vem kunde tro att överklass-Oslo hade så trevliga arbetarklasskvarter? följ Akerselva genom stan, stanna vid Mathallen för en käkbit, spana på trädhus på Telthusbakken, käka dyr mat med överklassen (läs medelklassen? vanliga klassen? finns det ngn annan klass i Oslo?) vid Aker brygga, flanera i Grünerløkka bland caféer och mikrobryggerier och shoppa vinylskivor på Big Dipper Records, ett simpelt recept på en kortweekend

Likes

Comments

när man är ledig måste man göra en utflykt. om man orkar. mina favoritutflykter är de som följer ett tantigt tema. viktiga krav är blommor, gärna handelsträdgårdar, nybakt och grus som knastrar när man svassar runt. viktigt också att just SVASSA och inte promenera, spatsera, gå, skynda eller vandra. Så himla härligt att gå runt bland vuxna människor i slottsträdgård, prova handkräm och lukta på doftljus. Idag åkte jag och Fanny till Steninge Slott och Sigtuna. Såhär fint är det

Det här slottet ägde ingen mindre än ätten von Fersen och därmed Axel von Fersen, dvs nästan den enda svensken från 1700-talet som är känd internationellt. Han var greve, ambassadör och fint folk. Helt galen verkar han ha varit i ärlighetens namn; enda anledningen till att han är känd är för att han rörde sig i de franska, elitistiska kretsarna och således Marie Antoinette. Det ryktas om att han var hennes secret lover, och gift vart han aldrig heller, vilket gjort att populärhistoria spekulerat i hans eventuella homosexualitet. Hans död är också en anmärkningsvärt punkt då han dog väldigt dramatiskt när han blev attackerad och misshandlad riktigt illa så han avled efter anklagningar om eventuell inblandning i Sveriges kronprins död tidigt 1800-tal. Tydligen var ryktena falska men dog gjorde han oavsett och hans sargade lik förvarades i ett litet hus bredvid Steninge slott i fyra månader. Spännande spännande.


Det finns en handelsträdgård som är väldigt trevlig i en stenlada mittemot slottet hur som och där kan man fika, köpa dyr keramik och jaktutrustning samt klappa katter.

Sen tog vi givetvis ett dopp för Fanny är besatt av vatten och körde mot Sigtuna och åt våfflor. Himla trevligt

Likes

Comments

Oj oj oj vilket stort land vi snackar om. Faktiskt. Det går inte att greppa. Ett land lika stort som Europa. Storleken gör att man har flera tidszoner och klimat vilket är rätt ballt. Vanligast är att man börjar eller avslutar i Sydney eller Melbourne och rör sig mellan där och Cairns. Vi började ännu längre bort i Adelaide i delstaten South Australia och hade runt fem veckor på oss vilket är en helt perfekt tidsram. Vi spårade med planeringen för ungefär ett halvår sedan när vi satt på stadsbiblioteket och pillade ihop ett excelark baserat på mina hundratusen bokmärken i Lonely Planet-böcker och trott eller ej men vi följde det arket nästan på pricken. Här är min väldigt uttömmande bild av alla dom här veckorna att följa som guide när man är trött på att Kilroy ska berätta allt för en och bifoga några carpe diem/yolo-citat (tro mig, det gör dom faktiskt). Se det som ett uppslagsverk för ni kommer aldrig orka läsa hela. Alltså detta är typ 5 A4.

Vi började i Adelaide där vi hade hyrbil vilken vi gjorde utflykter med och sedan körde Great Ocean Road med för att sedan lämna tillbaka bilen i Melbourne och därefter åka med Greyhounds busspass resten av sträckan. Ett rimligt beslut när man bara har en chaufför. Hade givetvis varit roligare att åka bil hela vägen men det hade nog inte funkat. Våra utflykter vi gjorde däremot var helt fantastiska så är väldigt glad för tiden vi fick med vår Toyota Corolla. Kan verkligen varmt rekommendera att ta sig tiden och åka ner till South Australia för det är så annorlunda från resten av Australien som man i övrigt får uppleva, med enorma vindistrikt, svalare temperaturer och färre turister. Finns typ ett-två hostel i hela Adelaide, delstatens största stad.

