Eftersom jag fyllde år igår och Ida fyller år när vi återigen är separerade firade vi hennes födelsedag idag. Vi inledde dagen med en seg morgon, promenerade en timme för frukost, åt brunch för klockan hann bli så mycket och satte sedan av till Waiheke Island, en härlig överklasshåla i öformat utanför stan. Där promenerade vi i gassande sol och var tvungna att ta bussen för att inte svimma av värmeslag. Sen strosade vi på en vingård, drack varsitt glas som kostade lika mycket som våra flaskor i regel (och vi köper ändå rimligt dyra flaskor) och fotade Ida i kvällsljuset. Hon e ju för fin. Separationsångesten har börjat kicka in. Imorgon skiljs vi åt så här är jättemånga bilder på henne så ni/jag inte glömmer hur GULLIG hon är att titta på och umgås med. Kallar detta Bae I Gyllene Timmen Innan Solnedgången På Avlägsen Vingård Prisad Av Lonely Planet (trademark, sno inte).

vill grina. ömma smek. nästa gång vi hörs är jag i Australien

Likes

Comments

Idag fyller Shakespear år! Och så dog han samma dag :/ Jag fyller tjugo också! Mkt som händer den 23e april helt enkelt. Klockan börjar slå halv sex och vi ska röra oss mot en asian fusion-restaurang när Ida har satt på sig byxor och jag har druckit upp mitt pinot noir.

Dagen inleddes med att Ida satte två alarm för hon skulle vakna innan mig och göra frukost på sängen. Slutade som väntat med att jag vaknade av hennes alarm istället för hon. Finaste hon hade dock pyntat vår enkla boning under natten, blåst upp ballonger och tagit med en present hela vägen från Perth. Vårt hem ser just nu ut som kvarlevorna från ett femtonårsfirande men är nöjd ändå för jag har aldrig fått så mycket födelsedagspynt tidigare i mitt (numera) TJUGOÅRIGA liv. Mamma och pappa ringde och sa grattis och att jag såg trött ut och sedan satte dagen av.

Vi bestämde oss för att promenera till Mission Bay, Aucklands närmaste badstrand och typ semesterhåla inne i stan. Där var planen att vi skulle hyra tandemcyklar. Vi satte av på en strandpromenad men stötte snabbt på problem då det visade sig att promenaden både var trasig och allmänt eländig. Målmedvetna som vi är fortsatte vi ändå medan tidvattnet hotfullt började närma sig. Vi fick klättra under grenar och träd, bestiga spetsiga stenar och trampa i lera så Idas kostymbyxor blev lortiga och jag fick lera mellan tårna i mina sandaler. Bästa klädvalet. Väl framme vid promenadens slut hade en flod uppstått av tidvattnet och vi såg ingen annan utväg än att klättra upp för ett berg bland krossade ölflaskor och buskar för att ta oss till bron över det plötsliga vattendraget. Höll på att planka in på ett poolområde men klarade oss till bron, väldigt leriga och svettiga. Bästa vi.

Sedan promenerade vi i ytterligare en timme för att komma till Mission Bay, spanade på en skyline och åt dyr brunch. Följde spänt ett cykellopp från uteterrass

Fotade maten, Ida skämdes och sen traskade vi vidare. Anlände i Mission Bay enbart för att inse att cykeluthyrningen inte var öppen/verkade existera över huvudtaget och åkte uber hem

ömma smek

Likes

Comments

Heldag ett i Auckland idag och vi har inprincip inte gjort någonting alls förutom att gå samt äta. Vi började dagen på Rosie, som visade sig vara ett mycket populärt cafe så här en lördagsmorgon den 22 april. Vi åt varsin macka och delade på en gigantisk skål med gröt, drack även dagens första men inte sista kaffe.

Location: 4/5. Mycket trevligt område med en rosträdgård snett över gatan, lyxiga och fina hus (och bilar) samt i hörnet av en korsning. Dock lite avskilt vilket kan vara till en fördel men det tvingade oss att gå upp för världens längsta backe på vägen därifrån för att komma till den stora shoppinggatan (föreställ er två andfådda lunkande hundar som behövde ta en sitt paus på en bänk när de äntligen kom upp). Det var också lite väl långt hemifrån med sina dryga 1600 meter.

Mat: 4.5/5. Kias motivering till betyget: Inget märkvärdigt men gott. De skulle kunna lite jobba på sin presentation av maten.

