunna nå de böcker som fanns högst upp. De gick runt och förundrades över det stora biblioteket, många hade nog gärna kunnat flytta in där där och då.
Plötsligt öppnades dörrarna, som var två stora ekdörrar av guld, och en man stod i öppningen.
- Vilka är ni? Och vad gör ni i mitt bibliotek? Vad är det där? Sa han och pekade på Tardisen.
- Det där är en Tardis, och det här är elever och jag är Doctorn. Hej på dig, Voltaire.
Drömedar skrek till. Hon böjade springa runt och fangirla över hela biblioteket. Hennes klasskamrater stod mest och skrattade åt henne, men Voltaire såg mer väldigt fundersamt och lite rädd ut.
- Vad gör du?
- ALLTSÅ DET ÄR SÅ COOLT!! DET ÄR SÅ COOLT ATT FÅ TRÄFFA DIG OCH JAG VET INTE VAD JAG SKA GÖRA OCH....JAG FANGIRLAR SÖNDER HÄR ALLTSÅ!
- Fangirla? vad är det? Kan någon förklara vad det här är för nått?
- Ja, alltså okej så här är det, Doctorn gick fram för han kände att det nog var bäst, innan det blev för mycket för stackars Voltaire.
- det är nämligen så att vi har hört väldigt mycket om dig, och du är en väldigt intressant person. Vi är så glada bara att äntligen få träffa dig.
- Jaha, men tack så mycket. vad ni är snälla, så glad jag blir. Får man bjuda på något? Lite te kanske, och några kakor?
- JAAAAA! Skrek Drömedar och fick lov att andas djupt för att inte verka alltför speedad och konstig. Eller jag menar, ja gärna!
- Dåså, kom med här.De gick in till en stor sal där de alla fick sätta sig vid ett stort långt bord. Efter en stund kom det ut några från köket med te till dem alla och kakor. Medans de åt och drack så pratade Drömedar med Voltaire under hela tiden. De satt bredvid varandra och pratade om allt möjligt, Drömdedar ställde frågor och Voltaire svarade.
När det gått en stund ursäktade de sig och sa att de var tvugna att åka iväg igen. Drömedar sa hej då genom att ta i hand och buga, de andra vinkade lite lätt istället och så bar det av.
- En sak till bara, jag tänkte jag skulle ge dig en till present.
Doctorn gick fram mot dörrarna.
- Kom, öpppna dörren så får du se, sa han till Drömedar.
Drömedar gjorde som hon blivit tillsagd och när hon öppnade dörrarna såg hon ut i rymden. De var mitt ute i rymden, och hon såg alla möjliga planeter och stjärnor och allt. Det var så häftigt och det dröjde inte länge förrens alla andra stod där också och tittade ut.
När de sett klart gick de in igen och for vidare.

Likes

Comments

Det slutade med att de åkte hem till Hogwarts igen. Alla kände sig så otroligt trötta och de behövde vila. Sen hade hälften av dem ett stort prov dagen därpå, ett prov som ingen av dem ens hade pluggat till. De satte sig samma dag i stora salen och panikpluggade, mest bara för att de kanske skulle kunna lära sig nånting till provet som skulle vara samma dag. Den andra halvan satt och panikskrev sina arbeten om varulvar. Det skulle även det vara klart samma dag och många hade inte ens börjat, och de som hade börjat hade knappt skrivit nånting. Så det var plugg plugg och åter plugg som gällde några timmar, innan de som skulle spriva prov gick iväg med trötta miner och suckande. När de sedan kom tillbaka till de som satt och skrev arbete, så var det inte många som sa att det gått bra. Men men, tur att det fanns tillfälle att göra om det efter jul. Då fick de hoppas att de kunde få ta en liten längre paus från resandet, även fast det var kul så var skolan viktig.
Dagarna gick och det blev 13 december. Dagen innan hade de fått veta provresultaten, det var bara två som hade klarat det, resten behövde göra om. Arbetena som de lämnat in hade de inte fått tillbaka ännu, men de visste mer än väl att det säkert inte gått så bra.
De satt alla vid ett bord i uppehållsrummet och deras humör var inte alls på topp. De hade fått se ett lussefirande av några elever från Hogwarts men det hade mest bara muntrat upp för stunden. Resten av tiden hade de mest bara suttit och sett väldigt deppiga ut. Plötsligt kom Doctorn in i salen, han halvsprang fram till dem och var tvungen att hämta andan innan han kunde börja prata.
- Vad ni ser deppiga ut då. Vad har hänt?
- Ja, vi har haft prov. Och det gick dåligt fick vi veta idag, och vi måste göra om allt sen efter jul. Så det känns inte jättekul. Och vi har mer saker att göra också, det kommer bli ett tråkigt jullov, sa Meglio med en deppig ton.
- Men äsh, deppa inte ihop nu. Det där klarar ni, det lovar jag er. Men nu tycker jag att ni kan sluta sitta här och deppa, jag har en överraskning till er.
- Vaddå? frågade Prins Hannes nyfiket.
- Det får ni allt se sen. Kom, vi måste gå till Tardisen så åker vi iväg. Ja, jag lovar vi blir inte borta länge. Jag fick lov att ställa den i källaren, annars skulle den bara vara ivägen igen. Inte första gången som de försökt frakta bort den. Jag börjar bli lite less nu, sa han och började gå mot källaren.
De gick förbi Slytherins uppehållsrum, och när de kommit en bit genom en av korridorerna i källaren så stod där den blå Tardisen och väntade på dem. De steg in och istället för att springa till kontrollbordet som han brukade, sprang istället Doctorn iväg längre in i Tardisen. Han var borta i några minuter innan han kom tillbaka med en stor kartong.
- Vad är det där för nått? Frågade Antic.
- Öppna så får ni se!
De öppnade lådan och i den låg en hel del lucialinnen, glitter, tomtekläder, pepparkakskläder, stjärngosse-strutar och stjärngossestjärnor (sådana som man hålller i handen), tärneljus, röda sidenband och en stor luciakrona.
- Jag hade tänkt att ni ska lussa för ingen mindre än JK Rowling!
- VAA?!?! SKA VI LUSSA FÖR JK ROWLING?!?! JAG TROR JAG SVIMMAR, sa Singoallan.
- Men snälla du, gör inte det. Det blir så dålig stämning då. Ja, ni ska lussa för henne tänkte jag. Så, ta vad ni vill ha. Vad ni vill vara. Vem som ska vara Lucia får ni rösta om, så det inte blir bråk.
- Jag tycker att Prins Hannes ska vara Lucia, sa Fara.
- Det tycker jag också, sa Evy och log.
De andra nickade instämmande, de tyckte också att Prins Hannes borde vara Lucia.
- Vill du vara Lucia, frågade Doctorn.
- Åh, det vill jag så hemskt gärna, sa Prins Hannes lyckligt. Jag har alltid drömt om att vara Lucia.
Så Prins Hannes blev lucia, sedan delade de ut kläder så att alla blev nöjda. Tärnor blev Meglio, PetiteFrancaise, Antic och Drömedar. Stjärngossar blev Soul of Ice och BrightDarkness. Tomtenissar blev Singoallan, Moonpaw och Evy. Och Pepparkaksgubbar blev 'Mogge' och Fara. Och tillslut Doctorn, som fick bli tärna.
När de klätt om och var klara, och alla ljus hade tänts, så drog Doctorn i spakarna och när det slutade att låta så gick Doctorn mot dörren och kikade ut försiktigt. Rowling satt vid ett bord och skrev, kanske skrev hon på någon ny Harry Potter-historia. Doctorn gick in igen och de fick alla ställa upp sig på ett led. Sedan knäppte han med fingrarna och dörrarna öppnades. En efter en, på ett led, gick de ut genom dörren och börjde sjunga. Rowling vände sig om och höll på att falla av stolen, hon blev både förvånad och glad. Hon strålade upp mer och mer och de sjöng så det stod härliga till. Alla de jullåtar de kunde komma på (doctorn viskade till dem vad de skulle sjunga, då de ja som sagt inte hunnit öva) men det blev riktigt bra ändå.