Adelaide

Våra utflykter bestod av en cykeltur till McLaren Vale vilket jag med handen på hjärtat absolut inte kan rekommendera. Jag mötte ju, som framgått, upp två galna finska tvillingar, vilka jag försökte introducera till vindistrikten på en app i min telefon. Dom gick med på det och föreslog att vi skulle cykla dit tur och retur med stadens gratiscyklar. Sagt och gjort, tyvärr. Vi laddade ner kartor på telefonerna och satte av, utan att slänga ett öga på distansen 5.2 mil eller mängden backar och höjdmetrarna. Oj oj oj. Har aldrig varit så slut. Vi satte av med solen runt åtta och anlände i McLaren vid fem i tidig skymning. Fel cyklade vi, och stötte på vägarbeten men vi var alla för beslutsamma och envisa för att få en verklighetscheck på att detta kanske inte var ett rimligt beslut. Vi var tvungna att ta tåget hem för vi inte vet någonting om nattdjuren i Australien och således var skrämda till döds när vi cyklade fram med ficklampa på mobilen och sjöng “här kommer vi, här kommer vi” i skogspartier tills vi anlände till den yttersta pendeltågsstationen. När jag lämnade tillbaka hjälmar och nycklar dagen efter trodde inte vår receptionist på vad jag berättat att vi gjort med cyklarna. Efter det blev vi ett stående skämt för honom. Ja alltså det var ju hemskt, men jag kommer aldrig glömma detta vansinne. När jag väl är hemma igen och drar igång min shopping på Systembolaget kommer jag att skratta högt när jag går förbi vinerna från McLaren Vale.

Efter detta var det dags att hämta bilen. Med extremt ont i rumpan satte vi oss i bilen och körde till IKEA där vi slängde oss i första bästa soffa med titeln Stockholm och alla glodde på oss. Vi såg det som en födelserätt och kände oss som ambassadörer när vi beställde på svenska och kritiserade att man kunde köpa köttbullar med äckliga pommes frites. Jag köpte en kaviar till Julia i förtidsfödelsedagspresent och hon blev överlycklig. Sedan satte vi av till en rosa sjö jag stött på genom Instagram. Den ligger i en hemlig, död håla och ingen vet typ att den finns. Coolt va. Rekommenderar alla att åka till opålitliga Lake Bumbunga trots att man inte kan bli garanterad den rosa färgen eftersom den typ beror på väder, årstid, tid på dygnet ??? förstår mig inte på naturen.

Utflykten efter denna garanterar dom bästa semesterbilderna från Australien om man inte redan fick det i Lake Bumbunga. Seppeltsfield är ett område som tillhör vindistriktet Barossa Valley och även här har jag på Instagram scoutat ett specifikt resmål, nämligen en väg symmetriskt kantad av palmer. Vi körde fram och tillbaka på vägen typ fem gånger, parkerade och spelade mindfullnesslåtar och Forever Young högt ur bilen med alla dörrar öppna och var väldigt lyckliga. En av mina bästa utflykter någonsin faktiskt. Också en lite mer sofistikerad vingårdsupplevelse utan svett och ömma rumpor.

Dagarna efter detta ägnade vi åt att ta oss till samt att åka Great Ocean Road, en kringelkrokig väg längs med havet mellan Adelaide och Melbourne. En klassisk turistattraktion med flera sevärdheter, de mest välkända i form av stenar, de 12 apostlarna. En väldigt vacker utflykt även detta, vilken jag absolut rekommenderar. Framförallt leder vägen också till en av världens coolaste städer.