Inredning: 4/5. Fin inredning, caféets stil drogs lite väl åt överklass hållet och utgav känslan att man hade hamnat på ett café på Östermalm. Men som sagt, fint.

Efter besöket på Rosies tog vi oss vidare till Westfield Shopping Mall. Där jag drack kaffe och Kia juice. Vi utnyttjade även McDonalds gratis wifi som sträckte sig till caféet vi satt på. Kia letade upp närmsta Best Ugly Bagels och vi tog oss ditåt (med ett stopp på en kinesisk krimskrams butik för lite dekorationer till imorgon).

Tre bagels senare bestämde vi oss för att gå och handla mat och vin innan vi sedan skulle promenera de dryga 2-3 kilometrarna hem. Kia blev återigen ett barn i matbutiken och jag fick glatt köra runt henne i en vagn medan hon klämde på avokado. Vi fick med oss tre flaskor vin, ostar, crackers, juice, vinddruvor och honung hem. Planerna var att ta oss till en nattmarknad ikväll men vår lathet tog över så istället har vi gjort en för beställning hos Dominos på vitlöksbröd och pizza som kommer att levereras prick klockan 8.00 pm och till detta ska vi kolla klart på "Made of Honor" som vi började på i Wellington.

Nu tvättar Kia och jag dricker vin och äter upp alla vindruvorna, och bloggar såklart. Imorgon fyller den lilla år och kan inte längre klassas som tonåring, sorgligt men sant. Hoppas hon ska somna snart så jag kan fixa vår "lägenhet" med alla dekorationer jag har köpt så jag slipper gå upp extra tidigt imorgon bitti. Är inte den bästa morgonmänniskan så att säga.

1.5h till pizza och Kia börjar äntligen bli klar med sin tvätt. Vi hörs imorgon på hennes födelsedag <3 Glöm inte att gratta henne imorgon(!!).

/Ids

Likes

Comments

Nya Zeeland är världens vackraste land. Totalt kommer jag ha varit i landet i nästan en månad men det är en sån plats man aldrig känner sig klar med. Jag kommer komma tillbaka tusen gånger till när jag blivit miljonär.

Min vistelse har främst fokuserat på natur och landskap eftersom jag åkte på en fotoresa anordnad av Studio Emma Svensson. Fotoresor förtjänar min allra hjärtligaste och varmaste rekommendation, framförallt för att dom tar med dig till platser som är så vackra att ditt hjärta klappar som hos någon psykotiskt nykär. Och dessutom skulle jag säga att det är idiotsäkert vad gäller fotograferandet eftersom du garanterat kommer komma hem med fina bilder, vare sig du är yrkesfotograf eller intensiv semesterfotograf som en annan. Hjälp finns att tillgå. Och du kommer säkert komma hem med åtminstone fem nya potentiella profilbilder eller instagramraketer för alla vill fota allt och alla. Finns en film från resan när jag säger “jag är inte med på fotoresor för att ta fina bilder utan för att få fina bilder på mig själv” efter att jag poserat på en öde, dimmig väg i tjugo minuter. Har blivit en riktig linslus och vill att alla ska ha bilder på mig visst. Ni hittar flertalet på rockfotoemma.elle.se om ni inte kan få nog av mig, tror hon i skrivande stund har hunnit publicera bilder och inlägg från den första veckan så more is yet to come.

Hur som haver. Själva fotoresan inleddes och avslutades i Christchurch som är den största staden på den södra ön. Detta säger dock inte mycket, tror det bor typ 300 000 där. Dock en trevlig utgångspunkt eftersom vi spenderade mest tid på den ön. Under 17 dagar reste vi runt hela landet i stort sett och det kanske låter som tillräckligt lång tid men icke. Kanske är ingen tid tillräcklig här. Det hela vart lite stressigt ibland eftersom vi råkade ut för cykloner och sådant som är svårt att räkna med. Inte heller hann vi med något stadshäng under veckorna så himla tur att jag har Ida på denna sidan av jordklotet som ville ta semester.

Nu kör vi kort dagbok på allt jag gjort. Tjoho!

Dag 1: Flanerade i Christchurch. Kollade på trasiga hus, moderna nybyggen och byggnadsställningar. Blev allergisk i botaniska trädgården. Kollade på graffiti. Mötte upp gruppen av främlingar jag skulle spendera min kommande tid med och pratade om arkitektaura med Lotta som jag tidigare kommunicerat med i ett kommentarsfält på Facebook. Hon förstod mig och jag kände att jag hade en vän. Bodde med Hanna där jag fick en vän till. Var gråtmild när vi kramades hejdå sista dagen efter att vi bott tillsammans alla nätter utom en under resan. Så bra kom vi överens.



