Det är lördag kväll och jag är ensam hemma, vilket är ganska ovanligt. Tänkte bara göra lite sysslor och sen ta det lugnt. Tänkte kolla på en film men precis när jag skulle kolla på internet vad det fanns för filmer att se så kom jag att tänka på en sak. Jag lyssnade föra veckan på framgångspodden och då var Kjell Enhager gäst där. Det var en punkt i mitt liv där jag också kände stor förändring. Jag lyssnade på alla av hans egna poddavsnitt efter det. Det har gått så långt att jag har bokat in mig och min sambo på hans föreläsning nästa år. Så jag kom på nu att jag hade hört att han hade lagt upp något på Youtube så jag sökte lite snabbt. Då hittade jag att han hade sin gamla föreläsning uppe som är nästan 3 timmar lång. Och här sitter jag och tittar på den. Han är så inspirerande och det han säger är så viktigt och sant!

JAG VET VAD JAG VILL, JAG VET VAD JAG SKA GÖRA, MEN JAG GÖR DET INTE.

Det är precis så det är ofta! Jag vill något, jag vet vad jag ska göra för att klara det men ändå så kan jag göra tvärtom. Tex, Jag vill gå ner i vikt, så ska börja träna sluta äta godis och onyttigt. Men ändå sitter jag där och gör precis tvärtom som att äta godis.
Eller att man säger tappa inte tallriken. Det kommer att ge bilden tappa tallriken för hjärnan. För hjärnan kan inte sätta en bild på ordet inte. Så då kommer hjärnan få bilden att tappa tallriken och då kommer kroppen att svara med att "ja men det kan jag göra" och så har man tappat tallriken.
Det är den bästa föreläsningen och föreläsaren jag har lyssnat på.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Något som jag brukar kunna ha lätt att göra är att drömma mig bort. Till en värld där allting är perfekt. Det roliga är att den ser olika ut varje gång, det enda som består är att det existerar ingen ondska där. Folk säger att perfekt existerar inte eller att någon kan inte vara perfekt. Men jag håller verkligen inte med om det! Som exempel, min sambo är perfekt. Visst det finns mindre bra saker men han är ändå perfekt och jag skulle aldrig vilja ändra honom. Eller jag tycker livet är perfekt just nu. Jag tror man gör det till vad det är och vad man vill att det ska vara.
Jag skulle kunna hänga upp mig på om det händer något dåligt eller att jämföra mig med andra som har det bättre. Eller så kan jag bara acceptera allt sånt och leva i nuet och då kommer jag att inse att allt är perfekt. Det betyder inte allt kommer vara bra hela tiden men det kan fortfarande vara perfekt. Jag ser ordet perfekt som definition att vara nöjd. När jag säger att det är perfekt så kommer det inte vara samma som när någon annan säger det.
Jag tror att vi är för dåliga och vågar inte säga att det är perfekt, men varför inte? Varför får det inte vara perfekt?

Jag har haft en period i livet då jag alltid ville bli bättre och inte var nöjd med mig själv. Jag ville alltid se ut som någon annan, vara lika smart som de andra och så vidare. Visst jag säger inte att det är dåligt att ha lite mål att jobba efter men inte så att det tar över. Idag så jobbar jag för att bli smartare och lära mig nya saker (faktiskt min sambo som lärt mig det). Men jag hade lättare att säga att hon är perfekt och försöka bli henne än att bara vara nöjd med mig själv och se allting som är perfekt med mig själv.

Var nöjd med dig själv, för även om jag inte känner dig så vet jag att du är helt perfekt precis som du är!

Likes

Comments

Det var grymt länge sedan jag bara satt på ett cafe och drack kaffe och myste. Det är något av det bästa jag vet och jag gjorde det konstant innan. Har inte haft tid på sista tiden och börjat spara pengar på onödig konsumtion. Men idag kände jag för att göra det så här sitter jag!