Melbourne

Tipsen på Melbourne är faktiskt oändliga. Det räcker med att promenera runt för att hitta minst fem ställen recenserade på någon av de 4321 bloggar jag läst. Min kära vän Stephanie höll till där under ett års tid har jag för mig och därför tvingade jag henne berätta hennes käraste tips. Dom är väldigt slumpmässiga. Här är listan baserat på mina anteckningar icke-nykter nedsjunken i soffa, invirad i Filtis - en onepiece sydd av Stephanies mamma bestående av två Ikea-filtar (måste upplevas).

  • Ice Taro Latte - lila sötpotatisdryck. alltså jättelila. du fattar inte hur lila förrän du köper en. finns i china town. Stephanie kallar den för enhörningsdricka. Jag tyckte det var väldigt gott.
  • http://www.exfordhotel.com.au hotel i china town, bra att ta sikte på i jakt på dumplings
  • Spårvagn: lätt att planka på. fungerar med reskassa som inte nödvändigtvis behöver blippas då detta görs utan chaufförens uppsikt runt om i vagnarna. sitt vid en blippmaskin och blippa inte förrän två svarta män och indie (typ) kliver på. blippa då diskret mot stolpen du sitter vid. blir du haffad är det viktigt att inte kunna engelska. har du mobilen på engelska är du avslöjad typ. dom har vart med förut.
  • snake eyes - drink. standard studentfylla i Australien. 1/2 öl, 1/2 cider och lite grenadin. garanterat stupfull av två
  • Red Skins - godis. väldigt viktigt att köpa hem till Stephanie. finns på 711 och det ska vara Wonkas och inte Allens!!!!! väldigt väldigt viktigt. wonkas har även god choklad. UPDATE: Wonkas finns inte längre ??? Stephanie är besviken och jag måste köpa hem godismärket hon ratade i brist på annat. Ät red skins oavsett, väldigt goda.
  • Aldis hummus - aldis e typ lidl, billigt och trevligt och så har dom en väldigt god hummus.
  • Flying foxes - passa er. fladdermössen i Australien är gigantiska och kallas därmed för flygande RÄVAR. eller rävar e väl rätt små tänker jag men större än your average fladdermus kanske.
  • Victoria Sunday Market - http://www.qvm.com.au
  • Lygon Street - gata med matställen
    • Lygon Deli/store/nånting: italienskt bageri/deli/matställe där Valerio jobbar. Skulle egentligen jobbat på sin familjs bageri i Italien men ville inte ta över så drog till Melbourne där han bakar en fantastisk Mille Foaje/Foale, oklar stavning när jag antecknade
    • Brunetti: ligger i samma kvarter som Valerios ställe, detta ligger vid korsningen. Svinstort bakställe med montrar sorterade på sort. Inte särskilt genuint men en upplevelse

I övrigt så finns det inte så mycket turistande att göra i Melbourne. Det finns massa shopping tillgängligt i CBD, några gulliga strandstugor på Brighton Beach en pendelresa bort och höga hus. Hosier Lane ligger mitt i smeten och är proppad med graffiti. Det finns ett mäktigt china town med all god mat man saknar eftersom att Australiens egna matkultur suuuuger (det är typ pommes med majonäs och tomato sauce, dom säger inte ens ketchup????). Annars är det Fitzroy man ska hänga i, den alternativa delen i Melbourne. Massvis av barer, restauranger, kebab, fika och frukost. Det är hur som haver en väldigt trevlig stad som kanske mer att bo i än att hälsa på. Så himla bra stad i alla fall.


Sydney

Från Melbourne reste vi vidare till Sydney, staden jag alltid trott är huvudstaden. Så är det inte; huvudstaden ligger dock däremellan så vi åkte igenom det och jag har aldrig sett en tråkigare stad. När man åker till mitt landställe åker man igenom en förbifartshåla som heter Norrskeddika. Så är Canberra. Stanna absolut inte. Sitt på bussterminalen och fundera på att Norrskeddika skulle kunna vara Sverige City.