Dag 2: Vi började resan från Christchurch mot Dunedin, en annan liten stad på ön. Dom har en öl, Emerson. Inte mkt mer att veta om den. Alla beställde risotto till middag. På vägen stannade vi vid Moeraki Boulders, runda stenformationer på en strand som är svincoola men otroligt tråkiga att fota i spöregn. Var blöt som en vattenpöl.


Dag 3: Fotade vattenfall i drömska skogar och åkte på snirkliga vägar i nationalparker. Avslutade med att fotografera Nugget Point i solnedgång och kände mig väldigt liten. Hav längs horisonten och väldigt mycket världens ende-feeling. Bodde i Invercargill och åt cup noodles till middag.

Nugget Point

På väg till vattenfallen


Dag 4: Åkte massa bil till Te Anu, en trevlig håla som man verkar bo i om man ska besöka Milford Sound, Nya Zeelands nummer ett på tripadvisor. Vi bodde i en remote area med satellitwifi och grillade ihop en middag och drack vin vid en öppen eld för det var så kallt. Tydligen isolerar man inte husen här. Hade elvärmefiltar som madrasser och extremt stjärnklart. Alltså så stjärnklart att det inte ens såg ut som att det var på riktigt. Vansinnigt stjärnklart. Fattar ni eller?

Ni ser ju vilka proffs


Dag 5: Besökte tidigare nämna Milford Sound som, trott eller ej, inte är ett sund utan en fjord. För att komma dit åkte vi ännu mer krokiga vägar runt berg i Fiordland National Park och sen cruisade vi på en stor båt genom fjorden och blickade ut över tasmanska havet som verkade oändligt stort. Sedan tillbaka och sov i Te Anu på värmemadrasserna igen.

Fiordland National Park

Fotade på exakt samma ställe i två timmar. Fick hundra myggbett


Dag 6: Mera bil till Lake Pukaki, en glaciärsjö som är superblå. I samma nationalpark ligger även Nya Zeelands högsta berg Mount Cook som vi fotade i solnedgången. Njöt av dramatiska moln och tror jag fick all storstadsluft som någonsin lagrats i mig ur mina lungor. Även här finns en av världens mörkaste himlar men det var dessvärre för molnigt/var för trött för förevigande av detta. Kalasade på hotellet i byns a la carte och kände mig underklädd i mina fjällrävenbrallor och merinotröja (Naturkompaniet, när ska ni börja sponsra mig?) bland skjortbeklädda pensionärer på gruppresa.

Lake Pukaki

Aoraki/Mount Cook National Park

Stod återigen på exakt samma ställe jättelänge i solnedgång och sprang sedan ner för ett berg i mörkret


Dag 7: Gick upp innan solen för att åka till Wanaka, en rätt livlig ort som är äventyrarna på öns utgångspunkt. Gick upp sådär okristet tidigt för att fånga min inre äventyrar aura och hoppade fallskärm. Förlåt mamma och pappa. Slängde mig visst ut från ett plan 3657 meter upp i luften, föll fritt i 45 sekunder och nådde tydligen en hastighet på 60 m/s. Hann inte ens stålsätta mig. Vi satt längst fram och jag insåg att vi skulle vara först, vilket jag frågade och snubben jag var fastkedjad i sa “jajamen, vi ska hoppa nu”, öppnade ett fönster och slängde mina ben över kanten och plötsligt fladdrade mina kinder okontrollerat i fartvinden. Efter det åt vi falafel i solen, skröt om vårt mod och sen fotade vi Wanaka Tree i solnedgången. Wanaka tree är känd för att vara ett ensamt träd ute i vattnet men det var visst torka så det låg inte ens i vattnet. Hängde dock inte ens lite med läppen för hade så trevligt.

Dag 8: Min första hike! Promenerade i sju timmar upp för ett berg och spelade spellistan Songs that never fail to make white people dance hela vägen upp till toppen. Folk gick ifrån mig när Carola började spelas men sjöng ändå med till Tommy tycker om mig. Fann en vän i Robert som sjöng i falsett till Stevie Wonder och Malin som var lika benägen att pausa ofta som jag. Väl uppe på toppen började solen gå ner och vi timeade perfekt men fotade i stort sett ändå ingenting. Poserade dock på bilder och spelade stämningsförhöjaren (Your love keeps lifting me) Higher & Higher. Gick sedan ner i mörker, köpte färdigmat i sista sekund och låg, väl hemma, på heltäckningsmattan i någon timme och funderade på hur illa min träningsvärk skulle komma att bli. Slutade med att jag inte fick någon träningsvärk alls till min besvikelse. Hallå pappa, läser du det här eller! INGEN TRÄNINGSVÄRK! Tji fick du.

