Tiden går fort när man har roligt eller är stressad...
För mig har det funnits moment av båda som gjort att veckan flugit iväg.
Maten går bra, två dagar av lite större hungerkänslor men det löste sig. Jag åt mer helt enkelt och blev nöjd med det.

Däremot har det största i veckan varit Välkomstdagen för lärarstudenter! Den var igår och samtidigt som jag blev helt uttömd av allt nytt så kändes det naturligt att vara i en skola och i skolmiljö. En stor sten har därför fallit från mina axlar!
Jag har stressat och varit otroligt nervös över att inte känna att detta var rätt.
Att jag tagit fel beslut.
Att jag inte skulle klara nya människor.
Att jag efter 10års studieuppehåll från gymnasiet fortfarande inte var redo.
Men det var jag och är jag!

På måndag är första lektionen och först ut är svenska, älskar det!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Visst är mätthet en förnöjsam känsla.
Jag älskar den men blir samtidigt otroligt uttråkad?
Var ska jag göra om jag inte äter eller fokuserar 90% av tankeverksamheten på vad och när jag ska äta igen?
På LCHF är jag aldrig hungrig när jag väl kommit igång, vilket har skett nu. Jag har små små episoder av sug på kolhydrater men till skillnad från alla andra dieter så måste jag inte agera på dom. Jag har inga svängar i blodsockret och än så länge inga känsloutbrott. Sådana som kom dagligen och i mängder innan. Jag visste att detta händer men som den sockerberoende jag är så har det styrt mig alltför länge.

Senaste två LCHF-perioderna jag haft( de enda) så har kroppen på något sätt lyckats pricka in att jag hamnat på akuten. Båda med magkramper. Jag står ut med mycket smärta och om jag hamnar på akuten och torrkräks av smärta då är det till och med så att maken blir rädd. Plus att jag vid första tillfället var gravid. Personalen på akuten slog på storlarm och det kom massa personal rusande.
Dom har inte hittat varför det hände och min egen teori är att gallan släppt några stenar eller att jag fått kramp i gallgångarna för när jag fått smärtstillande så har jag slappnat av och då klingar även smärtan av. Efter si så där 12 timmar...

Nåja, återinskolning imorgon för yngsta som hade lite svårt i våras att ta till sig sin nya avdelning. Sedan bara EN vecka kvar tills jag själv sitter i skolbänken efter 10 års uppehåll!

Ovan lite av veckans mat och även min bästa vän kokosoljan ❤️❤️❤️❤️

Likes

Comments

Frukostdags den fjärde dagen!
Idag körde jag en varm frukost, pannbiffar med smetana, mozzarella och paprika. En kopp te och en kopp buljong enligt rekommendation från Kostdoktorn.se .

Jag är och har alltid varit en rutinmänniska när det gäller frukost. Det vill säga kall frukost. Macka eller yoghurt. Typ.
När jag nu kommit fyra dagar in så känns det dock naturligt att anamma varm frukost, för det är bara mat. Det ska bara vara mat, bränsle för att få mig att röra mig framåt.
Och jag är mätt, hela tiden. Jag trodde jag skulle få mer omställningsbesvär men det har varit milt denna gång. Kanske pga att jag redan dragits med en envis huvudvärk i snart 1,5 år.
Men åter till känslan av mätthet.
Mitt upplägg bestod i 5-6mål mat om dagen, men nej, det märkte jag snabbt att det är omöjligt, jag är härligt förnöjd och det räcker gott med 4 än så länge. Frukost, lunch, mellis, middag. På sikt kommer mellisen försvinna för det blir onödigt att äta bara för att. Jag har börjat dricka mer te, och försöker vänja mig med kokosolja i teet. Det funkar just nu med 1 tsk och jag ska upp till 1 msk för bättre effekt.

Vågar jag säga att det känns bra?
Ja det gör jag, familjen köpte hem asiatisk take-away och jag hade nada cravings! DET är lycka total!

Nedan:
Frukost, pannbiff, mozzarella, paprika, smetana, buljong och te.

Likes

Comments

10,000 steg...
Den ständiga rekommendationen angående fysisk rörelse för att hålla sig frisk.
Jag gillar gränser och tydliga regler, det ger mig förutsättningar att mäta om jag duger eller ej. Om jag klarar målet så är allt frid och fröjd och misslyckas jag är sorg och tröstätandet.
Före depressionen så var det faktiskt fart i mig, trots ca 124kg så gick jag minst de där 10,000 stegen om inte mer. Det var hämtning/lämning av barnen på förskolan sedan till jobbet sedan hem och ut med hunden 2-3ggr per dag så stegen kom naturligt.
Nu så har fibromyalgismärtan kommit i ett skov, och som att toppa av det så har, sedan slutet av april ryggen varit helt kaputt och höft och bäckensmärtan enorm. Så på extrem känslighet och smärta i hela kroppen, trötthet och stelhet på grund av fibro så har jag då en depression. En läkare säger recidiverande depression och psykologen som utreder mig säger utmattningssyndrom.
Vi får se vart det slutar men det känns redan lite bättre att ha tagit steget mot en livstil som passar mig.
Hoppas bara att jag slipper ett akutbesök denna gång. Vilket hänt 2 ggr tidigare vid LCHF-kost, jag misstänker att gallan släppt ifrån sig några stenar men inget har dom sett eller bekräftat utan jag fick smärtstillande och stanna kvar på övervakning pga GBP-operationen sen bara gå hem utan vidare utredning.