Hej, tomtegubbar, slå i glasen och låt oss lustiga vara!
Hej, tomtegubbar, slå i glasen och låt oss lustiga vara!
En liten tid vi leva här, med mycket möda och stort besvär.
Hej, tomtegubbar, slå i glasen och låt oss lustiga vara!

Bjällerklang, bjällerklang,
hördess dingle-dång.
Flingor som nu virvlar om,
i munter vintersång!

När de var klara började de sjunga den klassiska Lucia-sången igen och de gick ut ur rummet och in i Tardisen igen. När de tagit av sig alla ljus och strutar så gick de tillbaka ut igen, för att buga. Rowling satt helt förstummat men det tårar i ögonen och hon började applådera så mycket hon bara kunde.
- Oj så fint! Oj så duktiga ni är, sa hon med glädjetårarna rinnandes ner för kinderna. Det bästa lucia-framträdandet som jag nånsin varit med om.
- Men tack, sa de alla i kör och de visste inte riktigt vad de skulle säga. Det här var så stort!
- Vilka är ni då, om man får fråga.
- Vi är elever, på Hogwarts, sa Prins Hannes
- Nämen se där, vad roligt. Jag har inte träffat någon från Hogwarts på flera år!
- Vaa, vet du om det? Sa Singoallan chockat.
- Men det är ju klart. Jag har ju baserat böckerna på riktiga personer, som ni nog vet, och såklart vet jag att Hogwarts finns. Jag har ju gått där själv!
- VA?! Har du?! Singoallan höll på att svimma igen, men lyckades rädda sig själv. Herregud vad coolt.
- Men visst är det, sa Rowling och log. Vill ni ha lite lussebullar och pepparkakor också? Och lite julmust?
- JAAA! Sa alla i kör och hon sprang iväg för att hämta. Efter några minuter kom hon tillbaka med en hel hög med lussebullar och pepparkakor, och flera flaskor med julmust. De åt och drack och hade det så otroligt trevligt. De pratade med henne om Hogwarts och hon var så glad att få höra att det fortfarande var som vanligt där. Hon saknade det ofta, men var glad att hon hade sina böcker så hon kunde komma tillbaka dit när hon ville.
När de hade ätit klart och suttit och pratat i flera timmar var det dags för dem att åka hem igen. De tackade så mycket för sig och gick in i Tardisen. Den här dagen hade verkligen blivit den bästa någonsin, och ingen av dem var ens det minsta nedstämd lång tid framöver.