Fantastisk stillbild. Carl, Malin och lilla jag. Tänk er att gå i fem timmar i konstant uppförsbacke för en vy och sen bara fota sina skuggor med sin iphone. Det var vad Malin gjorde <3


Dag 9: Gick återigen upp tidigt och inledde en hetsig körning till Franz Josef Glacier. Där åkte vi helikopter upp och ner och vandrade med en guide utrustad med ishacka på glaciären genom smala springor och över isbeklädda, vassa kullar. Var tvungna att ha spikdojor och lyfta på fötterna. Slickade på en glaciärvägg och var hetsig nog att få två andra att göra det. Sen badade vi i varma pooler och hade det trevligt.

Frida, min reseledare och handledare :-)


Dag 10: Började resa mot Punakaiki och s k pancake rocks. Fotade strand och stenar som såg ut som högar med pannkakor och fnittrade sååå mycket. Ni skulle inte känna igen mig. Råkade fälla en tjej med mitt stativ och hittade på historier om en potentiell psykopat som hade konstruerat en möbel med fem kameror han använde för att simultant fotografera. Otroligt oklart. Körde sedan bil och skreksjöng till One Direction och Crazy in love. Jag vet, jag måste lägga band på mig själv.

Dag 11: Gjorde ingenting annat än att sitta i en bil för att röra oss mellan öarna. Kollade på Hidden Figures på färjan under däck och garvade åt döda husdjur ovan däck. Började ana att vi befann oss i en cyklon och spenderade hela dagen i ösregn.


Dag 12: Befann oss i en cyklon men åkte ändå och fotade en trollskog och flanerade i Hobbiton. Skulle haft grillkväll i solnedgången i Hobbiton men slutade med inomhuslångbord och öppen eld. Vart förtvivlat förälskad i Hobbiton trots regnet

Tog mig alltså till resemålet där allt började planeras kring. Jag minns det som om det var igår jag gav Sara något nördigt i födelsedagspresent på Chutney och sedan promenerade upp till hennes lägenhet, lade ut en karta över Nya Zeeland som en matta på golvet och började sätta ut klisterlappar. Wish you were here spelas i bakgrunden

Poserade i dimman



Dag 13: Befann oss i ÄNNU mer cyklon och kunde inte göra någonting. Bodde i Rotorua, åt middag och försökte få grepp om hur äckligt staden luktade. Geothermal-område var det återkommande svaret men måååååste det lukta som en person som ätit för mkt ägg?


Dag 14: Cyklonen var borta????? Vi försökte bada i hemliga källor som visade sig vara översvämmade av det konstanta regn som föregått och åkte till Oraki Koraku, ett fantastiskt roligt namn att uttala. Det är en park med gejsrar och andra sjuka geothermalfenomen. Kan inga termer, förlåt. Bubblande lera? Grön mark? Gul gegga? Det var jättefint dock, mkt trevligare än vad jag får det att låta.

Oraki Koraku

Här kan man bada


Dag 15: Bodde på ett slott! Drack vin som hette Middle Earth och gick sedan upp jättetidigt för att hikea i tio timmar! Påklädd, frukostmätt och redo för mitt livs största fysiska prestation drog jag upp håret i min seriösaste hästsvans någonsin, enbart för att få veta att hiken är inställd på grund av väder och vind och dimma. Var grinigt arg och besviken och fotade en översvämmad fors som substitut. Sen beslutade man att man kanske trots allt kunde genomföra hiken då det verkade klarna upp. Efter många om och men var vi ett litet, fantastiskt roligt och härligt gäng, som bestämde oss för att vi skulle försöka. Resten åkte vidare till nästa ort och vi målmedvetna, griniga personer i fjällrävenbyxor och pannband satte av mot Emerald Lakes och Tongariro Hiken, NZs mest berömda vandringsslinga där flera av miljöerna i både Sagan om ringen-filmerna och Hobbiton-serialiseringen filmades. Det hela började muntert när vi var torra och mentalt visualiserade gröna sjöar från ovan och portarna till Mordor, men tji fick vi som tog ut segern så långt i förväg. Efter 2-2.5 timmar tvingas vi vända om i en hagelstorm uppe i ett regnmoln på berget och måste skynda oss ner för att rädda våra liv. Typ. Kändes så men det var fortfarande väldigt roligt och härligt. Alla var så förväntansfulla och det kändes som att vi skulle traska lite på Götgatan, snarare än i en dimma man inte såg ett skit i. Väl nere var alla dyngsura och jag var tvungen att slänga både skor och jacka på grund av allvarliga, rent ut sagt förödande, fuktskador. Rip in peace.

