View tracker

Ja den här helgen tar aldrig slut, varit ensam hemma hela helgen så känner bara hur långsamt allt gått inte hittat på något speciellt alls. Igår ikväll cyklade jag in till stan och åt pizza med några kompisar och vi gick runt lite på stan och träffade lite fler vänner och bara pratade det var verkligen jätte mysigt ända fram tills jag skulle cykla hem. Satt och väntade en stund på ett par kompisar på en lastpall som endast hade ett litet tak över sig i ca 1h men dom dök aldrig upp så jag bestämde mig vid 01 tiden att cykla hem. Det verkligen öste ner regn från himlen och var jätte kallt ute. Det är ca 5km hem till mig och jag tror aldrig vägen känts så lång. Min mobil hade dött och jag hade ingen framlampa på cykeln så när jag började komma ut ifrån stan så såg jag knappt vägen framför mig. När jag kom hem kunde jag vrida ur vattnet ur byxorna och dunjackan var helt platt efter att ha sugit åt sig massa vatten.

Idag har det varit en riktig slappar dag, inte rört mig ur fläcken på väldigt länge, inte ens ätit någon mat idag. Känner att jag kanske borde ta tag i det nu, har en del som måste fixas, det är tvätt som ska tvättas, hängas och vikas. Det är skolsaker som ska fixas inför imorgon och det är massa mail som ska skickas och besvaras. Jag är expert på att skjuta upp saker som jag borde ta tag i men inte riktigt orkar för stunden. Det blir lätt så när man under ca 1 års tid var tvungen att prioritera alla andra innan sig själv och det sitter liksom i än idag, jag har väldigt svårt att ta mig själv i först hand och saker jag behöver göra istället för att hjälpa andra med deras problem och saker de behöver hjälp med.

Nu ska jag iallafall försöka resa mig upp ur sängen och göra något vettigt. Men man måste få ha sådana här dagar ibland också, eller ja jag har dom rätt ofta men jag behöver det för att orka med vardagen efter allt som hänt/händer. Behöver ta igen all den vila och min barndoms tid jag missade under ungefär 2års tid då jag var tvungen att växa upp snabbare än någonsin. Men men som sagt nu ska jag gå å förhoppningsvis få i mig något att äta å kanske gå ut å ta en promenad!


Kram

Åhh jag längtar tills det blir sommar igen så man kan grilla och sitta ute och äta mat. Det är då det är som mysigast, varma sommar kvällar utomhus med vännerna och god mat det är så de ska vara!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Som jag skrev i välkomst inlägget att jag varit på en healing behandling och då undrar säkert ni vafan de är för något och ja jag har heller ingen riktig vettig förklaring på just VAD det är men efter lite googlande hittade jag en någorlunda förklaring.

Vad är healing?

``Ordet ”healing” (eng) betyder ”läkning” och har funnits i olika kulturer runt om i världen i tusentals år. Healing är en bred behandlingsform som jobbar med hela människan och behandlar sjukdomar och skapar välbefinnande genom att återställa balansen i sinne, själ och kropp. Det finns flera olika former av healing.´´

Även varför man går på healing har jag också funderat på jag vet ju bara att jag mår bra utav det och jag blir som en helt ny människa efter behandlingen och det är så sjukt häftigt och intressant att lyssna på och en upplevelse att vara med om men om ska förklara varför man gör de på en mer professionell perspektiv så låter det så här!

Varför ska man få healing?

`` Det finns många anledningar till att man vill ha healing. Exempelvis för att få mer energi och ork, kunna stressa av eller kanske för att ’landa’ efter en jobbig tid. Det kan också vara för att lindra/ta bort smärta någonstans i kroppen som t.ex. nacke, huvud, rygg eller liknande. Healing är också en hjälp för att släppa blockeringar som byggts upp genom att t.ex. känslor inte fått komma ut när de behövt och som därför gjort att man får ont någonstans i kroppen´´

Det är många som säger: Det är bara en bluff! Det har jag hört / läst i tidningar / sett på TV! och det kan jag säga att jag också gjorde innan. Jag tänkte att de inte alls kunde funka och att det är helt omöjligt att få kontakt med andar och läka en person genom andlig kraft. Men tydligen var det inte så, healing var så himla mycket mer än bara en bluff. Visst jag har fortfarande inte en förklaring till hur det är möjlig eller så men jag har heller ingen förklaring till hur det kan vara omöjligt det är så sjukt häftigt. Kan berätta lite om mitt besök jag gjorde så kanske ni kan få en inblick i vad det faktiskt handlar om och varför just jag tycker det är så häftigt och varför det ger mig så himla mycket!