Likes

Comments

Moonpaw vaknade efter en stund. Hon ställde sig upp och stod där bredvid de andra. Ja, det var faktiskt Ted Gärdestad som stod där framför dem. Livs levande, och otroligt poppis. Fansen stod o skrek, och de stod där bakom scenen och fick knappt fram ett ljud. Plötsligt slutade de att sjunga och spela, och han började gå mot dem. De stirrade på honom och när han kom bakom scenen så var det som att han märkte dem plötsligt.
- Vilka är ni? Och va gör ni här? Sa han förvånande.
- Ja, vi..ehm..vi bara råkade hamna här....Sa Monpaw. Alltså, det var inte meningen men...Alltså hej! Eh..känns så skumt att träffa dig såhär, livs levande o allt...haha...
- Haha, du va då rolig du. Ja, här är jag, sa han och log. Jag har tagit en paus nu, så vill ni se resten så kan ni ju gå ut där med de andra framför scenen, så får ni se resten gratis. Jag är på ett bra humör idag och ni verkar så fina.
Alla blev otroligt glada och de sprang iväg och ställde sig framför scenen. Några minuter senare kom han tillbaka och började spela några fler låtar. De stod där och sjöng med, och dansade lite på stället. Det var en sån fantastisk stämning. Såhär roligt hade de inte haft på länge.
När han var klar gick de tillbaka in bakom scenen, de va ju tvungna att iallafall ta sig till Tardisen, om de nu inte fick stanna. Men Ted ville så gärna att de skulle stanna en stund, han var så trevlig. Han bjöd dem på kakor och saft i sin louge, och de åt och drack saft så det stod härliga till.
- Var kommer ni ifrån då, om man får fråga, sa han med kakor fulla mun.
- Vi är från Hogwarts, sa Evy och tog en klunk med saft.
- Hogwarts? Vad är det?
- Det är en skola för häxor och trollkarlar vettu, sa Meglio stolt. Det är en fantastisk skola, vi får lära oss så mycket.
- Nämen, se där. Jag trodde häxor och trollkarlar bara fanns i fantasin. Men kan ni inte visa något trixs?
- Nej, tyvärr. Vi får inte använda magi utanför skolan. Det är lag på det, vi kan bli relegerade om vi gör det, sa Fara och nickade.
- Åh, men det var väl tråkigt. Aja, det får väl vara då.
- Och så är vi från framtiden, alltså vi har åkt bakåt i tiden, sa Moonpaw stolt. Han här, hon pekade på Doctorn, har en tidsmaskin som tar oss både ut i rymden och bakåt o frammåt i tiden.
- Nämen, se där. Får man följa med om en tur?
- Jamen visst, självklart. Sa Doctorn och log. Vars vill du fara då?
- Ja, det spelar ingen roll. Jag skulle vilja se hur ni har det, vars ni bor. Om det går för sig. Jag är så nyfiken.
- Jamen det ska vi ordna, sa Doctorn. Men först kan vi väl äta upp fikat?
- Jamen självklart. Åh, vad roligt detta ska bli.
De fortsatte att fika och när alla var klara så gick de in i Tardisen. Det tog en stund innan de kunde åka iväg, då Ted skulle springa ut och in ur Tardisen flera gånger och skrika att det inte stämde hur den kunde va större på insidan. Men när han hade sprungit några gånger blev han så trött att han inte orkade mer. Då passade Doctorn på att åka iväg och några sekunder senare kunde de kliva ut i stora salen på hogwarts. Ted såg sig alldeles förvånat omkring, han kunde inte tro sina ögon. Det här fanns inte, det gick inte, tänkte han när han gick där med öppen mun och vidöppna ögon. De hogwartselever som var med på resan började dra i honom fram och tillbaka, alla ville de visa sina elevhemssalar, eller något speciellt klassrum. De ville alla visa något speciellt, så Ted fick lov att springa rätt mycket fram och tillbaka längs korridorerna. När de skulle ta trapporna hade de svårt att få honom därifrån, han blev så fascinerad över att de rörde på sig, så han ville testa dem alla. De passade även på att visa några trolleritrix för honom, så att han verkligen skulle tro dem.. Han blev så förundrad över detta och sa flera gånger att han önskade att han själv kunde ha varit en trollkarl. Så det tog en stund för dem att ta sig igenom allt, och när de var klara var alla så slut att de somnade i sofforna i deras egna elevhems salar. Ted somnade i en fotölj inne i Tardisen, och Doctorn somnade även han i fotöljen. De såg så söta ut när de satt där och delade fotölj. Folk började genast shippa dem.
Natten gick och när det blev morgon så började de, direkt efter frukosten, med att skjutsa hem Ted. Han tackade så mycket för äventyret och lovade att komma ihåg dem för all framtid. Ja, om han bara visste...De fick lov att åka innan det blev för känsligt och sedan bar det av mot nästa äventyr.