Vi hurtiga idioter // Chatau Tongariro

Den brutala forsen ska egentligen vara en dam där man spelade in scener med Gollum, därav namnet Gollums Pool. Längre än sådär kom vi dock inte


Dag 16: Resdag hem till Christchurch. Vi var tvungna att åka en dubbelt så lång väg i och med cyklonen och en jordbävning? tror jag ? oklart. Extreeeeemt sorgligt att vinka farväl till majoriteten. Planerade omedelbart in en vinkväll i sommar. Avslutade också så LYCKAT när jag på parkeringsplatsen plötsligt låg på marken och kravlade. Bär nämligen en alldeles för tung ryggsäck både på ryggen och på magen och när jag böjde mig ner för att plocka upp en grej tappade jag den ena ryggsäcken, dvs hela min balans. Slutade med att jag låg på marken utan någon som helst chans att komma upp, fasthållen av min tunga ryggsäck medan alla runt om mig skrattade så dom kiknade och inte kunde kolla på mig utan att flina efter. Tänk er sköldpadda på rygg. Skalbagge kanske. Helt hjälplös. Boardade sedan mitt plan och mötte upp IDA! Min ängel. Wellingtons flygplats är minimal och jag trodde jag skulle möta upp henne inne i stan vid en busshållplats vi beslutat om och plötsligt uppenbarar hon sig efter sju månader åtskilda, anfaller mig med en omfamning så brutal att vi både snubblar över en bagagevagn och jag återigen krälar på marken.


Dagarna efter detta har Ida, yours truly, gjort inlägg angående så ni kan hålla er uppdaterade.


Nu är jag och Ida i Auckland efter ett frebrilt letande efter en uberchafför och med home delivery thai i mätta magar. Fyller tjugo om två dagar också?? Ida har bett mig sova/låtsas sova medan hon fixar i ordning min present den morgonen. Borde jag vara nervös?


Ömma smek

Likes

Comments

VAD HAR HÄNT IDAG DÅ?

- Ida (älskar att prata om mig själv i tredje person) köpte smink på nyöppnade mecca maxima (bästa<3)

- Kia köpte jacka (medan Ida sov pga trött människa)

- Vi köpte våfflor ur hålet i väggen (2 för 1)

- Åt bagels (Adam jobbade ej...)

- Drack kaffe på Tom's arbete (Tom jobbade inte heller...)

- (Blev mycket besvikna över två överstående streck)

- Vi har skypeat med Idas föräldrar (och farföräldrar) som var mer intresserade av att prata med Kia än deras egen dotter (<3) (bild finns att hitta på instagram @carbonararecept)

- Åkt flyg i en timma från Wellington till Auckland

- Ätit thaimat från hemkörnings restaurangen i närheten, godaste Ida ätit (kan bero på att hon var så hungrig att hon nästan fick ett gråtanfall, Kia var också hungrig men inte lika nära bristningsgränsen som tur var)

-Åkt uber x 2 till och från flygplatserna

- Nu dricker vi CUVÉE och swipear vänster på tinder. Kia hittade nyss en kille som hette Izzy (smeknamn på Ida) och swipeade vänster. Båda mycket besvikna över hennes handlingar.

Angående rubriken så var det Kias råd till Id som är ett grey's anatomy fan (väldigt gulligt av henne) <3 Skickar kramar.

VI är i alla fall i Auckland nu, vet inte vad vi hittar på men hoppas på mer kaffe och mat.

Kram, Ids


Likes

Comments

Tomtomtom.

Den nyaste crushen här i Wellington. Kan skriva ett helt inlägg om Tom och hans perfekta hår. Och leende. Han arbetar som pizza bagare på Scopa, och han kastar pizza så bra att man blir kär i honom. På riktigt. Kia ville nästan fria till honom efter att ha sett honom baka en pizza, och jag själv stirrade för mycket att det tillslut blev stelt när vi skulle betala... Att förstå att vi ska tillbaka imorgon borde komma som en självklarhet vid det här laget, får bli en kopp kaffe hos Tom (be till Gud att han jobbar) och en bagel hos Adam på @Bestuglybagel.