Igår var en av det bästa kvällar jag haft. Min sambo överraskade mig med en massa ljus och lappar där det stod varför han gillar mig. Och medan vi satt där och jag läste lapparna så förklarade han lite mer vad han menade och jag fick lite presenter under tiden. Det var helt sjukt magiskt och mysigt. Det är sånt jag bara kunnat drömma om innan och aldrig trott skulle hända. Det är inte hans bästa sida med att vara så romantisk och såna saker. Vilket också gör det mer speciellt för att jag vet att han lagt ner mycket tid och tanke på det. För mig var det de bästa han kunde göra för mig. Jag är så extremt glad att jag får chansen att dela varje dag med honom.

Jag vaknade 06.40 imorse, och gick upp lite efter sju. Hela dagen blir annorlunda när man går upp i tid. Åkte och köpte nybakade bullar till frukost. Vid 11 tiden var jag och min sambo tillbaka ifrån en timme på gymmet. Fixade till mig och åkte till köpcentrumet och shoppade lite nya kläder till min sambo (vilket jag hoppas han gillar) och lite till mig.

Igår läste jag ut min bok, drunkna inte i dina känslor. Vilket jag kommer att gå tillbaka och läsa igen för att mycket av det som står i den kommer jag behöva påminna mig själv om. Började läsa en ny bok som också handlar om högkänslighet som också verkar bra. Den är lite tjockare och lite mer som en riktigt bok och en hel del mer fakta och forskning om det.

Det känns som att från att jag läste den artikeln så har mitt liv förändrats. Eller egentligen är det ifrån att jag träffade min sambo för första gången som mitt liv förändrades. Jag är verkligen inte samma person som jag var innan det. På snart 2 år har jag förändrats något enormt. Jag har blivit ett mycket bättre jag och jag utvecklas fortfarande. Det blev en större förändring när jag läste artikeln, nu kan jag förstå mig själv mer. Det gör att jag är mycket gladare hela tiden och att jag kan styra mer och mer mina känslor. Jag har också insett att om jag blir arg så har jag lättare att släppa taget och bli glad igen. Jag ser framemot när jag kommer vara den bästa versionen av mig själv och jag är nästan där.

Likes

Comments

​Äntligen fredag! Men vad innebär det egentligen att det är fredag? Jag slipper jobba i två dagar och visst jag kan umgås lite med min sambo men vad gör jag med resten av tiden? Förra helgen var vi iväg i storstaden. Men helgen innan den tror jag att jag låg hela helgen och bara tittade tv.. Jag har inte så många vänner, typ två stycken där jag bor nu. Det är ganska svårt att hitta på saker med dem, för de är väldigt upptagna med sina liv. Kanske är det upp till mig att skaffa fler vänner, men hur gör man? Jag är inte riktigt den personen som är ute och festar eller har någonting jag går på där jag träffar människor. Jag är väldigt social av mig men bakom det har jag väldigt svårt att skaffa vänner. Men vi svenskar har också väldigt svårt att släppa in andra i våra sociala grupper. 

Så för tillfället är jag väldigt ensam av mig och har varit ett väldigt långt tag. Jag har tröttnat på det. Här sitter jag ensam hemma varje gång min sambo är ute och har kul med sina polare. Det är ju också så att jag inte är här ifrån och inte bott här jätte länge men ändå ett tag. 
Jag har börjat gymma nu så tänkte gymma imorgon och försöka hitta på mer kreativa grejer jag gillar att göra.  Människor sm är högkänsliga är väldigt kreativa och det förklarar nästan hela mig. Men jag gör det väldigt periodvis. Ibland gillar jag att måla, sen kanske jag syr och sen kanske jag bygger något. Det enda jag har hittat som jag gillar mer hela tiden är inredning, har börjat inreda massa i vår lägenhet. Det bästa är då kan jag också använda alla de andra kreativa grejerna för att inreda. 

Jag har märkt att det hjälper mycket att skriva av mig såhär varje dag. Jag har så mycket tankar och känslor och aldrig vetat vad jag ska göra av dem. Det blir för mycket till sist. Men på sista tiden har jag mer hittat saker som jag gillar. Istället för att kanske hela tiden bara titta på tv och inte göra så mycket. Det är klart jag fortfarande gör det, jag behöver återhämtnings tid då jag bara ligger och inte gör något. För det kan bli väldigt mycket ibland och  jag orkar inte alltid lika mycket. Jag tar in för mycket intryck samtidigt. 