Likes

Comments

När de alla väl hade vaknat var det dax för ett nytt äventyr. Doctorn stod redan och väntade på dem när de gick in i Tardisen. Det hade blivit extra juligt runtom hogwarts och även Tardisen var dekorerad med julglitter, juleljusslingor och lite sånt där. Några tomtar och julkulor fanns runtom på hyllorna och det såg väldigt mysigt ut.
- Vad fint du har gjort det, sa Meglio.
- Men tack du, jag är väldigt nöjd själv må jag säga, sa Doctorn och log.
De tog plats och Doctorn tryckte som vanligt på de spakar och knappar som han brukade göra och det bar iväg. När dörrarna öppnades och de gick ut befann de sig i en skrubb, eller förråd eller va det nu var för nått. Det fanns en massa kartonger där, och städgrejjer. En och annan leksak befann sig på någon av hyllorna. Lite verktyg och en hel del damm fanns där också. De tittade sig omkring lite förvirrat innan någon tog initiativet till att gå ut genom dörren. När de väl kom ut möttes de av ett helg gäng människor, eller ja det var typ fem stycken, men de tyckte det var många ändå. Alla stirrade förvånat på dem när de klev ut ur skrubben.
- Vilka är ni? Hur kom ni med hit? Och vad tusan gör ni i vårar förråd? sa kvinnan som stod närmast dem.
- Ja, ehm. Vi, vad ska man säga, bara hamnade där..ehm. Vårt, eller mitt kanske jag ska säga, rymdskepp - eller egentligen tidsmaskin men det tar vi en annan gång - landade här i eran skrubb. Mest troligt är det ja, äsh! Hej, Doctorn heter jag.
Han sträckte fram handen för att hälsa. Den han gick fram till, som mest troligt var kaptenen, sträckte även fram sin hand och de hälsade. Sedan presenterade Doctorn hogwarts-eleverna för de fem främlingarna de just hade stött på.
- Och får man fråga, vilka är ni? Och var är vi?
- Ja vi är Diana, Ellenore, James, Erik och Roger. Jag är Diana, och jag är kapten här på skeppet, eller alltså vårt rymdskepp. Som är uppe i rymden för tillfället.
Alla stod där, totalt chockade och ingen kom sig för att ens säga något, de visste ändå inte vars de skulle börja.
- Vi....är....i...rymden......, Ett ljud hördes och de alla såg att Singoallan hade svimmat igen. Tydligen var hon lite känslig för sånt här. Efter att, som vanligt, Prins Hannes hade vifftat med händerna framför hennes ansikte i några sekunder så vaknade hon till igen och reste sig mödosamt efter en stund. När alla var mer eller mindre vakna så fick iallafall Doctorn fram frågan om vad de gjorde här uppe i rymden.
- Ja, vi ska laga en sak i en så kallad rymdstation som är uppe i rymden. Den är trasig och kan alltså inte styra satteliterna på rätt sätt. Så vi ska laga det. Inget speciellt, väldigt lätt om jag får säga det själv, men det kräver lite ändå. Det är ju som sagt, inte en barnlek att flyga runt i rymden så att säga.
Alla stod där och var så häpna och fascinerade över vad de just sa.
- Får man följa med? Sa PetiteFrancaise. Alltså, ut och kolla hur ni gör.
- Ja, alltså alla kan nog inte följa med...Max två, kanske.
- Ja, det är bra för mig, sa Singoallan och satte sig på golvet. Jag kan stanna här jag.
- Ja, jag också, sa 'Mogge' och satte sig bredvid Singoallan.
- Jag föjer gärna med, om det är okej allså, sa Prins Hannes och verkade väldigt ivrig.
Alla gick med på det, för det var egentligen ingen annan som var så speciellt sugen, så det fick bli Prins Hannes och PetiteFrancais som fick följa med. De följde med kaptenen och en till, Erik, till ett annat rum. Där fick de ta på sig varsin rymddräkt, och de fick instruktioner hur de skulle göra. De fick absolut inte göra något dumt, och de förstod precis. Att sväva runt i rymden helt ensam var ingenting som de hade någon lust med, det skulle nog bli så tråkit.
När de var klara fick de ett rep fastbundet runt sig, för att de inte skulle åka iväg.
- Följ efter oss nu, sa Diana och hoppade ut ur dörren och tog tag i en stor järnstång som satt utanpå rymdskeppet. Den var väldigt lång, och de var tvugna att klättra längs efter den för att ta sig till satelliten. När de väl var där stannade PetiteFrancais och Prins Hannes en bit bort för att de inte skulle störa och för att se bättre. Det var verkligen jättecoolt att se det där med egna ögon, det tyckte de båda. De såg förundrat på hur Diana och Erik började mixtra med olika saker, de for fram och tillbaka längs satelliten och skruvade lite här och lite där. Allt verkade gå bra ändå, för ungefär en halvtimme senare så gav de signaler om att de skulle börja vända om. De började klättra mot rymdskeppet igen och när de väl var tillbaka så var både PetiteFrancais och Prins Hannes alldeles till sig, de var hyper och jätteglada över detta.
- Måste varit världens bästa julklapp eller nått, sa Prins Hannes och log.
- Ja jag håller med, sa PetiteFrancais.
De gick tillbaka till de andra och de började prata om hur det hade varit, i mun på varandra. De andra förstod kanske hälften av vad de försökte säga, men ingen orkade fråga mer om saken, de skulle nog bara få stå där så länge då.
Efter en stund bestämde de sig för att de skulle åka vidare igen med Tardisen. De sa adjö och for iväg. När de sedan gick ut ur Tardisen igen möttes de av av en hel hög med människor som stod och skrek åt nånting. Efter en stund började höra musik, som de så väl kände igen. De tittade upp, och såg att de stod bakom scenen, en stor scen var det, och tiotusentals människor stod nedanför scenen och sjöng med artisten som stod bara några meter framför dem. Det var ingen mindre än Ted Gärdestad.
En svag duns hördes.
Moonpaw hade svimmat.