Förutom att drömma om Tom (och Adam) så har vi idag varit på afternoon tea (TACK LISA FÖR TIPSET ISH) på Hippopotumus, tror Kia lägger upp bilder. Det var mycket trevligt om en får säga så själv. Sen hann vi även besöka två museum, ett där det fanns 100 stolar gjorda av två eller flera ihopsatta stolar och sen ett med Wellingtons historia (och NZ's historia). Båda var gratis. Kia köpte även två tröjor (båda svarta) för även hon börjar frysa nu. Ni som följer henne på instagram kanske har förstått att jag tycker att det är rätt kallt ute (har gått runt med långärmad, vindtröja och sen tjocktröja), men nu börjar även kizzy mer frekvent att klaga. Skönt.

Justeeee. Vi hittade till Ekor idag som är ett café med en bokhandel i sig, eller en bokhandel med ett café i sig. Välj själva. Så fruktansvärt avundsjuk på den affärsidén. Kan för övrigt tillägga att det var ett väldigt mysigt café. Angående böcker, köpte en bok idag. Vi stod i bokhandeln, hittade "The Great Gatsby" kom på att jag bara sett filmen (inte så bra dock) så bestämde mig för att läsa den istället. Kan låna Kias blogg när jag är tillbaka i aus och läst den och ge en utförlig och nyanserad recension här på bloggen.

Hörs i Auckland nästa gång tror jag.


Likes

Comments

HEJ

Ida här igen (pik: kia BLOGGA).

SÅ dag två i Wellington idag, började morgonen bra med att vakna i tid (fortfarande lite försent enligt kidorf herself men klar förbättring från gårdagen). Därefter åt vi en utdragen frukost, i vår älskade lägenhet, som Kia överraskande nog hade lagat medan jag fortfarande sov. Sen tog vi oss ner på stan för en varmchoklad till mig (precis som igår, spillde även precis som igår och i måndags den på mig själv) medan Kia gick utanför normen och drack en Long Black.

En promenad senare och det var dags för den efterlängtade bageln som vi hade planerat hela dagen efter. Bestuglybagels hette “restaurangen". Kia blev kär i en kille och letade frenetiskt efter honom på tinder. No luck so far, men håller er uppdaterade.

Därefter åkte vi cable car i 3.5-4 minuter till botaniska trädgården OCH gick i ett cable car museum (REKOMMENDERAS KRAFTIGT!!!) Kia var inte lika imponerad, I quote "Du var entusiastisk. Jag njöt inte lika mycket som du gjorde." Vi är som sagt inte så lika varandra, men nord-och sydpol dras till varandra är ett sätt att förklara vår vänskap <33. Jag köpte kaffe och sen promenerade vi in till stan igen. Hamnade på ett dinosaurie museum (?) på vägen hem.

Jag lyckades få med mig Kia in på David Jones (nz och aus motsvarighet på ett litet nk typ). Jag testade kläder, Kia satt på en stol och utnyttjade gratis wifi, jag köpte en kjol, Kia drömde sig bort om en skinnjacka hon hittade för 5495 kronor, jag ville kolla på RL väskor, Kia följde motvilligt med (huvudet fortfarande fast i mobilen), vi gick ut.

Vi gick till en tapasbar för att äta, slutade med att vi drack vin i baren och åt potatisklyftor. Vi gick till en indisk restaurang, slutade med att Kia drack en liter vatten och grät pga hennes maträtt var stark (den var en etta, på en ett-fem skala i starkhet...) (tycker om henne ändå). Vi gick hem. Nu ska vi måla naglarna (Kia ska måla min ena hand och jag ska måla båda hennes pga hon är lat). Köpte även nagellacket idag. Hade ångest över min existens pga kunde inte bestämma mig mellan två färgen och tillslut stod jag med tårar i ögonen och bönade till Kia att välja åt mig. Fem minuter senare fick hon nog och sa ta det glittriga, vilket jag gjorde så nu ska vi snart ha matchande glittriga naglar.

Är så trött nu pga en viss person (toker) fick för sig att vi skulle gå upp typ nio imorse så avrundar blogginlägget här. Vi hörs eventuellt imorgon annars fredag.


Likes

Comments