Ovan dagens lunch: Kyckling, mozzarella, tomat, smetanaröra med avokado

Likes

Comments

Dagen, denna dagen, är ett under av trötthet och nya insikter. Som jag tidigare nämnt så gick jag in i väggen i november.
Trötthet, smärta och depression följde och jag har varit riktigt sjuk. Inte kunnat minnas var jag lagt saker, knappt kunnat gå in i en affär utan panikattacker och absolut inte klara kollektivtrafiken.
Jag vet inte varför men när jag bestämde mig för denna nystart så trodde jag naivt att det skulle gå lika lätt i början som allt annat jag tagit mig för när motivationens vindar blåst.
Icke.
Energin höll till strax efter lunch. Hushållet har på tre timmar hunnit förfalla. Leksaker lite här och där, hallen i oordning, köket med ett "berg" av disk. Detta, enligt min sjukdomshjärna, kaos skulle inte få en normal person att höja på ögonbrynen. Det ÄR inte stökigare än i ett normalt hem, snarare rätt välstädat, men jag ser allt. Och om inte mitt hem är perfekt så blir det kaos även i hjärnan tyvärr.
En läxa lärd redan första dagen alltså: jag är fortfarande sjuk, jag och kroppen blir inte friska bara för att jag bestämmer mig för att lägga om kosten.
Hårt hårt arbete skall till, men en sak är säker, det är NU förändringen ska ske!

Nedan hittar ni frukost, photoshoot med före-bild och lunch .

Likes

Comments

Detta är min våg, vi har ständigt haft ett komplicerat förhållande.
Vi kan kalla den "Svarta faran", den kan leda mig in på lyckostigarnas underbara värld men även till de djupaste mörkret med självhat och depressioner.
Svarta faran och jag har varit med om båda tillsammans och ändå är den rätt ny 1-2 år gammal. Den har sett pulverdieter, svältdieter, hetsätning och depression, alla har börjat och slutat med den Svarta faran.

Idag användes den återigen, idag var det invägning för LCHF. Och jag känner mig inte nämnvärt besvärad över att siffrorna visar höga 132,9 kg till mina 170 cm. 45.99 BMI.

Nej för det är annorlunda nu.

Jag har växt mycket och arbetat mycket med huvudet sedan sist. Jag är beredd på en ny livstil, en mätt livsstil utan sug men med god riktig mat.
Inspirerad av "Äntligensockeri" och hennes resa så tänker jag att jag nått min kvot nu av socker och onyttigt för resten av livet. Jag vill unna mig detta.
Dags att kavla upp ärmarna för nu börjar det hårda arbetet!

Läs mer om dag 1 (smekmånadsfasen) imorgon...

Likes

Comments

Jag har länge haft svårt att acceptera mig själv och bilden av mig själv och skulle helst inte publicera dessa bilder.
Men någon gång måste utseendehetsen hos mig sjunkit undan. Yes, det stämmer, jag är inte "normvacker" men jag duger på mitt sätt.

Alla har rätt till sitt utseende, se ut hur du vill, ingen har rätt att säga att det ena eller andra är fel.
För mig handlar denna viktresa om att förändra mitt levnadssätt för att bli frisk. Jag har ont nu, jag orkar ingenting nu, jag är gravt överviktig och det duger inte för mig. Jag vill vara stark och pigg och unna mig och mina barn en glad mamma som orkar. So this is me... jag är värd ett friskt liv.

Likes

Comments

Hej!

Trevlig att just du hittat hit.

För att kicka igång denna blogg så tänkte jag presentera mig och mitt ödmjuka syfte med bloggen.

Jag heter Marie och jag är en blivande lärarstudent, nuvarande fru och mamma till 2 töser och en sedan gammalt överviktig kvinna.

Jag gick in i den berömda "väggen" november 2016 och har varit sjukskriven mellan 50-100% sedan dess. Nu pga omständigheter som är för komplicerade att dra i ett presentationsinlägg så har jag semester. Den kommer vara tills jag börjar skolan i slutet av augusti för att ge mig ut på en 4 år lång vandring som lärarstudent.

Jag är 29 år och lever i en förort till en större stad med min man P och våra två tjejer L snart 4år och E 2,5år.

Jag kommer ursprungligen från de västvärmländska skogarna och har alltid varit tjock.

Detta leder mig nu till mitt ödmjuka syfte med bloggen, de t är att dokumentera livet som lärarstudent och min nystart på LCHF. Mest för mig själv men gillar du vad jag skriver och visar är det ju självklart ett plus i kanten.

Mer info kommer vart eftersom och undrar du så fråga gärna 😁

Likes

Comments