Likes

Comments

När de sedan steg ut ur Tardisen igen möttes de av en stor vit häst som stod och tittade på dem. Någon skrek till, och när de såg sig omrking såg de att de var inomhus. Vem hade en häst inomhus? De blev alla riktigt förbryllade och de visste inte riktigt vad de skulle göra. De började gå runt i huset för att leta efter den eller de som bodde här, och ju mer de började kolla runt ju mer kände de något bekant med stället. Plötsligt skrek Soul Of Ice till!
- AAAAH!! NÅGOT ÄR PÅ MIG, TA BORT DET TA BORT DET!!!
När resten vände sig om för att se vad det var såg de att det var en apa, en liten apa som hade en grön tröjja på sig.
- Herr Nilsson, hoppa ner från henne nu!
Alla vände sig om och såg en flicka, i ungefär deras egen ålder, med röda flätor som stod rakt ut, med ett förklä som såg väldigt hemmagjort ut och stora skor.
- Det..det det......DET ÄR JU PIPPI LÅNGSTRUMP! skrek Prins Hannes.
- Ja, det är jag det! Fast egentligen heter jag ju Pippilotta, viktualia, rullgardina, krysmynta, efraemsdotter långstrump! Och vilka är ni om man får fråga? Och hur vet ni vad jag heter?
De presenterade sig en och en, och Pippi tittade väldigt fundersamt på dem.
- Det finns en massa böcker om dig ju, sa Drömedar. Alltså en massa...du..du finns på riktigt?!!? Drömedar var nära att svimma men räddades i sista stund av Evy som sprang fram och tog emot henne så hon inte föll så långt.
- Ja, jag är på riktigt. Sist jag kollade iallafall. Och ni va då en hel del konstiga filurer, men det blir ju bara mycket bättre då. Inte sant? Mina vänner Tommy och Annika ska komma över och äta pannkakor snart, vill ni också ha?
- JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!! Skrek alla i kör och Pippi blev så glad så hon studsade ut ur rummet och in i köket. Alla följde efter och såg på hur Pippi gjorde när hon skulle göra pannkakor. Hon stod på händerna medans hon läste receptet. Sen tog hon både fötter och huvud till att knäcka ägg, hon hällde i en massa mjöl på måfå (det blev alltid bäst så sa hon) och smält smör som stått på en platta hälldes ner och socker och....ja, allt vad det nu är i en pannkakssmet. Sedan började Pippi stå och steka pannkakor så det stod härliga till. Hon kastade upp pannkakorna i luften och fångade dem igen med stekpannan.
- Såhär roligt har jag inte haft det sen jag försökte lära några spindlar att flyga, sa Pippi glatt medans hon stod och stekte pannkakor. Och oj så många pannkakor det blev. Det blev en flera meter hög med pannkakor, och tur var väl det för alla var de såå hungriga. När Tommy och Annika änltigen kom, och efter att de hade hälsat var och en och satt sig till borts, så serverade pippi pannkakorna. Det stod även litervis med vispad grädde och flera olika syltsorter på bordet. De började hugga in och sen åt och åt de tills de var så mätta att de inte ens kunde få ner en enda pannkaka till.
- Oj vad gott det var Pippi, sa Prins Hannes.
- Tack fina du. Jag är väldigt nöjd själv, sa hon och log.
När de alla hade tagit igen sig en stund, och smällt maten riktigt ordentligt så bestämde de sig för att leka en lek innan de skulle ge sig iväg. De lekte inte stöta golv, vilket gick ut på att de fick lov att klättra runt på saker som möbler och hyllor och så vidare, och de fick inte nudda golvet om ens med en tå eller ett finger för då blev man tagen av lavan som var golvet. Det var en väldigt rolig lek, då det fanns så mycket att klättra på hos Pippi. När de lekt i några timmar så var alla helt slut. Hogwartseleverna och Doctorn tackade för sig och de gick in igen i Tardisen. De vinkade adjö till Pippi, Tommy och Annika innan de for iväg igen mot nästa resmål, eller ja, först åkte de hem till Hogwarts för att sova lite. Alla var de så trötta efter både vikingar, pannakor och lek. Så de for först till Hogwarts, där alla sov enda fram till sent dagen därpå.