Likes

Comments

Det var riktigt svårt att komma upp imorse, har sovit riktigt dåligt hela veckan. Tror hjärnan har haft svårt att lugna ner sig och jag vaknar nästan varje timme. Det är jobbigt även om jag inte har problem att somna om. Sömnen blir ändå störd och jag känner mig inte alls utvilad när jag vaknar. Igår beställde jag ett gymkort genom jobbet, och jag kunde hämta ut det idag. Bestämde mig även för att gymma ett pass. Dock blev det inte så långt för allt annat tog tid och hade inte så lång tid på min parkeringslapp. Men fy vad skönt det kändes att få börja röra på sig och komma igång lite.
Det svåra är att försöka få det till en rutin och inte komma på en massa ursäkter.

Idag har varit en super bra och glad dag. Jag har kunnat styra allt som händer mot det positiva. Desto mer glad jag känner mig desto mer smittar det av sig och jag blir ännu gladare. Jag fick min sambo att ta någon timme till mig äntligen, det bästa som finns när han kan slita sig ifrån jobb. Vi gick ut och åt, även om han är väldigt snål av sig kan det gå för sig ibland! Blev lite Kina mat vilket alltid är gott. Sen hade jag fått på honom tillräckligt med kläder så vi kunde promenera runt parken innan han behövde återgå till sitt jobbande.
Jag måste säga att det är magiskt! Att gå ut och mörkret börjar lägga sig, alla fina löv och känna kylan på kinderna. Jag måste berätta att vintern är min bästa årstid någonsin och det beror på att jag är högkänslig och har så mycket känslor till vintern.

Jag sprang iallafall runt som en galning och ville verkligen inte åka hem. För just i det ögonblicket var allting så sjukt fantastiskt och jag var så extremt lycklig. Tänk att kunna leva i den känslan i hela sitt liv. Bara jag och han i den fina värld vi lever i. Tänk vad magiskt att få dela hela mitt liv med honom och när vi i gamla göra samma sak fortfarande. Det är ju något av den finaste och mest underbar tanken som finns. Att älska någon så mycket att man vill dela hela sitt liv med den människan och bli gammal ihop och få ha det här magiska och kärleken. Dessa små ögonblick kan jag leva på länge och de gör också att jag klarar av de dagar som är jobbigare.

Likes

Comments

Det är så grymt mycket att ta in, var ska jag börja? De första dagarna var helt utmattade utan att jag egentligen gjort något utan bara att upptäckt det jag upptäckt. Jag lånade lite böcker på biblioteket efter att jag googlat. Började med att läsa en som rekommenderats som en bra första bok, Drunkna inte i dina känslor. Det är en bok jag rekommenderar vidare, den är riktigt bra. Jag har inte läst ut slutet, tog en paus för det blev för mycket för min hjärna att ta in all information och jag hade extrem huvudvärk. Igår hade jag en riktigt dålig dag där jag bröt samma, det blev bara för mycket. Så nu kände jag att det är tid att fortsätta läsa för att jag blir gladare av att läsa och ta reda på mer. Jag får en större förståelse och jag lär mig hantera det. Det är inte alltid lätt att hantera när jag känner glädje medan tårarna sprutar ut och jag känner att jag aldrig mer vill gå upp ur sängen. Jag har lärt mig ifrån boken jag läser att jag ska se min känslighet som en begåvning och att alla kommer inte kunna förstå det. Precis som jag skrev i förra inlägget när jag var rädd att den värld jag lever inte kommer förstå. Det vanligast jag har hört av familj, vänner och av min sambo är uttryck som "Du är så överkänslig", Så där kan man inte känna", "du bara överdriver" eller "du bara hittar på".
Att känna att det inte går att förklara men jag vet att jag inte hittar på för det är ju något jag känner. Jag är under upplärning av att lära mig hantera det. Nu är jag väldigt dålig på det och samtidigt som jag har väldigt dålig självkänsla och självförtroende. Jag måste bygga upp det samtidigt som jag måste hitta en balans.