Sydney är trevligt. Det finns lite mer turistande att göra här, med tanke på att ett av de sju moderna världsundren står här med sina svenska kakelplattor. Ett av mina gamla favoritband skulle visst spela i detta världsunder också och så vitt jag visste var det helt slutsålt på Operahuset men när vi turistade traskade jag till en biljettlucka och lyckades knipa en av de extrasläppta biljetterna. Tjoho. Inte varje dag man får gå i sjunde klass igen, kunna varenda låt fast man inte lyssnat på några år och dansa i en världens ökändaste byggnader.

Om man inte har lika mycket tur som jag går det ju jättebra att bevaka Operahuset utifrån. Man kan även ta färjan till Manly Beach och spana på det på avstånd medan man rör sig mot en trevlig förort utanför Sydney. I Manly finns även ett svenskt fik som vi snubblade på om man saknar sina kanelbullar eller flädersaft. En annan trevlig plats är Bondi Beach, känt från typ TV11 (???) (varför är det känt????) (på grund av livvakter???) (??). Det är fint, klart vatten och rikligt med folk. Köp en sushirulle och spana på lättklädda människor på hundpromenad eller dom som försöker surfa men bara trillar. Enkelt nått med Sydneys spårtrafik, som för övrigt fungerar väldigt bra.

Sydneys stadskärna är som vilken vanlig storstads som helst. Det är höga bankhus, gallerior med dyra butiker, en stor gata med typ HM och Zara men det är ändå trivsamt för att vara en sådan stor stad. Är man ute efter lite mindre kommers och kapital finns områdena Darlinghurst och Surry Hills till förfogande, ihopväxta jättenära CBD. Darlinghurst har mycket gatukonst och konstgallerier över lag. Surry Hills är lite snällare, med caféer och små parker. Stadsdelarna verkar växa ihop med en huvudgata proppad med second hand och boutiquer för vuxenlekar och pärlhalsband. Högt och lågt men fantastiskt lugnt och behagligt. Det var i Surry Hills vi intog en otrolig brunch jag aldrig kommer glömma, så gå till four.ate.five och bli frälst. Kings Cross är ett annat område man hör om, lite mer drogigt efter skymningstimmen men helt okej dagtid.

Vill man ta en längre utflykt är det nationalparken Blue Mountains som bör vara prioritet. Bergen i dalen ser på riktigt blåa ut och tre enorma klippor (som är alldeles för stora för att bli kallade klippor men jag har tyvärr inget bättre ord) som står bredvid varandra som tre systrar, vilket har namngett dom.

Byron Bay

Efter Sydney tog vi en hemsk nattbuss till Byron Bay, en stad som luktar weed på avstånd typ. Det osar om hela staden och en av de största turistattraktionerna är en guidad tur till byn Nimbin med cannabisodlingar om man tycker det är mer spännande än svärfars extrasons källarodling. I Byron finns det massa caféer, lite barer och ett och annat dansgolv vi slängde klackarna i taket på när Julia och Fanny fyllde 20 år. Det finns också en strand där vi bodyboardade, några tölpar försökte surfa och barn badade. Och en fyr man kan promenera upp till. Inte en jättespännande stad egentligen. Blir väldigt medveten om att en plats bara är dess folk när man är där. Tänk er alla vänners vänner eller kanske vänner som är “sökare”. Som läser Munken som sålde sin Ferrari, har surflockigt hår (otvättat) och smuts under naglarna. Funderar mycket på livets stora frågor. ALLA dom befinner sig tyvärr i Byron Bay. Hela Byron Bay är en stor klyscha och en tävling i vem som bryr sig minst, vem som är lugnast och vem som hangar loose mest. Åt en väldigt god avokadomacka där i alla fall och kunde skratta mycket åt alla vita människor med dreads och folk som anser “gypsy” vara en klädstil.