Det började med att hon sa att hon fick kontakt med någon yngre människa som stod mig väldigt nära och sa rätt ut ``nej fyfan vad varmt det är´´ och det var så himla overkligt för mamma älskade ju verkligen värmen och hon sa ALLTID ``nej fyfan´´ redan där började jag fundera på om det verkligen var på riktigt, jag trodde fortfarande inte på det då visst det var en sådan klockren sak om mamma men det räckte fortfarande inte för att övertyga mig. Sen började hon prata på fjärilar, mamma älskade fjärilar och hon frågade ifall jag ofta ser fjärilar och jag svarade att det gör jag och jag hade en inne i mitt rum häromdagen och då berättade hon för mig att i alla fjärilar jag ser finns en liten del mamma. Hon började göra saker emot mig som mamma alltid gjorde, det var sådana ``mamma och dotter´´ saker jag och mamma hade gemensamt när hon tillexempel snurrade runt med fingret som jag tittade på och tillslut snärta till mig på näsan. Här började jag bli väldigt skeptisk och började tro mer och mer på det här. Sen sa hon att det skulle handla om mig...hon sa att jag var vilsen och inte riktigt viste vart jag skulle gå och ta vägen och det är väldigt sant faktiskt, jag är rätt borta just nu. 

Hon berättade att mamma hade hört mig i mina tankar som låt ungefär såhär varje dag ``hjälp, jag orkar inte mer, jag vill inte mer, vart fan ska jag ta vägen, hjälp mig´´ och mamma hade försökt hjälpa mig men varje gång hon tagit tag i min hand och försökt visa mig rätt väg hade jag inte orkat vänta och redan tagit flera steg i en annan riktning. Mamma hade sagt flera gånger till henne ``kommer Felicia ihåg, kommer Felicia ihåg´´ och så hade mamma berättat att hon en gång suttit vid köksbordet och jag hade stått i köket och hon skulle hälla upp något samtidigt som hon vänder sig mot mig och pratar och hela koppen fylls och det svämmar över. Det läskigaste är att det är sant och det hände när det bara var jag och mamma hemma. Mamma berättade för henne att hon var så otroligt stolt över mig och hur underbart tror ni inte det att höra att någon som du älskade av hela ditt hjärta är stolt över dig. Hon vände sig mot mig och sa ``du bakade ofta förr va? du var väldigt duktig på det ellerhur men du gör det inte längre´´ och det stämmer sa jag, jag bakade och lagade mat jämt förr det var verkligen mitt största intresse men jag håller inte på med det längre. Hon sa ``fortsätt med det, fortsätt med det säger din mamma, du hade talang´´ . Jag blev otroligt chockad och tårarna började rinna sakta men säkert ner på kinden och jag visste inte riktigt vad jag skulle tro eller tycka om det. Visste inte om jag överhuvudtaget skulle våga tro på det. 