Ofta anpassar vi oss till utmattningens gräns i vår längtan efter att vara som alla andra. Sluta med det! Börja med att skräddarsy ett liv som passar dig istället. Anpassa livet, inte dig själv.

Det stod i boken och jag kan verkligen relatera till det. Jag har alltid längtat innan att få vara som alla andra och tro mig det är en sån utmattning. Men det är inget fel på mig och inte på någon annan för den delen. Jag har mer och mer börjat landa i att det är okej att vara mig, för jag är ju egentligen grym! Vilken begåvning jag är född med, att kunna få känna mer och att kunna älska mer. När jag är riktigt glad känns det som att jag ska explodera. Vet inte vilken ålder ni är som läser men jag är född på tidigt 1990 tal. Och jag älskar filmerna Dumma mig. Jag känner mig precis som Agnes när jag är riktigt glad precis som videon nedan.

Likes

Comments

Så här sitter jag framför datorn och har funderat över att skriva detta inlägg hela dagen på jobb. Så skönt att kunna skriva utan att någon vet vem jag är, kunna få vara ärlig utan att människor ska kunna döma mig. Jag älskar att skriva, men skriver inte så ofta för finns alltid en orsak till varför jag inte kan posta just det där blogginlägget. Så här är jag helt utan att någon vet vem jag är.
Jag kan vara den där tjejen som alltid är sen till allting eller tjejen som sitter på andra sidan kontoret om dig eller kanske bara hon som alltid ler. Grejen är att namn inte längre spelar roll, jag kan få uttrycka mig precis som jag är. Tyvärr tror jag inte att jag är ensam om detta, där det känns som att jag inte är tillåten att få vara jag.

Det är inget fel på mig, jag var extremt bortskämd när jag växte upp. Fick allting jag pekade på. Kan dock inte säga att det någon gång under mitt liv gjort mig något bra. Jag har levt i flera länder runt om i världen, jag är utbildad och har ett bra jobb. Ändå har jag hela livet känt mig tom och att det är något fel på mig. Jag passar inte in eller att jag alltid gör bort mig. Jag vet att jag har dåligt självförtroende, självkänsla och allt som kommer med det. Ibland funderade jag på om jag var deprimerad när jag låg i sängen och grät utan att veta varför. Men ändå kände jag mig inte deprimerad.

För kanske 1 månad sedan läste jag en artikel på internet, det var helt av slump att jag kom att läsa den. Men det ändrade hela min bild av mig själv och känsla som fylldes i mig när jag läste går inte att beskriva. Jag bara vet att jag tänkte att FAN DET HÄR ÄR JU JAG! Jag fick en förståelse över att jag alltid känt mig utanför och inte passat in. Och över att jag bara kan ligga och gråta utan orsak och skifta humör som om att jag ibland skulle kunna ha pms i flera månader i sträck.
Det var mycket mer än det som jag också fick förståelse över.

Det jag hade kommit över, var en artikel om högkänsliga människor, även kallat HSP. Det är ett personlighetsdrag vissa människor föds med, som gör att hjärna är extra känslig. På Sveriges förening för högkänsliga står det överst om hsp:

Många människor som upptäcker att de är högkänsliga ser det som en befrielse att kunna sätta ett namn på något som de alltid har känt av men inte känt till.

Det var precis det som hände mig. Så hur förklara man det för en värld där allting ska vara perfekt och sjukdomar är en "stämpel". Jag hade önskat jag hade modet att skriva detta inlägg på min "privata" blogg jag har som jag inte skriver så mycket på ändå. Men skulle jag bli accepterad eller skulle människor bara dra slutsatsen att något är fel med mig?
Jag kan säga att jag hade fått en utskällning av mina föräldrar för att
1. Inget ska vissas utåt, det betyder att man är mindre stark och att man vill ha uppmärksamhet och bara allmänt dåligt.
2. Det är bara jag som inbillar mig att det är något jag skulle ha och så vidare.

Nu tycker jag ändå det ska bli roligt att få skriva av mig här och dela med mig av min vardag och hur jag upplever saker. Kanske finns det fler av mig här ute som känner likadant som mig eller någon som tycker det är intressant att följa ändå.

Likes

Comments