Coolangatta

Efter Byron ville vi pröva på surfkillarnas aktiviteter minus deras sinnesstämning och tog oss därför till hålan Coolangatta, en erkänd surfstad med stora semesterkomplex och uteserveringar mot stranden. Längs horisonten ser man Gold Coasts storstadssiluett och alla verkar kunna surfa. Ägnade tid och att gapa förvånad med stora stora ögon på småbarn (typ tolvåringar) i dyra, snart urväxta Rip Curl-våtdräkter med tunna, små surfbrädor slänga sitt orädda i jättestora vågor. Vad i helvete. Vet att mamma tvingade på mig pjäxor och utförsskidor i ung ålder men att dom här småpojkarna är såhär duktiga i ett haaaaav ???? vansinne. Coolangatta var nog en av våra favoritplatser på resan för det var lugnt och vi slapp alla konstiga backpackers. Två timmar från Byron Bay

Surfers Paradise

Surfers Paradise är ett SKÄMT. Det är verkligen den konstigaste platsen jag varit på i hela mitt liv. Det finns höga hus och folk festar. Blanda Magaluf med Orlando och typ en småstad i Småland. Jättekonstig plats. Nattlivet har ett rykte om att vara “bra” men som tur är var det ösregn och vi beslutade oss för att vara hemma och kolla på en Ryan Renolds-film. Tack gud, vi flydde så fort vi kunde. Så konstiga människor där. Skippa om du har samma sinnesstämning som jag. En timme från Coolangatta. Surfers Paradise är också typ en del av en stad som heter Gold Coast vilket är oklart eftersom hela den kusten heter Gold Coast så man vet inte riktigt vad man pratar om ibland. Undvik båda.


Brisbane

Vi rörde oss mot Brisbane, en stad vi inte visste så mycket om men har hört ska vara soft. Underskattad har använts på alla bloggar jag läst. Ja jo, Brisbane är trevligt. Det är absolut värt ett stopp på några dagar. Brisbane var inte särskilt coolt för typ 30 år sen när våra föräldrar var där men har därför försökt förbättra och modernisera sig tror jag. Vi tog revansch på det uteblivna utelivet i Sugers Paradise och knäppte på hoopsen (förlåt, creolerna*) och glittrande ögonskugga. Fortitude Valley heter stadsdelen där nattdjuren tar sig ut, någon kilometer från CBD där vi bodde. Vi förkortade promenaden genom att springa/skutta/jogga/dansa fram till På Promenad Genom Stan av Per Gessle, en stark rekommendation. Också stark rekommendation att hålla sig till öl när utgång är på ingång; australienska öler är lagom svaga/starka för att man ska ha väldigt roligt men slippa hulka på en toalett. Frestande att dricka vin i landet dock eftersom att det kostar typ 3 dollar för en flaska (20 kr) och har fått öknamnet goon. Ni hör ju hur det låter. Känns som att alla är femton år när det kommer till alkohol i Oz. Riktigt illa och sunkigt är det. Och så försöker man bekämpa denna universella omogenhet med “lock-out” det vill säga att man inte släpper in folk efter klockan 00-01 beroende på stad. Förstår inte hur det ska hjälpa, känns väldigt kontraproduktivt för ingen kan ens stå upp eller kommunicera när klockan slår tio för dom har hällt i sig så mycket hemma innan. Oklart.

Vad det gäller turistande i Brisbane finns det inte alls mycket att göra. Shopping finns mitt i smeten och har typ allt man skulle kunna tänka sig behöva. Man kan gå över bron som går över kanalen som delar upp Brisbane i två och bada i utomhuspooler, man kan promenera i deras botaniska trädgård vilken ligger pittoreskt nära kanalen och göra utflykter till nationalparker runtomkring. Vi googlade upp Brisbanes bästa avokadomacka på Urbanlist (en hemsida allaaaaa borde använda när dom besöker Australien och vill äta något gott) och tog oss dit genom att promenera i två timmar, korsa en pojkskola, klättra i backar till Harder Better Faster Stronger och svettas enorma mängder. Går även att ta buss dock, Brisbane har bra bussar.