Likes

Comments

Doctorn gick fram och lyfte upp Singoallan. Sedan bar han henne mot staden medans de andra följde efter. Efter några minuter vaknade dock Singoallan till igen, och kunde gå själv. Hon var dock väldigt förvirrad och chockad men det gick iallafall. De gick in bland en massa hus, och plötsligt snubblade Fara på något. När de kollade närmare på vad det var såg de att det var ett horn av något slag. Doctorn gick fram och tog fram sin Sonic Screwdriver och började undersöka saken.
- Det här mina vänner, det är ett dryckeshorn! Typ som ett glas fast ändå inte, om ni förstår vad jag menar.
- Coooolt! Sa Fara och log.
Plötsligt kom det fram en hel del folk mot dem. De stod stod kvar, även fast de övervägde att springa vissa stunder men Doctorn stod kvar och då gjorde de andra det också.
- Hej, det är jag som är hövdingen här i stan. En storväxt man med stort burrigt skägg och med en hjälp med horn på på huvudet, gick fram till dem. Vilka är ni, om jag får fråga?
- Ja vi är ett gäng upptäcktsresande kan mans säga, vi reser till olika platser och så. Men vi kan åka igen om vi inte får stanna, vi tänkte bara titta förbi, även Doctorn såg lite nervös ut när han stod och pratade till hövdingen som var nästan dubbelt så lång och tre gånger så stor som Doctorn.
- Nejdå, inte ska ni fara än. Kom med här, vi ska just ha en liten fest. Ni vet, vi har just kommit hem efter en otroligt lyckad plundringsresa, så vi har all anledning att fira. Ni får så gärna göra oss sällskap, vi ska alldeles precis börja.
De följde med hövdingen till ett av husen, när de klev in såg de massor av folks sitta vid ett långt bord i en sal som såg ut som ett värdshus. Bordet var placerat mitt i salen, och det satt runt tjugo pers runt borden. Några stolar var tomma, så de satte sig alla vid dem. Hövdingen satte sig på ena kortsidan, så som de brukade göra, och ropade till för att få uppmärksamhet.
- Hej och välkomna till denna fest. Som ni ser har vi några fler med oss idag runt bordet, det är några resande som har rest långt så var snälla mot dem och ta väl hand om dem. Vi är vikingar vi, och det här är våra familjer. Vi festar här idag för att vi äntligen, efter många månader på sjön, har kommit hem med det största bytet vi någonsin har fått förut. Det är massa guld och juveler, smycket och så vidare. Även ni resande kan få litegran, någon sak var. Det räcker och blir över. Så, skål nu och njut av maten!
De blev serverade kött och potatis, och nån sås. Det var väl sådär tyckte de, men köttet var då gott iallafall. Vissa av våra hogwarts-elever åt inte av köttet, att vara vegetarian var kanske inte riktigt något bra alternativ på den här tiden, men potatisen smakade iallafall som potatis ska. Och såsen var väl sådär, tyckte nog de flesta, men den gick ner.
När de hade ätit klart visades de till sina sängar. Hövdingen hade insisterat på att de skulle sova över, det var något han ville att de skulle vara med på imorgon. Så de stannade över natten, och de sov otroligt gott för att sova borta. Alla sov hela natten, och väcktes sedan på morgonen av en hushållerska. Det kändes att de hade sovit gott, alla var ovanligt pigga på morgonen och de gick ner för att äta frukost. Det var gröt och någon slags bröd. Det var väl sådär det också, ingen höjdare som de ville ha receptet på, men de åt ändå. Det gick ju ner, och sen ville de inte visa sig oförskämda. Så de åt, och försökte äta upp det mesta som gick ner innan magen sa stopp.
Plötsligt hörde de något ljud utifrån. De sprang ut och såg hur folk började springa mot hamnen. De sprang efter och när de kom dit så såg de hövdingen stå på en liten platå som fanns några meter ut i vattnet, eller isen vid det här laget, och framför honom stod en annan man som var nästan lika stor som hövdingen.
- Vad är det som händer, frågade Meglio en dam som stod och tittade på. Alla andra hogwartselever och även Doctorn tittade mot damens håll, för de ville också gärna höra.
- Det är holmgång, sa hon med andan i halsen.
- Holmgång? Vad är det? Sa Evy och såg undrande ut.
- Ja, det är så att för att en ny hövding ska koras så måste den nye vinna över hövdingen i en strid, och det kan ske lite närsomhelst att någon utmanar hövdingen. Och då slåss de där ute på platån, och den som vinner blir hövding eller fortsätter att vara hövding.
- Ahaaa, sa Meglio och såg på damen. Jag tror jag förstår. Men, vad händer med den som förlorar?
- Ja, har denne tur så överlever han, annars dör han. Oftast dör förloraren, för ingen vill ge sig. Men ja, det är som det är.
Alla stirrade på det som hände därute. Två stora män som slogs, och de använde både händer, fötter och svärd. Ingen sköld hade de dock, de fick lov att använda armar o ben som sköld. Några i publiken tittade bort vid många tillfällen, då det såg väldigt hemskt ut. Hogwartseleverna började inse att det kanske var läge att fara nu, de ville gärna inte se någon dö. Så efter att ha pratat ihop sig bestämde de sig för att smyga därifrån, det var redan så illa som det kunde bli men ingen ville ge sig. Det såg ut som att det skulle förbli samma hövding men ingen av dem hade någon lust att lista ut vem som skulle vinna. När de kommit en bit började de springa, de sprang fort och tillslut var de alla inne i Tardisen. Då for de därifrån så fort som möjligt, och på några sekunder var de borta.