Var det verkligen så att hon hade kontakt med mamma. Hon sa även att någonstans hemma skulle jag ha liknande lådor som hon hade inne i sitt rum där, mina lådor skulle finnas i en garderob eller någonstans där an kunde öppna iallafall och en dag skulle jag hitta något i en låda som skulle få mig att förstå och det kändes så läskigt att höra. Mitt hjärta slog minst 10000 slag i sekunden kändes det som. Jag kan säga att jag absolut inte vågat titta efter i huset. Det ``spökar´´ även här i huset, eller ja jag ser mamma i huset ibland och det har blivit som en vana för mig men ändå blir jag livrädd när jag ser och jag tycker det är en obehaglig känsla. Min tanke föll direkt på det här när hon vände sig mot mig och titta mig i ögonen och sa ``du har sett mer än vad du berättat för din syster´´ och så är det ju. Jag har inte vågat säga till min familj att jag sett mamma i huset för de skulle väll tro jag gått in i väggen och blivit helt sjuk i huvudet. Jag har svårt att inte tro på det hon säger när det gör mig så himla lycklig och glad. Finns få gånger jag mår så bra som efter en sådan behandling, dock är jag så himla långt ifrån mig själv när jag varit på det. Jag känner mig så otroligt tom och det känns som hon dragit ut allt ur mig. Skulle ni våga göra något sådant? Tror ni på folk som kan ta kontakt med andra sidan? Vore väldigt kul att veta hur ni tänker.


Kram

Likes

Comments

View tracker

Jag heter Felicia och är 15år gammal. Jag har länge tänkt börja blogga för jag älskar att skriva av mig i alla situationer så igår efter jag varit på en healing behandling och den här tjejen sa att det var väldigt viktigt att jag skrev av mig om allting och då kände jag att jag kanske skulle kunna använda det till något vettigt istället för att skriva det på ett papper och sedan kasta det, därför blev det just en blogg.

Jag tänkte berätta lite kort om mig själv, som sagt så heter jag Felicia och är 15 år gammal! Jag är oftast glad och har nästan alltid ett leende på läpparna trots livets motgångar. Jag vet inte riktigt hur jag ska säga vart jag bor då jag egentligen inte bor någonstans och samtidigt överallt så det tar vi en annan gång! Jag har iallafall en pappa och två syskon på mammas sida, Hannah och Johan som är 21 och 23 år gamla. De har båda flyttat hemifrån och har fullt upp med sina egna liv så vi träffas inte så ofta längre. Ja ni undrar säkert ``har du ingen mamma eller´´ och nej det har jag faktiskt inte. Min mamma dog den 17 December 2014 i cancer. Hon kämpade mot en Hjärntumör från våren 2005 och den vann tillslut kampen efter mycket fram och tillbaka. Ni kommer få höra mycket om mamma då hon var den som betydde mest i mitt liv och vägen tillbaka efter mammas död är krånglig och svår och än idag är jag inte mig själv och kommer aldrig att bli!

I mitt liv annars har jag precis börjat gymnasiet, Vård och Omsorg. Det var blandade känslor i val utav den linjen men jag tror jag valde rätt, det känns bra än så länge iallafall! Det var mycket fram och tillbaka om jag skulle fixa det eftersom jag inte har några goda erfarenheter inom sjukvården sedan jag var ett barn. Jag kämpade verkligen för att komma in på gymnasiet trots min höga frånvaro under högstadietiden men jag lyckades och jag är sjukt stolt över mig själv att jag klarade det. Så idag har jag gjort tredje dagen i min nya klass i en ny skola med nya lärare och jag är fortfarande nervös eftersom allt är så nytt, i min gamla skola var jag bekväm med att alla visste vad som hade hänt, alla visste att mamma inte levde. Nu känns det bara som om jag går och väntar på att något ska dras upp som jag kanske inte klarar av och blir ledsen och ingen vet varför. Vet inte riktigt hur jag ska få fram det heller, inte så att hela klassen ska vara informerade utan att göra en sådan stor grej utav det. Jaja vi får väll se hur jag löser det, vill iallafall att det ska komma fram så jag inte hamnar i jobbiga situationer där det dyker upp frågor om mamma eller så.

Kan även berätta att jag jobbar på att skriva en bok. En bok om mitt liv och hur det var att leva med en mamma som var sjuk och hur jag tyckte och tänkte i olika situationer både före och efter mammas död och genom olika val jag gjort. Jag har precis skrivit klart utkastet och måste innan jag går vidare få ca 20-30 personer att läsa det och skriva några rader om vad dom tyckte osv så är du en av dom som skulle vilja ställa upp på det? Kontakta gärna mig så kan jag skicka en kopia utav utkastet!


Kram

Likes

Comments