Noosa

Brisbane har inget hav och Fanny suktade efter havet så vi tog oss snabbt till Noosa. Noosa har en pytteliten stadskärna där bussen stannar och en bra pieshop. Går man en kilometer ner för en backe kommer man till havet. Det finns överflöd av stränder och surfare och brända ryggar med hudcancer väntandes på farstubron. Jag tog en surflektion med en galen man med cykelsolglasögon och golfkeps (även i vattnet). Han tvingade en att göra alla möjliga sorters galenskaper även fast det var min och en nederländsk pojkes första gång på en riktig surfbräda. Enorma vågor slungade sig över mig och jag höll på att DÖ minst femton gånger medan han kluckade runt i vattnet som ingenting. Vi surfade där vi inte bottnade och för att detta skulle gå behövde denna galna surflärare putta iväg oss så vi fick fart in i dom förödande vågorna. Och eftersom han inte bottnade agerade han något sorts spjut/harpun som sköt iväg oss medan han typ surfade på sin mage. Jag vet inte hur det gick till. Undrar om han någonsin har varit inomhus och kollat på film med popcorn i håret. Rekommenderar ändå att ta en surflektion när man ändå är på Australiens största ö.

Airlie Beach/Whitsundays

En av världens vackraste platser skall vara Whitsundays, en ögrupp ute i havet. Framröstad som världens tredje vackraste strand, kristallklart vatten och lättillgängligt med jättetöntiga turer var det ett enkelt beslut från vår sida för ungefär ett halvår sedan när vi började planera. Efter en bussresa som sätter likhetstecken mellan nattbuss och döden var vi framme i Airlie Beach, en riktig backpackerhåla vilken alla turer till öarna startar ifrån. Vi bokade oss någon dag innan på en "relaxed" (istället för "social", dom extroverta var och förblir vi trötta på) seglingstur med en övernattning till havs. Tidigt på morgonen satte vi av, slog segel och gassade på däck. Snorklade gjorde vi också meeeen Debbie, den förödande stormen, hade förstört korallerna för någon månad eller två sedan. Så vi såg ingenting. Trots detta väckte Fanny mig från min tupplur och tvingade mig nyvaken i en stingray-säker våtdräkt och iväg i en liten gummibåt till ett disigt korallrev. Okej det var väl lite coolt ändå. Sen sov vi gott efter en 360 graders solnedgång guppandes på en segelbåt med vinhalsande unga vuxna med uppenbar ålderskris. Dagen efter var det dags för ön Whithaven, den tidigare nämnda pristagaren i världensbästastrand-tävlingen. Det var bland det sjukaste en berest kvinna som jag sett i ärlighetens namn. Jag har inget mer att säga. Googla. Åk dit. Den töntiga båtresan är värt det.

Cairns

Cairns är en väldigt tråkig stad faktiskt, litet också. Man kan inte ens bada där trots att det är 25 grader (OBS deras vinter ???? omänskligt). Det rooooliga med Cairns är att man har hela barriärrevet en loska och en tusenlapp bort. Så återigen bokade vi en sån där töntig anordnad resa ut till ett av världens sju underverk - det döende revet. Barriärrevet är enormt, en nationalpark under vattnet och vi har alla sett det i Hitta Nemo. Det är exakt som Hitta Nemo. Vi såg samma fiskar. Vi valde en snabb båt för att ta oss ut till det yttre revet för det är mindre skadat och guppade fram i svindlande fart i en och en halv timme för att sedan bli avsläppta mitt ute i havet. Galenskap. Visualisera er 37 personer med snorkel, stora simglas och simfötter på samma båt som en efter en skuttar i vattnet. Ofta bärandes någon form av flytande grej för havet är en mördarmaskin mot ens muskler och styrka. Det ser otroligt roligt ut. Även här är våtdräkt ett krav eftersom att alla former av liv i Australien vill döda en. Nåväl. Vi hyrde också en undervattenskamera så ni ska bli lite avis på oss.

Så där då, slut på sagostunden. Använd som uppslagsverk, jag är bättre än Kilroy. Också finaste tacket till tvillingarna som vrekligen var världens härligaste att resa med, Australien är ett så himla konstigt land och jag hade nog inte alls tyckt om dom här fem veckorna utan er.

Likes

Comments