Likes

Comments

Antic vaknade med ett ryck. Något hade väckt henne men hon visste inte vad det var för något. Hon som hade drömt så fantastiskt, att hon var kapten på skeppet Black Pearl, och att hon hade träffat Elisabeth som hon hade blivit förälskad i! Och sen hade något, vad det nu var, väckt henne. Hon svor lite för sig själv att hon inte hade fått drömma klart drömmen. Klockan var bara sju på morgon, hon skulle egentligen inte upp förns om en timme. Hon borde somna om, det var viktiga lektioner som väntade och hon borde sova så hon skulle orka med dem. Men hon kunde inte släppa vad det nu var som hade väckt henne. Det var något ovanligt ljud, hon kände det på sig. Hon steg upp ur sängen och tog på sig sina tofflor. Sedan smög hon ut i para pyjamasen genom sovsalen och uppehållsrummet. Hon gick längs korridorerna i källaren, där slytherin hade sitt uppehållsrum. Hon smög uppför trappen som ledde upp till bottenvåningen. Ingen syntes till, inte ens något spöke eller husalf. De sov säkert, såhär tidigt var sällan någon vaken här. Plötsligt hörde hon något, det lät som något hon aldrig hört förut. Det måste vara det hon vaknat av. Hon hörde att det kom från den stora salen. Hon smög vidare och genom korridoren som ledde mot den stora salen. Plötsligt, från ingenstans, krockade hon med någon. Båda föll mot golvet och det tog en stund innan båda kunde resa sig.
Antic tittade upp och såg att det var Singoallan, hennes vän från Hufflepuff.
- Vad gör du vaken såhär tidigt? Vad gör du här? Sa Antic och tittade förvånat på Singoallan. Hon hade inte alls väntat sig att träffa henne här.
- Jag vaknade av ett konstigt ljud, som jag aldrig hört förut. Jag va ju bara tvungen att undersöka saken. Det va något mystiskt med det där ljudet, Sa Singoallan med andan i halsen. Vad gör DU här? Du brukar ju aldrig va vaken såhär tidigt.
- Samma som du, faktiskt, Sa Antic. Jag vaknade också av något konstigt ljud. Jag tror att det kommer från stora salen.
- Åh, va coolt! Att vi båda vaknade av samma sak. Ska vi gå in och se vad det är nu? Sa Singoallan ivrigt.
De gick tillsammans in till stora salen. Allt såg vid första ögonblicket ut precis som vanligt, men när de tittade lite noggrannare såg de att vid ena hörnet av salen stod en stor blå polistelefonbox. De tittade på varandra, förvånade och utan att finna några ord. De bara stirrade på den med öppna munnar. Vad var det här för nått? De tvekade en stund om de skulle våga gå fram och se vad det var, men tillslut tog nyfikenheten över och de gick fram mot den blå polistelefonboxen.
- Undrar om någon är hemma? Sa Antic och tittade på Singoallan.
- Hemma? Är du tokig? Vem skulle bo här inne? Det är ju superdupertrångt, sa Singoallan och såg förvånat på Antic.
- Jag vet inte, sa Antic. Nån liten pyssling kanske....
- Pyssling? sa Singoallan och började skratta. Du är allt bra konstig du.
Antic började skratta hon också, samtidigt som hon kände på dörrhandtaget. Hon måste ju kolla, om det inte bodde nån där var hon väldigt nyfiken på hur det såg ut där inne. Hon öppnade dörren och tittade in. Lika fort som hon tittat in, lika fort var hon borta.
- Antic? Antic? Var är du? Antic?
Singoallan hade märkt att Antic inte stod bredvid henne. Då såg hon att dörren var öppen, och även hon vågade kika in. När hon såg att det var otroligt stort där inne trodde hon verkligen att hon drömde. Men med en skrikande Antic där inne, som sprang runt som en tokstolle fram och tillbaka så måste det vara på riktigt. Singoallan gick ut igen, kollade att boxen var precis lika stor som den varit innan, och så gick även hon in. Det var enormt där inne. Ett stort kontrollbord fanns i mitten, och Singoallan kunde verkligen inte tro sina ögon.
- Vad är det här?
- JAG VET INTE! MEN DET ÄR SÅ JÄKLA COOLT. HAR DU SETT DEN HÄR, ASSÅ DET ÄR SÅ COOLT JAG TROR JAG DÖR! Skrek Antic samtidigt som hon hoppade upp och ner på stället och var helt hyper.
- Men tänk om nån kommer? Vi borde gå....
- HAR DU SETT DEN HÄR? ALLTSÅ KOLLA, DET ÄR MASSA KLÄDER HÄR!
Plötsligt hörde de båda något. Fort som attan sprang de och gömde sig bakom några klädstänger. De hörde hur någon, eller snarare några, klev in och de vågade inte kika fram för att se vilka det var. De hörde röster men de kunde inte urskilja några ord. De satt alldeles tysta och plötsligt hörde de ljudet igen, det ljud de hade vaknat av. Det lät högre nu, och de båda förstod efter en stund att det kom innifrån, att det var själva polisboxen som lät. De satt där i några minuter innan det plötsligt blev knäpptyst. De hörde hur de som klivit in gick ut igen, och nu vågade de sig fram. De såg hur någon stängde dörren, och det var någon de kände igen.
- Var inte det där...Prins Hannes? Sa Antic och tittade på Singoallan.
- Jo, det var det! Det måste ha varit han. Men vad gör han här? Sa Singoallan.
- Vi får gå ut och fråga.
Så de gick tillbaka ut genom dörren. Och när de kom ut möttes de av jättemycket snö. De var inte alls där de hade varit innan, kunde de båda konstatera fort då de inte bara såg snön utan även såg att de var utomhus, och inte bara det - allt såg ut som att det var någon annan tid också.
- AAH!! VAR ÄR VII?!?!?
- Jag har en känsla av att vi inte är på Hogwarts längre....Sa Antic och tittade sig förvånat omkring.
- Vad gör ni här?
De vände sig hastigt om och då såg de ett helt gäng Hogwarts-elever stå några meter bort ifrån dem.
- Ehm, vi var bara nyfikna och så råkade vi följa med..Alltså vad är det här? Var är vi?
- Jag ska förklara.
En man gick fram mot dem, han hade brunt hår och en lång kappa. Ingen av dem hade sett honom förut.
- Jag är Doctorn, även kallad The Doctor men ni kan kalla mig Doctorn. Jag är en så kallas TimeLord, alltså en Alien som kan fara fram och tillbaka i både tiden och rymden. Och det här är min Tardis, kort för Tíme and Relative Dimension in Space. Det är min tidsmaskin.
- Åh herregud! Jag tror jag svimmar....Sa Singoallan och fick lov att andas djupa andetag för att hon inte skulle svimma.
- Och vi har alltså rest bakåt i tiden nu, så välkommen till Vikingatiden.
Alla såg hur Singoallan föll bakåt rakt ner i snön. Hon hade svimmat.

Likes

Comments

- Åh! Leta diamanter! Det är jag bäst på! Sa Soul of Ice stolt! Ni vet, när man har varit till sjöss så mycket som jag har så är man bra på att hitta saker!
- Var ska vi börja leta? sa PetiteFrancaise.
- Jaduu, doctorn kliade sig själv i håret. Ehm..Det va en väääldigt bra fråga. Just precis nu skulle jag säga: överallt! Men ni kan ju börja leta därborta bland, eh, klipporna eller va det nu är, berg..kullar..ja, skit samma! Där borta där det inte är platt iallafall.
Han pekade bort mot ett område där det var väldigt mycket "bergigt" och gropigt. Det såg precis ut som på film.
De alla började gå bort mot där Doctorn hade pekat, eller ja gå kanske var en överdrift. Studsa skulle nog mer va rätt ord. Eftersom att de var tyngdlösa, till en viss grad då (ingen flög ut ur rymden, vilket hade gjort att det blivit väldigt dålig stämning och det hade ju varit tråkigt), så de flög nästan fram i varje steg.
- Titta! Jag flyger! Sa Prins Hannes när han tog ett skutt fram, och flög fram några meter, innan han landade igen och studsade upp igen några meter.
- Hihi! Titta, jag också! Sa PetiteFrancaise och följde efter Prins Hannes.
- Jag kan också flyga, sa Faraklin och började härma Prins Hannes och PetiteFrancaise.
Tillslut studsade alla fram, förutom Doctorn som stod kvar vid Tardisen och försökte komma på vars diamanten var så de kunde komma härifrån innan allt gick under, och när de väl kom fram till där det inte var lika platt så började de att leta.
- Alltså det må va allvar men alltså, är det bara jag eller är det rätt roligt att leta diamant på mars? sa Drömedar med ett leende.
- Nä, jag tycker också det är roligt, sa 'Mogge' och log minst lika stort.
- Jag tycker det är spännande också, jag gillar spänning, sa Meglio och sprang runt och leta febrilt efter diamanten. Alla letade länge, i flera timmar (eller ja, hur tiden nu är på mars?!), men utan resultat. Tillslut bestämde de sig för att de hade letat överallt, så de började studsa tillbaka till Doctorn.
- Har du hittat något än? Frågade Evy.
- Ja, faktiskt så har jag det! Jag vet typ ungefär vars diamanten kan vara. Dock kan det blir en aningens komplicerat att hitta den men ja, ni är väl bra på sånt hoppas jag.
- Jaha, och? Var är den? Var ska vi börja leta?
- Ja, den ska finnas därborta, han pekade på stället där de just hade letat.
- Men där har vi ju redan letat, sa Prins Hannes och suckade. Och vi hittade inget.
- Nä, inte precis just där! Utan bortom det där ni var. Kom, jag ska visa.
Han började gå, eller hoppa/studsa, och de andra började studsa efter honom. De gick bara några meter från där de hade letat innan och plötsligt stannade han.
- HÄR är den, skrek Doctorn glatt!
- HÄR?! Vad menar du? Här finns inget...
- Nä men....
Mer hann han inte säga förns de alla for rakt ner igenom marken. De föll och föll, och de trodde knappt att de skulle sluta falla, eller så skulle de slå sig fördärvat. Alla skrek, och plötsligt landade de på något hårt golv. Alla reste på sig mödosamt, det hade ju inte varit helt smärtfritt att falla flera meter, men rymddräckten hade tagit emot en hel del så alla hade klarat sig bra förutom på några blåmärken och lite värk och så. Men det kunde de leva med.
- Var är vi?
- Åh, vi är här. Här där diamanten ska vara. Det säger min Sonic Screwdriver iallafall.
- En sonic-vaddå?
- Äsh! Det kan vi ta nån annan gång. Ehm, nu är det bara att lista ut var...
- JAG SER NÅGOT!
Evy hade skrikit till och alla tittade mot där hon pekade. Långt uppe där de hade kommit ifrån, var det något som glimmade till. Alla tittade och Doctorn riktade sin sonic screwdriver mot föremålet för att se vad det var.
- DET ÄR DEN! DET ÄR DEN!! Vi har hittat den!! Nu är bara frågan, hur ska vi komma dit?
- OCh HUR SKA VI TA OSS HEM?! sa Meglio nervöst.
- Jamen det löser vi, hemkomsten alltså. Det vi ska oroa oss för är hur vi tar oss upp dit.
De funderade länge, de prövade att klättra men ingen vågade klättra så högt. De försökte kasta stenar men det gick inte heller. Allt kändes hopplöst, när Doctorn helt plötsligt från ingenstans sprang fram och tillbaka och riktade sin screwdriver åt alla håll. Plötsligt dök Tardisen upp, han sprang in i den och Tardisen försvann. I några minuter, som alla kände som flera timmar eftersom att de var livrädda att Doctorn skulle lämna dem här, var det knäpptyst. Sen, helt plötsligt, hörde de Tardis-ljudet igen.
Poff!! Plötsligt stog den där, Tardisen, rakt framför dem. Och ut kom Doctorn med ett stort leende, och räkte fram diamanten. Det var en rätt stor diamant, största de alla hade sett nånsin. Doctorn berättade att han hade tagit Tardisen för att ta den, typ flygit som han beskrev. Ingen förstod så mycket men alla var för trötta och för rädda för att försöka få någon mer vettig förklaring just nu. De ville alla bara hem och sova.
Doctorn sprang iväg för att ge stenen till Morsioserna, de blev så glada att de gav dem en massa små diamanter som de fick dela på. Sedan tog Doctorn dem hem igen, till Hogwarts.
Där fick de alla gå och lägga sig och sova, och Doctorn lovade att komma tillbaka dagen därpå. Ett nytt äventyr väntade dem imorgon!

Likes

Comments